Allt annat än plugg

Jag har fokuseringsproblem, det erkänner jag. Efter ungefär tio minuters pluggande, glider jag iväg. Jag måste kolla mailen, gå på toaletten eller fixa mer te. 
 
Jag skriver en rapport om något som jag normalt tycker är extremt intressant: e-handel. Jag kan dock inte komma in i flödet som behövs. Det där läget då man kan sträckläsa tung engelsk litteratur, skriva sida efter sida om a/b-tester eller glömmer både tid och rum när man sitter vid datorn. Just nu vill jag bara göra vad som helst som inte är det här. 

Helgens tentaflykt

Jag flydde inte bara från tentaplugg utan även från Sverige. I fredags packade vi bilen och for mot sydligare breddgrader. Egentligen inte så exotiskt som det låter; vi tog färjan till Danmark. Barnen tyckte i och för sig att färjan var rätt spännande; lekrum och obegränsade mängder godis har den effekten. På färjan träffade vi dessutom familjen Falun så resan blev något behagligare. Det är lättare att distraheras från den långa resan ju fler man är. 
 
Strax efter elva var vi i land. Då kan man tro att vi for till Skagen för att titta på ljuset eller tog in på The reef (då resan trots allt var Karls födelsedagspresent). Men icke. Vi åkte vidare med bil ett par timmar för att nå destinationen Hanstholm. Och vad gör man där i oktober kan man undra? Man går på bunkermuseum och tittar på restaurerade och förfallna bunkrar som det en gång låg tyskar i och lurpassade. 
 
Det kan tyckas vara trist att titta på betong, särskilt när man gjort det en hel del. Men nog var det en annan sak att se bunkrar som inte var svenska. De svenska var försvar, i fall att. De i Hanstholm kändes mer på riktigt. Jag antar att det är så många känner när de besöker Auschwitz, att det blir mer påtagligt om att det pågått ett krig. 
 
Det var i alla fall mycket intressant att se skillnaden på det som var restaurerat och det som vittrat sönder av tidens tand. Och visst; det som lämnats åt sitt öde var nog vackrare och mer rustikt men det som var i ordningställt berättade en historia och gjorde det mer visuellt. 
 
När vi tröttnat på muséet åkte vi längs kusten ett par kilometer för att stanna till vid en strand. Inte för att bada, även om det nog är väldigt fint på sommaren. Vi var där för att titta på de bunkrar som vandrat ut i vattnet. Och det stoppet var, för mig, det bästa med hela resan. Bunkrar, sneda och söndervittrande, låg nästan utslängda på stranden och i vattnet. Att gå in i dem gav en känsla av Villa Upponer (för den som är så gammal). Väggarna lutade och vågbruset förstärkte känslan av att bli sjösjuk. Barnen var mest glada över att få springa runt och klättra på saker efter lång resa. 
 
Vi åkte sedan vidare mot Viborg där vi skulle övernatta. Det var halvvägs till nästa resmål: Randers. Så egentligen hade vi inget ärende i Viborg mer än att sova. Vi gick dock ut för att äta och hamnade på ett ställe med asiatisk buffé. Buffé måste vara det allra bästa när man har barn med sig; jag kan äta vad jag vill och jag slipper ha ungar som petar i maten och säger att de hellre ville ha något annat. Det hela slutade i att middagen mest bestod av mjukglass till barnen och sushi till mig. Och Peter fick sin öl så alla var nöjda när vi väl kom i säng. 
 
På morgonen var det dags för nästa buffé på hotellet. Där petades det i konstiga köttskivor och åts mest wienerbröd med choklad. Alla blev mätta så vem är jag att klaga? Vi checkade ut och for mot Randers. På vägen visade sig Danmark på sin exotiska sida och vi såg både kameler och lamor i hagarna. Behöver jag säga att vi hade hela tjugo grader varmt och strålande sol, en helg där yr.no lovat snålblåst och regn? 
 
