Nu har man fattat det där med att småbarn alltid är sjuka... Jag trodde att vi var safe när Karl blev frisk igen. Men icke. På tisdag morgon cyklade jag med en lite hängig men ändå glad son till dagmamman. Inte sa han ens hej då när jag gick därifrån utan rusade upp till leksakerna. Så jag åkte till jobbet. Bara för att få ett samtal två timmar senare om att Karl var jättesjuk. Lägligt nog kom mor precis förbi då och kunde köra hem mig och Karl. Och det är allt tur att vi har Jonathan; Maria var ju ledig så Åke hade varit ensam på jobbet om inte Jonathan kunnat rycka in.

Så nu har jag varit hemma med en gnällig och ynklig Karl i ett par dagar. Han börjar väl tillfriskna men det kommer fortfarande stooora gröna bubblor ur näsan och han rosslar fortfarande. Men helt klart piggare. I morse åt han till och med lite gröt. Inte en hel portion men ändå. Första fasta födan sen i måndags.