Det har nästan varit som julafton de senaste dagarna. Eller ja; jag har fått paket. Först fick jag ett paket från Buzzador. Sen kom min beställning från ELF. Ett par dagar senare hämtade jag ut min Desiré på Ica bara för att komma hem till ännu en avi. Så nu ligger nya datorn och väntar på att kela. Och i dag fick jag dels ett paket med hundgodis och dels ett med fikamuggar. Tror ni jag är redo för skola nu? I morgon är sista dagen på jobbet. Kanske hittas jag på Piccolo efteråt...

Jag var på en ytterst liten, hemlig, spelning med Green day, någonstans i US of A. Mike Dirnt flirtade med mig. Jag kontrade med att kissa på mig. Bra eller dålig dröm?

 

Det blev inte alls som jag tänkt med vare sig dator eller telefon. Men jag blir nog nöjd ändå. Nu får vi hoppas att grejerna kommer innan måndag.

Mina barn ger mig magkatarr. Så. Där var det sagt. Påminn mig bara om att köpa mer omeprazol.

Om du vill bli ägare till ett ursnyggt omklädningsskåp finns just nu ett här. Nog är det till och med snyggare än mitt men när jag har renoverat mitt kommer det vara det snyggaste som någonsin funnits, oroa er inte.

Peter lyckades igen. Den är gången var det till musiken i eget huvud han dansade dock. Jag fick inte heller lika bra klipp som förra året men det får vi stå ut med.  

 

Jag lägger även till originalet så ingen tror att Peter är tokig (utan bara onykter).

 

Regnet hindrar mig från att göra allt det där jag tänkt göra. Så i stället för att spraya metall och måla trä ska jag nog ägna mig åt fyra timmars piff med egentid. Allt för att vara vacker inför kvällens kräftskiva. Och vi minns ju alla förra årets.

Sista semesterveckan - det är väl då man bara ligger och slappar i hängmattan och njuter av allt man hunnit med och fixat under semestern? Eller inte. I alla fall inte i mitt fall. Jag som inte ens har en hängmatta börjar känna mig lite stressad; vad har jag gjort under sex veckor? Egentligen? Finns det något bevis?

 

Vi skulle ju göra i ordning altanen, måla om skorstenen, byta dåliga brådor på huset, fixa fönstren, jämna till jordhögen, röja bort all sly på både fram- och baksidan av huset, fixa rosten på Helmut, byta bromsskivor och vattenpump på Kungen, lära Karl att cykla och simma, potträna Tyko och säkert något mer jag glömt. Utöver detta skulle vi äta en massa jordgubbar och glass, plocka litervis med svamp, åka på flertalet djurparker, bada i havet, segla och vara en svensk familj.

 

Det är ok. En av alla de där sakerna har vi i alla fall gjort. Den viktigaste. Och den gjorde vi förbannat bra.

Nu vänder jag helt, jag vet. Men vad sägs om en Note trots allt? Vänta, vänta. Jag vet att den är stor. Men se det så här; med en Note kan jag ha den mesta kurslitteraturen i e-boksformat i skolan och arbeta på en stationär hemma. För om jag skaffar en bärbar kommer jag ändå docka den hemma. Så en skärm, mus, tangentbord och allt det där kommer ändå behöva införskaffas.

 

Så; när Peter mekat ihop bilen igen ska vi ut och klämma på telefoner. Och ja; kandidater har jag:

1. Note
2. SIII
3. Lumia 800

Tänk att man har saknat den lilla skitungen så mycket! Han kom hem efter att ha varit hos min mor i nästan en vecka. Tydligen har de haft språkkurs; nu säger han blomma. Innan var det blomblom åt alla blommor.

 

Tyko har dessutom en ny favoritreklam. Telias reklam där killen funderar på om det ska vara tja eller heeej. Tyko svarar i alla fall heeej och skrattar glatt.

Jag må känna mig som en skurgumma och ha ont i de flesta leder. Altangolvet är dock klart! Tvättat med högtryckstvätt (som anses vara big no no), slipat med både 40- och 80-papper och till sist skrubbat med brunsåpa. Så det egentligen utdömda golvet kanske lever ett par år till i alla fall. Borta är alger, svärta från olja och diverse lack/färg/kladd.

