Två devondamer söker nytt hem

Det har hänt igen. Den här gången är det självaste Lilla Di (och hennes moster) som söker nytt hem. Stina kan tyvärr inte behålla sina fina kattor och därför behöver de omplaceras. Di hade fått bo hos oss alla dagar om det inte vore för bakåtsträvaren i familjen, och om mostern är något lik i humöret vore hon lika välkommen.
 
Det finaste med Di är hur hon och Olle trivdes ihop. Di har ju bott hos oss under ett par parningsveckor och Olle har nog aldrig varit nöjdare. Dis mamma var på besök hon med vid ett tillfälle men det var aldrig samma mys som med Di. Attans, attans att jag inte får bli crazy cat lady fullt ut... 
 
Bilder på katterna finns på Instagram. Där kan man även ta kontakt med Stina om man är seriöst intresserad av katterna. 

Sko mig

Jag skulle bara. Det är så det alltid börjar. Jag skulle bara läsa flödet på Twitter. Och fick se ett par skor med katter. Så klart att jag började googla. 
 
Jag har ännu inte hittat just de skorna. Den första träffen skapade dock ett habegär på riktigt. Den ledde till Modcloth (Google och jag är bästisar numera) och Meow´s the time. Nu ska jag porrsurfa skor i en timme eller två.
 
Uppdatering: När jag slutat dreggla över ovan nämnda skor, hittade jag de jag inledningsvis sökte. Hos Modcloth så klart. Inte exakt de, men tillverkaren som verkar göra olika varianter med samma klack. Crazy cat lady in heaven!
 

Hur länge får barn vara nakna?

I går frågade Karl mig varför man inte var naken på stranden. Det tog alltså två och en halv vecka av simskola, och dagligt strandhäng, innan han i alla fall högt ställde frågan. Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara. Eller det svaret han fick, förstod han nog inte riktigt. Att samhällets norm ser ut på det sättet. Han, inte ens sju fyllda, nickade och verkade nöjd. Jag förtydligade med att vissa människor är obekväma i att vara nakna och därför är obekväma om andra är nakna. Kanske borde man hänga på nudiststränder och slippa (skjuta upp) problemet. 
 
Frågeställningen dök upp samma dag som Navid Modiri beskrev på Facebook hur hans inte ens femåriga dotter skyler sig med handduk när hon byter om på stranden. För att folk inte ska se, vad hon anser, hennes fula rumpa. Så klart spred sig detta i media, bland annat i GP. Det gör ont i hjärtat när jag tänker på det, dels för hur jag själv gömde mig i en handduk när vännerna lekte på stranden och dels för att jag aldrig någonsin vill att mina barn ska känna samma sak.
 
Karls fråga var därför en lättnad. Att han ännu är ett barn som inte gör någon skillnad på pojkar och flickor. Hur länge håller det i sig? Jag hoppas för alltid. 
 
Hur länge är barns nakenhet ok? Karl står helt ogenerad och byter om. Han ser inga problem i att bada naken egentligen, men min egen uppväxt gör att jag säger åt honom att ha badbyxor på stranden. (Att han hellre vill ha baddräkt är en annan historia.) Hemma i poolen är det ok. Vissa av hans vänner vågar däremot inte bada nakna om de är på besök och ber om att få låna badbyxor. 
 
Är det skillnad på pojkars och flickors syn på nakenhet? Eller är det föräldrarnas syn på nakenhet som påverkar? Om föräldrarna går nakna och visar att de trivs med sina kroppar, borde det tänket smitta av sig? 
 
Jag vill att mina barn ska ha en naturlig syn på sina, och andras kroppar. Jag önskar att min egen syn var bättre. Visst ska generationerna utvecklas? 

Hänger lite på stranden

Första veckan av fyra är avklarad. Av Karls simskola alltså. Oavsett väder har den lilla pojken kastat kläderna och plaskat i vattnet. Enligt skylt på det lilla uthuset har det varit runt 20 grader varenda dag men jag tror de varit lite opimistiska ibland. 
 
Så sommarlovet har hittills varit rätt soft. En timmes häng på stranden, som jag knappt visste existerade i Hindås, är det mesta som planerats om dagarna. Och det är ändå rätt skönt att något är inplanerat så man måste ta sig ut på något. Om en vecka börjar Peter sin semester och då blir det väl mer "på riktigt". 
 
