Jag återkommer när jag samlat mig. Just nu krasch.

Ja, jag gillar Natalie Dee. Därför tycker jag att det är ganska givet att jag gillar dessa två extra mycket:

Nu har jag tryckt i mig tre muffins. Goda var de dessutom. Och minsann om jag inte ska unna mig en drink eller två på altanen.

En treåring i full trots är ett ytterst effektivt preventivmedel. Så effektivt att vi idkar avhållsamhet. Bara i fall att.

I går var den där dagen då man inte ska göra nåt. Vi firade genom att ha mor här och bygga sandlåda, flytta växter och ta bort slipers. En heldag utomhus. Tyko smakade på både jord och gräs.

I dag jobbade jag och sen hem och rensa rabatter. För nu har minsann björkarna musöron och då är det ok att klippa rosenbuskarna. De är trimmade och fina nu, mer än man kan säga om mina händer. Påminn mig om att ha handskar nästa gång.

Jag har även bråkat med litet barn. Karl skulle klippas och allt är frid och fröjd tills man satt saxen i håret. Då vill han helt plötsligt inte mer. Som vanligt. Och varenda gång tror man att det blir bättre.

Oskar har varit ute på promenad dessutom. Två gånger fick jag jaga in honom. Och Olle en gång. Han satt och tryckte vid ytterdörren dock så det var inte så mycket jagande. Hur får man en treåring att inte släppa ut katterna? Han är lite slapp på att stänga dörren alltså; han släpper inte ut dem med flit.

I morgon blir det lek. Inte för min del men Mike och Elrik kommer hit och Karl har bestämt att han och Elrik ska laga mat. Jag försöker övertyga om att vi ska till Klippan och gå på tur.

På måndag blir det mer trädgårdsarbete. Mor kommer hit igen och drar ännu mer slipers. Snart blir det nog fint i den här trädgården med.

Det är tillfällen som dessa man är glad att man inte bor i Göteborg; en styck plats hos dagmamma väntar Tyko i höst, samma om Karl dessutom. Tack för det Härryda kommun.

I förrgår hämtade Peter ut medicin till Tyko. Alla tre namnen är utskrivna på förpackningen och hur gammalt såg inte det ut? Tyko Rune Waldemar. Som nån som är född 1910 istället för 2010. Varför tänkte vi inte på det?

Ja just det; Tyko ha dubbelsidig öroninflammation och förmodligen lunginflammation. Således får han ögonsalva och penicillin.

Ibland snubblar man över självklara saker. Personer som lyckats till hundra procent i design och form. Chan & Eero är ett exempel. Se bara Wanna-b-monsters och Signs.

Nog blir jag sugen på att fotografera mer. Särskilt när jag ser dessa bilderna. Alltså, jag fotograferar dagligen. Antingen hemma eller på jobbet. Men det är nog åratal sen jag var ute för att få en skön bild. Man kan säga att jag har prioriterat annat.

Jag tror att nån har ätit upp giraffen. Jag kan inte hitta den nånstans. Och nej, Karl har inte tagit den och Tyko kommer inte ner till kattrummet. Men ingen av katterna är heller onormalt fet.

Oskar kanske har tagit med sig den högst upp i kattröret. Som en Rapunzel ligger den kanske där med svansen utanför och väntar på sin räddare.

Och hon gör det igen. Lär ut hur man ska bete sig i trafiken.

Jag får nog erkänna mig besegrad; efter diverse mediciner, varmt bad, nässköljning och te känner jag mig ändå inte frisk. Frisk nog för att ha överlevt jobb men sjuk nog för att inte orka film och popcorn.

Det är rätt ok dock; den ende i familjen som är frisk är hos min mor och övernattar. Peter och Tyko snörvlar ikapp på soffan.

I dag när jag kom hem hade paketet från Foderbilen kommit. Vi börjar lite stillsamt med att testa Kickeroo giraff och man kan lugnt påstå att Oskar har full koll på hur den ska användas. Olle var mest imponerad av lådan sakerna kom i. Än så länge i alla fall.



Oskar och giraffen


Olle och lådan

I dag fick jag en liten detour med bussen på grund av en brand i Härryda. Spännande och oväntat.

Den 21 maj springer jag inte Göteborgsvarvet. Men jag minglar kanske. Det var alltför länge sen.

Dagen lider mot sitt slut. Japp, så är det när man är småbarnsförälder med barn som inte somnar förrän elva och ändå ska ha mat mitt i natten.

Så vad har blivit gjort i dag då? det blev ingen utflykt för regnet vägrade ge med sig. Så jag har städat bland mina scrapsaker och faktiskt piffat till några sidor. Klar med nån? Icke. Men insett vad för saker jag måste köpa till. Tur att man inte behöver gå så långt för det; bara till jobbet.

I övrigt har jag ett ettrigt barn som älskar att trotsa och en pms som inte ger med sig. Varför lyckas det alltid sammanfalla? Det är en ursäkt att lägga sig tidigt bara där. Sen att Peter ska se fotboll är en annan.

