Jag trodde inte på det innan. Men det har sakta med säkert blivit allt mer så. Att alla förväntar sig att man innerst inne drömmer om en dotter. Så till den milda grad att man klär sin son i klänning och bejakar hans feminina sida. Nej, det handlar inte om det. Ett barn är ett barn är ett barn. Om detta barn leker med bilar, dockor eller kottar spelar ingen roll. Om detta barn vill ha klänning eller snickarbyxor spelar ingen roll. Det är ett barn som har rätt att utforska minsta del av sig själv och sin omgivning. Hela världen är din; du väljer själv vilken del av den du vill leva i.

Jag drömmer inte om ett litet flickebarn att klä i tyll och tiara. Jag drömmer inte om flickrum att pynta med himlasäng och hästar. Jag själv klär mig gärna i tyll och kallar mig drottning. Jag själv drömmer om piff och att ha egen häst. Men det är mina drömmar; de ska inte projiceras på någon annan, oavsett kön.

När vi ändå är inne på det så tipsar jag om Dotter önskas.