Drömmarna om en till tatuering gick i kras när jag satte mig för att betala räkningarna.

4mom stänger för gott. I dag är sista dagen så de har 50% rabatt på allt. Japp, allt.

Vilken dag som helst ska jag ta tag i mig själv. Bort med det gråa skalet och skina och glittra. Hua, jag blir trött och matt bara av att tänka på det.

Men jag lovar; jag ska inte gå runt i brundassigt hår och velour hela livet. Bara så länge mitt barn envisas med att spy på mig och kräva kläder som är lätta att få av. Förr var det onyktra pojkar/gossar/herrar som hade de önskemålen...

Men se det som ett löfte. Med lite hjälp av följande vänner:

• Läppglans
• Nagelpynt
• Hårkladd

Jag skulle dessutom vilja ha ett afro, vackra naglar och egen ögonskugga. Så jag ska öva och öva tack vare dessa inspiratörer.

Och skulle jag mot förmodan behöva vistas nära vatten så skulle jag vilja göra det iklädd denna bikini.

Normi garn går i graven. De rear således ut allt innan stängning och jag var där i går med Karl och mor. Jag fyndade ett svart manchestertyg. Vad det ska bli mer än ett par byxor vet jag dock inte än. Men jag är sugen på att åka dit igen och titta. Utan barn. Utan stress. För att ha med sig en klåfingrig Karl och samtidigt rota gick inte.

Så är det nån som vill rota bland gamla tyger, garner, mönster och annat så planerar jag ett besök vecka 10.

Vi var så förutseende. Skulle åka tidigt och gå och titta lite innan det var dags för tatueringen. Saker och ting gjorde att vi blev lite sena och prick 18 rusade jag in i lokalen. Kari var dock sen så vi fick underhålla oss i en och en halv timma. Shoppingen var snabbt över, tävlingen var rätt trist och modevisningen var mest pinsam. Så det blev en långfika. Bror med sambo var där med så Peter slapp sitta ensam med Maria när jag skulle tatueras. ;)

Det var elva år sen sist jag tatuerade mig men jag har ändå minne av att det gjorde ont, att det var jobbigt och att jag hade svårt att sitta still. Men det här var mest en irriterande känsla av att nån river med nageln på huden. Och tjugo minuter senare var det inplastat och klart. Lite antiklimax, visst. Men fint blev det. Och planerar fler gör jag.

En ny tunnel och en ny ring till örat införskaffades med. Tunneln för att den var fin (fortfarande kallt ute, fortfarande opraktiskt med tunnel) men ringen behövde jag då jag tappat kulan till den gamla. Så egentligen inte jättenytt och piffigt. Fast ringarna görs även i vitt nu så kanske blir det nya senare. 

Bild kommer när jag vaknat och orkat engagera mig såpass.

Check. Hemma från Trollhättan. Mycket nöjd.

/crazy_catlady81

I nyhetbrevet från inreda.com fanns ett syskrin. Jag är övertygad om att det står Mari på det. Det var dock i dyraste laget. Och särskilt praktiskt är det egentligen inte; jag har två syskrin redan och de är överfulla. De är dessutom mer bära med sig-skrin. Sånt jag behöver på kurs och så.

Sa jag att mitt syskrin egentligen är en garderob?

Titta går i alla fall bra. Och nog får jag plats med mina smycken där? Eller nä, inte ens det.

Nu börjar jag faktiskt bli lite nervös. Jag försöker intala mig själv att det gör ondare att epilera armhålorna. Och jag ska ju klara allt; jag är ju tvåbarnsmor! Men det var ju elva år sen sist; beror det på nåt särskilt?

Nu kläcks det barn till höger och vänster. Bara i februari har det kläckts tre. Och en väntas i början av mars. Det gör mig bitter. Trots att jag har en kille som sitter och säger Dududu och Bababa. Visst älskar man alla stadier hos ett barn men det allra första bebisgoset är svårslaget. Om man kan beställa det utan nån depression.

Men jag är ju inte ens 30; vem säger att jag inte kan berika Hindås med fem-sex ungar till?

Det var alltför längesen jag gjorde en paj. Så häromdagen gjorde jag en pajdeg som i dag fick bli en egen variant av tacopaj. Jag har samlat ihop alla tips och trix jag fått lära mig i ett och samma recept. Nog tycker jag att det är godare med grahamsmjöl i degen dock.

