Vågar jag erkänna hur många varv American idiot har gått när Peter snart hotar om att stänga av och sätta på fotboll i stället?

Att jag och äldsta sonen haft meningsskiljaktigheter innan vet jag ju. Men nu stänger han in sig på sitt rum och lyssnar på sin musik. Sån som inte väsnas. Undrar om han ska revoltera genom att lyssna på klassikt...

Trots att jag inte ens har en bärbar dator och än mindre skulle behöva bära med mig den blev jag sjukt sugen på en väska. Och ett matchande fodral till smarttelefonen som jag inte heller har. Och hur vaknade begäret? Jo, Campadre har den just nu på kampanj för 399 kronor.

Fördel med att Peter tar bilen när jag är hemma - han är hemma tidigare (om han inte får för sig något annat). Nackdel med att Peter tar bilen - jag tappade ork och lust att ta mig till Hindåsen och biblioteket som faktiskt bara är tre kilometer härifrån. Kanske, kanske tar vi en promenad. Om inte annat tröttar det ut det äldre barnet.

Barncancerfonden ska bygga sitt femte Ronald McDonald-hus. För att samla in pengar till detta har de tillsammans med by leia skapat Silverhjärtat. Och jag måste säga att deras slogan är ytterst träffande: Du behöver inte ha ett hjärta av guld för att hjälpa barn – det räcker med ett av silver.

Att smyckena är riktigt snygga gör ju inte saken sämre. Det stora hjärtat med kedja står definitivt på min önskelista. Det och ringen.

Undrar om Karl skulle uppskatta att jag slaktar hans plastdjur. Jag kan till och med använda både fram- och bakdel.

Jag har under hela mitt vuxna liv sagt att inann 30 ska jag ha körkort. Jag har inte haft något större behov av det tidigare då jag:

1. bott på cykelavstånd till skola/jobb
2. haft vettig kollektivtrafik
3. kunnat cykla smidigt med barn och sen har punkt två gällt

Jag kan dock erkänna att de kalla och långa vintrarna de senaste två åren har gjort mig lite mer peppad till körkort. Och lite praktiskt har man tänkt; om det händer något med barnen är det bra med bil.

 

En dryg månad efter 30-årsdagen kan jag i alla fall säga att jag hållit mitt löfte: ett rosa kort är på väg till mig. Med en ful bild men det bjuder jag på om nu polisen får för sig att kontrollera mig. För än så länge gäller mitt id-kort och då kommer det att visas om jag ska in på krogen/handla på systemet/överallt där de tror att jag är yngre än 20.

 

I går slog det mig dessutom att jag faktiskt kan åka till Gekås alldeles ensam. Utan barn eller man. Å andra sidan har jag faktiskt en man som gillar Gekås, om än inte lika mycket som mig men ändock.

Rösta nu på Oskars bild. Dagligen. Tack!

Och så var det så där igen; fotboll. Stormöte kallar han det. Skrän och skräp kallar jag det. När man skulle kunna titta på Terra Nova eller Arga snickaren. Eller film. Vilken som. Bara den inte handlar om fotboll.

Så vad gör jag i stället? Surfar katt. Kollar runt i Pawpeds, vilka nya kullar som finns, vilka släktingar som berikat aveln osv. Trots att jag senast i dag konstaterade (med lite tyngd i hjärtat) att det dröjer tills en ny katt flyttar hit. För det är lite mycket med tre. Och de som redan är här flyttar aldrig. Och de har en sådär tio år kvar.

Men drömma kan man väl? Om en korthårig, krullig, svart selkirk rex-hane. Eller en kolsvart britthane med honungsgula ögon. Eller en vit devonhona.

Om man nu inte hinner med marknaden finns det alltid Metamorfos. Tack vare deras sida hittade jag ett måste-ha-smycke. Eller två egentligen; embryot var sött det med. Men muttan lockar mest.

Innerst inne vet jag att jag inte kommer att ha tid eller ork på lördag men om nån annan har det så är det säsongsfinal på Marknaden. Be there och drick lite glögg för mig med!

En sönderbränd hjärna senare konstaterar vi att jag är ett steg närmare körkort. Jag unnar mig nu bubbelbad, värktabletter och popcorn.

Min mage vänder sig nästan ut och in. Jag har sovit mycket dåligt i natt. Man kan ju annars tycka att jag borde kompenserat föregående natt men icke. Barnen är för tillfället och kurerar sig (smittar ner?) min mor. Jag har pluggat sönder hjärnan men borde i dag bli godkänd.

