Det är inte för att Tyko för första gången ska lämnas hos dagmamman ensam. Inte heller för att Karl för första gången ska gå till fritids och börja direkt med heldagar. Och absolut inte för att Peter stånkar över att semestern är slut och säkerligen ska börja jobba övertid och dylikt från och med i morgon. Att jag själv ska jobba igen påverkar inte heller, snarare tvärtom. 

 

Den fula knuten som envisas med att bli hårdare beror helt enkelt på små, obetydliga tankar som troligtvis inte ens är sanna. VI hoppas att den löses upp och försvinner under natten. Uppenbarligen har jag inte tid med sådana petitesser.