Pajdeg:
100 gram normalsaltat smör
2,5 dl vetemjöl
1 msk vatten
1 msk vodka

Häll mjölet i en matberedare, tillsätt det kylskåpskalla smöret skuret i kuber. Mixa tills det blivit en grynig massa. Tillsätt vatten och vodka och fortsätt tills en boll formas. Använd iskallt vatten när du blandar vatten i en pajdeg. Kylan gör fettet i den stelare och pajen blir sprödare. Även vodkan gör att pajskalet blir sprödare. Vill man ha en lite magrare pajdeg går det bra att byta ut lite av fettet mot keso eller kesella.

Packa in pajdegen i plastfolie och låt den vila i kylskåp minst 30 minuter för att mjölet ska svälla och degen bli lätthanterlig. Ta pajdegen ur kylen och lägg den mellan två ark ark plastfolie (det ena har du redan från du kylde degen). Kalva ut degen så tunt du kan. Du får lossa på plastfolien på båda sidor ibland, när du vänder på härligheten, innan du kavlar vidare.

Har du kavlat en stund så degen blivit rumstempererad så kan du dra plastfolien med degen på över till en skärbräda och lägga i kylen en kvart. Om du var snabb så degen fortfarande är ”stel” efter kavling (vilket inte är troligt) kan du lägga den över pajformen direkt. Drag bort plasten på ena sidan av degen och sänk den oplastade sidan mitt över formen. Mät med pajformen (28 cm i diameter på formen funkar bra) så du ser att det blir till kanten med. Alltså ca 35-36 cm i diameter totalt.

Förgrädda pajskalet i 225 grader ca 10 minuter. För att få en jämn botten utan bubblor rekommenderas keramiska bakbönor. För att undvika att degen rasar ner från kanten när pajskalet förgräddas kan man även vika en remsa av aluminiumfolie och trycka mot kanten som stöd och botten kan naggas med gaffel för att undvika bubblor. En lätt pensling med mjölk före gräddningen ger pajen vacker glans.


Fyllning:
400 gram färs (i mitt fall vegefärs)
1 msk tacokrydda
1 lök
1/2 paprika
2 dl creme fraiche
4 msk majonäs
150 gram fetaost

Stek hackad lök och färs. Strö över tacokryddan. Lägg färsen i pajskalet. Strö över bitar av fetaosten. Hacka paprikan och blanda med majonäs och creme fraiche. Häll blandningen över färsen. In i ugnen (200 grader) ca 20 minuter i eller tills pajen fått färg.

Jag hade ett nät över min paj, mest för att testa nätstrimlaren vi köpte i höstas. Och har man nät eller lock ska detta gärna penslas med vatten innan man sätter in den i ugnen för att bli sprött eller med mjölk om man vill ha det glansigt. Och oroa er inte för vodkan i degen; det smakar varken nubbe eller bakfylla. Men krispigt och fint blir det.

Efter ett uppehåll på ett par år tittade jag in på Svenska katters forum i går. RexUnited har gått i graven och Nordiska rexringens forum är inte lika aktivt så jag har "sluppit" alla kattungebilder och info om vilka kullar som väntas och så vidare.

Men i går när internet tog slut gick jag alltså in på SK. Och hittade en kull där det finns en fin svart hane. Som dessutom är resultat från en utparning. Och avelsintresset vaknar i mig lite. Attans. Sen vet jag både en uppfödare på devon och en på sphynx som väntar intressant kull/planerar intressant parning. För jag gick ju även in på Sphynxdillan när internet tog slut.

Men jag har ju bestämt mig för inte ha nån mer sphynx. Nästa katt vill jag ju dessutom ska vara en selkirk rex. Men (såvitt jag vet) är inte selkirken godkänt inom SVERAK så då blir det inga utställningar. Och det vill jag ju.

Men oroa er inte; Peter tillåter inga fler katter. Tre är en för mycket redan. Fast överst på önskelistan står trots det en katt. Peter fick en i 30-årspresent så jag borde väl få en med?

Nu har jag läget under kontroll. Definitivt. På fredag är det Trollhättan och Tattoo Meltdown som gäller.

Har du haft en hård dag? Inte lika hård som Tykos och Karls.

Jag har fruktansvärt svårt att slutföra saker. Det kan mina UFOn vittna om. Och när jag städar blir allt utom en bänk rent. På bänken står oftast allt som egentligen inte har en plats/har en jobbig plats/inte är mitt. Så jag ska göra en skylt. Det är ju så chict och modernt med en massa tavlor med uppmaningar om att fånga dagar, leva nu och så vidare. Jag nöjer mig med två ord: Ta tag. Fri tolkning.

