Redan innan jag frågar vet jag svaret. Men nu har jag ju blivit antaget till kurser jag är intresserad av. Så: klarar jag heltidsjobb med heltidsstudier? Eller ska jag välja en eller två kurser och "bara" studera halvtid? Den ena kursen är ju dessutom arbetsrelaterad. What to do? 

Är det ett tecken på lathet eller stress när man får komplettering på småsaker i inlämningsuppgifterna? Nu sitter jag med största problemet hittills: jag måste döpa om min rapport. Och innan jag gjort det kan jag inte bli godkänd på kursen. Och innan dess kan jag inte släppa studierna helt. 

 

Så få det gjort!

I går när jag kom till jobbet spelades Thåströms Karenina på radion. Jag var tvungen att sitta kvar i bilen och lyssna klart. Sedan klev jag ur bilen och in på jobbet och fortsatte dagen som vanligt. Thåström kom fort men försvann på samma sätt. 

 

I dag fick jag ett mail från Spotify. De rekommenderar mig att lyssna på Thåströms senaste låt som tydligen släpptes i dag. Så nu sitter jag här och lyssnar igenom allt Spotify har att erbjuda med honom (även om Balladen om briggen Blue bird är och förblir bäst). Det är något med den mannen som får mig att må dåligt på ett bra sätt. Han träffar på ett ställe som får mig att vilja spy samtidigt som jag vill måla med svart akvarellfärg på stora vita ark. Jag vill skapa tokiga saker för att få ur mig det svarta inom mig. Utan att ens veta att jag bär på något svart. 

 

Jag var för övrigt inte så imponerad av den nya. Men det kanske krävs ett par lyssningar. Den får mig dock inte att må dåligt. 

 

Första veckan har passerat och jag har överlevt. Jag är grymt trött men det bottnar mest i att jag inte är van att gå upp halv sex varje morgon. Vänlig medarbetare berättade att han aldrig vant sig, ens efter flera år. 

 

På jobbet gör jag precis sånt jag vill syssla med. Och det är ok att jag blir precis så nördig som jag önskar när det kommer typografin. Jag kombinerar strukturen från html med ISO-standarder och gestaltningslagar. Resultatet syns förhoppningsvis till hösten när katalogen ska tryckas. Och utöver det är det datablad och webbplats som ska tas omhand. Man kanske kan säga att det där med elmotorer inte är så illa ändå. Otippat, men inte illa.  

Tentavecka framkallar en viss känsla (och då menar jag inte den att jag ständigt behöver gå på toaletten på grund av stora intag av te). Jag är stressad men peppad. Det flyter på och jag ser resultat på mycket kort tid. Det är intensivt och jag gillar det. Lite mindre då jag sitter med två större hemtentor samtidigt. Den första är tack och lov nästan klar; teoridelen blev precis färdig och strax ska jag korrläsa och justera den praktiska en sista gång. Deadline i morgon men jag vill vara klar så fort som möjligt så jag kan påbörja nästa. Sen kan jag faktiskt inse att jag sovit skitdåligt och ta igen det innan jag från och med måndag ska gå upp halv sex och jobba. Just nu vågar jag inte gissa vilket som kommer vara mest uttröttande, studier eller jobb. 

Fri från bulimi är ännu en bok som stått i hyllan ett bra tag. Jag har helt enkelt inte orkat. Så efter den halvtrista vardagen i förra boken och svenska fantasyn innan dess, kände jag att jag inte ville fortsätta på någon av dem spåren. Och hur tungt kan det vara?

 

Tungt, visade det sig. En bulimikers dagbok. Precis så tungt som det låter. Det är allt jag orkar säga om boken. 

 

Lisa skrev en så fin lista över målen 2015. Jag blev helt klart inspirerad. Mest över tanken att inte ställa så extrema krav på året. Så här kör vi: 

 

Trivas grymt bra på nya jobbet. Bygga koja med barnen. Upptäcka ny musik. Läsa mer. Surfa mindre. Odla fler ätbara växter. Lära mig äta de odlade växterna. Sluta tveka. Få det gjort. Vara lycklig. 

 

Sådär. Inte alltför ouppnåeliga mål va? 

Jag har inte varit helt ärlig. Jag har haft en skämsbok. Inte att jag skäms för boken i sig utan att jag helt enkelt inte orkat ta mig igenom den. Förrän nu. Äntligen, till slut. Machoslampor av Pat Califia är officiellt färdigläst. Jag minns inte när jag började med den men det var när jag fortfarande bodde i Majorna (minst åtta år sedan). Sedan har den blivit nerlagd i lådan vid sängen och inte kommit upp. För att andra böcker har lagts ovanpå. 

 

Nu tillhör jag en av dem som inte läst böckerna i olilka nyanser. Det har sagts för mycket om dem så jag har helt enkelt undvikt dem. För den som vill läsa snusk vill jag hellre rekommendera denna bok. Det är snusk rätt igenom och det hymlas inte med. Noveller i olika längd och smaker. Välskrivna scener med människor i bur, vampyrer på s&m-klubb och sånt man gärna läser om när man tröttnat på de erotiska novellerna i Frida, Veckorevyn eller vad folk nuförtiden läser. Det här är inget tantsnusk, inget heteronormativt och absolut inget att skämmas över. Det är sex när det är som råast och bäst. 

Jag inser precis att året endast har passerat med åtta dagar och redan har jag läst bok nummer två. Är det ett tecken på att jag läser (för) mycket eller att jag läser för simpla böcker? 

