Ju mer jag studerar, desto fler saker upptäcker jag om mig själv. Jag vet dock inte om det är bra saker. Just nu: jag gillar statistik. Så pass mycket att jag precis la till internetstatistik.se i Feedly. Så att jag inte riskerar att missa någon intressant statistik om webben. Jag försöker inbilla mig att det är bra vetande, användbart i yrkeslivet. På samma sätt som MKSE. 

Det är nästan tio år sedan jag var kemiskt infertil senast. Ja, då jag matade min kropp med hormonpreparat som gjorde att jag inte kunde bli gravid, alltså. Någonstans efter millenieskiftet, opererade jag ut mina p-stavar. Mest för att de hade suttit där i fem år och det var dags för ett byte. De byttes inte. I alla fall inte mot nya stavar. 

 

Så sedan dess har min kropp enbart levt med de naturliga hormoner som finns i den. På gott och ont. Frånsett de perioder jag varit gravid eller ammat, har jag hela tiden varit fertil. Tills nu. Jag gjorde det där som jag funderat på från och till i ett par år. Jag vet att när jag tog upp samtalet med en vän, hade hon själv precis tagit ut sin. Vilket kanske gjorde att jag sköt på mitt beslut. En liten del av mig ville leva i bebisbubblan igen och så länge jag var osäker, lät jag bli. Till sist blev jag egoistisk; jag har hellre ett spontant samliv än väntar på ett barn som aldrig kommer. Och jag är nöjd med mina 2,3 barn. Mycket nöjd, tack. 

 

Något som fick mig att tveka var även det faktum att ett främmande föremål skulle sättas in i kroppen. Men hur falsk är inte en sådan tanke hos en människa som vill trycka in både silikon och metall i kroppen? Så vad gör en liten plastbit med koppar på?

 

Så nu ligger jag i soffan och tycker synd om mig själv. Själva insättandet av spiralen kändes inte nämnvärt; då är det ständiga molandet efteråt värre. Ibland så illa att jag fysiskt mår illa och funderar på att kräkas. I fem år ska vi leva tillsammans. Jag hoppas att vi kommer överens bättre med tiden. 

Ibland önskar jag att jag vore elektriker. Eller åtminstone hade aningen intresse för el. Då hade jag snabbt och lätt kunnat byta kontakter och annat i mina pendellampor som bara ligger och tar plats i förrådet. Då hade jag kunnat ta ner lysrörsarmaturen i allrummet och i stället sätta upp pendellamporna där.

 

Jag säger inte att jag inte kan byta kontakter. Jag säger bara att jag inte har intresse av det och då tar det lång tid att ta sig orken att börja. Sedan tar det tid innan det är färdigkopplat (det finns ju inga kontakter i taket för lamporna heller). Sa jag att det är tre meters takhöjd i allrummet dessutom? Att behöva stå och vingla på en stege samtidigt som man skruvar eller håller i antik lampa. Nej tack.

 

Så jag får leva med att en av två armaturer i allrummet fungerar. De ska ju ändå bort och då är det ingen idé att skaffa nya lysrör till det som inte fungerar. Dessutom kan jag nog tycka att det är lite mysigare med bara den ena.

Efter den dåliga statusen i går, tröstade brevbäraren mig. Ett paket från Buzzador låg i brevlådan och väntade. Ok, paketet var viserat sedan tidigare men man kan väl ändå bli glad för det. Och dessutom: till Peter sa jag "Tyvääärr, de innehåller nötter så du kan inte äta" och Tyko vill mest ha leksaken i Kinderäggen så han lär väl inte äta några heller. Så jag och Karl kan ensamma utföra ett mycket avancerat och utdraget smaktest i kväll: bon-bon utan något till och där man äter var del för sig, bon-bon där man tuggar sönder hela direkt (fortfarande utan något till) och sedan upprepas fast med ett glas mjölk till. Undrar hur de är tillsammans med potatischips...

 

I morse när jag skulle kliva ur sängen, snurrade det rejält. Nej, jag har inte skaffat en roterande säng (I wish!). Snarare var det en extrem yrsel som kan jämföras med en rejäl fylla. Minus spritsmaken och dagen efter-ångesten. Och inte särskilt glädjefyllt heller. 

 

Yrseln gjorde mig dessutom extremt illamående. Så jag försökte tänka tvärtom; kanske är jag yr för att jag är illamående. Nån form av kräksjuka på gång. Men det uteblev. 

