Ett förhållande handlar om att ge och ta. Oavsett vilken typ av förhållande. Ibland måste man göra saker man egentligen inte är så intresserad av och andra tillfällen får man avstå sådant man gärna hade upplevt. Så länge det sker på lika villkor kvarstår balansen. 

 

Så. I dag har jag gjort något som jag egentligen inte är så intresserad av. Jag har fått ställa upp. Då min man är som han är har han vissa intressen som jag inte delar men ändå uppmuntrar. Det vore tråkigt att ha en man utan egna önskemål och intressen. Jag har genomlidit smärta i ben och rygg i dag för denna man. Mitt tålamod har blivit prövat på många sätt. Den sociala fobin har ryckt och slitit i mina nertrådar men jag har överlevt.

 

Vi samlade med andra ord ihop familjen och åkte och tittade på cortége. Något varje människa som lever med en chalmerist troligtvis måste utsättas för. Årligen. Annars är det inte äkta kärlek.

Det var ett tag sedan vi sågs men nu är det dags igen. Annan tid, annan stad men samma människor, samma språk. 

 

Mot kontinenten och vidare! 

Efter att kräksjuka/maginfluensa härjat i hemmet i över en vecka har jag tröttnat. I tisdags kväll trodde jag att allt var frid och fröjd och meddelade dagmamman att pojkarna var friska. En halvtimma senare spydde Karl. Igen. Hej karantän 48 timmar till. Nu har de timmarna passerat och förhoppningen är att vi har sett slutet. För nu tvättar jag all textil jag kommer över. Allt från kuddar i soffan till sängkläder. Vare sig det behövs eller ej. Jag slutade räkna efter femte maskinen tvätt. 

 

Nu vill jag inte se en endaste spya eller bajsfläck till. Inte ens från en katt. 

Jag vann ett presentkort hos Green Horto och nu sitter jag och funderar på vad man ska beställa. Jag har alltid drömt om japanska körsbärsträd men samtidigt tycker jag om bärbuskar och "nyttiga" växter. Följande växter övervägs: 

• Tranbär
• Hasselnöt
• Bocktörne (gojibär)
• Björnbär
• Rabarber
• Persika
• Aprikos
• Vita jordgubbar
• Jordgubbar med hallonsmak

Jag vet att vår relation har varit skör på sistone. Jag har gjort val som inte har överensstämt med vad du tycker. Jag har druckit alkohol vilket du direkt avrådit mig från. I fyllan har jag betett mig fel och jag sårade dig. Jag borde vetat bättre. I stunden verkade det så smart. Kan vi inte försöka laga det här? Kan jag blidka dig med praliner och sovmorgon?

 

Förlåt lilla mage. Jag borde vetat bättre. Se nu till att endast ha drabbats av magkatarr och inga sår. Några närgångna bilder vill varken du eller jag vara med om. 

I år blir det fokus på en typ av grönsak. Ingen blandning av majs, tomater, bönor och allt vad det varit. I år blir det kål. Förvisso i olika former men de sköts på mer eller mindre samma sätt. De ska sättas på olika ställen i trädgården för att se var de trivs bäst. Nere i de blötare delarna av trädgården upptäckte vi ganska snabbt att kålrabbi i alla fall inte trivs. Och att sniglar (och troligtvis kålfjärilar) njöt av buffén som väl kom upp.

 

Så till Peter blir det kålrabbi. Själv gillar jag egentligen inte kål. Egentligen. Eller så är det att jag inte gillar kokta grönsaker och kål kokas (sönder) allt som oftast. Men nån gång borde man väl lära sig. En av få sorter jag gillar är dock broccolo/romanesco/korallkål. Så det ska jag ge mig på. Och kanske blomkål. Vi får se vad som får plats i rabatterna. Kanske trädkål skulle passa fint? 

 

I går begav jag mig till Göteborg för att hänga med Annica och Frida. Planerna var lite lösa och det slutade med att vi satt på Kellys i några timmar. Skönt att hitta ett ställe som serverar något annat än Somersby när man ber om en äpplecider. Dessutom var tacotallriken riktigt god. Det blir helt klart fler besök, om inte annat så för maten. 

 

Jag hade som plan att ta sista tåget hem. Så halv tolv satte jag mig på tåget medan Annica och Frida satte sig på spårvagnen hem till Annica. Jag undrade i förbifarten om de skulle vara intresserade av att gå på loppis i dag. Jag misstänkte dock att ingen av dem skulle vara människa förrän sent på dagen. 

 

Peter och Karl åkte tidigt för att klättra på ubåt så det har varit chill med Tyko halva dagen. Vilket var välbehövligt efter seg nattpromenad hem från stationen, dålig sömn och lätt huvudvärk när jag vaknade vid sjutiden. 

 

Summa summarum, en kväll jag gärna gör om. Minus promenaden hem. Hade hellre cyklat och önskat att det vore lite ljusare. 

När jag blir eftertänksam vandrar jag gärna bakåt. Och tänker på de som inte längre ryms i mitt liv. Alla de där starka, vackra kvinnorna som passerat, allt annat än obemärkt. 

 

Cattis och Jenny, som man ansåg för alltid skulle vara Cattis och Jenny. De underbara, vimsiga kvinnorna som bar upp varandra på ett så underbart sätt. Som drog upp mig ur gyttjan fler gånger än jag kan räkna. Och jag hoppas att jag lämnade avtryck hos dem med. De gick vidare. 

 

Den modiga Lottisen som agerade skyddsvärn mot alla män när jag i extas tryckte mig mot kravallstaketet vid Icon of coils spelning på Plasticity. Som delade drinkar och ärlighet med mig. Hon bankade vett i mig när ingen annan vågade. Hon höll mig sällskap i ett ensamt Stockholm. Jag minns inte ens när jag såg henne sist. Jag gick vidare. 

 

Virvelvinden Kim kom in i mitt liv när jag minst anade det. En blek varelse med korpsvart hår. Hennes yttre ljög om hennes inre. Livet blev en komedi. Allt var lättsamt med Kim och hennes ärtgröna bubbla. Livet gick vidare. 

 

Fina Elin. Som jag smutsade ner enbart genom att ta på. Elin med det vilda håret och det ständiga leendet. Elin med den vinröda velourtröjan som var så mjuk mot mina handflator. Hon gjorde misstaget att bli kär i mig när jag var som fulast. Hon sprang vidare. 

 

Kela fångade mig när jag mådde som värst. Vi var två trasiga själar som gjorde allt annat än rätt. Men vi överlevde. Två skeppsbrutna, rädda människor som var övertygade om att världen ville krossa oss. Vi gick vidare. 

 

Vackra var de. Var och en på sitt sätt. Inre och yttre skönhet. Tack. Och förlåt.

Allt jag önskar i dag är att den här dagen ska ta slut. Så jag lägger mig extra tidigt och hoppas att morgondagen blir lättare.