Rätt folk på rätt ställe

Jag undrar om inte folk börjar känna av lite julstäming. Eller åtminstone folk som sitter på diverse kundtjänster. Den senaste veckan har jag varit i kontakt med ett flertal. På Apotek Hjärtat löstes mitt problem supersnabbt och bättre kundservice får man leta efter. På Klarna återkom man med tydligt svar på min fråga, även där med trevligt bemötande. Nu senast var det Svea Ekonomi, som förvisso dröjde någon dag med svaret men där justerade man förfallodatum på fakturan, utan att jag bett om något sådant. Jag är skitnöjd, rent ut sagt! Det är de små sakerna i livet som gör det, definitivt. Det är skönt att se att företag inser att kundservice är en viktig del och att man sätter rätt folk där. 

Sista anmälningsdagen

I dag är sista dagen för att acceptera högskoleansökan och anmäla sen ansökan. Jag har blivit antagen som reserv på de flesta kurser så jag anmälde mig på några extra. Jag menar; hur stor är chansen att man kommer in när man har plats 100+? Så ett par kurser i språk och genus har jag nu ansökt till. Som backup. Förhoppningsvis behöver jag dem inte. 

Jag <3 typografi

Jag vet att jag sagt det förr men jag älskar typografi! Det finns förvisso typografiregler jag medvetet bryter men det är en del av tjusningen. Just nu ligger pluggandets fokus på typografikursen och jag kunde inte vara nöjdare. Jag sitter i långa pass och glömmer tid och rum, mat och kisspaus finns det knappt tid för. Just nu: läser artikel om textens accessoarer. Jämförelser av personaltidningars användande av paratexter och annat totalnördigt som jag tycker så mycket om! 
 
Och det blir ju inte sämre av att föreläsaren i den här kursen är lättsam att lyssna på och skriver långa kommentarer om inlämningsuppgifterna. Jag hade gärna pluggat på campus på Linnéuniveristetet enbart för att få träffa denna människa dagligen. Nu blir det inga mer studier (på ett tag) men ska jag läsa något på distans så kollar jag extra på vem som håller i kursen. Är det Bo Uggla (bara namnet!) så anmäler jag mig direkt. 

Tappar fokus

Jag sitter med det allra sista på rapporten i logistik. Jag justerar och ordnar källförteckningen och referenserna. Så det borde gå fort. Men det är precis tvärtom. Kanske beror det på att länkarna, som i vissa fall går till tidningar, måste kontrolleras och jag då hittar något annat intressant att klicka på och läsa om. Eller så är jag bara trött på rapporten nu. 
 
Det sjuka barnet är för övrigt inte sjukt längre. Oförskämt pigg pockar han på uppmärksamhet, vilket är full förståeligt. Det kanske även påverkar studerandet; jag kommer helt enkelt inte in i flödet. 

Ljuset i tunneln

VAB och tentaplugg går dåligt ihop. I natt vaknade jag av en ledsen, febrig kille som efter lite stök bäddades ner i min säng. Jag lyckades somna om strax innan väckarklockan ringde, vilket innebär att jag saknar tre timmars sömn. Dem hade jag behövt i dag, känner jag. 
 
För att över huvud taget få något gjort, studiemässigt, fick den febriga killen titta på film. Två filmer avverkades och jag hann skriva ett par sidor på rapporten som ska in senast söndag. Minus fredag-söndag då jag vet att det är omöjligt att plugga med familjen hemma. Jag börjar dock se ett slut och jag har passerat minimum antal sidor. 
 
Jag har dessutom fått ett par timmars studiero när han sovit. Feber är trots allt en bra "sjukdom"; inga kroppsvätskor som läcker och inga överenergiska barn som är för friska för att vara hemma men för sjuka för att vara borta. 
 
Han är hemma i morgon med. Jag har ännu inte bestämt mig för om jag hoppas att han är feberfri och därmed kan gå till dagmamman på onsdag, eller att han har såpass feber att han sover ett par timmar åt gången mellan matstunderna. 

Avslutande rapporten i logistik

Det tar ett tag, det medger jag. Men när jag väl kommit igång är det fullt ös. Och jag kan väl bara säga att jag älskar det. Just nu: fokus på logistik och hur det kan förbättras. Jag tycker det är underbart att läsa om nya vägar och lösningar. Urb-it och paketautomater är några av dem. Och jag grottar mig djupt ner i det. Lovely!
 
Men ok. Jag vet; jag har tolv dagar på mig att skriva en rapport på 10-15 sidor. Jag känner redan att detta monster kommer att växa enormt och jag kommer behöva ta bort ett par logistikmodeller, minst. Just nu har jag fyra-fem stycken och jag vill inte välja någon före en annan. För jag tror på dem allihop. Det finns för- och nackdelar med dem och det är precis vad som behövs i rapporten. Alla lösningar passar inte överallt.  