Karl fick en klänning i julklapp. Han tjatade hela sommaren och hela hösten om att han ville ha en rosa klänning. Och gick inte det ville han ha en lila.

Således införskaffades en rosa hängsleklänning på Tradera. Den invigdes en lördag i januari då vi skulle till min moster. Han var så fin så. Han är inte heller ensam.

Dilemmat var sen när vi kom hem. Han skulle ha klänningen mest hela tiden. Den gick dock att byta mot snickarbyxorna till slut. Tyvärr är de mörkblå numera för små och de neonrosa är fortfarande för stora. Så går det när man försöker vara praktisk.

The captain.

Jag vet hur jag borde göra. Men jag gör det inte. För den pedanta och stressade människan inom mig kräks. Får jag inte ordning blir jag stressad. Och blir jag stressad så blir jag ful. Ful i själen, ful i mitt sätt att bemöta andra. Och när jag upptäcker det blir jag ledsen, apatisk och går och gömmer mig. När jag väl orkar fram har ändå inte leksakerna, disken, tvätten försvunnit. Och så går vi runt, runt. Stampar på samma ställe.

Jag har ingen smart lösning på det där med att förvara skor. Antingen är det bara för lågskor eller bara för stövlar. Eller så måste det vara klack men inte för höga. Eller så passar det inte barnskor eller så passar det inte in helt enkelt. Och att förvara i låda är väl fint om man har fina lådor men samtidigt vill jag kunna öppna dörren till klädkammaren och bara beundra skorna.

Och vissa saker är helt enkelt för fina för att gömma undan i en klädkammare, även om det bara är ett skoställ.

Det har nu blivit två par byxor sydda till Karl. Han har valt tyget till båda. Dels ett par gula med vita ränder och dels ett par i roströd manchester. Sa jag att han valt tygen själv? Jag kanske ska vara tacksam; vad hade jag annars sytt i sådana tyger?

Det är kaos! Min kladdkakebok är borta! Jag hittade dock en ganska bra ersättare. För tillfället i alla fall.

Varför är det alltid det oönskade som fastnar? Förra veckan hade jag en spanjor i huvudet i ett par dagar; nu är det Saade.

Jag tar tillbaka det där med masala chai. Den burken var tom. Så det får bli rött echinea. Lika bra det. Med en pressad citron i. Min mor köpte söta citroner med sig i går och de går att äta som klementiner. Bokstavligt.

Sakta men säkert börjar vårt te ta slut. Latmasken i mig har använt upp det jag fick av Maria när hon kom på besök (te i påse är rätt bra ibland). De sorter Peter köpte i Kungsbacka lockar mig inte särskilt heller. Så av sjutton burkar är det egentligen bara Masala chai kvar och det måste man vara sugen på, vilket man sällan är.

Så nog blev jag nyfiken på de sorter Annalunda ting hade. Särskilt Lila te och Violetta. Jag menar; lavendelbiscotti med mandel och vit choklad! Eller viol med lakrits och grädde! Eller så är jag bara godissugen.

Det händer (alltför) ofta att jag fastnar på diverse smyckessidor. I dag hamnade jag på A touch of evil. Vilket väckte habegäret givetivs. Jag hittade en ring som är given. Och ett armband. Och ett halsband. Stannar jag lite till hittar jag mer, jag lovar.

Må så vara att det är kul att vara kreativ men jag skulle aldrig. Nej, inte ens lite. Fria via Facebook. Än mindre ta det såpass seriöst att jag skulle svara ja om jag blev tillfrågad. Och jag gillar inte.

Och där tröttnade jag på tvättberget. Ja jusst det; Tyko spydde ner hela sängen i natt med. Och han måste spytt ordentligt; det var även på "relingen". Så på dagens agenda står att tvätta och att sänka spjälsängens golv.

Torktumlaren hänger ju inte med all tvätt så nu har jag hängt ut de två första maskinerna med tvätt. Räknas det som vår då?

Jag trodde inte på det innan. Men det har sakta med säkert blivit allt mer så. Att alla förväntar sig att man innerst inne drömmer om en dotter. Så till den milda grad att man klär sin son i klänning och bejakar hans feminina sida. Nej, det handlar inte om det. Ett barn är ett barn är ett barn. Om detta barn leker med bilar, dockor eller kottar spelar ingen roll. Om detta barn vill ha klänning eller snickarbyxor spelar ingen roll. Det är ett barn som har rätt att utforska minsta del av sig själv och sin omgivning. Hela världen är din; du väljer själv vilken del av den du vill leva i.

