I dag var jag och Peter (utan barn!) och handlade. Så där vuxet med planering för en hel månad framåt. Nästan vid kassan på Citygross har de frysdiskarna och efter att ha plockat på mig vegekorv och sånt unnade jag mig en glassbytta. Denna glassbytta visade sig vara magisk. Den överträffade alla mina förväntningar. Mjuk, krämig chokladglass. Goda kladdkakebitar (annars tycker jag kakbitar i glass brukar bli fel). Och dessutom; kanderade pecannötter och kolasås. Jobbigt bara om jag måste åka till Borås varje gång jag blir sugen...

Just nu gör vi vad som tydligen är Tykos dröm; frostar av frysen. Tänk att man faktiskt får kladda så mycket!

I dag måste varit den segaste dagen på väldigt länge. Först fick jag tjata på mig själv att gå upp, sen på Karl och till och med på Tyko. Helst hade vi allihop krupit ner under ett varmt täcke och inte gått upp förrän solen väckt oss. Vilket hade tagit lång tid om man inte drar upp rullgardinen.

Av en slump började jag surfa tapeter i går. För att någon råkade nämna att Pip har en ny kollektion. Och från den var steget ganska litet till tapeten jag tänkte att vi ska ha i hallen.

Men det här ska inte handla om hallen. Det ska handla om allrummet. Det rum jag allra helst vill få ordning på här hemma.

På golvet önskas en lila heltäckningsmatta och en grå jute- eller ryamatta. Eller tvärtom, har inte bestämt mig (oss?) riktigt.

Att tapetsera väggarna är egentligen lite overkill då det ska vara väggfasta bokhyllor upp till taket. Tanken är dock att tapeten ska synas igenom där det inte står böcker. Så vi har hittat en tapet på Rusta som duger gott. Bokhyllorna blir i svart mdf om Peter får välja. Och då han ska göra dem så får jag väl acceptera.

Soffan blir nog en bäddbar Vaxolm med grå klädsel. Mörk eller ljus har vi inte bestämt. Sa jag att allrummet kommer vara mat- och kattfritt?

Det svåra är nog bordet. Jag har inte hittat något som jag fastnat för. Det görs helt enkelt inte snygga bord. Och är de snygga så är de i fel färg. Jag vill ju ha svart. Det här är roligt men inte troligt. Det slutar väl med att Peter får göra ett i svart mdf. Det jobbiga är att leveransen blir så lång då.

Hos Ljusexperten i Borås har Peter hittat en lampa som vi bara måste ha i allrummet. Enligt honom. Jag är inte lika övertygad. Men om han bestämmer lampan så bestämmer jag tapeten. Ja, den som ska vara i taket alltså. Det var ju tack vare den som jag började vakna till ur min inredningsdvala. För vem blir inte sugen när man ser den här? I taket. Man får bara blunda för den fula aluminiumlampan med en meters diameter. Blunda.

Frysen är i stort behov av avfrostning. Således blir det jordgubbskräm till lunch och kakor med blåbärscurd till fikan. Kan nån bara komma på vad jag ska göra med all gräslök, mozzarella och korvbröd vore det tacksamt.

Jag har blivit en sån där. Ni vet; en sån som klädmatchar sina barn. Till mitt försvar måste jag dock säga att Karls kläder går i brunt och Tykos i svart och rött. Även om det är samma tryck på tröjorna. Och det är rätt sött. Faktiskt.

Nu får väl jag och Peter skaffa matchande mysdressar. Kanske varsin onepiece?

I går hade jag en naturupplevelse på väg till jobbet; ett par meter från vägen sprang en förvirrad älg.

Biljetterna inför morgondagen är packade. Så nu är jag så redo jag kan bli för 123 Schtunk. Jag och min drama queen Camilla.

Om man bortser från det fula felet så har dagen artat sig ganska bra; förkylningen är på väg bort, barnen har varit ovanligt glada och vi har fått ett par saker gjorda. Till det negativa hör att hårbotten kliar som om det bodde nåt där. Jag ska åtgärda det när Peter kommer hem dock. Hjälper det inte med vinäger så blir det galltvål. Sen måste jag införskaffa nytt vax; håret ser inte klokt ut just nu. Kanske blir det en sväng till Lush för införskaffande av vettigt schampo och hennafärg.

