Musiken är kanske inte i min smak men budskapet är bra. 

 

I går kväll var min plan att faktiskt åka till skolan i dag. I morse var planen densamma. Tills jag tittade mig i spegeln och insåg att jag mådde sämre än jag såg ut och då var ändå näsan röd, ögonen svullna och håret matt och trist trots tvätt. Så vi är hemma och kurerar oss och kör en heldag i morgon i stället. Deadline på exuppgift 1 är på fredag och jag vill helst inte sitta sista dagen med det. 

 

När jag säger att "vi" är hemma i dag så menar jag det för övrigt; Peter ligger och frossar (i feber, inte mat) i ena soffan och Tyko sitter och spelar spel i andra soffan. Karl lyckades tillfriskna under helgen i alla fall. Nu ska vi se om vi inte kan komma på nån mat vi orkar laga och äta. 

Så var vi där igen. De där fula bacillerna Karl hade har knockat mig fullständigt. Jag har knappt sovit i natt; antingen har jag frusit eller hostat. Bröstkorgen värker av allt hostande och det känns som jag får andnöd lite då och då. Små, grunda andetag är det enda som fungerar trots att jag vill djupandas. 

 

När jag har stoppat i mig lite Ipren är jag good to go i tre-fyra timmar i alla fall. Då vaknar rastlösheten samtidigt som jag är för matt för att orka hitta på något. Dilemma. 

Har haft dagar då jag mått så mycket bättre. Oerhört mycket bättre. Jag försöker intala mig att halsont beror på att jag försökt överrösta musik och att öronont beror på samma höga musik. Innerst inne vet jag dock att det är Karls baciller jag fått. För inte hostar man av att ha gapat på krogen?

 

I går kompenserade vi för den uteblivna tentaölen. Det var förvisso bara jag och tre till. Kanske var det bara vi fyra som insåg att tentan sket sig och att gravöl var på sin plats. Eller så är vi fyra bitterfittor som bara sökte en ursäkt till alkohol och skitsnack på lokal. Trevligt var det hur som haver. Det får dock inte upprepas alltför ofta; risken är att taxin hem uteblir. 

Jag borde veta bättre än att trycka i mig vårrullar, saft, chips och choklad i sådana mängder som i kväll. Just nu vill jag mest kräkas. Filmen vi såg vet jag inte vad jag tyckte om egentligen. Killer Joe. Kanske var det helt enkelt fel tidpunkt för den. 

Vi säger hej till handsprit, hinkar och plastade lakan. Det lilla barnet väckte mig tidigt och kröp upp i vår säng. För att en halvtimma senare kräkas fritt. Vi gick ner och tvättade av oss för att sedan träffa på det stora barnet som spyr ner sin säng. 

 

Hur mår jag då? Ganska illa. Jag är frisk från grissjukan (som med andra ord inte var nån grissjuka) men jag är sån som kompisspyr så ni kan ju tänka er hur jag mår, utan att ens vara sjuk. 

Nu är jag allergisk mot ordet fredagsmys (tack för det Familjeliv) men det innefattar i alla fall inte skidskytte, På spåret och sedan fotboll. Jag trodde att när Peter åkte iväg för att köpa "nåt gott till i kväll" var det för att vi skulle se en bra film. Så det är jag och datorn. Tills nån av oss kraschar. Att jag har sett sex timmar Supernatural i dag är totalt irrelevant i valet av fredagsnöje. Totalt. 

I dag har jag legat flera timmar under dubbla täcken och grisdräkten. För att helt enkelt svettas ut febern. Och jag tror nog att det har fungerat. Nu har jag dessutom sköljt näsan med min absolut käraste ägodel; netikannan. Det må låta flummigt och konstigt men det fungerar. Jag tog innan dess en ångande het dusch och känner mig nästan renad. Detta är ett av ytterst få tillfällen jag faktiskt önskar mig en bastu. 

 

Mitt bröst är insmetat i Vicks och min kudde är indränkt i Oleum Basileum. Så blir jag inte frisk nu får jag helt enkelt vänta ut det. Suck.

Jag blir påmind om att jag inte vill ha ett till barn. Smärtan som febern just nu ger mig påminner alltför väl om foglossning. Även illamåendet påminner om de dåliga sakerna med en graviditet. Eller värsta tänkbara; att vara sjuk under graviditeten. Usch och nej tack. 

