Jag skiter i att det är juli och tokvarmt. I går regnade det tillräckligt för att de inte ska torka ut. Inbillar jag mig. Dessutom får de lite ny jord. Jag pratar om rosorna. Nu har jag tröttnat på den vildvuxna rabatten och grävt upp tre av... sju buskar. En var stendöd och behövde inte ens grävas upp. Tre av dem står nu fint på rad på framsidan i stället. På den där platsen som ska vara vildvuxen. Stengången är lagd så nu är det "bara" växtligheten kvar. Kanske har vi flyttat alla växterna lagom till semesterns slut. Pionerna, som jag faktiskt är rädd om, väntar vi lite med dock. Vi får se om rosorna tar sig först. Det är ändå mest dem och deras förbannade rötter som jag inte vill ha längs husväggen.

 

Ett annat plus med att flytta växterna nu: huset ska ju under semestern tvättas och Peter lär väl stå mitt i rabatten med sin ställning. Så rädda det som räddas kan och ska.