Så vad lockade i Randers? Deras regnskog såklart. Det var ju det som var själva presenten; ett äventyr med något med djur. Och nog var det ett äventyr altid. Vi kom precis i tid för att få mata sjökorna (som troligtvis är mitt nya favoritdjur). Sedan hade vi en stortjutande sjuåring som inte vågade gå in i Kraniegrottan där fladdermössen bodde. Fyraåringen tog mod till sig och gick in medan storebror väntade på utsidan. De flygande hundarna tyckte han inte riktigt heller om men de höll sig högt upp i taket så de kom aldrig så nära som fladdermössen gjorde. 
 
Det gick snabbare än vi planerat på Randers och vi hade ett par timmar att döda innan färjan hem avgick. Vi tog därför en avstickare och åt på fiskekrog på vägen upp (buffén öppnade ett par timmar senare, till Tykos stora sorg). Sedan vandrade vi nån timme på Palmstranden utan att se några palmer. Vi hann även med att besöka Bangsbo Fort som ligger i Fredrikshamn. Muséet var stängt så vi har tydligen anledning att åka tillbaka. Då var jag rätt trött på betong och tog inte en enda bild. Jag ville mest hem. 
 
Väl på färjan klockan åtta åt vi buffé (nähä!). Även där blev det mest glass men även päronpaj och chokladmousse. Tror vi kommer behöva en sockerdetox efter denna helg. En flaska rom följde med mig hem, en rosa sådan. Så den som vill skråla och höra mig berätta historier om andra världskriget, är hjärtligt välkommen nån dag när alla tentor är över. 
 
           

Är logistik för logiskt?

Ok. Att behöva räkna ut (förstå!) en massa matematiska formler var inget jag skrev på för när jag valde att plugga logistik. Jag har till slut fattat formeln för beställningspunkten; nu ska jag förstå Wilsonformeln och varför den anses vara så ekonomisk. Stånk och stön. Så det blir en kort studiepaus (inte mer än tio minuter) och sedan kastar jag mig över typografiuppgiften i stället. Att analysera teckensnittens familjer i egenvalt tryckt material känns mer som min kopp te. Jag väljer att blunda inför det faktum att deadline är på söndag. 

e-handel, logistik, grafisk teknik och nu typografi

Jag kan ha tagit mig vatten över huvudet. Det var illa nog innan när jag insåg att jag just nu läser mer än 100 procent. Häromdagen fick jag meddelande om att jag är reservantagen till en kurs i typografi. Som jag hemskt gärna vill läsa. Jag övervägde ett par gånger och kände till slut att jag kör! Det får bära eller brista. Jag har så många kurser jag vill läsa till våren så jag lär inte hinna med dem då heller. Då ska jag dessutom söka campuskurser vilket gör att jag inte kan styra över min tid på samma sätt. 
 
Så vad gör jag just nu? Tittar på föreläsning i typografi och ska göra klart två (helst tre) övnings- och inlämningsuppgifter. Sedan fortsätter jag med inlämningsuppgift nummer två i logistiken. Efter det grottar jag ner mig i kurslitteraturen om e-handel. 
 
Har jag nämnt hur mycket jag älskar att plugga? Att ha massor att göra. Det är kul att känna hjärnan arbeta. 

Historien om någon

Sedan någon gång i juli har vi haft en hare som besökt oss regelbundet. Den sitter mest på gräsmattan och tuggar. Och visst är det lite mysigt att se vilda djur så nära, även om de äter upp planteringarna. Det bjuder jag på. 
 
Så en dag hade någon rivit ut en soppåse över hela gårdsplanen. Den stod utanför dörren i väntan på att bäras till tunnan morgonen efter. Jag förbannade skatorna, samtidigt som jag var imponerad över deras viljestyrka. Påsen var verkligen ordentligt genomgången. Ett par dagar senare hade de slitit sönder påsen med kattströ som skulle slängas på komposten. Jag menar; hur mycket ätbart kan de hitta i den? Då kändes de vilda djuren inte så mysiga längre.
 
Häromkvällen fick jag be om ursäkt till skatorna. Jag fick se vem som verkligen smög runt huset och letade mat. Och vem som verkligen spred kattströ över trappan. En räv vågade sig upp på altanen och hittade gammalt bröd. En liten tanig stackare som jag gott kunde låta äta lite bröd. 
 