 

Jag har testat de flesta kurer nu men ändå känner jag mig döende. Vicks, Pamol, Ipren och Renässans varvas. Varm mjölk med honung, vetekudde och stora mängder te har även provats. Om jag överhuvudtaget orkade hade jag lagt mig i ett varmt bad och sedan gjort en nässköljning. Nu orkar jag bara ligga i sängen. Jag sover sjukt dåligt på natten. Det var först när Peter gick upp i morse och jag kunde ta hans täcke som jag slutade frysa. Ja; två vintertäcken och grisdräkten behövdes. Medan jag svettades ymnigt när jag i fleecetröja och linne gick ut för att köra barnen till dagmamman. Det hade varit klart behagligare om det vore konstant status. 

 

Jag försökte titta på ett avsnitt av Supernatural förut men jag hängde knappt med. När jag körde bil kände jag mig onykter och borde nog inte varit i trafik öht. Lycklig var jag då över att jag faktiskt kör bil och inte måste cykla för att lämna barnen. 

 

Nu: på med täckena igen och sova minst tre timmar. Förhoppningsvis är jag frisk(are) när jag vaknar. Jag har allt annat än tid med att vara sjuk. På tv pratar de om att grissjukan sprider sig allt mer dessutom. Trots grisdräkt är det absolut inte nån influensa jag har; deadline på projektuppgiften är ju om en vecka. 

Jag tror att våren bjuder på hallon. Inte såna man pratar om när man inser att en katt är dräktig utan att allt är hallonrött. Veromoda har en trenchcoat som troligtvis kommer finnas i min garderob. Limecrime har ett läppglans i matchande färg. Frågan är bara vad för hårfärg som passar till hallonrött. 

Vad är en bra frukost inför tenta? Müsli med linfrön och dinkel? Jos, stekt ägg och te? Jag tar det säkra före det osäkra och kör både och. LCHF är ju dumt när man pluggar så kanske borde man trycka i sig lite pasta och macka innan. 

 

Jag sitter och går igenom föreläsningarna igen och hoppas att infon fastnar. Egentligen är jag ganska nöjd med mina kunskaper. Det är snarare stressen som ställer till det. I går satt jag och övade på en gammal tenta och jag fick inte ens css:en att fungera. Då stängde jag ner och tittade på tv i stället. Nu är det lite mer än en timma innan jag ska göra mig i ordning och åka till tåget. Vi hoppas att Kim åker tåg med och kan peppa mig lite. 

Behöver jag ens säga att jag inte ville gå upp i morse? Att jag inte ville göra frukost, klä på mig och barn för att sedan lämna barnen hos nya dagmamman. Att jag inte ville sätta mig och plugga inför tentan som är i morgon. 

 

Nej. Att återgå till vardagen var jag inte riktigt redo för. Kan ha att göra med vinet jag drack i går kväll. Eller att vi satt och tittade på Dollhouse alltför sent. Eller att jag hade grymt svårt att somna. Eller att när jag väl somnade vaknade av en skrikande Tyko som sedan sov resten av natten i vår säng. 

 

Just nu ska jag försöka lära mig pseudoklasser och pseudoelement. Fast lite over kill är det kanske i det här läget; jag satsar mest på att bil godkänd i den här kursen men visst är ett VG trevligare. Så förhoppningsvis fastnar pseudo litegrann i alla fall. 

I går åkte vi till Vara. Planen var att byta bromsrör på min mosters bil. Efter lite muttrande och en sväng till Skövde för fler verktyg konstaterades det att det inte skulle bli något mekande på kvällen i alla fall. Ganska trött gick jag och la mig vid nio. Somnade gjorde jag inte förrän några timmar senare och vaknade gjorde jag alldeles för tidigt. Det var omöjligt att sova skönt i bäddsoffan och ryggen är värre än vanligt nu. 

 

Det blev inte mycket mekande på förmiddagen heller. Vi tog (missnöjda) barn och åkte hem igen. Enbart för att laga mat, diskmaskin och bilbana. Eller ja; Peter hade beställt varvräknare till bilbanan, inte så mycket att laga egentligen. För ett par timmar sedan kom min mor och hämtade med sig barnen. Så jag hoppas att kunna plugga ostört både i dag och i morgon. 

