Hemlagad saft: Check
Sill tre dagar i rad: Check
Katter på kollo: Check
Överenergiska barn: Check
Överförfriskade föräldrar: Nja

Kort sagt; vi överlevde och är nöjda med midsommar. Hem kom far, mor och Tyko. Kvar blev Karl och tre katter.

Ända sedan Krister fick nys om Fujis X100 har han varit lyrisk. Så självklart var den första som kom till butiken vigd åt honom. Sen dess har han talat sig varm inför alla, vare sig de vill höra eller ej.

Nu börjar jag förstå sjukan. För Pentax kommer med en retrokamera de med. Inte alls i samma klass som X100 men ändå. Jag skulle aldrig våga gå ut med en kamera för 12 000 spänn så Pentax Q passar mig ypperligt.

Det ryktas dock att något liknande släpps i höst. Från Pentax. Med större sensor. Jag väntar tålmodigt. Och hoppas att objektiven ska passa både den och min K10.

Fördel:
Jag vaknar inte lika lätt av att Tyko ligger och tar plats i vår säng.

Nackdel:
Magen är inte min bästa vän.

Att cykla onykter var kanske inte allra bästa planen. Att blogga i samma tillstånd ännu sämre. Men hur som haver; har haft en trevlig kväll på Pasta plus. Nu ska jag torka bort sminket och kasta mig och barn i säng.

I dag fick vi en leverans Magic till jobbet. Det tackar vi för!

Den må vara ganska tacky men jag gillar den på nåt sätt. Tårtfatet that is.

Jag kan inte hjälpa det; jag tycker att det här är helcharmigt.

Favoriten:

Risken är överhängande att jag kommer att sy mycket mer inom kort. Eller; i alla fall köpa en massa tyger och sybehör. Stoff & stil flyttar till stan.

I går packade Karl sina saker och for till landet med sin mormor. Det innebar att vi hade sovmorgon i dag. Fast ja; Tyko har haft lite feber ett par dagar och har således sovit i vår säng. Vilket innebär att man inte sover så jättebra. En mycket liten kille som tar alltför stor plats.

Men klockan var efter nio när vi väl gick upp. Och då var det chill fram till elva. Sen for vi en sväng till familjen Larsson. Vi tackar och bockar för en trevlig stund och god middag. Tyko har sedan vi for därifrån sovit i bilen.

Ja, jag ska nog erkänna att jag varit lite ambitiös med. I går revs alla sängkläder ur sängarna och de tvättas nu. Täcken och allt. Blommorna har fått komma ut på altanen för lite frisk luft och regn. Altandörren är färdigmålad på ena sidan och inväntar två lager på andra. Hyllan till Karls lekstuga är grundmålad och målad på ena sidan. Egentligen skulle den bli rosa men färgen hade torkat i burken. Det får bli vit med rosa hyllremsa istället. Jag har hittat en urtjusig sak hos Broarne. Förhoppningsvis tycker Karl om den lika mycket som jag.

Jag har ett mål innan Karl kommer hem; lekstugan ska vara färdigpiffad. Vi får väl se...

Om jag skulle få för mig att flytta till Vara hade det här huset stått högt upp på listan.

Att jag aldrig lär mig. Det hugger på ett obehagligt sätt när jag ser bilder på spädbarn med slangar/kuvös/hjälplöshet. Och innerst inne vet jag att inte alla dessa barn klarar sig. Så något av dessa barn jag ändå tittar på finns inte längre.

I dag såg jag ett sånt barn. Och än är mina barn små nog för att jag alltför lätt kan relatera och försöka föreställa mig. Jag som trodde att man skulle bli starkare som mamma. Urmoder liksom. Men kanske blir det lättare när barnen blir äldre.

Likadant är det att läsa dödsannonser. Jag är inte intresserad av Gösta/Astrid/Bengt-Arne födda på 1930-talet. Det jag söker är barn. Varför då kan man fråga sig. Ja, vem vet? Som att peta på ett blåmärke trots att man vet att det gör ont. Man är korkad helt enkelt. Men som tur är finns födelseannonserna precis bredvid och hur glad blir man inte över småknubbiga Siri/Tage/Nova?

