Att det ska vara så svårt att få ett dokument utskrivet. Först hittade jag tre, ja tre, främmande föremål i skrivaren vilka gjorde att den inte ens fick tag i pappret. Ett styck memorykort, en styck liten plastpåse och en styck kiselpåse. Nu när väl de är borta bråkar jag som vanligt med intorkat bläck och smuts. Vi får väl se om jag till slut får ut mitt papper eller om jag ger upp och ber nån annan.

Nu blev jag lite inredningsinspirerad och har således surfat strunt. Bland annat har jag fastnat för en soffa hos Mio: Yesterday. Jag vet inte alls var vi skulle ha den men jag gillar den. Tyvärr verkar det som de har slutat med Today, soffserien vi har, så det lär väl inte bli nån fåtölj till vardagsrummet.

Förresten; minsann om jag inte lyckats sätta upp en hylla i syrummet med. Nöjd är jag. En hylla som inte längre används på sitt ursprungliga ställe. Och kuddarna gjordes till viss del av gammalt ärvt tyg. Så lite remake, recycle har jag lyckats med i dag.

Tanken var ju att jag skulle sy ett par gardiner till syrummet. Men föst var jag tvungen att klippa till de delar av tyget som skulle bli kuddar. Och man kan inte lämna jobbet halvklart så kuddarna måste sys färdiga. Vilket de nästan är, två dagar senare. Det är bara några knappar som ska på plats. Det syr jag framför tvn sen.

Gardinerna då? Jag hittar inga glid så arbetet avstannade totalt. Dessutom känner jag mig lite som en pms-kossa och då är det dumt att sy.

Men kuddarna blev fina. Foto kommer när jag blir lite nöjdare med tillvaron.

I dag fick jag ett halvmystiskt brev. När jag öppnade det försvann mystiken då jag kom ihåg. Det var ett handbroderat kort från Elsa. Förvisso inte med den svamp jag hoppades på men likväl fina körsbär. Titta in hos Elsa och beundra hennes Super Mario-broderi. Det gör jag allt som oftast i alla fall.

Ok. Det blev inget Allum. Det blev Borås och Knalleland. Och jag vet inte om folk stirrade för att jag hade röda läppar eller om det var på grund av det vanliga; barn i sjal, barn i björndräkt, modifierad mamma. Jag ville i alla fall torka bort kladdet på läpparna hela tiden. Men det har nog med känslan att göra och inte färgen. Och att hela tiden behöva tänka på att det eventuellt färgar av sig. Voine.

Jag tror bestämt att jag tar mitt pick och pack och leker trafikpolis (läs stoppljus) i Allum.

I går fick jag minsann lära mig varför sexdriften är olika hos mig och Peter. Upp till 35 ser man sex som en sport, efter det är det mer som en hobby. Det är sånt man får leva med när man föredrar äldre män antar jag. ;)

Jag gick till slut upp när Tyko tröttnat på att skrika Bababa i olika tonlägen. Jag hade gärna legat kvar ett par timmar kan jag säga.

Så när jag stod där framför spegeln och skulle måla dit de röda läpparna tvekade jag. En glåmig småbarnsmor med ett stoppljus i ansiktet? Näe... Men å andra sidan kan jag inte backa nu, inte när bloggosfären har koll. Jag är ju länkad.

Så här sitter jag och äter min müsli med läppstift på skeden och förmodligen på fler ställen än det är tänkt. För inte tog jag det kyssäkta Nouba. Jag fegade lite och valde Mary Kay-stiftet. I fall att.

I dag känns det som om någon har tagit all energi. Jag orkar inte göra nånting. Eller; jag har lyckats göra middag och till och med en kaka. En deg är satt men den ska inte bakas ut förrän i morgon.

Jag tänkte att jag skulle sy lite men när Peter kom in från garaget orkade jag inte alls längre. Trots att det bara ska sys mudd och knappar på bodyn. Jodå; mitt gamla mönster verkar funka på Tyko så vi syr klart ett ufo och ser hur det verkar. Tacksamt när halva jobbet är gjort.

I morgon är vi förhoppningsvis piggare och orkar både body och gardiner. För kommer gardinerna upp är jag faktiskt klar i syrummet. På riktigt.

Sista länkkärleken går till Matmolekyler. Det är mat. Och det är kemi. Något för alla med andra ord.

Jag vet inte om det är saknad av våren som gör det men jag har blivit mer och mer förtjust i inredning med fåglar. Klädhängare, tapeter, klocka, nyckelskåp, väggkrokar, ännu fler väggkrokar, babyfilt, smyckesträd, tallrikar, duk, kom ihåg-hållare, klädnypor, ännu fler klädnypor,  gemhållare, dörrstopp, sladdklämmor, kapsylöppnare, hushållspappershållare, bokmärken eller varför inte salt och pepparkar? Mycket fåglar blir det.

Jag har antagit en utmaning. Det handlar om att bära röda läppar, en helt vanlig vardag.