 

Måhända rullar jag inte min nakna lekamen på golvet. Det får katterna stå för. Den här gången.

 

Det var några ställen som jag känner att vi missade när vi åkte till Tygriket senast. Antingen på grund av tidsbrist eller att det inte var öppet. Så för att komma ihåg till nästa tur kommer här en lista:

• Alex Art - Gårdsbutik med inredningsprylar, möbler och mer
• Almedahls - Fabriksbutik (need I say more?)
• Ekelund - Linnevävar
• Horredsmattan - Mattor, vad annars?
• Ludvig Svenssons Fabriskförsäljning - Fabriksbutik med saker från Pelle Vävare, Borås Cotton m.m.
• Edursdotter - Stickat (troligtvis här jag köper nästa kappa)
• Karlsro - Gardintyger och presentartiklar
• Sätila of Sweden - Mössor o dyl
• Café Skrädderiet - Nån gång måste man äta och varför inte på Skrädderiet?
• Franska caféet - När man vill äta macarons i Björketorp

Sådär ja. Nu har jag ett konto i PING PONG (ja; det skrivs med versaler, konstant). Nu ska de bara låta mig få tillgång till det inom ett par timmar. Sen kan jag faktiskt börja jaga kurslitteratur på riktigt. Och anmäla mig hos CSN.

 

Hej studentliv! Man kanske borde åka till Saigon Cash och bunkra nudlar dessutom.

Det förbannade altangolvet är äntligen slipat. Nu ska det bara såpas in och sen ska jag rulla naken på min förhoppningsvis babylena altan.

I går kom grannen förbi när Peter höll på med bilen. Grannen höll på att måla sitt hus och tog en paus. Mitt uppe i samtalet sa Peter att vi tänkt tvätta fasaden. När grannen målat färdigt sitt hus kunde vi få låna hans byggställning, var grannens svar. Peter sa lite skämtsamt Vad står du här för - fortsätt måla då. Nån timme senare stod en byggställning på vår gräsmatta. Undrar om grannen tog det som en pik eller att han visste att han bara hade ett par brädor kvar och skyndade sig för att stressa Peter lite. Således var vi "tvungna" att börja tvätta i dag.

 

 

Nu är i alla fall övre delen av två gavlar tvättade. Ställningen är rullad till baksidan och varje gång man tittar ut genom burspråket hajar man till innan man kommer ihåg ställningen.

 

För övrigt är altangolvet nästan färdigslipat. En femtedel kvar och den är under tak så även om det hällregnar i morgon kan jag göra klart det. Sen är det bara att såpa in det. Ja, jag tänkte skippa oljan och bara såpa den här gången. Får se om jag gillar silvergrått trä eller om jag tröttnar nästa år och målar det i stället. Då är det i alla fall slätt och fint.

 

Nu är det dags för kvällsmat. Sen ska jag vila min ömma kropp. Varenda led i händerna känns sönderskakad av slipmaskinen, knäna är sargade och axlarna ömmar. Dessutom tror jag att jag är solbränd på ryggen men om jag inte ser det finns det inte.

 

Edit: 2012-09-21 Bättre sent än aldrig.

Oh! Den dagen Kitchen Nano Garden - Hyundai Design blir verklighet ska jag ha ett! Inga mer sunkiga, bortglömda grönsaker längst ner i kylen. Inga mer misslyckade planteringsförsök på altanen.

Nu när dreadsen är urkammade och jag (äntligen) kan göra lite roligare saker med håret måste jag ju införskaffa lite roliga håraccessoarer. När jag surfade runt häromveckan snubblade jag över hair chalk. Eh, va? Japp, det är precis som det låter; kritor till håret. Och för någon som tröttnar fort och vill vara lite tokig verkar det ju perfekt. Frågan är bara om man måste vara blond för att det ska bli riktigt bra. Jag blir i alla fall helt kär i färgblandningen som Foreverhair visar med TINT-färgerna. Kanske skulle man bleka håret ändå. Och införskaffa en locktång...