Jag drömmer inte om ett litet flickebarn att klä i tyll och tiara. Jag drömmer inte om flickrum att pynta med himlasäng och hästar. Jag själv klär mig gärna i tyll och kallar mig drottning. Jag själv drömmer om piff och att ha egen häst. Men det är mina drömmar; de ska inte projiceras på någon annan, oavsett kön.

När vi ändå är inne på det så tipsar jag om Dotter önskas.

Karl spydde ett par gånger i natt med. Men allmäntillståndet är det inget fel på. På morgonen behagade Tyko spy lite lätt med. Mestadels slem. Hur får man ur en sjumånaders slem?

Men min mor har varit här i dag. Utelek och sen tog hon Karl med sig hem. Hämtas söndag. Och Tyko har nu legat ute i vagnen och sovit i mer än en timme.

Det enda molnet på himlen nu är tvättstugan med sin spylukt. Tumlaren hinner inte med så jag tänkte tvätta och hänga ut. Skit samma att torktiden kanske inte är den bästa men det är bättre att det hänger där än ligger i en äckelhög på golvet.

Doften av Ajax höll i cirka fem minuter. Sedan valde någon av katterna att förpesta med bajs. Där det ska vara så jag ska inte klaga. Men det luktar inte gott för det.

Då ska vi se. Dammsugit och moppat ett styck kattrum. Städat tre styck kattlådor. Kört tre styck omgång tvätt. Dammsugit och moppat en styck hall. Skruvat upp en styck skohylla och en styck hatthylla. Diskat en styck omgång disk. Matat äldre son med två styck koppar blåbärssoppa. Blåbärssoppan har stannat kvar i magen.

Nu grovkök, kök, vardagsrum, datorrum, badrum, toalett, två sovrum, syrum och bibliotek kvar att dammsuga och moppa och okänt antal tvättar. Sen bädda rent i tre sängar och sen däcka tre gånger på soffan. Någonstans där emellan ska mat i någon form intagas.

Glömde jag säga att jag mår illa konstant och går och känner efter ifall jag behöver spy?

Min plan gick i kras. Fullständigt. Först vaknade Karl och gallskrek mitt i natten. Han kom in med ny pyjamas och kudde och täcke. Jaha ja. Spytt i sängen. Tack tack. Och sen delade han med sig i vår säng med.

Kontentan är ingen dagmamma och därmed är vi alla hemma och gör så lite som möjligt. Eller ja; tvättar gör vi. Och helst vill jag vädra ut hela huset och skura med bakteriedödande medel överallt. Jag har dock bara handmedel och går och gnider in mig mest hela tiden.

Glömde jag säga att jag har spyfobi och gärna (helst inte) kompisspyr?

För så är det.

Jag är inte den enda som gillar Combichrist. Underground nämner dem och den nya videon.

Från tolv till sju har Tyko sussat sött i natt. Och väcktes endast av att Karl smällde igen dörren till vårt sovrum. Vem vet hur länge han hade sovit annars. Fast det bittra är att jag inte känner mig särskilt utvilad. Otto väckte mig extra effektivt genom att klösa mig på ryggen när jag gick upp dock. Tack för det.

Alla kattuppfödare pratar jämt om att de ska kolla sina besökares väskor när dessa åker hem. Ifall en kattunge eller två har smugglats med. Jag tror snarare man ska kolla bh-innehållet.

Ozena fick ett lite roligt tips när hon efterfrågade vardagsmat. http://www.vadihelveteskajaglagatillmiddag.nu/ Jag sitter och klickar och väntar på att nåt riktigt, riktigt gott ska dyka upp. Trots att jag redan vet vad jag ska äta i dag.

Jag har precis avklarat veckans dusch och när jag skulle klä på mig upptäckte jag att de rosaröda tåstrumporna med hjärtan hamnat på föttern. Så glad alla hjärtans dag på dig med.

För övrigt har jag (redan) tröttnat på mitt "svarta" hår. Ja, svärtan försvinner så fort. Förvånad? Inte ett dugg. Men jag har back up i skåpet. Rött! Det enda som biter.

Nu vill jag inte höra nåt Vad var det jag sa.

Titta titta! Inte nog med att Ina är en av mina nya favoriter sedan innan; nu blev hon ännu bättre! För man kan minsann vinna en virkad bitring. Visst hade den randiga varit fin till Tyko? Eller kanske den gröna, som matchar köket. För endast-i-köket-lek. ;)

 

Detta ger mig således tre lotter i denna eminenta tävling.

