Är logistik för logiskt?

Ok. Att behöva räkna ut (förstå!) en massa matematiska formler var inget jag skrev på för när jag valde att plugga logistik. Jag har till slut fattat formeln för beställningspunkten; nu ska jag förstå Wilsonformeln och varför den anses vara så ekonomisk. Stånk och stön. Så det blir en kort studiepaus (inte mer än tio minuter) och sedan kastar jag mig över typografiuppgiften i stället. Att analysera teckensnittens familjer i egenvalt tryckt material känns mer som min kopp te. Jag väljer att blunda inför det faktum att deadline är på söndag. 

e-handel, logistik, grafisk teknik och nu typografi

Jag kan ha tagit mig vatten över huvudet. Det var illa nog innan när jag insåg att jag just nu läser mer än 100 procent. Häromdagen fick jag meddelande om att jag är reservantagen till en kurs i typografi. Som jag hemskt gärna vill läsa. Jag övervägde ett par gånger och kände till slut att jag kör! Det får bära eller brista. Jag har så många kurser jag vill läsa till våren så jag lär inte hinna med dem då heller. Då ska jag dessutom söka campuskurser vilket gör att jag inte kan styra över min tid på samma sätt. 
 
Så vad gör jag just nu? Tittar på föreläsning i typografi och ska göra klart två (helst tre) övnings- och inlämningsuppgifter. Sedan fortsätter jag med inlämningsuppgift nummer två i logistiken. Efter det grottar jag ner mig i kurslitteraturen om e-handel. 
 
Har jag nämnt hur mycket jag älskar att plugga? Att ha massor att göra. Det är kul att känna hjärnan arbeta. 

Historien om någon

Sedan någon gång i juli har vi haft en hare som besökt oss regelbundet. Den sitter mest på gräsmattan och tuggar. Och visst är det lite mysigt att se vilda djur så nära, även om de äter upp planteringarna. Det bjuder jag på. 
 
Så en dag hade någon rivit ut en soppåse över hela gårdsplanen. Den stod utanför dörren i väntan på att bäras till tunnan morgonen efter. Jag förbannade skatorna, samtidigt som jag var imponerad över deras viljestyrka. Påsen var verkligen ordentligt genomgången. Ett par dagar senare hade de slitit sönder påsen med kattströ som skulle slängas på komposten. Jag menar; hur mycket ätbart kan de hitta i den? Då kändes de vilda djuren inte så mysiga längre.
 
Häromkvällen fick jag be om ursäkt till skatorna. Jag fick se vem som verkligen smög runt huset och letade mat. Och vem som verkligen spred kattströ över trappan. En räv vågade sig upp på altanen och hittade gammalt bröd. En liten tanig stackare som jag gott kunde låta äta lite bröd. 
 
Så i går kväll lät det från altanen igen. Räven, trodde vi och lät det bero. I morse skickade Peter en bild på ett djur som satt på altanen och mumsade bröd, men det var ingen räv. En mård minsann! Och när jag åt frukost såg jag den igen. Fast då var det inte brödet som var intressant. Mården kilade omkring på altangolvet och spanade upp mot solrosorna. Där sitter dagligen tjocka talgoxar och mumsar och dem hade mården fått syn på. Men den blev skrämd och gjorde inget försök till att äta vare sig fåglar eller bröd. 
 
Och ok; vi borde kanske bli duktigare på att slänga våra sopor direkt. Men tack vare detta har vi fått ett rikare djurliv omkring oss. 

Stella och jag

Jag hittade lusten igen. I över en veckas tid har jag snurrat och velat mellan de olika kuserna. Jag har inte hittat strukturen. På ett teoretiskt plan har den funnits men jag har inte hittat den rent praktiskt. Jag vet hur jag ska göra men jag nyttjar inte min egen kunskap. 
 
Så i dag infann den sig. Femtio minuters plugg, tio minuters paus. Ställ ett larm, följ strömmen. Inga ursäkter. Föreläsning i grafisk teknik avbockad. Första inlämningsuppgiften i den kursen är dessutom klar, så just nu behöver den kursen ingen fokus. Kurslitteraturen (som jag läst ett par gånger innan dessutom är genomgången. Så släpp det, gå vidare. 
 