 

Jag tänkte att det skulle gå över efter lite vatten och frisk luft. Efter en kvart sittandes på altanen gav jag upp och försökte ordna frukost till barnen. Sedan gjorde jag det stora misstaget. Jag googlade yrsel. Första träffen jag fick var till 1177.se som man ändå får anse vara en säker och pålitlig källa. Så hypokondrikern i mig diagnosticerade mig snabbt med rubbningar i hjärtrytmen och blodpropp i hjärnan. För jag sa väl att det domnade lite i vänsterarmen samtidigt. Kanske skulle jag passa på att gå in på vårdcentralen när jag lämnat barnen. Ett tafatt försök till en realistisk tanke. Den ifrågasattes snabbt och jag gjorde det jag gör bäst: sköt upp problemet. Det får lösa sig själv. 

 

Jag har ett problem med vårdinrättningar och dess personal. Om jag skulle gå dit och få bekräftat blodpropp: vad gör jag då? Eller om det inte är det: vad är det i stället och hur går jag vidare då? Sjukdomar stör strukturen i mitt liv. Dessutom har det varit så mycket cancer och tumörer i omgivningen på sistone att tankarna snabbt far dit och genast är jag dödsdömd. 

 

Men ok. Jag tog ett djupt andetag och googlade lite till. 1177 kan inte vara enda källan. Ganska snabbt kom jag fram till att yrsel kan vara ett tecken på migrän. Migrän ändras med åren och yrsel är en av de nya funktionerna den tar. Wohoo! Och då passade domningarna bättre in; de brukar vara ett första tecken på ett migränanfall. Så även i dag. Gissa hur jag spenderat dagen. Liggandes i sängen med värk som ännu inte släppt. Å andra sidan har yrseln försvunnit i alla fall. Och jag lever. 

Jag skriver på en artikel om vad kosmetika verkligen innehåller, vad de kemiska beteckningarna betyder och liknande. Jag måste säga att man blir lätt skadad. Så fort jag tar fram en produkt ur mitt badrumsskåp, läser jag på den och nästan äcklas. De största bovarna står dock Peter för (om man bortser från mina nagellack). Hans schampo innehåller (frånsett parabener och SLS) zinkpyrition och hans tandkräm innehåller både SLS och PEG-32. Även barnens tandkräm innehåller saker som gör att jag vill kasta den. Barnens badskum har jag inte vågat titta på än. 

Varför känns det alltid lite läskigare att skicka ett mail än att fylla i ett formulär? Det är precis samma information som skickas men på något sätt, känns det ändå personligare med mail. Troligtvis får mottagaren informationen via mail oavsett så hen ser ingen större skillnad. Förutom att den "konstnärliga friheten" är lite större i ett mail än i formuläret. I ett formulär håller man sig kortfattad och direkt. Ett mail vill man gärna baka ut ordentligt, sluddra lite svävande för att verka lite speciell och fylla så pass mycket yta att mottagaren måste scrolla. 

 

Lite som i ett blogginlägg. Jag har ursprungligen bara en kort tanke. En beskrivning på max två rader hade troligtvis räckt. Jag skulle lika gärna kunna twittra. Men jag vill gärna fylla lite extra yta. På mitt eget sätt, med min egen stil. Jag tycker om hur orden uppför sig bredvid varandra. De följer snällt på rad men ändå gör vissa bokstäver revolt med över- eller underhäng. De försöker slita sig, sticka ut. Och det är klart att jag låter dem göra det. Mest för att jag tycker så mycket om det valda typsnittet. 

Just nu läser jag ju textproduktion. I onsdags var deadline för texten i lättläst. Jag var grymt orolig över den då jag kämpade ordentligt med att få till det. Redan i går var den rättad och betyget blev VG! Det peppar oerhört för att man faktiskt ska fortsätta. Jag har ju av någon anledning fastnat för det här med tillgänglighet. Kanske borde jag fokusera ännu mer på lättläst och klarspråk. Klarspråk är nog mer min grej egentligen, men för den personliga utmaningen borde man ta det yttersta. 

 

Tack vare bedömningen av den uppgiften, är jag lite kluven inför nästa. Då får vi välja själva vilken typ av text vi vill skriva och sedan publicera och sökoptimera texten. Jag tänkte ju skriva en artikel men kanske borde jag testa en lättläst variant. 

Allt oftare står det Tolkar värden i min webbläsare. Så här i tentatider blev det plötsligt viktigt att veta innebörden. Menar de värden (ett värde/flera värden) eller menar de värden (en värd/flera värden)? Oavsett vilket så får jag rätt lustiga bilder i huvudet. Så länge jag slipper tänka på lättläst-texter och klimat-kompensation. Vad som helst utom det jag borde tänka på.