Nu när vi piffar till det vid lekstugan är tanken att en ny uppsättning gungor ska upp med. Och så klart att jag inte bara vill ha rep med en bräda i. Jag är mest fäst vid den här varianten så jag hoppas på att finna nån fin karmstol på auktion i sommar. Annars verkar den här ganska bra med. Bred och fin.

Sedan grämer jag mig lite över att jag inte la på minnet mer exakt vilket avsnitt av det här programmet de gjorde den fina trädbron i. De hade rep på nåt sätt uppe bland träden; allt för att inte skada träden.

Jag måste väl få önska mig nåt ordentligt inför födelsedagen? Så här är min lista hittills. En specifik med just specifika saker och en allmän där jag inte är lika petig.

Specifik

• Stitch
• Topp- och baslack
• Hudkräm
• Katherine Kerr
• Schack dam
• Ernstologi
• Halsband bil
• Indisk kokbok
• Skallra
• Klocka
• Spooky cat hjärta
• Järnboksaskar
• Grafikkurs
• Alfabet
• Morgon eller Köket av Christina Ringsberg

Allmän

• Nagellack (metallic/skimrande)
• Hårborste
• Smaksatta teer (blommigt eller kryddigt)
• Smyckesträd
• Aromalampa
• Tatuering (härifrån eller härifrån)
• Hålslev
• Scrapbookingkrafs
• Rosa/lila/svart/vit matta till syrummet (gärna plast)

Jag lovar; inspireras ni inte av det här kommer jag säkert på fler saker snart.

Man kan tro att jag som tvåbarnsmor hade lärt mig. Men icke. Så vi säger det igen; febriga barn sover dåligt. Febriga barn sover gärna i vår säng. Mammor med febriga barn sover jättedåligt. Kom ihåg!

Jag må vara nördig men ett nytt behov har väckts inom mig. Jag måste ha en ny kameraväska. Inte vilken som helst heller utan en Kelly Classic. Hur praktisk min Lowepro Topload än är så slår BIT allt när det gäller designen. Eller ja; Pentax egna är inte fy skam heller.

Om jag mot förmodan skaffar en bärbar dator ska den i alla fall bo i en Miss 50´s.

Tro det eller ej men trots att jag har jobbat i dag har jag ändå hunnit med att vara lite händig hemma. Altandörren har fått sig en andra strykning; bara andra sidan kvar x2. Dessutom har hyllan till lekstugan tvättats av och spacklats. I morgon ska den slipas och målas rosa. Allt enligt gossebarnets önskan.

Nu är jag så där velig igen. Klippa, låta bli? Kort page, lugg, låta bli? Bleka, färga svart? Dreads? Eller bara låta vara?

Jag funderar medan jag gör lite röda slingor.

Jag är egentligen inte det minsta sugen på sötsaker just nu; sockersugen försvann nånstans efter femte dagen in i dieten. Men vi köpte ju en ny elvisp i helgen vilket har resulterat i att Peter har bakat. Och det är väl klart man måste smaka. Med resultatet att man går och mår illa ett par timmar. Nej, jag moffar inte. Men ögonen vill ha mer än magen.

Men... Jag är sjukt sugen på att baka. Cupcakes speciellt. Och så är jag nyfiken på att testa garnnystan.

För den som vill ge mig något fint finns det här, det här, det här och det här på rea hos Accessora just nu.

Min plan är att när jag är klar med min diet ska jag vara full av inspiration att laga ny, nyttig och god mat. Inte falla tillbaks i gamla spår.

Så i dag blev jag riktigt nöjd när jag tittade i brevlådan och hittade ett paket från Buzzador. Knorr Bag of Taste i flera smaker. Och efter att ha läst innehållsförteckningen ordentligt är jag nöjd; inget kött. Så det ska bli riktigt intressant att testa med quornfiléer. De tenderar annars att bli rätt torra såvida man inte häller en massa vatten i stekpannan. Men tänk; i med mat och kryddor i stekpåsen och in med allt i ugnen. Precis så jag vill att matlagningen ska vara. ;)

Att dra in magen när man knäpper byxorna trots att det inte längre behövs.

Se där ja; första steget avklarat. Nu ska Tyko bara lära sig springa, hoppa och skutta. Samtidigt övar Karl på att cykla. Vad var det jag sa om stora barn?

