Jag gjorde något dumt

Det var illa nog när vi skaffade konto hos Viaplay. För att se fotboll, hette det. För att börja följa varenda konstig serie som fanns i utbudet, blev sanningen. Nu är jag fast. Som jag nämnt tidigare
 
Så det är väl klart att jag nappade på erbjudandet från Tele2: två fria månader hos HBO. Jag har redan fastnat totalt i Masters of sex och Peter tittar på Strike back. Vi kan väl säga att vi har skilda intressen ibland... 
 
Tillägg: inte blev det bättre av att jag skaffade konto hos Playpilot. För att hålla reda på mina favoriter. (Och inse att jag kanske behöver Netflix med.)

En mager katt

I fredags var jag på Västra djursjukhuset med Oskar. Han har magrat mycket på sistone och vi var där och tog diverse blodprover. I går ringde de med svar på proverna. Han har diabetes. Vilket kommer innebära en del förändringar i utfodring och rutiner. Just nu sitter jag och söker en massa info på webben och har lugnat ner mig något. Jag slåss mycket med tanken att inte plåga honom (är det en plåga?) med en behandling som innebär dagliga sprutor och blodprover. Samtidigt är det ingen dödsdom; katter kan bli friska från diabetes och leva många år till. Då kan det vara värt ett år eller två av sprutor och mat på regelbundna tider, vilket innebär att åker vi någonstans måste vi vara hemma vid ett visst klockslag alternativt ta med oss Oskar och insulin. 
 
I veckan som kommer ska vi till Västra igen och träffa en diabetessköterska för att gå igenom vad det innebär att ha och ta hand om en katt med diabetes. Vi tar det därifrån. 

Tappad

Plötligt hittar jag mig själv promenerandes i skogen halv åtta en söndagsmorgon. Hur hände det egentligen? Jo, det började med att vi på jobbet anmälde oss till TappaTrampet. Något de tydligen gjort tidigare och förvånansvärt många var med på så vem vågade tacka nej? Tack och lov hann jag få stegräknaren innan vi åkte till Warszawa så jag tjänade in en hel del steg där, bland annat 24000 steg en dag. Väl hemma blev jag lat och bekväm igen.
 
Det hände dock något i mig när jag gick in på Tappas webbplats och såg hur övriga låg till. Plötsligt tänker jag att 15000 steg om dagen inte borde vara omöjligt. Allra helst 18000. Och om jag ett par dagar går 20000 per dag höjer jag mitt snitt och behöver inte ligga så våldsamt långt efter övriga. Samtidigt har jag en realist inombords som säger åt mig att om jag snittar 3500 steg totalt en vanlig arbetsdag, måste jag promenera ett par timmar för att ens komma upp i lägst önskad summa. Alternativt börja träna squash som ger 292 steg per minut (och lägligt nog finns squashbana på jobbet).  
 
Nu återstår att se om den återuppväckta tävlingsmänniskan vinner över latmasken. Eller om realisten dödar oss alla.

Hej Sverige!

I tisdags flög hela familjen till Warszawa. Det var ju några år sedan sist så för Karls del var det som ett första besök. Så vi bockade av de typiska kulturpalats och gamla stadsdelar. Den här gången blev det till skillnad från förra varken några Gestapohögkvarter eller tsarfängelser.
 
Vädermässigt: åskoväder med ösregn på tisdag, halvmulet onsdag, torsdag och varmare på fredag men sommarregn då och då. 
Matmässigt: det åts på mjölkbar, fikades på Blikle och intogs finmiddag på första maj. 
Sightseeingmässigt: vi såg minnesmärkning efter ghettot, gick längs Prozna (som numera renoveras och inte är lika spännande även om det är fint), beundrade takträdgård på universitetsbiblioteket och räknades stridvagnar på militärtekniskt museum. 
 
Givetvis var det vissa typiska saker jag kunde skippat men som barnen roades av. Sedan fanns det saker som bjöd på överraskningar. Som generalrepetitionen av hundratals soldater vid Den okände soldatens grav. Tydligen skulle det hälsas på presidenten på nationaldagen den tredje maj så de övade och övade. Vissa saker blev jag även besviken på. Som att chokladfabriken inte erbjöd guidade turer. Och att vi gick förbi Krakowska Manufaktura Czekolady utan att gå in. Vi gör det sen. Sen blev aldrig av. Jag hade gärna besökt biblioteksträdgården när den stod i full blom. Mest besviken är jag på mina (och övriga familjens) fötter som inte orkade mer. 
 