Jag tycker att det är hur läckert som helst med röda läppar. Glansiga, putiga, fylliga. Matta, strikta, allvarsamma. Alltid lika läckert. Och jag hittade ju den perfekta nyansen i form av Nouba Millebaci (numret minns jag givetvis inte nu). Och nån gång målar jag på det. Lika snabbt inser (anser?) jag att det är för mycket och tvättar bort det. Men försök tvätta bort ett kyssäkta läppglans.

Således tittar jag på den varenda gång jag ska sminka mig men lägger tillbaks den igen.

Men på måndag gäller det. Då ska jag gå hela dagen med röda läppar. Jag ska göra vardagssaker som att slänga soporna, hämta sonen hos dagmamman och åka och handla. Allt i mina röda läppar. För jag vet att jag inte är ensam. Mina medsystrar (och broder) är Ozena, Mandragora, Definitely - Jennifer Borg, Rackarmorsan, Tejje, Nina Ruthström, Lady Dahmer, Tildaf, Beatrice, Sanna och Clayman.

Vågar du?

För ett tag sen köpte jag ett par bodies och en tröja på Tradera. Säljaren var Kameleont design. Och trots att det bär mig emot måste jag nog packa ner bodyn i storlek 80 nu. Den sitter som ett korvskinn på Tyko. Men han är så fin i den!

Den andra är i storlek 86 men även den är rätt tight. Så det lutar åt att jag får sy egna om han ska ha bodies. För Fordon-tyget går att köpa. Dock inte det rödrosa som jag tycker är så fint. Fast jag är allt annat än förtjust i att sy små pilliga saker som halsringning och sånt.

Men då kommer vi även till mina favoriter MG Tyger. Hos dem finns en massa fina tyger med. Som flodhästar, apor, prickar. Men innan jag köper nåt mer tyg får jag se till att använda det jag har. Jag köpte t ex en massa kaniner av JNY Design för ett par år sen och det har jag fortfarande inte rört.

Så veckans mål är att rita upp ett mönster i storlek 92 och börja sy nåt.

Jag tror att vi ska göra ett uppehåll i Baking Life. När Peter ringer och ber mig servera hans kakor så de inte bränns har det gått lite långt.

Är det nu man får svära och använda fula ord över att Tyko inte är nyfödd och att han blev ett sommarbarn? När man hittar en sån här fin åkpåse? Fast jag ska försöka ge mig på att sy en egen.

Det är mat. Efterrätt för att vara exakt. Och det enda det handlar om är att hitta på så mycket saker som möjligt att stoppa i. Bake it in a cake.

Är det någon som vill ha en styck treåring och en styck 6 månaders pojk? Skänkes i befintligt skick.

Skönt att man inte hoppade på det tåget i alla fall.

Som tröst surfade jag skor i går. För att det inte blev nåt köp sist. Och hittade ett par Vans. Ja tack. Inte för att jag alls behöver den typen av skor. Jag borde dessutom göra ordning i garderoben innan jag köper fler skor. Men habegäret är inte desto mindre.

Snart är julen officiellt över; toalettpappret med snögubbarna är snart slut.

En blogg jag hr hittat ganska nyligen är Johanna Ögrens. Jag hittade dit genom hennes bokskrivande man Daniel Åberg. (Ni minns kanske frieriet?) Läs bara vad hon har att säga om vardag. Kärlek till det!

Fundering: fynda på Tradera och reor eller spara till tatuering(ar)? Småbarnmamma eller tonårsrevoltör? Praktisk eller impulsiv?

Varför kan man aldrig göra både och? Fynda en tatuering på rea?

När inte mina skor passade i går testade jag ett par andra. Jag var skeptisk till kilklacken och funderade om jag inte skulle bryta benen om jag hade såna. Så jag testade att vinkla foten lite. Nej, jag ska inte ha såna. För ja, jag skulle bryta benen. Den lilla vinklingen gav mig en vrickning. Tack för det.

Minns ni luktpennorna? Jag och min bror hade varsin. Inte för att vi nånsin ritade eller skrev med dem; vi bara luktade på dem.

För en tid sedan köpte Peter ett te som luktade precis som smultronpennan. Barndomskänslan kom tillbaka. Nu är det sista koppen jag dricker av det, sen är det slut. Och ska jag vara ärlig; det smakar inte alls lika mycket barndom som det luktar. Smaken är standard, smaksatt svart te.

Jag var helt övertygad om att jag i dag skulle få (köpa) ett par nya skor. Men när jag väl hittade dem var de för stora! Alltså i skaftet. A first time for everything...

Lotta Agaton går dagens länkkärlek till. Snygg inredning. Snygga foton. Kan det bli bättre?

Jag ska inte påbörja några nya projekt förrän jag slutfört något annat, det har jag lovat. Men nästa gång ska jag nog göra en lampa. Se så fin.

Tack till Lotta Agaton.

Det har ju varit en del snack om att kläderna till flickor är mindre än till pojkar, trots samma storlek. Nu har bloggosfären tagits vidare till tidningar. GP har tagit upp det här. Inget nytt egentligen men det är skönt att även tanken når de icke tänkande.