Så börjar det igen. Klådan i fingrarna, i hjärnan. Så förhoppningsvis blir några fler sidor i Karls scrapalbum klara. För jag kan ju inte påbörja Tykos innan Karls är klart. Eller?

Är det sjukligt att sitta och titta igenom alla sina papper och dekorationer och bara njuta förreten? Det är så många fina saker och jag sitter och bara klämmer och känner igenom alla saker. Risken är att när jag är klar med barnens album inte vet vad jag ska göra med sakerna. Göra ett album om mig själv kanske?

Ni får se det som reklam men jag har testat Colour catcher och bättre produkt finns nog inte! Innan vi fick barn hade jag tre tvätthögar; svart, rött och vitt. Allt i 40 grader (vad Peter än säger om strumpor). Nu är det regnbågens alla färger men kläderna är så små att man omöjligt får ihop en grön eller gul tvätthög. Med Colour catcher är det bara att blanda friskt. Inte ens den vita pyjamasen färgades av den nya röda byxorna. Antingen fällde de röda inte tillräckligt eller så funkar faktiskt produkten. Så länge det är fler färger än svart, vitt och rött på våra kläder fortsätter jag med andra ord.

Karl har ett fint mål i livet; att bli lika stor som mormor. För då får man dricka kaffe.

Om jag hade varit gravid, bott i Stockholm och behövt en doula hade jag definitivt anlitat Emma. Om inte annat hade hon kunnat distrahera mig med historier om lajv och bilder på sphynxar under förlossningen.

Och där blev jag besviken. Jag som kämpade så med min hjärtkaka. Attans. Men innerst inne vill jag ha en ändå. Den är ju nästan lika fin som den jag har.

Vi hade en plan. I går var vi så inspirerade av vädret att vi planerade in en utflykt i dag. Vi skulle bege oss till naturreservatet och promenera, med varm choklad och allt. Vi skrattade lite åt att Karl har en Kånken, en Helly Hansen och ett par Viking och att detta skulle kompletteras med en Thermos.

Men dagens väder säger att vi får ställa in. För vi övriga i familjen har minsann inte så fina utflyktssaker. Så vi ska se om det finns tid och möjlighet att scrappa lite. En misstänkt feber gör nog att jag inte vill eller kan göra så mycket dock. Undrar om det är Åke på jobbet eller Tyko som smittat mig.

Katterna vet ju inte om det ännu så jag är upphetsad åt dem. I veckan kommer Foderbilen att skicka ut paket till sin testpanel (där vi är med). Det ska bli riktigt spännande. Jag är ju alltid lite skeptisk då jag har gått på flera nitar när det gäller kattsaker; leksaker som är urtrista, specialfoder som gett klåda, kattsand som ratats helt och gjort golv och badkar till toalett. Samtidigt är det kul när man väl hittat nåt som funkat (kattkyssar som tyvärr försvann, greenies som var nästan lika bra och även de försvann, möss som slitits sönder i glädje). Så det är med blandade känslor och stor nyfikenhet som jag inväntar paketet.

I går satte sig Karl vid datorn och försökte surfa. När jag kom på honom försvarade han sig med att han inte gillar tjejer utan bara killar och ville således klicka bort min sida med kvinnokläder. Visst är det skönt att han kommit ut så tidigt, då behöver ju ingen fundera.

Tyko bajsade snett. Det räcker nog med att jag säger så. Detta resulterade i att han hamnade i diskhon. Inte särskilt onöjd.

I dag har varit en äkta söndag. Jag unnade mig en sovmorgon och sen skurade jag kylskåpet. En hel del oigenkännliga saker slängdes.

Sen åts det pannkakor, allt enligt Karls önskemål. Tyko övade sig på att gå i trappan för minsann om han inte lyckas klättra upp ett steg. Sen är det ju en grind som tar emot.

Vi har ätit glass på altanen och sått tomater och kålrabbi. Vi får se vad som växer; fröerna var sen förra året.

Nu är frågan om man orkar ge sig på frysen. Och oroa er inte; i sann söndagsanda "orkade" jag inte åka och handla nåt till grillen. Så lite slappt har det varit med.

Att holländarna kan det där med tulpaner vet väl var och varannan människa men när jag läste ett inlägg hos Doe Deere blev även jag imponerad. Nästintill tysk disciplin bland blommorna ju.

När jag var på shoppingturen i torsdags hittade jag en väska på Cubus som etsat sig fast. En svart kuvertväska. Bokstavligt talat. En väska som såg ut som ett kuvert. Jag som aldrig använder kuvertväskor kan nog finna ett tillfälle eller två, bara för sakens skull.

Tyvärr är inte Cubus hemsida den bästa så ni får helt enkelt titta på den själva.

Har haft bättre kvällar. Har haft bättre nätter. Har haft bättre morgnar.

Nu är det vår. Det bestämmer jag. För jag har planterat växter ute, tagit fram vårjackorna och städat i ordning på altanen. Och tvätten jag hängde ut för minst en vecka sen har äntligen torkat.

