Jag borde egentligen gå och lägga mig, jag är alldeles för trött. Men jag har en tvätt som borde bli klar innan så att den kan torka över natten. Förhoppningen är att Karls byxor ska bli torra till i morgon. Nej, han har inte bara ett par men båda de par som är fodrade åker just nu runt i maskinen och än är det i kallaste laget för vanliga byxor. Annars får han väl ha långkalsonger under.

I dag efter jobbet åkte Peter och jag till herr och fru Falun och tittade på deras nyföding. Jag har fortfarande svårt att fatta att de är så små. Barnen, inte herrskapet Falun. Att man själv varit så liten. Att Karl har varit så liten. Och det bara för två och ett halvt år sen. Det tror jag inte på. Fast nog är man glad över små barn när man ligger där och krystar. Så behagar barnet i magen inte komma ut på utsatt dag tänker jag börja motionera för att sätta igång det. För nån välgödd vattenmelon vill jag inte ha.