Jag börjar nog bli för gammal för sena kvällar. I går var Maria på besök och vi satt uppe till strax efter ett. Sen somnade hon under trappan. Eller ja; först i soffan och sen flyttade hon sig till madrasserna under trappan. Jag var uppe ytterligare nån timma tills Peter kom hem.

I morse var det upp tidigt och sov urdåligt gjorde jag så jag känner mig lätt bakfull. I väg med Maria till jobbet, förbi K-rauta för lite virke och sen hem. Jag och Tyko släpptes av och släpet lämnades hemma och sen iväg med Karl till dagmamman. Nu vill jag bara lägga mig och sova en timma eller tre men det kommer man ju inte göra. Trots att jag inte har några krav.

Vadan allt detta mitt i veckan då? Ja, Maria hade ledig dag och skulle komma på eftermiddagen. Check. Så på förmiddagen åkte vi iväg för att handla lite. Det var ändå (planerat) strömavbrott hemma så hur kul hade det varit att sitta här? Jag fick i alla fall tag i mitt Graffiti-lack till slut. Ica Maxi i Mölndal hade alla färgerna för 55:- stycket. Det var bara den svarta som lockade mig dock. Peter fick tag i saker till sitt garage och sen hem igen. Då hittade han en annons på Blocket; en maskin nere i Höör. Så den skulle han ju ha. Fixa cash, fixa släp, hämta upp Maria som kom med bussen och sen åkte han hemifrån strax innan fem. Och således inte hemma igen förrän mitt i natten. 

Så i dag är planen att göra mycket lite. Fast nog kliar det lite i mig. Men inte lika mycket som tröttheten tynger.

Rent tekniskt sett så är det egentligen i morgon så jag har missat i går men här kommer dagens länkkärlek: All things cupcake. Helt enkelt för att allt blir bättre med cupcakes.

För den som inte insett det så gillar jag Lady Dahmer. Hon har stora tuttar som hon inte skyler det minsta och ammar gärna och mycket, även det äldre barnet. Hon låter kroppshår växa vilt och basunerar gärna ut det provokativt. Och är givetvis rabiat feminist. Hon är helt enkelt urcharmig.

I alla fall. För den som ännu inte upptäckt Lady Dahmer (och bott under en sten eller inte hängt på Familjeliv) tycker jag verkligen att du ska läsa. Nu! Och passa på att läsa dagens tuttinlägg. ;)

Det finns en flicka som jag går till ibland... Eller i alla fall en webshop (det tidigare var en referens till en låt av Christer Björkman). Jag tittar, klickar och suktar. Inte alls för att det är för dyrt, en utländsk sida som inte skickar till Sverige eller nåt annat som brukar göra att det tar emot. Helt enkelt för att jag borde inte. Denna fula, tråkiga tanke. Jag skrev om det redan 2008 och jag har ännu inte blivit av med min last för småprylar. Sedan dess har jag återkommit till Mellmine då och då. Utbudet har inte förändrats särskilt och det känns tryggt. Jag kan fortfarande sukta efter de där Barbapapa-besticken. Inte till Karl som sist men till Tyko.

Ibland saknar jag det spygröna kaklet från 70-talslägenheten. Så jag blev lite glad när jag hittade kakeldekor som skulle kunna ersätta det. Inte riktigt samma retrokänsla men ändock. När jag fyllde år fick jag av Danilla ett förkläde och magnet i retro-stuk så givetvis behöver jag en handduk (eller två), magnetblock, burkar och glasunderlägg i samma stil. Det kanske kan kompensera.

Peter klagar ofta på att han aldrig hittar några plåster när han behöver. Vi har fyra likadana lådor stående i badrummet varav endast en innehåller plåster och givetvis är det alltid den man hittar sist Nej, de är inte på något sätt markerade heller. Så varför inte skaffa en särskild låda till plåster? Och kanske en till mediciner?

Och för att bara rabbla upp annat fint och bra att ha: väggdekor till mig, väggdekor till Karl, väggdekor till Tyko, lektvålar (till den som vill), tekopp...

Ni ser; det skulle bli alldeles för dyrt om jag gav efter för begäret.

Så vad vill jag ha sagt med det tidigare inlägget? Egentligen? Jo, att jag snart har läst färdigt och då vill jag ha fler böcker. Lägligt nog har jag skapat en liten önskelista.

• Jag har tidigare nämnt GTD och således hamnar den på plats nummer ett.
• Att välja glädje - uppföljaren till Kay Pollaks bok som jag nämnde i tidigare inlägget.
• Hetsa in upp dig över småsaker - jag tror att jag behöver den för att motverka bitterheten lite grann.
• Del 13, 14 och 15 i Deverry-serien av Katharine Kerr. Tyvärr översattes aldrig just de till svenska. Inte för att det är ett större problem att läsa på engelska (tänk om de hade varit skrivna på ungerska i original!) men estetiken i bokhyllan skriker.
• Sista delen i Stephen Kings Det mörka tornet.Så jag blir klar. Ett avslut på en väldigt bra serie. Jag tror att jag till och med kan  sträcka mig till det bästa han skrivit.