Jag skulle aldrig tittat på Mellon i går. Nu har jag en spanjor i huvudet.

Det här kanske vore nåt för mig?

Häromdagen följde Karl med in i syrummet. Han skulle få välja ett tyg till byxorna jag skulle sy till honom. Han valde inte bara ett utan fem stycken. Jag började i dag med det första; ett gult bomullstyg. Så ses gossen i alltför gula byxor så vet ni att han i alla fall valt helt själv.

Detta blir förmodligen det första plagget som är gjort från grunden och blir klart i syrummet. Om man bortser klänningen jag gjorde till Peter.

Man kan tro att det var jag som var ute i går. Jag har preseterat mycket lite i dag. Sovit ett par timmar mitt på dagen, power nap innan det och nu funderar jag på att vila i badet lite.

I går var vi ju på Sticky och såg Combichrist. En av de bästa spelningarna med dem faktiskt. Tyvärr börjar jag nog bli gammal (och bitter) för jag kunde inte njuta fullt ut av upplevelsen pga fulla 20-nånting-åringar. Mycket snart räknas jag inte in i den kategorin. Ja, full kan man vara men aldrig mer 20-nånting.

Barnen sov över hos min mor så efter sovmorgon åkte vi dit och hämtade dem. Den som sovit minst var min mor; Tyko hade sovit nästan hela natten medan hon låg och väntade på att han skulle vakna enligt schemat jag sagt (tolv, tre, sex, nio). Väl hemma gjorde Peter sig i ordning för omsits och iväg for han. Nån timma senare kom Danilla för lite barnhäng. Tyko och Julia är dåliga på att tajma in lek- och sovtid bara.

När de åkt hem satt jag ensam och tittade på Mello. Tyko och Karl sov. Nu avnjuter vi vit chokladlikör med varm mjölk. Det värmer gott. Snart ska jag däcka i säng. Åldern tar ut sin rätt.

Man måste veta sina begränsningar. Check. Man måste veta sin kopps begränsningar. Menskopp alltså. Inget check på det. Vilket vore världens enklaste. När koppen är full rinner det över. Som vilken kopp som helst.

På så sätt är tamponger rätt bra; de suger i alla fall och sen läcker de. Läckage från en kopp kommer när du minst anar, och behöver, det.

I går fyllde Peter år. Han tog för en gångs skull barnvagnen för att lämna Karl då jag behövde lite tid ensam hemma, utan Tyko. Så på en och en halv timma hann jag precis göra klart en sockerkaka, söt på fler sätt än ett.

Karl skulle måla en teckning hos dagmamman till sin pappa men det glömde han totalt bort och när han kom på det blev han jätteledsen. Han hade redan gått från dagmamman och det gick inte alls att måla nån hemma. Tyko gav sin pappa en glimt av sina två framtänder (jodå, två på en gång.) Jag nöjde mig med kakan och en bok till mannen som inte önskade sig något.

 

Kakan blev minst lika god som den ser ut. Så pass att det görs en i dag med. Inte red velvet-hjärta dock utan kokoschoklad. Fint ska det vara.

 

Jag visste att det nån gång skulle komma tillbaks och bita mig. När Karl har frågat vad man gör och man redan svarat samma sak flera gånger har jag till slut svarat att jag rullar bajs. Det har till slut blivit en grej och nu sägs det då och då.

Karl har drömt mardrömmar om en papegoja han haft på sitt rum så jag tog i går ner den för att förpassa den till nåt förråd. Men för att han inte ska vara rädd för den ville jag att han skulle leka lite med den. Nu sitter han och säger bajskorv, pasta och tomat till den. Och frågar om den vill rulla bajs. Hela tiden repeterar den vad han säger med skärande röst. Han har säkert hållit på i en timma nu. Och självklart ska han sitta precis bredvid.

Kan papegojsjuka drabba en leksak?

Japp. Det är vad man kan vinna hos Aratorp. Här är inlägget om hur du gör. Vinnare dras 14 februari.

Jag har hittat en ny "vän". Jag såg headern och sen var jag fast. Att hon sen syr, föder upp katter och pysslar i största allmänhet gör ju inte saken sämre. Hälsa på Ina.

Logiken hos en treåring är inte alltid rätt. Men oftast söt.