Off we go!

Trots att jag vet att jag inte borde bläddrar jag igenom de där reakataloger så fort de hamnar i brevlådan. Givetvis likadant med La Redoutes senaste. Att jag får deras nyhetbrev påverkar mig sällan; det är bara när det är nån bild med något jag gillar som jag klickar vidare. Annars brukar jag kunna hålla mig i skinnet.

Klänning, klänning och åter klänning. Jag behöver väl ingen av dem egentligen? För när såg du mig i klänning senast? Förutom när jag fyllde år? Då är det klart vettigare, och bättre, att jag hittar diverse toppar i stället. Som den här. Eller den här. Fast det finns ju även en sån här, en sån här och så klart den här. För lite kallare dagar behöver man en kofta eller två.

Behöver vi ens gå in på de övriga kategorierna? Väskor, skor osv osv.

Men jag lovar; än har jag inte klickat hem något.

Jag ska kanske vara glad att pojkarnas sjukdomar sammanfaller med varann; jag beklagar mig dock lite över att inte båda är febertrötta så att man kan passa på att sova allihop. Nu ligger Tyko utslagen på soffan medan Karl stillsamt bakar julgranspynt. När Tyko har vaknad är det Super Mario utlovat. Vi får se hur långt mitt tålamod räcker; sällan är det längre än till borgen.

Som om det inte räckte med att Karl har svinkoppor; Tyko vägrade somna i går och nöjde sig inte förrän han låg mellan mig och Peter. Anledning; näsan tillverkar grön gegga som värsta klisterfabriken.

Sedär ja. Då bockar vi av ännu en barnsjukdom. Svinkoppor. Karl är den enda drabbade än så länge och vi hoppas att det stannar hos honom. Till den som inte vet vad svinkoppor är; googla vare sig bilder på svinkoppor eller impetigo. Undvik särskilt de med blåsor. Du är bäst ovetandes.

Som om det inte vore nog med att man tycker synd om killen och att det innebär extra städning hemma så går man och tittar sig själv lite extra i spegeln och känner efter lite extra. Är det inte ett sår där? Vätskar det sig inte lite? För på varenda sida om impetigo står det att det är extremt smittsamt, att man ska använda handskar när man tar i den drabbade osv osv. Och jag vill ju krama mitt barn oavsett skorpor i ansiktet. Men nog tänker jag en gång extra när han vill smaka av min mat och när han vill ha en godnattpuss. Man kanske skulle skaffa en bubbla?

Jag är rädd för att jag nu blivit sån som jag lovade mig själv att aldrig bli. Förutom att jag inte dricker kaffe. Men jag häller i stället i mig en stor kopp te på morgonen och oftast "nöjer" jag mig så. Ja, jag är ju lite hungrig men orkar inte fixa nåt som jag ändå inte är sugen på. Inte ens om det stod en tallrik mannagrynsgröt, stekta ägg och nybakta scones på bordet hade jag ätit.

Är det sån man blir när man är 30? I så fall vill jag nog tillbaks på andra sidan strecket; jag gillar egentligen frukost.

Nu kan Tyko ha den fina fleecetröjan från Lager 157. Den var ju i minsta laget redan när vi köpte den till Karl så den är nästintill oanvänd. Det bästa av allt? Det är små hål där man kan trä i tummarna och det gör han minsann. Alldeles själv. Söta unge.

För den som vill se allas vår Sandra strutta på scen efter tre års uppehåll ska besöka Tip the Velvet den 26:e.

I dag färgas håret. I en vuxen färg, precis som Peter beställde. Fast just för att han sa så blev jag sugen på att färga det rosa igen. Färgen syns dock inte på körkortsbilden som ska tas i morgon så vad spelar det för roll? Eller skulle inspektören kugga mig pga hårfärgen?

Jag tror jag ska tatuera läpparna. Eller är jag för gammal?

Utan bild den här gången. Men just nu sitter den yngre gossen och bläddrar fint i min favoritbok. Innan det mumsade han glatt i sig sista biten av just gårdagens kladdkaka. Jajamen; för en gångs skull blev det faktiskt över av kladdkakan till dagen efter. Men det beror mest på att jag redan hade ätit ugnsbakad lax med klyftpotatis. Så lyxar vi till det när barnen är hos mormor. Kombinerat med film och åter film. Behöver jag säga att morgonen sovmorgon var välbehövlig?

