Bara lite gnäll. Inget att bry sig om. Men jag trodde att det var över nu. Dum som jag var trodde jag att det hade lagt sig. Men det är som om någon knackat mig på axel och... Ja, vaddå? Inget alls. Bara påpekat att denne finns kvar. Och på så sätt rört runt i sörjan som jag helst vill låta vara.

På sätt och vis känns det som om jag vill hävda mig, som om jag måste bekräfta något. Visa hur bra jag är, hur duktig jag har varit. Men varför ska jag släpa mitt fina bling i marken för en sån sak? Så jag låter bli. Försöker att inte låtsas om. Det som var då är inte nu. Det som är nu var aldrig då. Vad kommer det att bli?