Jag har kommit in i en period av läsande igen. Tack för det, säger hjärnan och sträcker på sig. Således har jag äntligen läst ut Linda Skugges bok Ett tal till min systers bröllop. Jag vet inte hur länge den har legat bredvid sängen. Utan anledning egentligen då den är väldigt lättläst. Korta kapitel, lättsam, enkelt språk. Chicklit i sitt essä. Och precis så där bittert som jag just nu behöver.

Efter detta har jag tagit mig an en bok som min mor prackat på mig. Hon försökte redan i somras men redan då var jag skeptisk. Det handlar om Kärnfrisk familj. Då i somras ögnade jag bara igenom den men nu ger jag den alltså en chans till. Och i detta fallet så är första intrycket det rätta. Visst; det är säkert jättebra att låta bli socker och vi (förutom just svenskar) är inte gjorda att dricka komjölk. Men det är lite väl många frågetecken just nu. En längre recension kommer när jag läst färdigt.

Jag fick även med mig en annan bok av min mor. En som jag är lite mer positiv till. Att växa genom möten. VIssa delar låter lite flummiga, särskilt när man ska försöka berätta för någon annan vad det går ut på. Men jag lovar att bli mer vän och blid efter det här.