Jag har ett projekt. Ett som innebär att jag går igenom alla mina skrivna ord. Bland en massa sammelsorium hittade jag detta:

Jag skakade hand med döden

Jag såg min farfar men kände döden

Jag möter honom nu med vetskapen att döden förföljer honom

Jagar livsgnistan som sakta slocknar

Döden har ett fasansfullt grepp om människorna

Den tar de älskade och låter oss andra vara kvar

Sörja

Kanske bestämma oss för att följa efter

Men kanske möts man igen

Kanske inte

Farfar och farmor hör ihop

Det hörs väl på orden?

/ Mari-99

 

Tilläggas bör att min farfar för elva år sedan fick sin första hjärtattack. Utan min vetskap. Den andra tog honom med sig. För nästan två månader sedan. Och någonstans i bakhuvudet mindes jag att jag skrivit detta. Om och om igen malde Farfar och farmor hör ihop.

 

Jag kan till slut acceptera och gå vidare.