Så i går kväll lät det från altanen igen. Räven, trodde vi och lät det bero. I morse skickade Peter en bild på ett djur som satt på altanen och mumsade bröd, men det var ingen räv. En mård minsann! Och när jag åt frukost såg jag den igen. Fast då var det inte brödet som var intressant. Mården kilade omkring på altangolvet och spanade upp mot solrosorna. Där sitter dagligen tjocka talgoxar och mumsar och dem hade mården fått syn på. Men den blev skrämd och gjorde inget försök till att äta vare sig fåglar eller bröd. 
 
Och ok; vi borde kanske bli duktigare på att slänga våra sopor direkt. Men tack vare detta har vi fått ett rikare djurliv omkring oss. 

Stella och jag

Jag hittade lusten igen. I över en veckas tid har jag snurrat och velat mellan de olika kuserna. Jag har inte hittat strukturen. På ett teoretiskt plan har den funnits men jag har inte hittat den rent praktiskt. Jag vet hur jag ska göra men jag nyttjar inte min egen kunskap. 
 
Så i dag infann den sig. Femtio minuters plugg, tio minuters paus. Ställ ett larm, följ strömmen. Inga ursäkter. Föreläsning i grafisk teknik avbockad. Första inlämningsuppgiften i den kursen är dessutom klar, så just nu behöver den kursen ingen fokus. Kurslitteraturen (som jag läst ett par gånger innan dessutom är genomgången. Så släpp det, gå vidare. 
 
Och det gjorde jag. I fredags satt jag och svor över inlämningsuppgiften i logistikkursen. Kan ha att göra med att jag inte fick någon studiero hemma. Så i dag insåg jag att deadline är på söndag. Och jag kan omöjligt plugga på helgerna. Vilket innebär att det är tre dagar kvar tills den ska vara klar, denna dag inräknad. Och jag inser att det är så här jag jobbar bäst, under press. Plötsligt förstår jag. Vad de försöker säga i kurslitteraturen, trots fackuttryck på engelska. Vad de vill ha svar på i frågorna, hur jag ska få in egna tankar i texten. Det akademiska tänket om utifrån-perspektiv skiter jag i; mina tankar hamnar i jag-form. För det flyter på. Dumt att hindra orden då. 
 
Och för den som inte förstår referensen till Stella, är det dagens filmtips

Dela upp tiden

Och så sitter vi där igen. Bara ett par dagar in i pluggandet, sköljs jag över med hela känsloregistret. Det är lycka över att läsa sådant jag kan (grafisk teknik), sådant jag brinner för (e-handel) och sådant jag är nyfiken på (logistik). Men det är även stress för att hinna med. Tydligen hade jag inte full koll när jag anmälde mig till kurserna så jag läser mer än 100 procent just nu. Förhoppningsvis lär jag mig att strukturera upp och prioritera när föreläsningarna väl kommer igång. 
 
Just nu är det fokus på logistiken. Där finns, som jag nämnde tidigare, alla uppgifter och läsanvisningar redan publicerade. Dessutom är det logistiken som har störst chans att ge mig en aha-upplevelse och jag tror att jag behöver det för att komma in i rätt studietakt. De övriga kurserna får mig lätt att sväva iväg i annat; jag kommer på mig själv med att spendera alltför lång tid på e-handelsforum och Youtube-klipp. Det är förvisso relevant information men det känns som det blir information overload

Skolstart

Jag är allt lite akademikernörd. Eller så behöver jag någon som talar om för mig vad jag ska göra om dagarna. Oavsett vilket började det pirra i magen när jag fick mail från Högskolan i Skövde om information om nästa veckas kursstart. Man kan tycka att logistik låter segt och trist men någon stackare (alltså jag) måste ju tycka om sånt med. 
 
Att logga in och se föreläsningar, uppgifter och annan vettig information snyggt uppradat och strukturerat gör mig lycklig. Lärplattformen i sig kunde varit snyggare; där är Högskolan i Borås och PingPong (!) bättre. Men som sagt: strukturen! Jag längtar redan till nästa vecka då jag ska grotta ner mig i kurslitteratur igen. Problemet som jag har denna termin är dock att jag läser tre olika kurser parallellt. På halv- och kvartsfart förvisso men jag ska lyckas hålla isär och inte gå in för djupt i någon av dem.  