För en gångs skull har jag faktiskt fått en del gjort på lediga dagen. Peter skulle pappahänga med Falun så jag passade på att åka med in till stan. För att titta på glasögon och kappa. Så jag har avverkat Glasögonfabriken, Smarteyes, Topshop, Indiska, Bikbok, Lagerhaus, Lindex, Accesorize, Åhléns, Missäy, Cassels, Desigual, H&M, Presstop, Pressbyrån, Cubus och förmodligen ännu fler ställen. Och jag har sagt det förr men säger det igen; jag kommer att bli en Cassels-tant. Kappan hittade jag till slut där. Inte alls en sån som jag tänkt först men den är nog det bästa för min kropp.

Kappan jag sett hos Topshop fanns inte och den på Bikbok var tyvärr för glansig. Annars hade Bikbok 50% rabatt på allt just i dag.

Lite besviken var jag trots allt att jag hittat en kappa för annars tänkte jag trösta mig med en mugg från Lagerhaus och te. Jag kompenserade dock med att hitta en keps på Åhléns. Nånting måste jag ha när jag inte längre kan ha mössa. För hur snygg är man i håret efter att haft cykelhjälm? En hårklämma hittade jag där med.

Sen var jag ganska trött och unnade mig en smörgås som intogs på Drottningtorget. Jag kan inte säga att jag saknat det där med att vara i stan. Börjar man bli lantis tro?

Jag hittade en ny favoritbutik i dag. Desigual. Jag har tidigare dregglat över en kappa från dem men att nu hitta en butik! Och jag hittade minst tre fina kappor, en regnkappa och en kjol eller tre.

Jag hittade för övrigt inga vettiga glasögon. Så det blir nog att beställa tid hos nån optiker för att få recept och sen beställa de jag spanat in hos Lensway. Annars var det praktiskt att man kunde få sina glasögon på en timma hos Glasögonfabriken.

I dag konstaterade jag i alla fall vad jag inte vill jobba med; telefonsupport. 40 minuter till trots tror jag ändå inte att kunden förstod hur man använder en extern hårddisk.

"Glädjande" nog har jag förmodligen en diagnos. Och något som kanske går att behandla. Inte för att jag gillar aternativen. Två av dem säger jag big no no till men då kvarstår sterilisering. Omprioritera?

För den som missat min fina solhatt. Ni går väl in och röstar?

Jag visste det; ketchup är nyttigt! ;)

Nu har jag stoppat ner mina barnkläder i flyttlådan igen. Det är knappt en och en halv flyttlåda istället för två överfulla i alla fall. Och då är den ena lådan full med en hel del i storlek 86, som jag inte ens tog med mig. Så ut i förrådet med lådorna, glöm dem ett tag och andas ut. Vi får se om vi gör om det här nån gång.

Nu har jag nog lugnat ner mig lite. Jag har varit hemma sen halv tre eller så men först nu tror jag att jag har landat.

Det var kort sagt utmattande att vara på barnmarknaden. Jag tyckte så tidigare då man bara varit köpare men att vara både säljare och funktionär blev nog för mycket. Det var rätt strukturerat med kassorna så det klagar jag inte på. Men när vi avslutat, fikat och skulle plocka i ordning kändes huvudet alldeles tomt. Som att jobba i högt ljud och stänga av. Alldeles tyst och tomt.

Jag orkade inte rota reda på alla mina saker jag skulle sälja men kom hem med en liten blomkasse kläder istället för en Ikeakasse. Det är alltid något. Och minst två av mina saker har blivit sålda i alla fall. För att jag ska gå plus måste jag dock ha sålt minst 16 saker.

Nästa helg är det barnmarknad i Ödenäs. En mycket liten del säger till mig att gå dit, den större delen skriker och värjer sig.

Nu middag och sen soffhäng resten av kvällen.

Jag tror att jag har hittat en själsfrände. Läs Marias beskrivning av sig själv så förstår ni kanske. Förutom att min hobby inte är tv utan dator.

Hon och Peter har för övrigt något gemensamt; en trafikregel som de två tydligen missat. Jag har ju inget körkort så jag kan varken säga bu eller bä om den teorin.

Hemma igen. Jag har spenderat ett par timmar med att packa upp barnkläder. I mängder. Jag tänkte vara "smart" och vänta tills allt var uppackat innan jag gick runt och fyndade. Det gick sådär. När jag väl var nöd med uppackandet såg jag i kors, inga kläder var intressanta och jag ville mest hem och sova.

Det blev i alla fall ett par tröjor till Karl, pärlor, en symaskin (!) och en duplobana. Jodå. Nu hoppas vi bara att jag säljer alla mina kläder jag lämnat in så att jag inte går back. ;)

Så för den som vill fynda billiga barnsaker öppnar Hindås barnmarknad 9.30. Jag är på plats vid nio, sitter förmodligen i kassan och ser glad ut. Kom och köp!