Det är sällan jag blir upprörd. I alla fall över saker som jag innerst inne hoppas är oeriösa (alternativt skapade av en man men för kvinnor). Men Tjejaffären är riktigt, riktigt tragisk. Alltså; det är helt ok att ha en butik som riktar sig till kvinnor. Och det är jättebra att allt finns på ett ställe. Men. Och här kommer det... Varför har man hushållsapparater bland tamponger, underkläder och smink som uppenbarligen enbart är för kvinnor?! Och varför i så fall inte verktyg? För är det något jag som kvinna kan tänka mig så är det att köpa verktyg i en butik som inte dömer ut mig pga mitt kön. Utan som tar just det i åtanke. Kanske verktyg som passar mindre händer eller stegar för extra korta.

För hur ser Tjejbaffärens klientel ut? Inte skulle jag köpa en bh från dem, hur snygg den än är. Om de nu anser att det är lika spännande som en stavmixer. För inte är det till män de riktar sig? Se vårt utbud - allt en kvinna önskar sig! Jag hade blivit lagom glad om jag fick en kastrull som kärleksgåva.

I dag insåg jag att mina pojkar börjar bli stora. Vi var och köpte en ny bilstol till Karl. Det innebär att Karl får en "riktig" bilstol, en Brio Caro vilken går att ta bort ryggstödet på sedan. Så den kommer han leva med ett bra tag. Tyko uppgraderas då till Karls gamla stol; Brio Zento. Japp, vi gillar Brio. Bilstolar, barnvagn och en hel del leksaker. Det känns redigt. Så nära Svensson jag blir utan att köra Volvo.

I dag började jag även planera vilka bebissaker som ska packas undan för gott. Vi varvar ju leksakerna och ställer ut lådor i förråder då och då men nu är det en del leksaker som inte kommer att plockas fram igen. Vemodigt? Ja, kanske. Men lilla bebisen är inte så liten längre. Det finns ju inte ens bodies som passar honom längre.

Nu var det ett par år sen men jag vill minnas att när jag läste Carolina Gynnings Ego girl blev jag glatt överraskad. Jag tyckte att hennes bok var bra och fick en annan bild av henne. (Nej, jag såg henne aldrig i Big brother men är inte alla BB-deltagare av samma skrot och korn?)

Så häromdagen läste jag hennes andra bok; Ego woman. Då ställde jag mig frågan om det är jag som förändrats och inte gillar samma krafs som då eller om det är en avsevärd kvalitetsskillnad på de två böckerna. Eller har Gynning själv förändrats?

Boken gick mig mer eller mindre obemärkt förbi. Den hjälpte mot dötid på bussen men fick mig inte att vilha läsa framtida böcker av författaren (författarna; hon fick ju "hjälp").

Karls Kånken Mini satte på något sätt standarden. Så nu när Tyko ska börja med Mulleverksamhet till hösten måste man ju hitta en minst lika fin väska till honom. Men vet ni hur få barnryggsäckar det finns? Som det inte är piff eller puff på. Alltså fjärilar/blommor/bilar/whatever..

Utan att ha sett några i verkligheten lutar det åt Corker, First Zip eller Normark. Men visst; Normarken är nog i största laget.

Av någon outgrundlig anledning gick jag in på Snowcrystals hemsida. Och för en gångs skull vill jag ha lack från vår/sommar-kollektionen! Annars brukar jag bara gilla höst/vinter med de mörkare lacken.

Men känner någon för att ge mig något fint så gillar jag nummer 451, 452, 453, 456, 457, 458, 459 och 463. Jag är inte så petig. Bara det skimrar eller glittrar så funkar det nog.

Det var ett tag sen vi var ute på utflykt så dagen till ära åkte vi till Klädesholmen. Där firades Sillens dag.

Vi började dagen ganska lugnt och hade ännu inte bestämt vart vi skulle åka. Vi (jag) velade mellan Sillens dag, Skärgårdsbåtens dag, nationaldagsfirande i Karlsborg och Picknickfestivalen. Sillen vann då jag mest var sugen på silltallriken som utlovades.