Tyko sover på madrasser under trappan i vardagsrummet. Så fort jag lägger Tyko där kommer Olle springande och knör sig ner bredvid. Enligt Karl måste Olle ligga där, annars skriker Tyko. Jag tror snarare det är tvärtom...

Jag gick ju i trädgårdstankar och funderade över vilka grönsaker som ska planteras i år. Och så kommer det en massa fulsnö! Först en omgång på morgonen och sen en omgång till nu. Räcker det inte?

Inte nog med att Nina inspirerar till både röda läppar och bojkott; hon "tvingar" mig att läsa med. Jag började ju för att tag sen med Penetrering men efter 20 sidor har den blivit liggande. Inte bokens fel men dels läste jag både Kärnfrisk familj och Att växa genom möten samtidigt och dels kommer jag i säng alldeles för sent så jag orkar helt enkelt inte läsa. Och vem har tid på dagarna i övrigt?

Så nu ska jag vara med i en bokcirkel och lovar och svär att läsa färdigt Penetrering innan den 28 mars.

Visst är det lite vuxenpoäng i bokcirklar? Nästan lite tantvarning?

En av mina modiga medsystrar Nina Ruthström har tagit ett intiativ värt att uppmärksamma.  Kopierat från hennes blogg:

Yes! Jag jinxade det inte! Gardinerna är helt klara och blev jättebra! Korsetten är helt klar med. Bildbevis nedan.

Otto var precis på diskbänken och slickade av smöret från min majskolv. Suck. Men det är klart; majs och smör är det bästa han vet så det är klart att han inte kunde hålla sig ifrån den.

Oskar var på promenad i dag. Karl (eller Peter?) glömde stänga dörren ordentligt så efter mycket om och men hittade jag Oskar under altanen. Han kom dock fram efter att jag lagt mig ner på marken och lockat ett par minuter. I knäbyxor och tofflor. Men vad gör väl kalla ben när det handlar om en katt?

Olle är mest tjock och har skaffat sig blå tuttar av nån anledning. Vi hoppas att det är nåt tillfälligt och att vi slipper åka till veterinär.

Vilken vill du ha?

Så har vi (Tyko alltså) kommit till stadiet då det ska dras i allt man kommer nära. Inga dukar, inga handdukar, ingenting. Så vårt hem blir för en tid framöver sterilt och utan pynt.

Jag är lite småkär i Moods of Norway, mest för deras glasögons skull. Så ni må tro att jag blev glad när jag såg att Campadre har en kampanj med dem! Tyvärr är killkläderna roligare än tjejkläderna men nog suktar jag lite efter Sigrid Cox, även om man skulle önska att det vore en fet traktor på.

Ful-Emelie har skapat ett behov hos mig som jag inte visste att jag hade; jag måste skaffa dermal anchors! Se bara så fina smycken det finns här. Jag är särskilt förtjust i det med slavring.

(Emelie är egentligen inte ful. Hon är faktiskt ganska snygg. I alla fall på bild.)

Så var det det med! Nästan så man suckar. Men jag hade helt glömt bort bokrean. Jo, den är viktig för mig. I år säljer t ex CDON både del fem och sju i Mörka tornet-serien. Jag har ju femman men bara som pocket. Sjunde boken klämde jag på i torsdags när vi var i Kungsbacka. Då kostade den 230 spänn. På rea: 79:-.

På Bokus hittade jag en massa söta barnböcker. Hade Tyko fötts nu istället hade Karl fått Hej lillebror men jag tror att jag i alla fall ska köpa den här till honom, ifall att.

Och för den som vill ha ett boktips kan jag rekommendera Emil, det halva fåret. Jag hade den när jag var liten och jag läser den för Karl nu. Den är lika bra fortfarande.

Kanske kommer jag med mer måste ha-böcker när jag gått igenom utbuden bättre. Det här är bara efter en snabbtitt.

På tal om troll så såg vi igår Trolljegeren. För den som inget vet är det lite som Blaiwitch project men ändå inte alls. Fast på norska. Och mycket bättre.

Det kanske är att jinxa lite men jag är ju nästan helt klar. Gardinen hänger i alla fall uppe.

Det går troll i den där historien med gardiner till syrummet, helt klart. Först hittade jag ju inte takfästena så Peter köpte nya. Nu hittar jag inte gliden men tack till farmor som hade en påse med gardintillbehör bland sysakerna jag ärvde.