Försök köpa könsneutrala böcker och tidningar

I söndags skulle Karl och Tyko på kalas. Barnet som hade kalaset hade önskat sig (eller var det mamman?) bland annat böcker från Olika och Sagolikt. Alternativt basic barntidningar från Ica. 
 
Alltså. Vet ni hur svårt det är att hitta dessa böcker på Akademibokhandeln?! Förutom Kivi-böckerna; det hade de faktiskt två. Ja, ett ex av varje alltså. Nu gillar jag tyvärr inte just dessa så jag kände inte att jag kan stå för en sådan present. 
 
Så blicken började vandra. Och fann Lisa Bjärbos bok om Ivar bland annat. Jag stod länge och väl och klämde på den. Mest för att jag gillade blogginläggen om dinosauriedjungellådan så otroligt mycket. Men vem vågar gå utanför boxen (på fler än ett sätt) när det gäller en så specifik önskelista? Så dinosaurieböcker får jag köpa till mina egna ungar. 
 
Det där med basic tidningar från Ica då? Där tänkte jag lite bredare dock och gick till Pressbyrån faktiskt. Och blev grymt besviken. En massa specialnummer och magasin som inte alls fanns i "verkliga livet" aka föräldrar-kan-välja-att-starta-egen-prenumeration-om-ungen-älskar-blaskan. Men visst plockade vi på oss lite tidningar ändå. Även om jag grät lite inombords att till och med könsneutrala Min Häst (nåja) blivit överöst med rosa och kräkglitter. Vill barn verkligen att allt ska vara så glittrigt och pastelligt? Även när det handlar om söta djur? Djur bajsar (jag vet!) och det är inga regnbågar kan jag tala om. 

Utanför bekvämlighetszonen

Är det ok att jag kräks lite? När jag gjort något som jag är skitnervös inför och hoppas och vill, vill vill? Jag vill inte jinxa något. Frida sparkade lite på mig i fredags när vi gick på after work, så nu är det gjort. Jag vill ju också sitta så där nervös och hoppas. 

PMDS och dess fula monster

Och så kom nedförsbacken. Jag borde insett att gårdagens bitterfitta skulle förvandlas till hon som bara vill skrika och gråta hysteriskt. Som en berg- och dalbana beter det sig; först uppför då jag surar och blir arg, sedan nedför då depressionen kommer. Hur brant och lång backen är, beror på hur jag skött mig månaden innan. Snäll mat, lite socker och ingen alkohol. Då är det rena barnbacken. Fast den senaste månaden har jag byggt på fint med festival, utgång och semestervin. Backen lär bli avgrundsdjup.
 
Det kunde inte komma olägligare. Varken barnen eller jag har börjat skolan än så vi umgås hela dagarna. På gott och ont. I dag kommer Peter hem sent dessutom. I morgon var det planerat utgång med gamla klasskamraterna. Till helgen ska hela familjen på tur. Allt ska vara extra socialt med andra ord. När jag helst vill lägga mig under täcket och komma fram om två veckor.
 
Jag ska ju inte umgås med folk. Helst ska jag inte träffa någon alls. Samtidigt ska jag hålla mig sysselsatt. Jag ska göra komplicerade saker som kräver all uppmärksamhet, men det får inte gå fel för då faller jag än djupare. Jag behöver göra saker för att slippa tänka, slippa känna efter.
 
Jag räknar redan ner timmarna tills jag får gå och lägga mig. Till en vettig tid då det är "ok" att gå och lägga sig. Att jag sover dåligt på natten hjälper knappast, och när jag väl lyckas somna drömmer jag intensivt och förvirrat. 
 
Det här är ett inlägg för att kunna sätta ord på hur det känns. För att kunna komma ihåg hur det är, varje månad. Någon dag ska jag samla kraft och söka hjälp. Trots motståndet till SSRI-preparat, som verkar vara det enda som hjälper mot PMDS. 

Hej(a) bitterfittan!