Sen finns det givetvis en massa andra böcker jag vill ha men som jag inte kommer på just nu. Som en massa bakböcker, mer chiclit och kanske en och annan självuppfyllande bok.

Jag har kommit in i en period av läsande igen. Tack för det, säger hjärnan och sträcker på sig. Således har jag äntligen läst ut Linda Skugges bok Ett tal till min systers bröllop. Jag vet inte hur länge den har legat bredvid sängen. Utan anledning egentligen då den är väldigt lättläst. Korta kapitel, lättsam, enkelt språk. Chicklit i sitt essä. Och precis så där bittert som jag just nu behöver.

Efter detta har jag tagit mig an en bok som min mor prackat på mig. Hon försökte redan i somras men redan då var jag skeptisk. Det handlar om Kärnfrisk familj. Då i somras ögnade jag bara igenom den men nu ger jag den alltså en chans till. Och i detta fallet så är första intrycket det rätta. Visst; det är säkert jättebra att låta bli socker och vi (förutom just svenskar) är inte gjorda att dricka komjölk. Men det är lite väl många frågetecken just nu. En längre recension kommer när jag läst färdigt.

Jag fick även med mig en annan bok av min mor. En som jag är lite mer positiv till. Att växa genom möten. VIssa delar låter lite flummiga, särskilt när man ska försöka berätta för någon annan vad det går ut på. Men jag lovar att bli mer vän och blid efter det här.

Hemma igen efter en trevlig stund hos familjen Larsson. Karl har busat sig trött med Elrik och somnade fort medan Tyko tog en powernap i bilen och är igång igen. Själv vill jag nog med gå och lägga mig.

När man var runt och tittade i deras hus blev man riktigt inspirerad till att fullfölja nån form av renovering här hemma (kanske inte lika fullskalig som deras) men så fort man kom innanför dörren och möttes av vardagsstöket hemma sjönk modet. Jag går nog och stänger in mig i syrummet en stund.

När vi är inne på det där med design vill jag fortsätta med Lovely package. Helt enkelt fina förpackningar från hela världen. Åter igen en sida där någon annan har letat upp det fina och visar upp. Eller vad sägs om svensk promotion eller grekiska bröllopsinbjudningar?

Då Blogg.se valde att bråka med mig i går kompenserar jag i dag. Två för en. Nästan som januari-rea.

Lite inspiration så här en grå, trist dag. Inspire me now. Helt enkelt konstiga, roliga designsaker. Som nån annan redan letat upp och länkat till. Perfekt i min värld. För nog verkar vi gilla samma saker dessutom. Som Tetris, Wii och Volkswagen.

Jag kan även läsa engelska bloggar men gör det mycket sällan. Förutom ett par stycken. Således blir dagens länkkärlek Cool mom picks. För att jag helt enkelt gillar udda mamma/barn-prylar, gärna presenterade på ett kul sätt.

Peter har skadat vårt barn! Karl tycker att Green day låter jätteilla (vilket jag kan köpa för Peter gillar dem inte heller) och Combichrist är dåligt (för lite gitarr). Det kan jag ha överseende med. Men att han hellre vill lyssna på Smaklösa! Traktorhjulen helst. Suck...

I dag: inte en fullt lika produktiv dag. Det största är väl att jag har färgat ögonbrynen. Ja, jag försökte fransarna med men efter att ha fått väteperoxid i ena ögat lät jag bli andra. Vi kör mascara i stället.

Eller ja, lite lögn var det där. Sandra inspirerade mig till att börja skapa igen. Kanske inte en hatt som matchar hennes utstyrsel (jag jobbar inte i strå) men nog blev ett par jeans helt klara. Och båda korsetterna åkte av provdockorna så i morgon ska de nog bli helt klara. Bara lite handarbete kvar ju. Och så måste jag skaffa vitt snöre till den ena. Förhoppningen är väl att ha nån av dem när vi går och ser Combichrist om ett par veckor. Sådan är jag; alltid ute i sista stund.

Jag tittade lite på hattarna som är halvklara dessutom och blev allt lite sugen på att slutföra dem med. Och hitta en marinblå klädsel som passar två av de färdiga hattarna. Vilken dag som helst...

För att vi ska lära oss något så rekommenderar jag i dag Learn something every day. Lärande på ett enkelt och roligt sätt.

I dag har varit en förvånansvärt produktiv dag. Det är som om vårvädret har satt fart på även mig.

Således lämnades Karl hos dagmamman och så åkte vi förbi mitt jobb och lämnade saker, sen iväg till Ikea för att hämta ut min vinst från Västtrafik. Ja, vi kunde ju inte gå därifrån utan att köpa något så överdelen till Karls kök införskaffades äntligen (han hade fått en peng av sin mormor till just det) och nya muggar och en uppsättning matningsredskap. Allt medan Tyko satt i EasyHugen. (EasyHug - Babybjörn 1-0.)

När vi ändå var i Kållered smet jag in på ArkenZoo (tidigare Huveröds) och köpte fler filter till katternas DrinkWell plus en extra behållare till den. De hade inte sanden jag önskade så vi åkte till Ulliz zoo i Partille där de minsann hade en 40-liters (som jag nämnde innan).