Som kompensation för saker jag inte kan påverka ska jag köpa mig lite lycka; nya schabloner till naglarna och insats till handväskan. Att jag sen måste lägga en massa pengar på kattmat, kattsand och kattvård är en annan sak.

Agh! Jag säger bara bajs, blä, skit och helvete! Sen är jag glad och med rent sinne igen.

(Fan, attans och jävlar!)

Varje gång vi pratar om att åka utomlands börjar jag surfa piffiga reseaccessoarer. Särskilt passfodral. Av någon outgrundlig anledning tycker jag att det verkar vara det bästa som hänt en globetrotter. Och de jag tidigare hittat är fortfarande lika fina och eftertraktade.

Men nu har jag hittat Star Trek till Peter, Björn till Tyko, Super Mario till Karl och Katt till mig. När åker vi?

Jag önskar mig definitivt en ritplatta. Allt måste vara bättre än att försöka rita med en Hello Kitty-mus. Obs! Detta är inte ett sätt att ursäkta mitt halvtaskiga ritande. Jag lovar.

Jag hostar så det gör ont i revbenen, jag nyser så det känns som foglossningar och lenaste Lambi känns som sandpapper mot näsan.

Kort sagt; jag går och lägger mig igen.

Efter både utvändig och invändig (nässköljning, inget värre) tvätt känner jag mig lite bättre. Det i kombination med rosa glitter på naglarna piggar upp. Men. Nu är det mulet och inte alls lika lockande att gå ut. Inte har familjen kommit hem heller. Jag börjar bli uttråkad. Då städar och tvättar jag bara. Och hur kul är det, nagelglitter till trots.

Som ett hån är det strålande solsken med gnistrande snö ute. Det där regnet som skulle skölja bort snön har inte kommit hit i alla fall.

Orkar man duscha, klä sig och ut och rulla i snön? Jag har hört att snö kan vara bra mot förkylning. Eller ska man ignorera lukten från mysdressen, knyta upp håret och lägga sig i soffan och glo på värdelösa program? Barnen är hos mormor fortfarande. Mannen är på vift.

Den där likören jag drack i går i brist på whiskey hjälpte i alla fall inte.

Tappa upp ett varm bad eller titta på dårar som skjuter skarpt inomhus? Svårt val.

Vad ser du när du tittar på mig? Vem ser du? Hur uppfattas jag? Är jag skrämmande med mina piercingar, dreads och tatueringar? Är jag blassé med mitt bruna hår, praktiska kläder och tysta åsikter? Är jag passé och halvhjärtad som inte brinner lika intensivt som förr?

Vad ser du i mina röda byxor från Vero moda, min barnliga tröja från Gina Tricot och mina imitationskängor? Ser du någon som inte längre orkar? Ser du någon som vuxit upp? Är jag helt enkelt för praktisk i min roll som småbarnförälder och arbetare? Tar det udden av den jag är? Och vem är jag då? Måste den jag innerst inne är bekräftas med ett yttre?

Det här är inte någon form av ålderskris; det är bara en bilfundering som dök upp när jag körde till jobbet.

Nu har jag i alla fall upplevt en hockeymatch på riktigt. Frölunda mot Modo i Scandinavium. Sittandes i klacken dessutom. Kontentan? Jag är alldeles för bitter för att gå på hockey. Nån bakom mig skrek så jag blev lomhörd och killen framför mig envisades med att stå upp halva matchen. Och ju längre tiden gick desto mer gapades det och viftades med flaggor.

Inget jag kommer göra om förmodligen. I Scandinavium ska man titta på hästar, inget annat.

Borde man inte bli pigg av te? Jag blir bara tröttare och tröttare ju längre jag sitter och sippar. Trots att jag dricker det svartare än svart.

+1: nybakt bröd till lunchen
-1: lunchen består av fiskbullar och pasta.

I morgon har jag ledig dag. De flesta brukar sträcka på sig av välbehag och längta dit. För min del innebär ledig dag att jag ska vara hos tandläkaren med äldsta sonen klockan åtta. Väl hemma igen ska det städas kattlådor, tvättas kläder och plockas undan julsaker. Mellan varven ska två barn stimuleras med läsande, ritande, spelande och ätande.

Fråga inte varför men i dag lärde jag mig att på Tradera finns just nu tre (!) sidor med dalahästar till salu. De gömmer sig under samlarsaker. Vem sjutton samlar på dalahästar?