För att sammafatta resan citerar jag Peter från sista kvällen: vi är inte klara med Warszawa. 

Självplågare

Som för att straffa mig själv efter den intensiva veckan, tog jag ett bad med tillhörande skrubb. Det kan tyckas att det är allt utom plågsamt och visst; ett varmt bad är skönt och en skrubbning är skönt. I dag gjorde det mest ont. Vilket var skönt på sitt sätt. Att gnida en lavasten hårt mot huden och sedan sänka sig i hett vatten (med eukalyptusolja) gör ondare än man tror. Att man innan skrubbningen dessutom skållat huden med det varma vattnet, förbättrade inte läget. Jag toppade självplågeriet genom att hälla lera i både öron (inte så ovanligt) och mun (första gången!). På plussidan: jag är ren inom och utom. 
 
Efter en kalldusch la jag mig på golvet med vidöppet fönster och väntade på att huden skulle torka. Vinddraget var en god tröst. När jag hade torkat, smorde jag in hela kroppen i kakaosmör. Alla plågor är nu förlåtna och huden älskar mig igen. Nu ligger jag nerbäddad och häller kakao invärtes: en kopp varm choklad med kokosolja. Nu lär jag sova djupt. Det förtjänar jag. 

Vår

Det är officiellt. Vinbärsbusken knoppas, påskliljorna är på väg upp ur jorden och tvätten kan torka ute. Dessutom hittade jag årets första fästing som bitit sig fast på mig. Så nu är det vår. Inget mer pälsfodrat, bort med ylletröjorna. 
 
Jag står här med dubbelt så många krukväxter som i går. Det har planterats om elefantöron, garderobsblommor, ett antal kaktusar och annat. Så om någon känner sig sugen på meterhöga växter har jag nog ett par över. Platsbrist (och krukbrist) gör att jag inte planterar om porslinsblommorna och svärmorstungorna riktigt än. 

Typiskt

Det utlovades först en riktigt varm helg. Sedan backade metrologerna och sa att det skulle bli kallare, men ändå sol. Så mina planer för helgen var att plantera om alla krukväxter, utomhus. Sedan skulle högtryckstvätten få arbeta lite; tvätta hjul, stenplattor och trappor. Om jag hann skulle jag dessutom gräva lite. Jag måste plana ut marken och luckra upp jorden (leran) inför planteringarna. 
 
I går var det ingen idé att gå ut. Det var kallt. Väderprognosen för i dag såg bättre ut så jag väntade. Och vaknade till regntunga moln och snålblåst. Men tydligen vaknade jag på den optimistiska sidan; kanske blir det bättre framåt dagen. Under tiden tänkte jag plantera om orkidéerna, det är ok att göra inomhus. Sagt och gjort, sju orkidéer står nyfriserade och uppfriskade i fönstret. Lite skräpigt blev det men ändå överkomligt. Och så gör jag misstaget att se om väderprognosen ändrats. Japp. Halvmulet, helmulet och sedan regn. Med varning för hård blåst. Så nu sitter jag och beställer fröer för plantering om ett par månader. Då borde solen hittat till Hindås. 

Huvudvärk

Är det så "illa" att jag inte druckit alkohol på så länge och inte minns hur en baksmälla känns? Eller snarare att jag inte druckit vin på evigheter. Så värst många glas blev det inte i går till melodifestivalen men ändå känns det som någon renoverar i huvudet. Är det ett tecken på att jag ska hålla mig ifrån alkohol överhuvudtaget eller bara vin?

Hjärta Thåström forever

Det känns ganska givet att man sitter och lyssnar på Thåström. Just nu. Mannen som följt med genom livet, på ett eller annat sätt. Kanske är det därför tonårssmärta och festivalnostalgi skakar om mitt inre vid genomlyssning av nya skivan. Texten är ny, innebörden densamma. Melodin är annorlunda, musiken välbekant. Rösten är och förblir den som alltid varit. Hjärta smärta. 
 