 

Tentan på tisdag känner jag egentligen ingen stress inför. Värre är det med projektuppgiften. Deadline är om 13 dagar. Ingen press. 

Nu har jag suttit i två timmar med projektuppgiften. Jag har skissat på papper hur jag vill ha det men att komma dit - en helt annan sak. Jag börjar få till det och när jag tröttnar på att något bråkar fortsätter jag med nästa sida. Tills den bråkar. Nu har jag nog all info på sidorna i alla fall och länkarna funkar som de ska. Bara designen kvar. Plötsligt uppskattar jag begränsningarna i bloggdesignen... 

Klockan är 1234 och jag gör precis det man ska en "ledig" fredag; softar i overall. Jag skulle kunna plugga. Eller städa. Eller laga diskmaskinen så att jag kan diska. Men jag väljer en kopp te och dator i stället. Jag har faktiskt jobbat ordentligt; sorterat ner urvuxna barnkläder. Sortera storlek, stoppa i påse med lapp, suga ur luften ur påse, ner med påse i kartong och på med etikett på låda. Sen in i förråd och glömmas bort tills nästa unge behöver det alternativt att förrådet är överfullt. Troligtvis sker det senare först.

 

Så varför så lat? Som kompensation för gårdagen kanske? Eller så väntar jag på mannen som mekar bil. När han är klar åker vi på tur. För att meka ännu mer bil. Alternativt stannar jag hemma och faktiskt pluggar. Ostört. Det lutar dock åt att jag tar med dator och böcker på turen. Vi får se. 

 

Nu: komma ur grisdräkten och piffa naglar och hår. Jag har ännu inte bestämt färg på vare sig naglar eller hår. 

Jag vet inte om det är En idiot på resa som har inspirerat Peter men i dag bestämde han att vi skulle åka och skaffa pass. Ok, visst. Mitt har varit utgånget ett tag, Karls går ut i april och Tyko har inget. Så det verkade ändå logiskt. 

 

Behöver jag tillägga att jag piffade nya frisyren ganska länge? Att den ändå inte blev lika platt som hos frisören? Japp, det var så Peter kallade den; platt. Kan bero på att jag saknar plattång. Behöver jag tillägga att det blåste ganska friskt ute? Och att jag inte tog med någon kam? Eller några våtservetter att torka snoriga ungar med? Det är ok; ingen tittar på de där bilderna ändå. Ska bara leva med dem i fem år. 

I dag har jag gjort stan. Och mig själv. Jag har alltså varit i Borås. Trots att jag inte har några lektioner. I stället har jag shoppat och fixat håret. Ganska nöjd helt enkelt. Peter var på Lekstan med barnen (och bilen) så jag cyklade till tåget. Helt ok nu när snön är borta. 

 

När jag kom hem väntade mat från Jaipur på mig. Kan det bli bättre? 

Vi ägnade kvällen åt End of watch. Se den. Inte.

När man tröttnat på klementiner, pepparkakor och allt annat som hör julen till får man göra det bästa av situationen. Vi har redan avverkat rökt lax i potatisgratängen, sill i tunnbröd och stekt skinka. Musten och enbärsdrickan har spetats med rom och intagits sena filmkvällar.

 

I dag gick jag på klementinerna. Mest för att jag insåg att det låg en rutten sak i botten på lådan och förpestade hela köket. Således står det en liter färskpressad klementinjos i kylen. Utan den ruttna stackaren. Helst hade jag blandat josen med apelsin men några sådana halvledsna har jag inte. Inte ens några glada.

 

Även pepparkakorna bytte form. Just nu står en pepparkakscheesecake på kylning. Perfekt när man tröttnat på pepparkaka med mögelost. Mögelosten åts för övrigt till gårdagens bubbel. I tjocka skivor utan tillbehör. I går gjorde jag och Tyko pannacotta dessutom. Vad skulle jag annars göra med all grädde som vi av någon anledning köpt? Inte mer fudge i alla fall, även om den var farligt god.

Jag vaknade och var rädd att jag missat allt jag tänkte göra. När jag sedan gick in på Västtrafik för att se hur mycket jag kunde korrigera upp läget insåg jag att det är i morgon allt händer. I dag tar jag bara hand om baksmällan.