Jag må gå lite stelt och stöna emellanåt men jag överlevde. Jag överlevde tryouten hos Stitch city rollers i går. Jag visste innan att jag skulle ha grymt ont i kroppen i dag, så det är ok. Mindre ok var att jag mådde lite halvdant redan innan jag kom till Borås och visst var det ett par gånger jag tänkte ge upp mot slutet. Vid nåt tillfälle ville jag åka av banan och spy. På riktigt. Precis då avslutades pågående övning och vi skulle avrunda med ett tåg. Då var det mer eller mindre bara att glida med. Sen kunde jag kräkas. (Vilket jag inte gjorde; vi åkte till Kinna och tittade på Sean Banan i stället. För barnens skull.)

 

Jag kan väl säga att roller derby inte är för mig. Eller snarare att jag måste lära mig åka rullskridskor först. Alla andra som var där kunde trots allt åka. Det kändes som danskursen jag gick för femton år sedan återupprepades: alla kunde dansa men inte just den typen av dans. Så här var alla vältränade men hade inte tränat just roller derby. Det avskräcker mig dock inte. Jag har väl tänkt att lära mig att åka så får vi se till våren om jag kan, orkar och har tid att träna roller derby ett par gånger i veckan. 

Peter är just nu på tre ställen; i carporten mekar han bil, vid husväggen byter han fasadbrädor och i garaget bygger han diverse hållare och ställningar för verktygen (städar iordning kallas det visst). Och jag förstår honom; tröttnar man på ena stället eller att det blir för varmt kan man fortsätta på nästa utan att förlora tid. Med andra ord är det sista semesterveckan. 

 

Jag då? Jag plockar bär. Än så länge knappt fyra liter krusbär och då är en tredjedel av buske ett plockad. Buske två och tre väntar jag med så att de blir mer lämpliga till saft. Sen är det vinbär i olika färger som ska plockas och persilja, lavendel och potatis som ska skördas. Bli inte förvånad om du får en burk krusbärsmarmelad och en lavendelkudde om vi ses med andra ord. 

 

Sedan har jag inomhuspyssel som satts igång med. Jag påbörjade ju en vådkjol men blev hindrad i tro att tyget inte räckte. I går när jag letade efter ett helt annat tyg, hittade jag ett par meter till av det bruna manchestertyg jag påbörjat arbetet i. Dessutom är planen att sortera pärlor i diverse småburkar så jag kan börja med pärlplattepyntet ordentligt och sedan ska någon form av svärdhållare/vapenhållare till barnens leksaker göras. Det gäller att komma på en bra lösning där både gevär, svärd och sköldar kan hängas upp. 

Pubrunda. Tio pubar, en öl per ställe. Eller som i mitt fall: en cider per ställe. Om man inte hamnar på vissa ställen där de inte serverar cider och man nöjer sig med ett glas vatten (har hänt två gånger). 

 

Av de åren jag varit med har jag aldrig lyckats ta mig hela vägen runt. Antingen på grund av min egen eller Peters onykterhet. I lördags möttes jag på första puben av kommentaren "Ska ni gå hem efter halva rundan i år med?". Jag tog det som en utmaning. Och se, efter en och annan blaskig cider kom vi i mål. Äran är återupprättad. Att Peter sov sött på tåget hem låter vi vara glömt. 

 

Så vad dracks? Utbudet av cider är förvånansvärt svagt må jag säga (om man är ute efter riktig cider). Carnegie kaj erbjöd Somerby double press med is, utan att fråga. Ölstugan Tullen frågade åtminstone om jag ville ha is eller ej, vilket flera av de mer genuina (engelska) pubarna gjorde. Vissa erbjöd Magners på tapp, andra Strongbow på flaska. Brewdog var den som avvek genom att ha fransk cider och Steampunk lockade mest med Ginger Joe. Ölrepubliken, och målgången, bjöd på Thatcher´s Gold. Efter nio cider är smaklökarna kanske inte de bästa, men om inte minnet sviker mig var den en av de bättre under kvällen. 

 

Hela kvällen längtade jag dock efter en Thistly Cross cider. Den som erbjuder mig det gör mig till stammis för evigt. (Jag gråter egentligen inte så mycket över det; från och med den första augusti går den att beställa på Systembolaget, tack Maltimportören! Det som tar emot är att beställa 12x6 flaskor om jag vill ha alla sorter.)

Det är vecka 32 och jag har läst 30 böcker i år. Så jag ligger lite efter. Innan semestern låg jag fem böcker före så det visar vad jag inte gjort under semestern i alla fall. Och till hösten är jag rädd att jag inte kommer ha tid att läsa annat än kurslitteratur (inget fel i det!) så nu ska jag försöka fokusera mer på böcker och mindre på tv-serier. 

 

Jag avslutade precis Abarat av Clive Barker. Första delen i en serie som tydligen fortfarande skrivs. Och jag älskade den. Jag ville inte att den skulle ta slut, kanske var det därför den tog nästan en månad att läsa. Den faller annars inom någon form av "unga vuxna"-kategori och är långt ifrån svårläst. Känslan av den var en blandning av Stephen King (husguden!) och Roald Dahl (som gav mig många fina bokminnen som barn). Tycker man om någon av dessa författares sätt att skriva, måste man läsa Abarat.