Så till symaskinen. Kanterna skulle sys och det är så klart att jag ville använda overlocken till det. Bara att trä om den till coversöm. Bara. Varför betala extra för en funktion man annars inte använder? Och så kan jag sy allt annat som ligger och väntar på just coversömmar. Jag vet inte hur många gånger jag trädde om den. Det blev bara fel i matningen. Jag kom på varför alla saker har blivit liggande; det är itne första gången det strulat. Men jag får erkänna att det är handhavandefel. När jag läste instruktionsboken en tredje gång fixade jag det. Tack för det.

Så nu hänger som sagt gardinen uppe. Mest för att se hur det kommer att bli. Den ska delas i två och då kommer förhoppningsvis gliden räcka; som det är nu fattas ett.

Mer då? Jo, korsetten som vi påbörjade för sju år sen är klar! Eller ja; den ska snöras bara. Jag är dock inte helt nöjd (självklart) då jag har varit tvungen att sy om på en del ställen och tyget (silke eller vad det nu var) är lite skört så minsta nålhål syns om man tittar nära. Men så nära är det väl ingen som kommer?

Ser du mig på Sticky på fredag iklädd vinröd underbystkorsett vet du att jag har lyckats och är tillräckligt nöjd för att visa det.

Termosmuggarna har varit med en tid nu men som den nörd jag är vill jag givetvis ha annat i samma tema. USB-minne och nämnda muggen har jag.

Så vad sägs om USB-högtalare, spargris, anteckningsblock eller termos, Sen finns det alltid manchettknappar, armband och åter armband och bokstöd. Hur mycket saker som helst med andra ord. Och jag vill ha det mesta.

Ni får kalla mig galen kattant men jag tycker att den här väskan var sjukt rolig. Sa jag att jag fyller 30 om åtta månader?



Finns hos Djurkitet.

I går hade jag heldag i tvättstugan. Det blir lätt att all ren tvätt bli liggande där och att man går dit när man ska ha rena kläder i stället för att titta i garderoben. En ond cirkel helt enkelt. Så i går sorterade jag allt. Jag menar allt. Gamla kläder som var för små åkte ner i lådor, påslakan packades in i linneskåpen och många maskiner tvätt blev det.

Så i dag ser det (nästan) likadant ut. Ren tvätt som väntar på att sorteras in i garderober upptar bänkskivan, i tvättkorgarna ligger saker som ska tvättas...

Jag var lite stursk i går och ansåg mig vara på bättringsvägen. Eller hur. Frossan från i natt var pga feber och på morgonen var bihålorna totalt igentäppta. Acetylcystein hjälper inte, noskapin ger magkatarr och panodil är kortvarig. Som "tur" är har rethostan övergått till slemhosta så jag ska testa bisolvon i stället.

Nässköljningen då? Som jag själv alltid tjatar om när folk är sjuka. Ja, om man orkade göra en kanna saltvatten och stå upp så pass lång tid som sköljningen kräver. Men jag har i alla fall tagit ett varmt bad (så varmt vi möjligtvis kan få). Nu morgonrock och hett echinea-te.

Jag önskar mig mannagrynsgröt med honung och chokladpraliner. Inte ihop alltså. För jag har nöjet att ha pms samtidigt.

Som om det inte vore nog med kameratillbehören gillar jag även piff med anspelning på datorer, foto, whatever. Något nördigt, något oväntat.

Kuddar finns i alla möjliga färger och former. Varför inte DOS, Twitter, Appar, Mac eller tangenter i flera former? Tangenter verkar för övrigt vara en väldigt populär inspirationskälla. Som manchettknappar, nattlampor, muggar,

Tecknade, bittra och gärna internetrelaterade saker. Tur att jag har The Oatmeal.

I botten av burken ligger två små vänner. Vi hoppas att de ska ge mig mycket glädje. Eller i alla fall stilla det onda och göra så att jag kan sova resten av natten. Jag vaknade för en och en halv timme sen med frossa och sjukt ont i magen. Hej magkatarr! Gissningsvis var det hostmedicinen som väckte spöket. Spöket som inte har visat sig på över ett år. Kunde det inte fortsatt hålla sig borta?

Det är med sorg jag i dag packar ner Tykos svampbody i lådan för arkivering. Jag måste inse att lilla gossen börjar bli stor. Byxorna passar i alla fall en liiiten stund till (om det är på längden man räknar).

Jag har upptäckt en sida jag inte trodde fanns. Den kommer för tillfället uppta en hel del av min tid. Petapixel. Där finns allt och lite till som har med foto att göra. Tatueringar, kontorsmateriel, auktionstips och Pentax.

För den som inte vill vara med längre finns det här stället. Synd att Facebook inte fick vara med längre bara.