För att slippa sitta och sura över fotbollen, lägger jag mig tidigt. Att titta på färg som torkar är i det här läget roligare. Det görs i form av nagellack. Två av lacken från Köln testas; ett pärlemovitt med confetti ovanpå. Jag är ännu inte vän med confettin dock; jag sitter gärna och pillar loss det. Troligtvis kommer ett nytt lack målas inom de närmaste dagarna. 
 
Nedersta vita lacket med tredje lacket i översta raden. Ser precis så 80-tal ut som jag hoppats.
 
Annars surar jag över det mesta i dag. Trots att jag fick svar från CSN och kunde ansöka om studiemedel. Trots att barnen varit förvånansvärt snälla. Trots att jag bara behöver köpa/låna hälften av kurslitteraturen. Och så vidare och så vidare. Det är helt enkelt en sådan dag. Då jag helst vill piska skiten ur någon. Eller bara borde ut och cykla en timma. Men nej; växelvajern behöver ju bytas och att promenera/jogga/springa hjälper helt enkelt inte mot aggressioner. 
 
Så jag målar naglarna. För det är något man ska göra när man surar. Verkligen. Fast när det är färdigt kan man vara lite nöjd i alla fall. Det blir ju fint i ett par timmar åtminstone. Och så kan jag drömma om Köln. Med världens bästa sushi, efterfester på hotellrum och båttur på Rehn. Precis som festivalliv ska vara. 

Ubåtar går före roller derby

Den 16 och 17 augusti har Borås Roller Derby try out. Ja, jag hade tänkt att gå dit. Men som vanligt krockar diverse planer. Lördagen är helt körd (fullbokad numera ändå) och i den bästa av världar kanske jag är hemma så jag hinner vara i Borås till 18:00 på söndagen. Det är dock ett alldeles för stort kanske, så jag skippar det. Jag satsar på vårens try out i stället. Då kanske jag faktiskt hunnit lära mig åka hyggligt. Vissa pessimister säger att jag borde hålla mig hemma och träna innan jag gör bort mig offentligt. 

Göra stan

I dag var det tänkt att det skulle vara min ambitiösa dag. Jag tänkte vid nio cykla ner till stationen och ta tåget till stan. Där skulle det införskaffas diverse smyckesdelar samt tittas på glasögon. Väl hemma skulle jag göra de där sakerna på listan häromdagen. 
 
I stället började det regna och det lutar åt att jag tar bilen till stationen, senare. Och som vi alla vet, inträffar mycket sällan tidpunkten senare, åtminstone på min klocka. Å andra sidan kan jag boka in mig på någon form av kvällsaktivitet i stället. Det känns helt enkelt inte ok att dricka alkoholhaltiga drycker innan 12. 
 
Och i går landade nästan ett ufo. Ok, det är en liten, liten söm kvar. Men sedan är den vita korsetten helt klar. Ja, jag måste köpa något att snöra den med; det enda jag hade var svart. Så när jag slutade med korsetten, påbörjade jag nästa projekt. Nu syr jag trosor för glatta livet. Tanken är att hitta ett vettigt tyg och sedan göra ett par (eller flera) ouvert

Det där med pool

Jag har nakenbadat och påkläddbadat. Jag har kvällsbadat och morgonbadat. Jag har solbadat och vattenbadat. Jag har smygbadat för att inte bli upptäckt av människorna i hagen bredvid (hästarna har redan dömt ut mig så dem blygs jag inte). Jag har flutit omkring och gjort min egen vattenbalett och jag har väckt barnasinnet med badankor och bollar. Jag har badat med och utan vin i glaset. Till och med min telefon har badat. Nu är jag uttråkad. Det är bara ett visst antal varv man kan simma i den lilla poolen innan man blir yr och begränsningarna kommer ikapp en. 
 
Kanske vore det trevligare att bada tillsammans med någon. Oavsett om det handlar om stökiga barn som gör svallvågor eller en vuxen man som mest badar för att svalka sig och sen går upp. Jag skulle till och med kunna slänga i några vänner där man sitter lite halvobekväm för att man har mindre kläder på sig än vid normalt umgänge. 
 
Men ok. Jag har i alla fall badat. I 30-gradigt vatten. Hemma i min trädgård. Så jag är rätt nöjd ändå. 



Instagram