Vi tog vägen förbi Lerum hem för lite variation. Så då passade jag på att stanna vid Lindex och hämta ut Tykos Up&Go-paket från Liberoklubben. Och jag fyndade ett par byxor till gossebarnet med.

Sen hem. Äta lite mat innan Karl skulle hämtas. När han kommit hem städade vi kattlådor och fyllde på fodertunnan då DHL hade varit här med en 13,5 kilo-säck från Olivers petfood. Just nu diskas utvalda delar av fontänen och strax har katterna ren toalett med extra mycket sand, ny mat med oändligt förråd och rent vatten med extra behållare. Jag tror det är katterna som vunnit mest denna dag.

Ja, Karl och jag byggde ihop överdelen. Sen dess har det serverats kokta morötter och te. Tack tack. Just nu diskar han. En sån händig karl han kommer att bli.

Visst är jag värd de Delicatobollar vi köpte på Ikea nu? Och en kopp te i de nya muggarna.

För att ni ska trivas extra mycket med min blogg rekommenderar jag att ni laddar ner typsnittet Giddyup. Om inte annat förgyller det din dag.

För att visa att jag inte enbart sysslar med bakning och barn vill jag rekommendera er att läsa Paulina Westerlinds blogg. Min favorit bland fotografer, helt klart. Hennes bröllopsbilder är to die for. Och modefotona hon tagit för ECO Queen likaså. Sen är hon en ypperlig föreläsare som gör att fotosuget ökar. Hon har nästan sålt in en Canon EOS 5D Mark II hos mig. Trots att jag är Pentax trogen. Det är inte illa.

Att hon sedan fotograferar för Holy sweet gör ju inte saken sämre.

Äntligen är katterna och jag överens. Inget mer bajs på golvet. Desto mer grus men det får jag ta. Lösningen? En styck PeeWee-låda med hög kant, fylld med små pellets (just nu Cat´s Best Universal). Två styck lådor med huv varav den ena har lucka men inte den andra. Dessa är fyllda med mirakelsanden Cat´s Best ÖkoPlus. Inte den vanliga gjord av trä utan en gjord av spannmål (katt och människa på påsen, inte katt och kattunge). Vi testade World´s Best Cat litter (gjord av majs) men den lurades de inte av. Märkligt då det inte verkar vara nån större skillnad på den och den nya.

Så varför allt detta bråk? Varför inte bara köra vanlig kattsand från Ica e.d.? För att den ska slängas på komposten och jag vill inte gärna fylla komposten med lera som dessutom innehåller en massa tillsatser. Och vet ni vad vanlig sand väger? Med tanke på att vi betalar per kilo för soporna vi slänger är det inte ett alternativ heller. Och förbränningscentralen gillar inte kattsand heller; den går ju inte att bränna.

Så efter att ha provat Husses, Zoogillets, Pussi, World´s Best, PeeWee, Feline Pine, Felicia, All pet pine och allt vad det är konstaterar vi följande: Zoogillets gillar vi om man nu ska ha lersand, Feline Pine (All pet pine enligt Oskar) om det ska vara trä och Cat´s Best ÖkoPlus om det ska vara komposterbart men icke trä.

Nu har vi införskaffat en 40-liters säck så nu har vi så vi klarar oss för ett tag. För den var inte det allra lättaste att få tag i. Tack tack till Ulliz zoo i Partille.

Det är nu tredje gången jag testar att göra chokladkakor. Och ett tredje resultat blev det. Alltså; första gången gjorde jag enligt receptet men hade vit choklad och 70%-ig choklad blandat istället för mjölkchoklad. Då blev de väääldigt lösa (läs feta) och rann ut lite väl mycket.

Andra gången var råsockret slut så jag tog farinsocker. Chokladen denna gång bestod av inte fullt lika mycket som stod enligt receptet (175 gram) då jag använde 90%-ig. Då blev kakorna ganska torra och såg mer ut som bondkakor.

Således en tredje gång. Nu tog jag ischokladen som stod i kylen från jul och ljust muscovadosocker istället för råsocker (japp, fortfarande slut). Nu blev det lite gott och blandat; några kakor blev som omgång ett och några som omgång två. Beroende på hur många chokladbitar de innehöll.

Nästa gång blir det nog riven choklad för att få de lite jämnare. För oavsett utseende så är de väldigt goda.

Lisa är en tjockis. Så inte nog med att hon har Onekligen; hon har en preggoblogg med. Och alla gillar väl preggobloggar? Så länge det inte visas puttinutt och gulligull. Jag vill höra krämpor, bitterhet och förlossningsskräck. Och bitterhet är de flesta tjockisar fulla av, särskilt omföderskor.

Jag missade ju gårdagens länkkärlek så det kompenseras i dag.

Idéns urmoder. Eller ja; flera har kanske fått idén tidigare men för den här gången, det här året och det här januari. Så jag ger er Underlandet. Jag vill beskriva känslan med You had me at hello. För vem kan låta bli att läsa om en kvinna som får välja rumpform?