Nu har inte nya låtarna fått någon egen innebörd (än) så visst är de gamla bättre. Men Thåström kommer för evigt bli älskad och förlåten. Vi kommer alltid ha Arvikafestivalen och Eriksbergshallen.

Kombinera studier och jobb

Redan innan jag frågar vet jag svaret. Men nu har jag ju blivit antaget till kurser jag är intresserad av. Så: klarar jag heltidsjobb med heltidsstudier? Eller ska jag välja en eller två kurser och "bara" studera halvtid? Den ena kursen är ju dessutom arbetsrelaterad. What to do? 

Småjusteringar

Är det ett tecken på lathet eller stress när man får komplettering på småsaker i inlämningsuppgifterna? Nu sitter jag med största problemet hittills: jag måste döpa om min rapport. Och innan jag gjort det kan jag inte bli godkänd på kursen. Och innan dess kan jag inte släppa studierna helt. 
 
Så få det gjort!

Thåströms nya

I går när jag kom till jobbet spelades Thåströms Karenina på radion. Jag var tvungen att sitta kvar i bilen och lyssna klart. Sedan klev jag ur bilen och in på jobbet och fortsatte dagen som vanligt. Thåström kom fort men försvann på samma sätt. 
 
I dag fick jag ett mail från Spotify. De rekommenderar mig att lyssna på Thåströms senaste låt som tydligen släpptes i dag. Så nu sitter jag här och lyssnar igenom allt Spotify har att erbjuda med honom (även om Balladen om briggen Blue bird är och förblir bäst). Det är något med den mannen som får mig att må dåligt på ett bra sätt. Han träffar på ett ställe som får mig att vilja spy samtidigt som jag vill måla med svart akvarellfärg på stora vita ark. Jag vill skapa tokiga saker för att få ur mig det svarta inom mig. Utan att ens veta att jag bär på något svart. 
 
Jag var för övrigt inte så imponerad av den nya. Men det kanske krävs ett par lyssningar. Den får mig dock inte att må dåligt. 
 

Ny på jobbet

Första veckan har passerat och jag har överlevt. Jag är grymt trött men det bottnar mest i att jag inte är van att gå upp halv sex varje morgon. Vänlig medarbetare berättade att han aldrig vant sig, ens efter flera år. 
 
På jobbet gör jag precis sånt jag vill syssla med. Och det är ok att jag blir precis så nördig som jag önskar när det kommer typografin. Jag kombinerar strukturen från html med ISO-standarder och gestaltningslagar. Resultatet syns förhoppningsvis till hösten när katalogen ska tryckas. Och utöver det är det datablad och webbplats som ska tas omhand. Man kanske kan säga att det där med elmotorer inte är så illa ändå. Otippat, men inte illa.  

Hemtenta pågår

Tentavecka framkallar en viss känsla (och då menar jag inte den att jag ständigt behöver gå på toaletten på grund av stora intag av te). Jag är stressad men peppad. Det flyter på och jag ser resultat på mycket kort tid. Det är intensivt och jag gillar det. Lite mindre då jag sitter med två större hemtentor samtidigt. Den första är tack och lov nästan klar; teoridelen blev precis färdig och strax ska jag korrläsa och justera den praktiska en sista gång. Deadline i morgon men jag vill vara klar så fort som möjligt så jag kan påbörja nästa. Sen kan jag faktiskt inse att jag sovit skitdåligt och ta igen det innan jag från och med måndag ska gå upp halv sex och jobba. Just nu vågar jag inte gissa vilket som kommer vara mest uttröttande, studier eller jobb. 

Ännu en bok

Fri från bulimi är ännu en bok som stått i hyllan ett bra tag. Jag har helt enkelt inte orkat. Så efter den halvtrista vardagen i förra boken och svenska fantasyn innan dess, kände jag att jag inte ville fortsätta på någon av dem spåren. Och hur tungt kan det vara?
 
Tungt, visade det sig. En bulimikers dagbok. Precis så tungt som det låter. Det är allt jag orkar säga om boken. 
 



Instagram