Slutet av en era

Om och om igen har jag funderat på hur jag ska formulera mig. Det är, för mig, ett stort steg. På fler än ett sätt. Jag släpper en säkerhet, en trygghet. Samtidigt är det en miljö jag knappt vistats i på över två år. Jag känner mig inte riktigt hemma i den längre. Så det är dags att gå vidare. 
 
När jag var sjutton år började jag, en revolterande och skrikig tjej med rakat hår, praktisera i en fotobutik. En korrekt och strikt dam lärde mig allt jag kan. Hennes man stod för det gemytliga och fria tänkandet. Praktik övergick i sommarjobb som övergick i fast anställning. Anställda har kommit och gått och även ett ägarbyte har skett på vägen. Ett ägarbyte som gav nya idéer och inriktningar. Som gav mig mer ansvar och visade mig att jag kan själv. 
 
Jag har varit föräldraledig i två omgångar. Men återvänt och det har känts som jag aldrig varit borta. På gott och ont kanske. Jag bestämde mig för att plugga på högskola ett par år. Under tiden var jag tjänstledig. Egentligen visste jag inte om jag skulle gå vidare eller återvända. Det är en stor trygghet och det hade varit kul att låta butiken och personalen få nytta av mina nya kunskaper. Kanske gå all in och bli rejält duktiga på e-handel, med den osäkerhet och nya värld som kommer med det. Samtidigt som det finns en trygghet i att placeras i ett kontor, få bestämda uppgifter och göra dem dag ut och dag in. 
 
Jag vet inte hur jag rundar av femton år av mitt liv. Jag gillar inte att etikettera folk men i femton år har jag varit kopist, butiksbiträde och webbansvarig. En stor del av min identitet sitter trots allt i arbetsplatsen jag spenderat den mesta av min vakna tid på och med människor jag umgåtts mer med än min egen familj. 
 
Jag förstår delfinerna. Ajöss och tack för fisken sa allt. 

Det handlar om prioriteringar

Man skulle kunna tro att jag passar på. Nu när barnen är hos mormor och Peter är på jobbet. Då borde jag väl kunna plugga lite till. Ta igen det jag känner att jag missat i veckan. Jag har inte riktigt haft full fokus på pluggandet. Jag har ju försökt, men jag har lätt vandrat iväg någon annanstans. 
 
Annars skulle jag kunna göra sånt jag annars inte har tid till eller känner mig för stressad för. Måla naglarna, piffa med håret eller till och med åka till stan för en fika med mig själv. Ta vara på egentiden. 
 
Vad gör jag i stället? River ur sängkläder och tvättar dessa. Diskar. Överväger till och med att plocka undan på barnens rum. Å andra sidan är det sådana saker som distraherar mig på vardagarna. Just för att jag pluggar hemifrån ser jag saker som borde göras och stressar upp mig för att jag hinner varken det ena eller andra. Så det kanske är bra att jag få undan det nu. 
 
En sak ska jag i alla fall se till att göra i dag, på min egentid. I dag är det roller derby-derby; Gothenburg Roller Derby möter Dock City Rollers. Var där. 

Denna dagen, ett liv

I dag är en sådan där dag som man inte riktigt vet hur man ska bedöma. För min del började den med att Peter kastade sig ur sängen strax innan min väckarklocka ringde. Han hade försovit sig och min klocka var inställd på för svagt ljus (wake up light) så redan där var jag förvirrad. 
 
Efter de vanliga rutinerna kom vi iväg. Ut till bilen, bara några minuter sena. Peter hade Citroënen, jag fick ta Renaulten. In med barn och väskor (idrott för Karl, Tykos vanliga väska och jag skulle till biblioteket och lämna och hämta böcker). Väl i bilen startade den inte Skit. Ringde Peter då den strulat lite innan men till slut startat. "Den funkar fint" sa han. Inte, sa jag och försökte dölja diverse svordomar. Gav upp några minuter senare då batteriet nästan var slut. Ut med väskor, palta på barnen ordentligt och bereda dem för en halvtimmes promenad. Vi kom kanske hundra meter innan en räddande ängel i skåpbil stannade. Japp, så ser de ut ibland. Vi fick skjuts ner till skolan, Karl kom bara ett par minuter sent och Tyko hann äta frukost innan den blev bortdukad. Själv hann jag med bussen till stan och bibliotek. 
 
Man skulle kunna tro att det slutade där. Icke. Vid bytet i Landvetter hoppades jag på ett smaskigt frukosterbjudande på Pressbyrån; det blev en Reztart. På plussidan: nu behöver jag inte testa det igen. Och jag blev mätt en liten stund. 
 
