För två år sen tyckte en liten kille att det var perfekt tid att komma till världen. Precis när storebror kommit hem från barnvakten, när det var den varmaste och klibbigaste dagen på hela sommaren och dessutom med mindre än en minut mellan värkarna.

 

I dagsläget känns det som vi lyckades ganska bra ändå. Han är troligvis den busigaste ungen jag känner och väl medveten om det. Men han är nöjd med sin nystädade och välfyllda lekrum. Mindre nöjd är äldre brodern som slåss om leksakerna.

 

Tänk er här en bild på en kortklippt, rund tvååring. Iklädd en grön tröja med cupcakes på (Camilla: den passar än!) och blåa byxor. Det var i alla fall de kalaskläder jag tog på honom i morse. Sen hostade sjuklingen så han spydde, bokstavligen. Men det är ok; i dag vara bara övningskalas. I morgon är Peter hemma och vi kan fira på riktigt (i dag tyckte han det var bra att åka till Liseberg). Tårtan står redo i frysen.