Att försöka ta sig an projektarbetet nu var ett misstag. Nu känner jag mig ännu dummare än innan. Vi skyller allt på febern. Så i stället ikläder jag mig min vackra (med vacker menar jag praktisk och varm) flanellpyjamas och lägger mig i sängen och väntar på att Peter ska komma och kramas. Värma mig that is, något mer ansträngande än så orkar jag inte så tro inget annat.

 

Just nu tror jag att det smartaste vore att sova lite; jag minns inte hur många febernedsättande tabletter jag tagit eller när. Jag tror inte att de fungerar heller. Så jag sätter min tro till vitlök och ingefärskarameller i stället. After eight-teet som min mor köpte med sig från Camomilla har jag druckit en kopp av med men tyvärr känner jag ingen smak av det. Vi får vänta med det tills sjukdomen försvunnit helt enkelt. Suck och stön och host och harkel.