Att byta hjul vid punktering borde ingått i körkortsutbildningen. Alltså hur man faktiskt gör och inte i teorin. I praktiken är det kallt, drygt och smutsigt. Eller så borde man i alla fall lära sig att ha en present med sig till den man lyckas få hjälp av.

Den logiska delen av mig säger att jag borde ta yxan ifrån ettåringen. Den känslomässiga delen av mig tycker att han är så söt när han står med ett vedträ och försöker hugga.

Om det här är vad Lego går ut på bygger jag gärna.

Jag minns inte att det var sånt jobb med dreads. Jag har för mig att jag tuperade, virkade, vaxade och sen var det klart! Nu är det ett evigt tuperande, tvinnande, rullande om och om igen. Och de ser inte hälften så bra ut som de gamla. Var det att jag hade sönderblekt hår förra gången? Och att färgningen efter dreadandet packade ihop dem ännu mer? Eller hade jag mer tålamod som 20-åring?

Nu ska jag i alla fall testa att inte tvätta håret på ett par veckor och inte heller vaxa det (mest för att vaxet är slut) så får vi se hur mycket löst hår som rymmer. Hade jag fortfarande åkt buss till och från jobbet kunde jag suttit på bussen och virkat. Det är lite svårt att göra det samtidigt som man kör bil kan jag tänka mig.

Bildbevis kommer när jag är tillräckligt nöjd med korvarna. Eller så borde jag lägga upp en bild just för att jag inte är nöjd. Så man kan se förbättringen.

Ingen vän som vill förbarma sig över mitt hår?

Dagens plus: hembakt pizza.
Dagens minus: fotboll på tv.

Det enda som avslöjar kaoset som tidigare rådde är kyrkbänken som står i köket. Annars kunde man inte tro att det för ett par timmar sen var sex vuxna och deras totalt sju pojkar här.

Men mätt i magen är jag, sötsuget lär inte komma på ett par veckor och våra barn har förhoppningsvis lekt av sig tills det är tillbaka till dagmamman som gäller.

Nu: en chai latte och Sherlock.

Nu är Tyko officiellt ingen bebis längre; alla frysta puckar med barnmat åkte i komposten i dag.

Jag har lovat mig själv att göra något varje dag som gör mig lite gladare. I dag nådde jag t ex målet genom att måla naglarna med blått glitternagellack.

Men. Orkar man glädjas så pass att man går på Sticky och ser Front 242? Den 11 februari är det som gäller i så fall.

Är det så illa att jag börjar bli gammal? Jag är trött in i själen och överväger att gå och lägga mig. Hur gör man med det vilda barnet då?

Nytt år, nya möjligheter. Japp, så nu kör vi no ´poo. För att se om jag står ut igen. Fast i min värld innebär det inte att jag tvättar med vinäger, balsam eller nåt annat krafs. Det innebär att jag inte tvättar det alls. En halv burk bivax i håret och sen sköter det sig själv. Nåja, lite tupering och separering då och då men annars.

Med andra ord; Mari återgår till 00-talet och odlar hårkorvar.

Nu har jag faktiskt hittat en anledning för mig att skaffa en iPhone; en Happiness & Joy från Bedroom Kandi. Fast då gäller det att iTunes faktiskt har de låtar jag vill ha.

Först städades tre av tre kattlådor. Sen skulle äldre barnet bajsa och försöka torka sig själv. Det resulterade i bajs på fler än ett ställe. Så in i duschen och tvätta av. Sen till tvättstugan med kladdiga kläder. På väg dit passerades kattlådorna. Hurra, en katt har invigt de rena lådorna med orolig i magen-bajs.

Ok. Jag försöker bli klokare och lära mig fler och fler saker. Men nu har jag fastnat.

Vad innebär "grundläggande kunskaper i webbdesign, databehandling och kommunikationsförmåga"? Menas det t ex att jag kan ändra designen på min blogg? Att jag kan hantera datorn eller informationen i den? Att jag kan kommunicera med andra (och därigenom gör sociala fobin det kört för mig)?

Nästa fråga: Vad ska man med UX-design till? Vem gör vad med det? Det verkar spännande men luddigt. Jag snubblade över Emilia Blom när jag googlade men fick alltför mycket Halebop-känsla där så jag ryggade snabbt tillbaka. Ledsen; men Halebops reklam har för alltid förstört den typen av skisser.

Jag som hade full koll på mina planer.