 

Sommarlov

Jag skulle kunna skriva om så mycket. Men vem har tid att sitta vid en dator när det är sommarlov? Solen skiner och jag har, som vanligt när det sker, lyckats bränna mig.
 
För en vecka sedan var det skolavslutning för Karl. När blev jag så vuxen? Att jag har ett barn som har skolavslutning? Jag är väl bara barnet själv? (Eller hur...) Det var i alla fall fint på alla sätt. Barn som sjöng, rektor som höll tal och glass i klassrummet.
 
För min del slutade skolan den åttonde juni. I väntan på eventuell komplettering, har jag dock inte slappnat av. Förrän i dag. Sista kursen blev godkänd! Så nu är jag officiellt klar med utbildningen och Borås. Om jag inte ska ta kandidaten om ett år...

Världens farligaste möte 2014

Jag har ännu inte riktigt kunnat smälta mötet på Liseberg förra tisdagen. Hela dagen satt jag på Lisebergsteatern och lyssnade på olika talare från helt skilda branscher men som ändå hade något gemensamt; e-handel. Det var så oerhört givande och bekräftade var jag hör hemma. Oavsett om det pratades om Kicks omnikanaler eller iBeacons. Creunas femton minuter i rampljuset var grymt inspirerande och fick mig att vilja skicka en spontanansökan till dem.
 
I det stora hela var det en sak som talarna hade gemensamt, oavsett om de talade om SEO eller moms. Alla brann för det de sysslade med. En genuin kärlek till sitt arbete fanns överallt. De visade att jag inte slösat bort två år på högskola. Jag fann mig själv förvisso. Men det var den person jag räknade med att finna. 
 
Visst vore det elakt mot Star Republic att inte nämna allt kringarrangemang. För visst kunde man åka Helix och bada bastu; hur ofta får man chansen till det på Liseberg? Personligen hoppade jag över det. Och visst bjöds det på champagne och schnitzel. För min del avalkoholiserad och vegetarisk version. Det är väl det enda som kan förbättras till nästa år (för nästa år blir det!): torra halvfabrikat är inget som vegetarianer är så sugna på. 
 
Summering: tack som fan! 
 

Flygdag i Kallinge

I dag har jag kompenserat för om inte all, så åtminstone en hel del av den tid jag suttit inne framför en dator de senaste veckorna. Klockan 0600 begav vi oss hemifrån och föst nu, 2230, är vi hemma. Under hela den tiden har vi varit ute och utan dator. Nåja, några timmar i bil blev det ju men ändå inte uppkopplat. Ett foto delade jag med mig av på Instagram, det måste man ju. 
 
 
Sammanfattning: dagen var varm. Jag lär inte bli mer solbränd resten av sommaren. På ett flygfält finns mycket lite skugga. Dessutom är inga flygintresserade vegetarianer, överallt serverades kött. Jag överlevde på godis och pommes. 

En lördag på stan

I dag passade jag på att vara ensam. Ensam med Camilla. Inga barn, inga män. Bara tur på stan med tillhörande shopping. 
 
Det hela inleddes med à la Londons vårmarknad i Konserthuset. Många fina saker fanns där, men jag har varken plats eller pengar till dem just nu. En ring från Eyeseei hade varit nice. Eller varför inte storm trooper-affischerna från Cisternas? Jag är extra förtjust i pinup-varianterna. 
 
Efter detta blev det en allmän tur. Nästa mål var Andra långdagen men det startade inte förrän tolv så vi dödade en timme i Haga. Basar GBG hanns också med. Och sushi, icke att förglömma. Mycket mer kunde säkert hittats på då det var både West pride, Summerburst och Hammarkullekarneval i dag. Detta jippo räckte alldeles ypperligt åt oss. 
 
Så nu har jag inhandlat läggningsvätska, hårklämmor och annat som ska göra mig fin inför examensmiddagen. Nu ska jag bara lära mig att göra pin curls innan onsdag. 

Jag skulle ju bara

Jag satt och gjorde några småjusteringar i min css i WordPress-redigeraren. Lite större typsnitt, lite mindre radavstånd. Och råkade lite snabbt skriva en ] i stället för }. Snabbt försökte jag ändra detta men sidan uppdaterade (den gör ju det direkt) och allt försvann. Allt som syntes varr ett fint litet "error" i vänstra hörnet. Suck. Skulle jag kunna uppdatera sidan och hoppas att felet självläkte? Icke. Jag bet i det sura äpplet och tänkte gå in på servern och ladda upp back up-filerna i stället. Då kom jag inte ut! TIll saken hör att Peter installerade en ny router i går. Jättefin på alla sätt och vis. Förutom nu. Den bytte ip-adress och vem vet vad mer. 
 