 

När vi ändå är inne på Foreverhair kanske man borde beställa sig en "riktig" hårmunk. I nuläget använder jag antingen en knuthjälp från Glitter eller en ihoprullad strumpa. Jag inbillar mig att en hårmunk gör knuten ännu stramare och sådär härligt strikt som jag vill ha den.

 

Hårringar är även det en sån där sak som helt gått mig förbi. Jag har varit så inne i dreads att de enda eventuella accessoarer har varit träpärlor och ringar att trä på dreadsen. När håret har vuxit ut lite blir det en hårring. Som det är nu är det alldeles för tunnt för att det ens skulle vara snyggt att sätta i tofs (och fläta ska vi inte ens tala om).

 

Som om inte hårringen i sig är snygg; hur läckra är inte ambanden och ringen modellen har på sig? Vill man matcha hårringen mer finns dessutom cuffs till både armar och ben.

Till slut kom solen fram. I går blev jag således klar med entré nummer ett. Trappa och stenplattor har tvättats av och även bänk. Nu ska det torka och sen oljas. Under tiden rensar jag ogräs. Jag varierar att ligga på knä vid häcken med att stå och hacka gårdsplanen. Hur kommer det sig att gräs frodas och växer där det inte ska men kvävs av lite ogräs i gräsmattan?

 

Nu är jag lite trött i armarna, torr i halsen och kissnödig. Så den korta pausen ska inte bli något mer än kort; snart är det dags för längre paus för mat. Med egenodlad potatis minsann.

 

I dag är det för övrigt Sörtorpadagen. Om vi tröttnar på att rensa ogräs och lacka bilar så kanske vi far och tittar på veteranfordon. (Peter är lite trött på Lagunan och drömmer åter igen om en Fiat.)

Amy´s piece of cake fyller ett år och firar det med tävlingar. Och vem vill inte vinna indiska kryddor och annat gott? Den där paneer-grytan skriker ju Mari. Det negativa vid eventuell vinst är bara att man inte har nån aning om var man köper nytt när det tar slut.

 

 

Fråga mig inte hur men jag snubblade i går över en ny bil. Eller; ny för mig. VW Karmann Ghia. Egentligen skulle jag ju bara titta lite på Bubblor men så dök den här upp. Och visst är den fin. Och i Skåne finns den här. Frågan är; slår Ghia en Bubbla? Alltså en iordninggjort mattsvart Bubbla? Tveksamt men i det här fallet tror jag på polyamour.

Jag är alldeles för trött för att säga något vettigt. Vi har varit på resande fot i en evighet känns det som. I dag var vi i Hedekas och hälsade på med en sväng förbi Torp. Där har åkts traktor, plockats svamp och fikats. Nyss hemkomna med en son mindre (som sover hos mormor) är vi så trötta att vi knappt kan stå. Mitt i denna trötthet kom fiskbilen förbi. Inte lägligt vill jag säga.

 

I går var vi med Danilla i Nolhaga. Sen åkte vi vidare till Vara och hängde där halva dagen. Peter fick bytt vattenlåset så nu behöver inga avlopp fixas på ett tag, förhoppningsvis.

 

Tror ni jag är sugen på att åka till Karlskrona på lördag? Marinens dag. Peter försöker locka med båtar men jag känner att jag gärna är hemma och fixar klart saker och ting. Ja just det; altangolvet är äntligen färdigtvättat. Nu ska det bara slipas, skuras och oljas in. Och skollamporna är fixade med så nu har Karl ljus i sitt rum igen. Peter köpte dessutom grön färg häromdagen (till lekstugan egentligen) så Karls säng ska få lite ny färg. Kanske kan jag ordna med sånt i helgen. Ett av barnen (troligtvis Tyko) ska med till Vara så man får kanske faktiskt något gjort.

Vin och friterade vårrullar är en dålig kombination. Det väcker monstret i magen.

Sedärja! Att städa (lite) i garaget och baka bröd är tydligen ganska tankefritt. Eller så fokuserar man på en massa annat. För det känns redan lite lättare att andas.

Jag tänkte säga något men jag håller nog tyst. Det jag säger är ändå bittert och fult. Allt för att slippa säga det jag innerst inne menar.

