Karl är minsann duktig och kan öppna dörrar. Det har vi vetat ett tag. Men utvecklingen går framåt. För nån vecka sen när vi skulle gå och lägga oss stod ytterdörren på glänt. Just för att Karl gärna öppnar dörrar har vi alltid dörren låst. Men nu kan han tydligen låsa upp.

Jag hällde upp mat till katterna och räknade in dem. En Olle... En Otto... Men ingen Oskar. Så ut i svarta natten och leta efter en svart katt. Efter ett tag hittade Peter honom bakom vedboden. Det är en sak att hitta och en helt annan att fånga dock. Oskar jagades därifrån dock och sen fick jag locka och pocka. Han satte sig rädd i ett hörn vid ytterdörren. Så han vet i alla fall var han bor. Sen dess står han varenda dag vid ytterdörren och skriker. Friheten var läskig men inte tillräckligt...

Detta resulterade i att vi införskaffade säkerhetskedjor. En till vardera ytterdörr. Så nu hoppas vi på att slippa jaga vare sig förrymda katter eller barn.