Väl på biblioteket fann jag en av två reserverade böcker. Bok nummer två fanns tack och lov i fler exemplar så upp och ner i trapporna en stund och tillbaka till busshållplatsen. Egentligen skulle jag missat bussen men den var två minuter sen. Ibland har man flyt. 
 
På bussen hann jag slappna av och "glömma" att bilen inte hade startat. Jag valde helt enkelt att skjuta upp problemet tills jag skulle gå av. Normalt står ju bilen och väntar på pendelparkeringen. I dag kunde jag förvisso kliva av ett par hållplatser närmare hemmet men jag fick i stället gå. En halvtimme senare var jag hemma, allt annat än inspirerad till att ta tag i kompletteringar och sena inlämningsuppgifter i grafisk teknik. 
 
Om några timmar gör vi om proceduren. Då ska jag hämta barnen. Peter gör det vanligtvis men han är på kurs. Så lägligt. Just nu väljer jag mellan att gå eller cykla. Går jag slipper jag släpa cykeln hem, cyklar jag går det fortare dit och jag kan lasta väskor på cykeln även om det är drygt att leda den. Vi får väl se. 
 
Denna dag är långt ifrån slut. Vi får se om den hamnar på plus eller minus. 

Tvätta med lera, smörja med olja

Nu har jag tröttnat på sönderstressad, torr hud i ansiktet. Från och med i dag tvättas alltså ansiktet morgon och kväll med konjakssvamp och sprayas därefter med salviavatten. Ja, jag fortsätter ju med min blåbärsolja på morgonen, den kan jag nog inte leva utan. Och när jag dricker både varm choklad och te har jag i en sked kokosolja för att smörja inifrån. Ska nog öka intaget avokado dessutom. 
 
Ja, jag vet att det verkar lite tokigt. Men det är ok. Om huden mår lika bra av det här som håret (och resten av kroppen) mår av rasulleran då är det värt det. Varje dag i veckan. 

Tentaflykt

Jag har bara en fråga kvar. En avslutande diskussionsfråga och sedan kan jag skicka in uppgiften. Men jag tappar fokus om och om igen. Och någonstans i bakhuvudet tänker jag att när den väl är inskickad, måste jag ta tag i kompletteringen på uppgiften innan. Och när den är klar, måste jag ta tag i min enkätundersökning om läsbarhet. Hur jag ska lyckas med den när jag träffar extremt få läskunniga. Jag pluggar ju på distans! Hemifrån! I ett hushåll bestående av två vuxna och två barn. Ena barnet kan förvisso läsa men jag tror inte att två personer räcker. Men säg att jag lyckas. När den uppgiften är klar och inskickad, måste jag ta tag i e-handelsuppgiften. Som handlar om lagar och regler (som jag gillar och kan). Det går bara om och om igen. För tro inte att uppgifterna i logistik är slut; där har jag en uppgift plus en rapport kvar denna terminen. 
 
Så vad gör jag i stället? Surfar kakel och äter choklad. Och sneglar i artiklarna om bullwhip-effekten och hoppas få inspiration igen. Never ending story. 

Dagens boktips

Att låna böcker på bibliotek är som att vara källkritisk; det är alltid bäst att gå till ursprungskällan. I stället för att fjärrlåna, får man helt enkelt skaffa sig lånekort i kranskommunerna och åka dit. Det förlänger lånetiden avsevärt och man slipper maila bibliotekarien på hemmaplan om att man vill låna om sina böcker varje vecka. Även om jag ett tag kände att jag började bli kompis med henne. 

Allt annat än plugg

Jag har fokuseringsproblem, det erkänner jag. Efter ungefär tio minuters pluggande, glider jag iväg. Jag måste kolla mailen, gå på toaletten eller fixa mer te. 
 
Jag skriver en rapport om något som jag normalt tycker är extremt intressant: e-handel. Jag kan dock inte komma in i flödet som behövs. Det där läget då man kan sträckläsa tung engelsk litteratur, skriva sida efter sida om a/b-tester eller glömmer både tid och rum när man sitter vid datorn. Just nu vill jag bara göra vad som helst som inte är det här. 

Helgens tentaflykt

Jag flydde inte bara från tentaplugg utan även från Sverige. I fredags packade vi bilen och for mot sydligare breddgrader. Egentligen inte så exotiskt som det låter; vi tog färjan till Danmark. Barnen tyckte i och för sig att färjan var rätt spännande; lekrum och obegränsade mängder godis har den effekten. På färjan träffade vi dessutom familjen Falun så resan blev något behagligare. Det är lättare att distraheras från den långa resan ju fler man är. 
 
Strax efter elva var vi i land. Då kan man tro att vi for till Skagen för att titta på ljuset eller tog in på The reef (då resan trots allt var Karls födelsedagspresent). Men icke. Vi åkte vidare med bil ett par timmar för att nå destinationen Hanstholm. Och vad gör man där i oktober kan man undra? Man går på bunkermuseum och tittar på restaurerade och förfallna bunkrar som det en gång låg tyskar i och lurpassade. 
 