 

Bok nummer två blev i alla fall Konsten att fylla trettio av Mike Gayle. En bok som kanske är motsatsen till den förra. Efter fantasy behövdes realitet. Och på klassisk brittisk manér serveras man vardagsskildringar på gränsen till sömnpiller. Tanken var god, idén bakom boken skulle kunnat funka. Med en annan författare. Eller översättare. Eller annat land. För nu blir det grått, trist och heltäckningsmatta rätt igenom. Kanske fnissade jag på ett ställe. Men det är ok, jag gillar inte brittiska komedier heller och har exempelvis aldrig förstått Hugh Grant (som skulle kunnat spela huvudrollen). 

 

Handling: brittisk kille har svårt med relationer. Flyttar till USA, träffar tjej, flyttar ihop, får vettigt jobb. Börjar panika över att fylla trettio och gör slut, flyttar hem till föräldrarna i UK, ska börja jobb i Australien om ett par månader. Först ska han promenera längs memory lane i hemstaden, hångla som en tonåring och supa som en alkis. Jättecharmigt. Verkligen. 

Till slut kom jag fram i telefonkön. Till ingen nytta egentligen. Handels a-kassa kunde absolut inte hjälpa mig. Lagt kort ligger. Dock avslutade killen samtalet med att undra om jag hade några andra frågor han kunde svara på och han önskade mig lycka till med nya jobbet. Och jag fick numret till Unionen. Men det byråkratiska kunde han inte hjälpa mig med. 

 

Efter de två timmar jag lagt på telefonkön till Handels a-kassa var jag mindre sugen på att ringa Unionen direkt efter, för ännu mer tid i kö. Men få det gjort, tjuren med hornen och allt det där. Efter max en kvart i kö (här var det ingen som sa vilken plats jag hade tyvärr) kom jag fram och talade med en mycket trevlig kvinna som absolut kunde hjälpa mig. Inga problem! (Sa jag att hon var norrlänska dessutom? Till skillnad från stockholmaren hos Handels a-kassa. Nej, jag dömer ingen.) 

 

Så in med en blankett och komplettera med uppgifter när det är dags. En sak mindre att bocka av på listan. Any.do har en käck app för det, även om Astrid var bättre och trevligare. Astrid peppade, det gör aldrig Any.do. 

Efter att ha stått i hyllan alldeles för länge, var det dags att ta tag i Johanne Hildebrandt. Sedan tidigare har jag Sagan om Valhalla men den har jag heller inte påbörjat. Vilket kanske är lika bra för 2014 kom tydligen ännu en bok i serien. Om jag inte hinner med att läsa det jag har hemma, hur ska jag hinna med det jag ännu inte hunnit skaffa? 

 

Men ok. Nu var det Fördömd det skulle handla om. Handling: arkeolog hittar grav i Norrland. Sensationellt fynd. Dock börjar saker hända när de flyttar kroppen från graven till Stockholm där den ska undersökas. Arkeologen blir undanskuffad av hennes chef som tar äran. Bitter och ensam sitter hon i sin lägenhet och slåss med vad hon tror är ett återfall av schisofreni. Alla är egentligen besatta och in slängs norrlänning som måste varna arkeologen för allt ont som ska ske. Tack och lov för arkeologens kollega som forskar inom alternativ religion. 

 

Det låter kanske värre än det är. Den är lite seg i början och kanske är det lite mycket relationsdrama emellanåt men den tar sig. I slutet kunde jag inte slita mig och låg långt in på nätterna och läste. Om Johanne Hildebrandts övriga böcker är något som den här, har jag mycket att se fram emot. 

Säga vad man vill om reklam men det där med anpassad och riktad gillar jag. Ibland blir jag förvånad och glad, ibland misstänksam och skeptisk. 

 

I dag fick jag ett mail från Tripadvisor. Enligt dem skulle våren i Paris passa ypperligt. Ja, det kan man kanske tycka. Betalar du? Fast om nu Paris inte skulle locka, tror de att Köln, Barcelona, London eller Rom passar bra. Och visst; Köln är ganska troligt att jag återvänder till redan i sommar (vi minns alla sushin!) och Barcelona har fastnad för evigt, även om det inte står på turlistan på ett tag. London och Rom är lite mer wild cards. Kan både ha och mista. London skulle man nog upplevt som tonåring, nu lockar de skotska vidderna (och cidern) mer. 

 

Längre ner i mailet nämns platser som stockholmare besöker. Skönt, då vet jag att jag ska undvika Köpenhamn, Berlin, Bangkok och New York. Värre är det med att försöka undvika Göteborg, som de även besöker. Vill man hellre besöka mindre kända ställen rekommenderar de att jag åker till Da Nang, Ao Nang, Bodrum City, Limassol eller Sihanoukville. De är definitivt mindre kända för mig, jag skulle inte ens kunna gissa var i världen de låg. 

 

Så mitt i allt reklamflöde sitter jag nu och reseplanerar. Trots att jag är fattig student mellan jobb. 

I går fick jag in näst sista uppgiften i e-handelskursen. Nästa vecka kommer den avslutande uppgiften som troligtvis är en sammanfattning av vad jag (ska ha) lärt mig. I dag fick jag in näst sista uppgiften i typografikursen. Nu kan jag fokusera på den avslutande uppgiften där med. Dels en teoretisk del och dels en praktisk. I dag började Karl skolan igen dessutom så det är lite lugnare på förmiddagen. Så jag känner att jag har ett par "plustimmar" i dag och i morgon där jag faktiskt kan få lite gjort. 

Hur jag har spenderat de första timmarna i dag? I telefonkö. För att den mänskliga faktorn inte kan göra rätt hos a-kassan. 

 

Fortsättning följer. Om jag väl lyckas komma fram i dag. 

Det är inte alls konstigt att äta lussekatter och dricka flädersaft. Efter man precis avslutat ett par liter glass. När man frostar av frysen får man äta det man hittar. Påsarna med mystery meat slängde jag dock, tillsammans med det frystorkade brödet.