Vi pausade under Tjörnbron med en lättare fika och vid Klädesholmen köptes en silltallrik där pengarna gick till Sjöräddningssällskapet. Min goda gärning för i år? Jag köpte två burkar Årets sill 2011 så nu är midsommar räddad. Om den räcker tills dess vill säga.

I övrigt? Silltunnerace och krabbfisketävling. Mest roligt för lokalborna tror jag. Men det var bättre än att sitta hemma och glo. Eller ta sig till Härryda hembygdsgård där det hölls kaffelotteri. På vägen hem stannade vi till vid IKEA så nu har Tyko en ny badbalja. Den gamla gillade inte att stå ute i ur och skur. Så när växellådan på Renaulten är nermonterad och potatisen kokt ska Musse Pigg-poolen och badbaljan fyllas.

Att klä sin son i klänning är inte bättre än att sätta sin son i fotbollsskola för att man själv ville bli fotbollsproffs. Det handlar innerst inne om att projicera sina tankar och åsikter på sitt barn. Nej, det är inte det minsta skadligt att ungen får lite vidgade vyer men det är inte heller skadligt att ungen lär sig laganda och kämparglöd. Så länge man vet att det är projicering man sysslar med.

I dag behagade mannen åka på ale trail. Vilket är precis som det låter; luffa runt i stan och dricka öl.

Så jag och gossarna leker fint. Så länge de inte ser mig är det faktiskt precis det de gör; leker fint. De leker tillsammans och kivas ytterst sällan. Men så fort jag kommer inom synfältet slåss de om uppmärksamheten. Så jag sitter för stunden i soffan och kikar ut genom fönstret. De sitter på altanen med dörren öppen. Katterna är ordentligt instängda.

Lekstugan har fått sig en matta nu. Nu ska det "bara" fixas en hylla/byrå/förvaring till leksaker. Och så ska den där jackhängaren och prydnadshyllan målas. Gardinstången som var där slängde jag ut så jag får lösa det där med en ny uphängning med.

Nu när jag fått ordning i syrummet (alltså städat) känner jag för att faktiskt sy något. Dilemmat är att jag inte är överens med min kropp så jag kommer inte sy något till mig själv förrän jag fått önskat utseende. Gardiner och annan heminredning lägger jag inte gärna energi på (förutom till lekstugan). Karl behöver egentligen inga fler kläder då det fyndats en del på barnmarknader och Tyko ärver Karls gamla. Och nej; jag kommer inte att sy något till Peter. Det kanske skulle vara den där manchesterkavajen han pratat om i så fall. Jag har ännu inte gjort något med mitt fynd från Normi. (Som för övrigt har öppet nästa vecka, gissa om jag är sugen på en sväng dit!)

Nåja. Jag får väl börja med att laga kuddarna till vardagsrummet och sy på det där märket på Karls byxor. Och en och annan nalletröja kanske jag kan fixa med. Lite småpiff är bättre än inget piff.

Efter mycket om och men (med andra ord mycket känna efter, samla kraft och harklande) är nu lekstugan målad invändigt. Helt klar. Väggarna gula i två lager, taket vitt i två lager och insidan av dörren vit i två lager. Dessutom fick utsidan av dörren en extra strykning. Den började flaga lite. Och självklart tittade jag lite på knutarna och konstaterade att även de behöver piffas till. Men det blir nästa steg.

Så när färgen har torkat ska nya gardiner sättas upp. Karl har beställt gröna gardiner. En grön matta har införskaffats av min mor med. Sen ska en hylla målas och sättas upp. Karl vill ha den rosa. I alla fall i dag. Senast vi pratade om den ville han (jag) att den skulle vara vit. Och sen piffas med gröna saker på. En krok att hänga jackan på vill han ha med. Grön, givetvis. Det är ju senaste innefärgen om man frågar Karl. Förra året var det gult som gällde. Jag börjar förstå varför mina föräldrar envisades med att vi skulle ha vita väggar när jag var liten.

Nu har jag, för stunden, plockat ihop scrapgrejerna i mitt rum så nu ska jag klippa till ett par gardiner. Nackdelen? Tyget jag tänkt sy gardiner av använder Karl som lakan just nu. Så jag får se om vi inte har nåt annat grönt tyg. Om inte annat räcker nog ett örngott.

Nu behöver jag inte ens önska mig en Stitch; man kan göra en själv.