 

Jag vet mycket väl att jag slarvat den senaste månaden. Det har blivit både sött, salt, friterat och alkohol. Ska jag hålla mig någotsånär stadig ska jag ha varken det ena eller andra. Ändå gör jag det. Kan ju inte vara så farligt. Så vi hamnar där vi är nu. Understimulerade barn och en man på pubrunda gör inte läget bättre men jag vill inte att saker och ting ska gå ut över närmast sörjande.

 

Om jag håller mig tillräckligt aktiv att jag slipper tänka går allt bra. I går var min mor här och jag tvättade klart altangolvet. Gräset runt lekstugan rensades och klipptes dessutom.

 

Kan barnen hänga med när jag klär om stolar och bygger taklampor? Går det att klippa tygremsor i tokiga barnens närhet? Det är ju inte det att jag inget har att göra; jag ska bara sparka igång mig själv. Ignorera känslan som får mig att krypa under en filt och önska att dagen snart blev natt. (Inte för att jag kan sova på natten men jag slipper i alla fall låtsas.)

 

Jag försöker vara praktisk. Tro inget annat.

På plussidan: jag har tvättat hela altangolvet.På minussidan: jag får göra om den delen jag tvättade med den gamla högtryckstvätten. Det är alltför stor skillnad för att vara ok.

 

Sen ska det bara slipas, tvättas igen och oljas in. Så lagom till att jag börjar jobba igen kanske, bara kanske, jag är klar.

Trots att vi tittade på Homeland till efter ett i natt så rullade vi ur sängen strax efter åtta. Utan att tala om för barnen vart vi var på väg for vi mot Borås. Ja, vi skulle ju till Verktygsboden. Ytterst viktigt (för Helmut).

 

När vi parkerat undrade Karl var vi var. Eller; varför det var ett lejon på skylten vi stod under. Sen läste han texten och sken upp. Vi skulle få se tigrar, zebror och giraffer! Hallå; alla andra djuren då? Savannen var väl inte allt?

 

En liten fundering bara - varför ställer sig folk i kassa 1 eller 2 och köar? Det går dels att köpa biljett på hemsidan och dels i automaten utanför djurparken. Sen är det bara att "checka in" utan att köa. För inte kan så många ha Volvokort och få rabatt (och därför måste betala manuellt i kassorna)?

 

Barnens zoo lockade nog mer oss vuxna än ungarna. Jag känner just nu att ett par minigrisar och kaniner vore mysigt att ha hemma. Pingvinerna var de djur vi tittade mest på, om man bortser från visenterna. Lite rutschkana hanns med och vi kom lagom till uppträdandet med sälarna. Sen gick vi förbi visenterna och det var nog värt hela resan. När vi kom till hägnet hade en av korna en fostersäck på väg ut. Troligtvis kom vi "mellan värkar" och det hände inte mer än ett bar ben som hängde ut. Efter titt på björnar och älgar fikade vi och gick tillbaka till visenthägnet. Då stod det en liten kalv och diade.

 

Sen passerades lejon, tigrar och geparder. Gemensamt för de flesta djuren var att de låg still mestadels. Det var ganska varmt trots att det var mulet. I aphuset hittade jag en favorit. En liten fulsöt tamarin. Utanför bodde små mungoliknande sötsaker med. De hade precis utfodrats och slogs tre djur om samma köttbit. Dumsöta och påminde lite om Otto. Sen kom vi till savannen och det var nästa upplevelse. Det var utfodring av girafferna, elefanterna och alla andra djuren som bor i det hägnet. Man har förvisso sett girafer på tv tidigare men det var en helt annan sak att faktiskt se dem i verkligheten. De var verkligen exotiska. Det sprang även fina hjälmpärlhönor på savannen och ett par såna i trädgården hade inte varit fel heller. Trots att de lät som gnisslande dörrar.

 

Det kändes som vi kom till parken vid rätt tid, både med tanke på matning/uppvisning och antal besökare. När vi kom till savannen, som var de sista hägnen, började det bli lite mycket folk. Många verkade även ta motsatt varv och började med savannen. Jag rekommenderar att man avslutar med det. Annars lär man inte vara särskilt imponerad av vare sig hästarna eller pingvinerna.

 

Vi avslutade Boråsbesöket med Verktygsboden, Max och Citygross, precis som det ska vara.