Jag tycker om rosa, glitter och söta små djur. Jag gillar att baka och då gärna cupcakes och annat sockersött med glasyr, strössel och blommor. Jag anser att jag blir vackrare med smink, kläder och hår piffat och fixat. Och jag gillar det.

Gör detta mig till mindre feminist? Är mina åsikter om feminism inte lika mycket värda? För att jag då och då tar till en hyvel eller, ännu värre, en epilator för att bli av med kroppshår? För att jag penslar mina läppar extra putiga? För att jag seriöst kan tänka mig att låta farbror (!) doktor sätta skalpellen både här och där och suga ut eller stoppa in ett och annat?

Jag är nöjd med mig själv men allt kan förbättras. En standardbil är alltid bra men de luxe är alltid bättre. Och är det inte meningen att varje generation ska förändras, förbättras? Varför vänta tills den generationen vuxit upp, kan jag inte förändra nu? På mitt sätt? Alla sätt är bra utom de dåliga.

Jag orkar inte vara rabiat. Jag har försökt en gång i tiden. Som en pojke jag kände för mycket länge sedan sa: Jag har gjort det där, sen växte jag upp. Så måste jag nog säga att det är. Tyvärr kanske. Men det tär så oerhört att gå runt och hata och motsätta sig saker.

Innerst inne tänker jag dock: det som är gjort av en man är bra, det som är gjort av en kvinna är bättre.

Dagens boktips: Egalias döttrar
Och jag tackar den evigt vackra Amanda för att ha öppnat mina ögon.