Det kan tyckas vara trist att titta på betong, särskilt när man gjort det en hel del. Men nog var det en annan sak att se bunkrar som inte var svenska. De svenska var försvar, i fall att. De i Hanstholm kändes mer på riktigt. Jag antar att det är så många känner när de besöker Auschwitz, att det blir mer påtagligt om att det pågått ett krig. 
 
Det var i alla fall mycket intressant att se skillnaden på det som var restaurerat och det som vittrat sönder av tidens tand. Och visst; det som lämnats åt sitt öde var nog vackrare och mer rustikt men det som var i ordningställt berättade en historia och gjorde det mer visuellt. 
 
När vi tröttnat på muséet åkte vi längs kusten ett par kilometer för att stanna till vid en strand. Inte för att bada, även om det nog är väldigt fint på sommaren. Vi var där för att titta på de bunkrar som vandrat ut i vattnet. Och det stoppet var, för mig, det bästa med hela resan. Bunkrar, sneda och söndervittrande, låg nästan utslängda på stranden och i vattnet. Att gå in i dem gav en känsla av Villa Upponer (för den som är så gammal). Väggarna lutade och vågbruset förstärkte känslan av att bli sjösjuk. Barnen var mest glada över att få springa runt och klättra på saker efter lång resa. 
 
Vi åkte sedan vidare mot Viborg där vi skulle övernatta. Det var halvvägs till nästa resmål: Randers. Så egentligen hade vi inget ärende i Viborg mer än att sova. Vi gick dock ut för att äta och hamnade på ett ställe med asiatisk buffé. Buffé måste vara det allra bästa när man har barn med sig; jag kan äta vad jag vill och jag slipper ha ungar som petar i maten och säger att de hellre ville ha något annat. Det hela slutade i att middagen mest bestod av mjukglass till barnen och sushi till mig. Och Peter fick sin öl så alla var nöjda när vi väl kom i säng. 
 
På morgonen var det dags för nästa buffé på hotellet. Där petades det i konstiga köttskivor och åts mest wienerbröd med choklad. Alla blev mätta så vem är jag att klaga? Vi checkade ut och for mot Randers. På vägen visade sig Danmark på sin exotiska sida och vi såg både kameler och lamor i hagarna. Behöver jag säga att vi hade hela tjugo grader varmt och strålande sol, en helg där yr.no lovat snålblåst och regn? 
 
Så vad lockade i Randers? Deras regnskog såklart. Det var ju det som var själva presenten; ett äventyr med något med djur. Och nog var det ett äventyr altid. Vi kom precis i tid för att få mata sjökorna (som troligtvis är mitt nya favoritdjur). Sedan hade vi en stortjutande sjuåring som inte vågade gå in i Kraniegrottan där fladdermössen bodde. Fyraåringen tog mod till sig och gick in medan storebror väntade på utsidan. De flygande hundarna tyckte han inte riktigt heller om men de höll sig högt upp i taket så de kom aldrig så nära som fladdermössen gjorde. 
 
Det gick snabbare än vi planerat på Randers och vi hade ett par timmar att döda innan färjan hem avgick. Vi tog därför en avstickare och åt på fiskekrog på vägen upp (buffén öppnade ett par timmar senare, till Tykos stora sorg). Sedan vandrade vi nån timme på Palmstranden utan att se några palmer. Vi hann även med att besöka Bangsbo Fort som ligger i Fredrikshamn. Muséet var stängt så vi har tydligen anledning att åka tillbaka. Då var jag rätt trött på betong och tog inte en enda bild. Jag ville mest hem. 
 
Väl på färjan klockan åtta åt vi buffé (nähä!). Även där blev det mest glass men även päronpaj och chokladmousse. Tror vi kommer behöva en sockerdetox efter denna helg. En flaska rom följde med mig hem, en rosa sådan. Så den som vill skråla och höra mig berätta historier om andra världskriget, är hjärtligt välkommen nån dag när alla tentor är över. 
 
           

Är logistik för logiskt?

Ok. Att behöva räkna ut (förstå!) en massa matematiska formler var inget jag skrev på för när jag valde att plugga logistik. Jag har till slut fattat formeln för beställningspunkten; nu ska jag förstå Wilsonformeln och varför den anses vara så ekonomisk. Stånk och stön. Så det blir en kort studiepaus (inte mer än tio minuter) och sedan kastar jag mig över typografiuppgiften i stället. Att analysera teckensnittens familjer i egenvalt tryckt material känns mer som min kopp te. Jag väljer att blunda inför det faktum att deadline är på söndag. 



Instagram