I går var vi lite trötta så det blev inte så mycket gjort alls. Eller ja; Karl till dagmamma och Tyko till barnmedicin. BCG-vaccinationen gick hur bra som helst, Tyko blinkade inte ens av sprutan. Å andra sidan var han nyväckt.

Tanken var sedan att sortera bort alla Karls leksaker som kan vara farliga för Tyko. Innan Karl kom hem. Men det hann jag inte. Men jag försökte förklara för honom varför jag plockade undan men vem vet vad som går in i en treåring. Å andra sidan kompenserades förlusten med andra leksaker som jag plockat undan tidigare. Bytt bytt kommer aldrig igen.

I dag var det någon som försynt knackade på hos oss. Utanför stod brevbäraren med ett paket. Till mig! Denna hemliga låda var inte så hemlig länge; jag förstod snabbt att det var min senaste goodiebag från just Goodiebag. Och det är redan testat; en Pampers-blöja på Tyko och Yes-diskmedel i maskinen. Om nån timma ser vi första resultatet på båda. ;)

Mitt habegär vaknade när jag såg den gröna hoppdraken. En sån önskar sig Tyko! Jag har ungefär ett år på mig att hitta en innan han han använda den.

Hur löste jag förresten att tangentbordet inte ville stava rätt? Enkelt; det byttes ut. Mot ett finare, bättre. Så nu ligger det fina Logitech diNovo Edge här istället för det gråa fula Microsoft. Jag är ännu inte helt kompis med pekdonet dock.

Camilla är slagen. Tidigare var Camilla större än Facebook. Nu har dock Karin gått om. Camilla är inte ens med på listan längre. Betyder det att jag inte kommenterar så ofta där, att hon inte länkar till mig eller att hennes läsare är mina läsare numer?

Den här gången är det ingen som sökt på nåt konstigt och hamnat här i alla fall.

I går var jag på dejt. Och som rubriken säger var mer än sju år sen sist. Så jag piffade mig och lämnade barn hos min mor. Sen var det vuxenfika på Le pain francais. En lagom stressad sådan en knapp timme innan filmen började. I rymden finns inga känslor. Inte en särskilt hångelinspirerande film så den blev en puss på munnen och håll i handen. Ut från biomörkret och in i ljuset på Willys kom vardagen tillbaka dock. Köpa mjölk och flingor, ta kombin tillbaks till barnen och sen hem till huset på landet.

En paus då småbarnsmamman Mari blir en Kvinna är skönt ibland. Fast jag trivs bra med dregglande barn som glädjs för minsta lilla.

Precis som Karin kommer jag på hur smarta saker som helst som jag gärna skulle vilja skriva ner. Dock inte i badet utan i sängen. På kvällarna när jag ska gå och lägga mig arbetar hjärnan på högvarv och många gånger funderar jag på att kliva upp och bara skriva ner den där saken jag tänkte på. Så att man får den ur huvudet och kan sova. Detta resulterar ofta i att jag sover alldeles för lite. Numera ännu mindre tack vare att Tyko fortfarande anser att man ska vakna till ett par gånger per natt och snutta.

Jag lovar; bara det här inlägget lät klart bättre i huvudet klockan två i natt.

Jag har hittat tillbaks till en som jag tappade bort. Jag minns inte hur hon försvann men helt plötsligt valde jag att ta bort bevakningen. Så vad som hänt i Linda Ks liv sedan dess vet jag inte. Men nu har hon mig fast igen. Med sina korta små inlägg. Lite barn, lite mode, lite böcker. Som Onekligen, fast ändå inte.

Jag har tre önskningar. Tre saker som jag skulle vilja justera.

• Lyfta tuttarna
• Tatuera ryggen
• Fixa synen

Vilket av dessa tre är mest realistiskt? Jag kan leva med glasögon och linser men visst vore det praktiskt att kunna se utan hjälpmedel. Och linser lägger man ett par tusen om året på, glasögon kan kosta hur mycket som helst och enligt optikern borde man byta vartannat år. Jag har skärpa ungefär en decimeter från ögonen, sen är det in i dimman med resten.

Jag har tatuerat ryggen. Men det var ju tio år sen och nu vill jag göra större, bättre. Mer ska ha mer. Och jag vet precis hur jag vill ha det och vem/vilka som ska göra det.

Tuttarna då? Ytligt, må ni tänka. Men jag har fött och ammat två barn. Det har många gjort utan att göra några operationer efteråt, javisst. Men i alla fall Tyko verkar tro att jag, eller han, är en känguru. Har ni sett hur de diar? De har fyra spenar men ungen använder bara en. Således är den ena lååång medan de övriga är obefintliga. Ungefär det är vad jag ser när jag tittar på tuttarna. Förutom att de bara är två. Den ena större och längre än den andra. Så sett nöjer jag mig med att bara justera det ena, så att de i alla fall har samma kupstorlek. För hädanefter blir det sportbh om det ska se något sånär lika ut; båda lika intryckta.

I går städae jag skribordet. inklusive angentbordet. Det verar inte som tt de vile vararent för de jag skrive oh det som syn å skärmen är inte samma sak.Ochj a bye även baterier.