Men ok. Efter att ha varit utloggad nån timme från WordPress verkar det som felet mot all förmodan har självläkt trots allt. Saker och ting finns kvar. Som de ska vara. 
 
Sa jag att jag har deadline om knappt en vecka och har minst tio saker på listan över sånt som inte är klart?

En bal på slottet

I går anmälde jag mig till examensfesten. Det var lite svalt intresse men efter lite pushande verkar det som vi blir ett gäng trots allt. 
 
För att jag ska vara helt nöjd med klädseln den kvällen, tänkte jag vara ute i tid och beställa något fint. Jag lär inte hinna få min beställning från US of A innan dess, så den räknar jag inte med. Den följer i stället med till Köln. 
 
Jag har i alla fall hittat en klänning. Den beställs i dag och förhoppningen är att den sitter som en dröm. Både till utseende och komfort. Nu till mitt stora dilemma: vilket nagellack ska jag ha? Liten detalj kan tyckas, men det är just de små detaljerna som gör skillnaden. Sedan kommer skor, hår, övrigt smink och kläder. I den ordningen. 
 
För visst är det viktigt att webbredaktörerna är snyggare än bibliotekarierna? 

Total oinspiration

Efter att ha varit hemma med sjukt barn i en vecka, har jag mycket att ta igen med examensarbetet. Så min plan var att gå all in och bara köra på. Måndag morgon. Te, dator, fokus. Hur såg verkligheten ut? I går kunde jag konstatera att Tyko delat med sig av sin sjukdom (ska väl vara tacksam att det var feber och inte vattkoppor) och således låg jag nerbäddad ett par timmar under gårdagen. Med förhoppning att febern skulle försvinna och jag skulle vara tipp topp i dag. 
 
Nu sitter jag här; stinker pepparmint och har proppat mig full med nässpray i olika varianter och febernedsättande piller. Inspirationen är noll. Jag tänker inte ens logga in på WordPress och peta i kod i dag. Jag gjorde ett försök tidigare men det slutade i att jag stirrade på skärmen utan att veta vad koden som jag själv skrivit betydde, än mindre vad den gjorde där. 
 
I stället gräver jag ner mig i forskning. Om typografi, användbarhet och annat som i normala fall vore intressant. I dag är det bara intressant vilken tesort jag ska dricka. Om man intar en kopp i timmen, vill man gärna variera sig. Jag försöker även strukturera upp rapporten. I morgon är det deadline. Med handledning som följd på fredag. Opepp så det skriker om det.

Dela inte allt

Bara för att jag just nu gräver ner mig i informationssökning, forskningsmaterial och källkritik. 
Läs hela inlägget The Pocket Guide to Bullshit Precention, där bilden kommer från, om källkritik. Allt är inte sant på webben. 

Min arbetsplats.

I dag har jag rensat på mitt skrivbord. Jag har tagit tag i alla noteringar och anteckningar jag gjort om mitt examensarbete och strukturerat upp allt. Just nu går jag genom en del av litteraturen och skriver ner det som kan vara relevant för rapporten. Sedan läggs böckerna i en hög som ska tillbaka till biblioteket. 
 
Det är rätt skönt att bara rensa undan en massa saker. Att göra som figuren i Anslagstavlan, om någon minns den. Det är trots allt ett par saker som jag är helt klar med. Visitkort är beställda, då finns det ingen anledning till att ha pappersprover liggande på skrivbordet. Ner med dem i en mapp. Helst hade jag velat ha ett skrivbord med hängmappslådor. Eller ännu hellre; ett arkivskåp. Snyggt och praktiskt. 
 
Tyko är fortfarande hemma. Just nu sysselsätts han med Nalle Puh och hans vänner. Det känns inte helt hundra men något måste jag få gjort. Annars stressar jag sönder mig. Och kanske hjälper det lite med ett städat skrivbord. 
 
