Jag kan inte låta bli. Men det är en sån dag i dag helt enkelt. Det lilla grå molnet ovanför huvudet vägrar att försvinna. Och jag vill inte göra det enkelt för mig genom att bara gå och lägga mig.

Så i stället har jag lämnat Karl hos mor då Peter skulle på svensexa, jobbat, åkt hem och ätit middag med mor och familj, pussat Peter hej då igen, varit ute i trädgården och stympat ner två stora buskar, spikat upp en till list (två kom ju upp häromdagen), tvättat, diskat och nattat Karl. Nu funderar jag på att se Djävulens advokat eller T3.

Helt av allt vill jag dock att Karl ska vara riktigt, riktigt liten och ligga bredvid mig i sängen och lukta bebis igen och att Peter ska ligga och hålla om mig. Jag vet egentligen inte vilket som känns mest orealistiskt dock.