Ikoniska typsnitt
Jag kan inte säga vad det är med formspråket jag gillar men jag kan säga att jag gillar det. Videon som Some random dude gjort är helt underbar. Man kan tycka att typsnitt och ikoner är lite halvtrist men det handlar mer om vad man gör med dem. Hur man använder dem för att få det intressant. Jag är en ordnörd, jag erkänner. Ser ordet fint ut är det ännu bättre. Se videon, njut och se den igen.
Jobbar på det
Solna är lite väl långt bort, jag vet. Jag är inte heller intresserad av staden i sig. Men jobbet. Min typ av jobb, visst. Utformningen av annonsen är ännu bättre. Skulle jag få uttrycka mig på det sättet och jobba med den mentaliteten: najs! Men nej. Inte Solna. Kan jag jobba hemifrån?
Facebook gör mig bitter
Det finns så många inlägg som jag vill kommentera i flödet på Facebook. Enligt Peter är de kommentarer jag sitter inne med inte politiskt korrekta. I stället låter jag de gro inom mig och göda bitterheten. Så. För att inte kvävas totalt, radar jag upp ett par punkter här.
- Din avlidna släkting läser inte dina inlägg på Facebook och kommer därför inte veta hur mycket du saknar hen och/eller gratulerar på födelsedagen.
- Bara för att alla andra inte skriver om hur tysta och lugna deras barn var när de gick till tandläkaren, betyder inte det att ditt barn är det enda som är det.
- Vill du nu pusha och heja på ditt barn på grund av ovanstående; säg det direkt till hen. Hen är troligtvis för ung för att ha Facebook, än mindre kunna läsa.
- Suddiga/mörka foton där du taggat dig på underliga platser ger inget. Ingen vet om du verkligen varit där och gjort allt det där häftiga ändå.
Detta är vad jag grämt mig över den senaste timmen. Det finns säkert mer. Men tro inte att jag är så himla korrekt på Facebook. Jag vet att jag delar saker i mitt flöde som gör att folk spärrar mig. Det är ok. Jag spärrar dig med.
Mitt hjärtas stad
Barcelona. Minst lika underbart och vackert som det låter. Trots alla bilder du någonsin sett så kommer de aldrig någonsin göra staden rättvisa. Jag är kär. Plötsligt förstår jag de som åker till samma ställe om och om igen. De som stannar.
Bild 1: Kan man hälsas välkommen på ett bättre sätt? Kliva upp ur tunnelbanan och se ett sådant under.
Bild 2, 3: Vid La Rambla ligger en saluhall. Fokusera på chokladen! Och all smoothies, som jag tyvärr testade först sista dagen och då var saluhallen stängd. Lyckades hitta smoothie i en liten butik i El Born, en del av staden som fäste sig extra hårt.
Bild 4: Det regnade första dagen men staden var lika vacker ändå.
Bild 5: I Göteborg klagar vi på alla duvor, i Barcelona var det i stället parakiter som väsnades i palmerna. Lagom exotiskt.
Bild 6-14: Vi gjorde något så typiskt som att åka turistbuss. Hop on/off passade mig utmärkt. Man fick se stan, kunde hoppa av och vandra ett par timmar i Parc Güell och fick alla byggnader förklarade för en. Typiskt nog hölls det demonstrationer i centrum just den dagen då det var Columbusdagen (Spaniens nationaldag) som inte är jättepoppis i det katalanska Barcelona.
Bild 15-17: Camp Nou gick ju inte att undvika. Efteråt fick jag lite "kultur" genom att vandra på en kyrkogård som låg bredvid. Kyrkogårdar är ett perfekt sätt att ändå se vilka kulturella skillnader som finns.
Bild 18, 19: Jag och Peter väljer verkligen vad vi vill posera turistigt framför: Peter vid Camp Nou och jag vid en staty av Fernando Botero.
Bild 20: La Rambla. Mycket folk, mycket kommers.
Bild 21, 22: Gatumålningar vid Triumfbågen. Ja, vi spelade. Hoppade på frukter och undvek bomber. Med sangria, cava och San Miguel kan allt hända.
Bild 23: Playan. Som vi bara besökte sista kvällen. Egentligen var det aldrig badväder men väl nere vid stranden ångrade vi oss lite. Borde badat. Borde fått spansk sand innanför kläderna, svalt en klunk eller två av Medelhavet och plockat snäckskal med oss hem.
En plats i solen
Vinterpälsen åker av för ett par dagar i solen. Håret är blekt och klippt, naglarna målade i en gyllene nyans och baddräkten väntar på att få lukta saltvatten. Passet är packat och alla sevärdheter är nedskrivna på en lång lista. Eller vänta lite. Jag laddade ner en app och favoritmarkerade ett par saker. Vad tror ni om mig egentligen? Men åker gör jag. Förmodligen alldeles för långt och för kort tid.
Inte längre livshotande
Hypokondrikern i mig har gått igenom alla tänkbara scenarion, allt från hjärnhinneinflammation till tumör, men jag börjar nog faktiskt tillfriskna. Helt hundra är jag inte men jag stånkar inte för minsta ansträngning längre. Jag kan ännu inte riktigt ta in det som sägs på (de inspelade) föreläsningarna men det kommer nog.
Som ett brev på posten
I förrgår kom Peter hem tidigare från jobbet. Han kröp ner i sängen och stönade och snörvlade. Och störde givetvis mig när jag satt och skrev hemtenta. Som den fromma frun jag är hade jag överseende. Tills i dag. När han har frisknat till och skickat sina bakterier vidare. Till mig. Så innan klockan slagit åtta ligger jag i sängen och feberyrar. Perfekt. I morgon ska jag på seminarie med mitt projektarbete. Dessutom ska det opponeras på andras arbeten. Pigg och fräsch.
God natt.