 
Önskar att jag kunde säga att mitt skrivbord såg ut så här. Det är så långt ifrån man kan komma. Tänk snarare stooor temugg, gammalt godispapper, kurslitteratur lite överallt och pappershögar som ska tas itu med sen
 

Sjuk situation

Att vara hemma med sjukt barn två dagar förra veckan, gjorde mig inget. Då. Att sedan ha två dagar extra med hela familjen ledig gjorde heller inget. Jag kunde faktiskt koppla bort examensarbetet och umgås. Och allt var så där bra
 
Det är mindre bra i dag. Natten till måndag tyckte Tyko att det var bra att ha feber igen. Och han har fortsatt med det. Inget annat, bara feber. Jag hade ju hoppats på de där vattkopporna men icke. Jag känner mig själv lite matt. Om det är feber, väljer jag att ignorera det. Magkatarren motar vi med omeprazol. Huvudvärken får paracetamol. Som om inte det vore nog, är det schlagervecka. Semifinal ett i går, vilket gjorde mig aptrött. Semifinal två i morgon, kommer inte göra mig piggare. Final på lördag, jag lär somna innan alla bidrag visats. 
 
Jag behöver väl inte påpeka att examensarbetet har blivit lidande. Rejält. Samtidigt börjar jag få ordning på saker. Det är bara det att när jag väl sitter och kodar och kommit in i det ordentligt, ska barnet byta film, ha nya batterier i spelkontrollen, hjälp att ta ner ett nytt pussel eller annat som distraherar. Jag förstår honom, fullt ut. Och jag vill gärna kunna fokusera på en sak. Vill ta hand om min febriga unge. Men jag kan inte släppa arbetet när jag närmar mig deadline. Jag är inte av eller på. Livet är inte digitalt. 
 
Sjuk unge däckade i soffan, lagom bekvämt. 

Trädgårdsdag

I dag var det trädgårdsdag på Råda säteri i Mölnlycke. Jag var egentligen inte ute efter något särskilt men jag har aldrig varit på säteriet tidigare så vi passade på. Vi var där när de öppnade men redan då var det kaos med parkering. Vi ville inte ens tänka på hur det skulle bli när vi åkte därifrån. 
 
Barnen verkade uppskatta de stora ytorna att springa på. Jag var mest irriterad över att inte kunna fokusera på vad som såldes. Ok; det där med att jag inte var ute efter något var väl sanning med modifikation. Om jag hade hittat just de växter jag drömmer om, hade jag väl slagit till. Den praktiska delen av mig hindrade köp av både magnolia, ängsblomster och gullvivor. För än vet jag inte var jag ska sätta det. Allt känns så tillfälligt än så länge. Fast kanske får jag Peter till att skaffa fler fruktträd; vi brukar titta på Hundra procent bonde och Peter inspireras till att odla allt mer saker själv. Inte att bli helt självförsörjande men att man under sommarhalvåret kan leva mer på trädgården. De hade en sån fin äppellund med bikupor under på säteriet. Så önskar jag ha det. Om någon annan sköter bikuporna. 
 
Men ok. Jag gick i alla fall från säteriet med tre liter äppelmust från HW musteri. Himmelskt god och smakade precis som nyplockade äpplen. Växterna får vi vänta lite till med. 
 
Det fanns en sak jag letade aktivt efter; sättpotatis. Det är kanske i senaste laget men nu är pallkragarna redo. Vi köpte på oss en massa jord häromdagen så nu är det bara att plantera, sätta och så. Solrosor, dill, morötter, rädisor och persilja är satt. Potatisen saknades. Den hittade vi i stället på Mölnlycke Garden Center. De hade inte Blå congo som jag helst velat ha men Early puritan får duga i år. Den är åtminstone tidig. 
 
 
Jag hade även kommit fram till att rabatten vid garaget ska innehålla kryddväxter. Det är torrt, så långt ifrån allt växer där. Jag hittade en timjan i Mölnlycke, som enligt informationen ska vara härdig. Jag hittade även en chokladmynta. Jag vet inte alls vad jag ska ha den men enligt dess information ska den smaka After Eight. Det går bara inte att motstå. Kanske kan man torka den och ha i te. Den ska i alla fall bo på ett fuktigt ställe så den får vara i kruka på altanen. Nära kranen så den är lätt att vattna och fullt synlig så man kommer ihåg den. 
 
Väl hemma var jag med andra ord fullt upptagen. Men nu ligger potatisen i jorden. timjan är på plats och med den även lavendeln som flyttades. Lavendeln trivdes aldrig på det gamla stället; tre av åtta plantor hade dött. Peter köpte fröer i dag med, men de petas ner någon annan dag. Så kanske växer både mangold och kålrabbi här i sommar. 



Instagram