En ganska nyupptäckt blogg för mig är Ozena. Ja, jag upptäckte den häromdagen tack vare Lady Dahmer. Ännu en sån där mamma som inte verkar vara lattemorsa. En realistisk morsa helt enkelt. Tack för det.

Jag börjar förstå varför Peter blir så lätt irriterad när han leker med Karl; det går ju inte leka med en treåring. Jag har försökt få honom att bygga tågbana men han vill inte alls bygga som jag (med nån form av funktion) och inte heller förstår han varför det är roligt att bygga den runt Tyko (så att även han kan få ut nåt av det).

Jag sitter och går igenom min blogg för att uppdatera Karls årsbok. Jag kom precis till inlägget om björnfitta. Och det är fortfarande lika roligt. Ännu roligare blir det när man googlar björnfitta och första träffen är Fittkramp.

En son tittar på Smurfarna, en annan övar röstresurserna. Gissa vem som gör vad.

Jag var inte helt hundra på den där listan alla bloggare körde. Det blev dessutom ganska trist att läsa. Spontaniteten försvann. Men däremot har jag hittat en sak hos Lisa som jag gillar. En blogg om dagen. Månaden ut. Jag är lite sen, jag vet. Men då blir det å andra sidan de riktigt, riktigt bra bloggarna jag tipsar om.

Först ut är då Onekligen aka Lisa. Lagom långa, lagom bittra inlägg. Och lite bilder. Precis som jag vill ha det. Precis som jag själv inte gör.

Jag nämnde ju att jag inte har något löfte i år utan mål. Så tror ni att jag fastnade för den här boken? GTD verkar vara en grej för mig. I och för sig är det lite så jag kört innan med men nu har jag ju ett namn för det. Ja, jag gillar benämningar på saker och ting. Inte bara "muffins med pynt" eller "nakenkatt".

Vet du inte vad GTD är? Google är din bästa väl. Eller i mitt fall Cap&Design.

Så upprepas det åter igen. Nu är det "bara" en tid som eventuellt ska bokas om förvisso. Tyko ska vaccineras på måndag men den envisa förkylningen har ännu inte släppt. Så förmodligen blir det uppskjutet. I och för sig ska vi ändå inte utomlands inom det närmaste.

I alla fall; på kallelsen stod det att telefontid var 13.30-15. När jag ringer är det dock bara en röst som, efter allt inknappande av personnummer och telefonnummer, talar om att de ringer i morgon tio över åtta. Så om jag hade ringt tidigare i dag kanske de hade ringt mig i dag istället. Fult.

Det är inte bara Ekströms som ljuger. Vågen har börjat med. Den inte bara ljuger; den hånar mig dessutom. I en veckas tid har jag vägt mig, samma tid och innan mat men efter toalett. Varje dag lägger den på 0,8 kilo. Och säger att jag väger ett kilo mindre än vid förra vägningen.

Men jag ska lura den...

Det är en sak att man vaknar av att ett litet barn biter och drar i tutten för att hitta mat. Det är ok. Vad som inte är ok är att man vaknar av att samma lilla barn använder tutten som boxboll i brist på andra leksaker i sängen.

Till slut fick Tyko en anledning att vända på sig; fotbollen låg för långt bort. Då går det minsann att rulla runt. Vilka leksaker vi än lockat med har han helt enkelt varit ointresserad av att rulla runt. Men nu har lilla falukorven bevisat att han kan.

Vår äldre son har nog varit lite understimulerad under helgerna; han somnade i bilen när han hade varit hos dagmamman i dag och fått leka med Liam igen. Nu springer han runt och leker saker som han inte gjort innan (förmodligen sånt han leker med Liam).

Jag är för övrigt för gammal för att hänga med; jag sträckte något i armen när jag försökte apa mig med honom.

Jag trodde i min enfald att jag var på bättringsvägen. Att det onda i halsen kunde dämpas och att snoret skulle försvinna. Efter tre nässköljningar, ett ångbad och varm mjölk konstaterar vi att det bara är värre.

Vi kom trots allt i väg på Disney on ice, förkylningar till trots. Jag vet inte hur mycket av föreställningen som Karl förstod men han tyckte nog att det var roligt ändå. Han skrek och pekade på figurerna precis som alla andra barnen.

För att göra mig riktigt glad behöver du något av följande:

• Anthon Bergs choklad med havssalt och mandel
• Lindts choklad med havssalt
• Toblerones vit choklad
• Ritter sports vit choklad med hasselnötter
• Cloettas romerska bågar

Vilken tur att jag för tillfället kan glädja mig åt att alternativ nummer ett för tillfället smälter i munnen. Men nog är alternativ nummer två det klartr bästa. Det har definitivt slagit alternativ nummer tre. Så nu behövs varken en tur med Finlandsfärjan eller Tysklandsbåten för att stilla mitt begär.

I går kom vi till slut iväg till Brastad. Egentligen skulle vi åkt upp i onsdags men då blev vi stoppade av vädret. Men vi hann komma till Partille i alla fall så barnen lämnades hos min mor medan vi åkte till mitt jobb och socialiserade lite. Tillbaks till min mor och hämta Tyko; Karl skulle stanna kvar. Fyra dagar, sa han. Så vi åkte hem och chillade.