Man ska säga förskola och inte dagis. Man ska säga familjedaghem och inte dagmamma (dagpappa?). Men om dagis är ett diminutiv på daghem; är det då ok att säga familjedagis?

Och om förskolan inte längre är ett daghem; följer förskola och familjedaghem olika läroplaner? Blir barnet bättre utbildat och utrustat inför skolstarten i en förskola än ett familjedaghem?

På tal om röda läppar; hade du hånglat med mig om jag såg ut sån här?

Så sent som i går sa jag till Peter att det är otroligt att Tyko inte är sjuk oftare Man säger ju annars att syskon drar hem saker från dagmamman.

Tyko firade det uttalandet med att hosta så han spydde fyra gånger i går kväll, varav två gånger var i vår säng. När han sedan vaknade mitt i natten hade han 39,9 i feber. På morgonen hade det gått ner lite och nu är det nästan normalt igen. Fast han har sovit mycket, spytt ett par gånger till och levt på flytande mat. Vi hoppas på mindre spyor och sömn hela natten i dag.

Det verkar som jag har fastnat i Processen, Moment 22 eller nån annan surrealistisk byråkrati. Jag behövde förnya mitt id-kort. Vilket inte är så enkelt som man kan tro.

Först och främst ville jag inte skaffa ett via Skatteverket (vem vill ha ett kort där det står Skatteverket på?). Dessutom ville jag ta kortet på jobbet - valfrihet ja tack. När jag fått mitt foto gick jag till Nordea i Sävedalen. Enligt deras kundservice var det bara att gå till ett kontor som hade kassatjänst. Men vad innebär det? En person i en kassa som inte hanterar pengar? För det är i så fall det i Sävedalen. Men jag gick dit i alla fall då det är nära jobbet. Kvart över ett en måndag. Mörkt. Låst. Stängt. De stängde ett. Jaha ja. Fast hade det varit en torsdag hade de öppnat en timma igen halv tre.

Så hem igen. Det gamla id-kortet hade gått ut och passet gällde bara till och med den måndagen. Hem för att ta reda på vad man gör nu. Jo, ett personbevis måste fixas. Och det kan man antingen få hemskickat eller skriva ut själv om man har bank-id. Ja så bra att jag har det i alla fall. Och därav bråket med skrivaren. Den fina Epson-skrivaren som klarar foto i A3 utan problem. Klart att den skulle fixa ett litet personbevis till mig. Eller hur...

När jag väl fixat det där pappret ringde jag för säkerhets skull Handelsbanken i Landvetter, den vi har närmast till. Och var jag kund? Ja, då är det bara att komma in med en intygare, personbevis och ett nytt foto. Så dumma vi var. När Karl hade lämnats hos dagmamman i går åkte vi dit, la korten på bordet och väntade på ett formulär. Men är du kund? Ja, det har jag ju sagt. Ja, men inte på Landvetterkontoret! Och är intygaren kund? För det är tydligen viktigt. Om vi kände nån på vårt kontor (Majorna) som kunde intyga att vi var vi annars? Räcker inte ett vanligt, svenskt körkort, ett personbevis och uppenbara uppgifter om personkonto, sparande och lån i Handelsbanken?! Tydligen inte och vår bankkvinna var givetvis på lunch.

Så hem for vi åter igen, utan uträttat ärende.

Har jag ingen identitetshandling nu då? Tja, vi tog hela familjen och åkte till Majorna i dag till vårt kontor och talade med vår bankkvinna. Sista blanketten hon hade för id-ansökan fyllde jag i med så nu får jag snällt vänta i en månad. Så fort jag får det lovar jag att fixa körkort; det här gör jag inte om.

Det är skönt att förlorade ägg ändå inte går helt till spillo. Skåda kompostkvarnen Otto in action:

Jag har fatnat för röda linser. Smaken är rätt ok och de behöver inte ligga i blöt. Således gjorde jag daal häromdagen. Fyra portioner så det var kanske i mesta laget bara.

Jag hyser större hopp till Tyko; han sitter nöjt på golvet i vardagsrummet och lyssnar på Combichrist. Vi får väl se Karl som en prototyp.

Nu sitter sonen och säger att han gillar Turbonegro. Vart ska detta sluta?

Nu jävlar! Efter mycket om och men (och byte av patroner) funkar skrivaren skapligt. Tillräckligt för att man kan läsa vad det står på pappret i alla fall. Och det duger för mig. Vi får hoppas att det duger för banken med.