Till slut tittade vi på den där franska filmen som jag ratade dagen efter födelsedagsfirandet (då blev det istället Bridesmaids). Det retade mig hela filmen igenom att låten i introt lät så bekant. I den franska filmen, inte Bridesmaids.

Jag ser hela videon spelas upp i huvudet. De åker bil och en kille framför bilen brinner eller tänder på nåt. Dessutom har gruppen en svensk koppling. Svensk band, låtskrivare, videomakare? Just ja; nåt tecknat med Robin! Och Creep är väl nån låt? Och nåt mer karma....

Japp. Vad tog du det på? Var du lika trög som jag?

Ja just det; efter en snabb titt på IMDB ser man att denna grupp gjort introlåten. Så förstår du min förnöjdsamhet.

Japp, även slutet på gårdagens film var en besvikelse. För den som gillar mer bitterhet och hämnd rekommenderar jag boken.

Jag vet att jag inte borde bli besviken men jag lyckas ändå.

För ett tag sen läste jag Vem vill bli miljardär och konstaterade att det var en av de bästa böcker jag läst på väldigt länge. Den fastnade på något sätt även långt efter att jag läst färdigt boken.

Så i dag såg jag i tablån att Slumdog millionaire sänds på tv. Som jag, ärligt talat, undvikit. Jag blir så besviken över prisvinnande filmer. Men boken var ju så bra så jag var tvungen att ge den en chans.

Men jag upprepar första stycket; jag vet att jag inte borde bli besviken men jag lyckas ändå. Som vanligt faller filmen utanför ramarna (på ett negativt sätt) och följer inte alls storyn. Jag förstår att man inte kan filmatisera allt; en Ben hur är alldeles tillräckligt. Men man kan väl försöka hålla sig till samma karaktärer i alla fall.

Filmen är ännu inte slut. Just nu paus. Som om det förbättrar läget. Hoppas de inte ändrat slutet bara...

Detta är förhoppningsvis sista dagen jag behöver gå upp så okristligt tidigt. Att ställa klockan på fem borde vara förbjudet. Men vad gör man inte för vuxenpoängen?

Ok. Jag får nog testa på det där med macarons. Efter att ha sett de här är jag såld. De vore perfekta med muttmuffinsen som ni förmodligen minns alltför väl.

Det där förra inlägget; ta det med en nypa salt. För helt oförmögen har jag inte varit. Jag har faktiskt friserat både sambo och barn. Sambon skriver kontrakt i morgon och barnen fotograferas på torsdag. Så det är klart att de ska vara fina. Själv har jag haft olivolja i håret och grisdräkt på kroppen. Men jag vet att mina barn älskar mig ändå. Peter är det kanske si och så med. När det gäller grisdräkten i alla fall.

FYI 1: Bästa mutan när det gäller fyraåringen som vägrar klippas med trimmer; valfri färg på naglarna. Medan det torkar måste man sitta jättestill. Och belöningen efter klippningen blir ett andra lager. Dagens färgval (för både mig och Karl) är svart med skimmer.

FIY 2: Ettåringen är inte rumsren ännu. Det var en dum idé att låta honom luftas innan pyjamas. Eller; han trivdes men den nerkissade kudden var inte lika nöjd. Vilken tur att trägolvet sög åt sig det mesta.

Vi kan väl säga att jag ramlade och slog mig. Hårt. Så jag kunde inte aktivera mig särskilt. Promise.

När som helst. Vilken sekund som helst. Jag lovar. Jag ska bara...

Jag har hittat en skönhet som jag inte kan sluta titta på. Jag tittar, konstatera att jag borde inte och så tittar jag igen och tänker jo, men lite...

Bedöm själva. Är den för Mary Poppins, opraktiskt material, dyr, sällan använd eller nån annan ursäkt jag hittar på? Annars lägger jag till den på min önskelista. Men jag vill nog ha den innan jul. Annars är risken att jag har en renklänning på julafton i stället.

Handla julklappsetiketter från Lagerhaus och Accessorize. Julen i Hindås är alltid finast när den är rosa.

Ibland läser man trots allt rätt roliga saker bland all information som kräks ut överallt. Ett bra exempel är Gadgettes födelsedagsinlägg. Nästa år vill jag ha en virituell fest; mycket mindre städande men förhoppningsvis många fler gäster.

Riskutbildning 2 avklarad. Nu är det bara teoriprov och förarprov kvar. Och det är väl den lätta delen?