I torsdags åkte vi till Sätila och fru Faluns föräldrar. Ja, familjen Falun var där med. Inte för att Tyko verkade uppskatta deras son men det är klart; han kanske föredrar små flickor före stora pojkar. I den åldern handlar det om vem som vinner när man lägger sig på den andre.

Efter trevlig fika åkte vi hem igen. Peter tömde en halv bib och somnade på soffan. Jag valde sängen.

Så i går for vi till Brastad. Lämna Tyko hos min mor återigen och iväg. Väglaget var rätt ok men ju högre upp man kom desto isigare blev det. Och vi som förmodligen bara skulle ha ett akvarium och ett par böcker åkte hem med fullastad bil. Fråga mig inte vad den innehåller för det vet jag knappt. Inget särskilt egentligen men mycket plats tar det.

Tillbaks till min mor där vi åt pizza från Ibbes. Tyko med oss hem igen och Karl skulle stanna kvar. Fyra dagar hade ännu inte gått ju. Fast nog ville han med lite när vi tog på oss ytterkläderna.

I dag har vi mycket lite på agendan. Försöka tillfriskna tror jag mest; hela familjen snörvlar och Disney on ice som är inplanerat i morgon är i farozonen.

Jag är evigt glad att det nu är 2011 och inte 2010. Vid den här tidpunkten förra året kunde jag minsann inte dricka vin och äta rökt lax. Säger hon och tar ett jättebett av laxen.

Till slut kan lilla korven ha byxorna jag köpte. Visst att jag köpte ganska stor storlek men att min inte ens halvmånaders bebis skulle ha storlek 92 räknade jag inte riktigt med.

Ett mycket tungt och mycket stort ufo har landat. Efter alla dessa år. Det kanske inte ser mycket ut för världen men för mig betyder det mycket.

Må vara att jag inte gillar att göra nån årssummering. Det säger dock inte att jag inte vill läsa dem. Och Geek craft har definitivt gjort den bästa. Och nog blir man lite sugen på att sticka?

Varför känner jag mig alltid så lurad när det först står en sak på svenska och sen på finska? Att det inte alls är samma text? För jag lovar; Perinteinen välipala ja retkieväs betyder inte Den klassiska Vasaloppssoppan.

Jag lovar inget. Sånt är bara bluff ändå. Förutom det jag lovade för 13 år sedan. Vilket jag ska hålla resten av livet. Med lite modifikation när (om?) jaktlicens skaffas.

Jag ställer i stället upp mål. Ett avslut i veckan är mitt mål. Oavsett storlek.

Jag mår för tillfället lite illa. Lite kräkilla till och med. Vi får hoppas att det antingen beror på att jag inte ätit någon frukost ännu eller för att jag har oljat in köksbänken. För någon annan anledning vill jag inte ha. Så nu vädrar vi och äter filmjölk.

De lyckas. Med ett endaste ord har de mitt intresse. Rea. Rea. Smaka på det. Pengarna man egentligen inte har vill man lägga på gnistrande saker. På lukta gott-saker. På gör mig vacker-saker. För visst kan lycka köpas? Till viss del i alla fall. Så jag bjuder på några föremål som får mig på fall. Den här gången från Accessora.

Jag borde inget säga. Men det kliar i mig. Jag vill säga så mycket men att ingen ska veta. Så det blir mest mundiarré av alltihop. Sch...

Jag kanske är sen med att upptäcka detta men jag måste bara säga att det är det finaste jag läst på länge. Frieriet mellan Daniel och Johanna. Och tycker ni att det är bra så ska ni läsa om bröllopet.

Det är ganska många fåglar vid vårt fågelbord varje vinter. Men vad gör de resten av året? Alla kan ju inte dra vidare.

Så för den som vill stanna kvar erbjuds nu nybyggda villor, planeras färdigt i mars. Bland valen finns radhus, höghus och fristående hus. Eller varför inte en bunker? Kollektivet är inbjudande med.

Jag ska alltså bygga fågelholkar. Och kanske köpa en och annan. Vivaras svalholkar t ex. Så fort Peter fått ordning i garaget (jodå, just nu sorterar han och gör ett upphängningssystem). Tills dess får jag väl fixa ritningarna.

Det är nästan givet att man ska göra någon form av summering, återblick, krönika av året som gått. Det är inte min grej. Jag har försökt tidigare men alltid gett upp. Särskilt när jag gett mig på listorna.

Så jag säger så här; jag spenderade nästan hela året som nykterist, minst halva som tjockis och andra halvan som mjölkbar.

Marzipan Art är ett anagram. As simple as that. Jag sysslar inte med marsipan (förutom att jag stoppar det i munnen). Inte heller skapar jag konst. Nånting skapar jag men konst vet jag inte om jag vill kalla det. Så Marzipan Art är helt enkelt blassé, passé och allmän tristess och vardag. Men det hindrar mig inte från att ta plats.