Och det gjorde jag. I fredags satt jag och svor över inlämningsuppgiften i logistikkursen. Kan ha att göra med att jag inte fick någon studiero hemma. Så i dag insåg jag att deadline är på söndag. Och jag kan omöjligt plugga på helgerna. Vilket innebär att det är tre dagar kvar tills den ska vara klar, denna dag inräknad. Och jag inser att det är så här jag jobbar bäst, under press. Plötsligt förstår jag. Vad de försöker säga i kurslitteraturen, trots fackuttryck på engelska. Vad de vill ha svar på i frågorna, hur jag ska få in egna tankar i texten. Det akademiska tänket om utifrån-perspektiv skiter jag i; mina tankar hamnar i jag-form. För det flyter på. Dumt att hindra orden då. 
 
Och för den som inte förstår referensen till Stella, är det dagens filmtips

Dela upp tiden

Och så sitter vi där igen. Bara ett par dagar in i pluggandet, sköljs jag över med hela känsloregistret. Det är lycka över att läsa sådant jag kan (grafisk teknik), sådant jag brinner för (e-handel) och sådant jag är nyfiken på (logistik). Men det är även stress för att hinna med. Tydligen hade jag inte full koll när jag anmälde mig till kurserna så jag läser mer än 100 procent just nu. Förhoppningsvis lär jag mig att strukturera upp och prioritera när föreläsningarna väl kommer igång. 
 
Just nu är det fokus på logistiken. Där finns, som jag nämnde tidigare, alla uppgifter och läsanvisningar redan publicerade. Dessutom är det logistiken som har störst chans att ge mig en aha-upplevelse och jag tror att jag behöver det för att komma in i rätt studietakt. De övriga kurserna får mig lätt att sväva iväg i annat; jag kommer på mig själv med att spendera alltför lång tid på e-handelsforum och Youtube-klipp. Det är förvisso relevant information men det känns som det blir information overload

Skolstart

Jag är allt lite akademikernörd. Eller så behöver jag någon som talar om för mig vad jag ska göra om dagarna. Oavsett vilket började det pirra i magen när jag fick mail från Högskolan i Skövde om information om nästa veckas kursstart. Man kan tycka att logistik låter segt och trist men någon stackare (alltså jag) måste ju tycka om sånt med. 
 
Att logga in och se föreläsningar, uppgifter och annan vettig information snyggt uppradat och strukturerat gör mig lycklig. Lärplattformen i sig kunde varit snyggare; där är Högskolan i Borås och PingPong (!) bättre. Men som sagt: strukturen! Jag längtar redan till nästa vecka då jag ska grotta ner mig i kurslitteratur igen. Problemet som jag har denna termin är dock att jag läser tre olika kurser parallellt. På halv- och kvartsfart förvisso men jag ska lyckas hålla isär och inte gå in för djupt i någon av dem.  

Försök köpa könsneutrala böcker och tidningar

I söndags skulle Karl och Tyko på kalas. Barnet som hade kalaset hade önskat sig (eller var det mamman?) bland annat böcker från Olika och Sagolikt. Alternativt basic barntidningar från Ica. 
 
Alltså. Vet ni hur svårt det är att hitta dessa böcker på Akademibokhandeln?! Förutom Kivi-böckerna; det hade de faktiskt två. Ja, ett ex av varje alltså. Nu gillar jag tyvärr inte just dessa så jag kände inte att jag kan stå för en sådan present. 
 
Så blicken började vandra. Och fann Lisa Bjärbos bok om Ivar bland annat. Jag stod länge och väl och klämde på den. Mest för att jag gillade blogginläggen om dinosauriedjungellådan så otroligt mycket. Men vem vågar gå utanför boxen (på fler än ett sätt) när det gäller en så specifik önskelista? Så dinosaurieböcker får jag köpa till mina egna ungar. 
 
Det där med basic tidningar från Ica då? Där tänkte jag lite bredare dock och gick till Pressbyrån faktiskt. Och blev grymt besviken. En massa specialnummer och magasin som inte alls fanns i "verkliga livet" aka föräldrar-kan-välja-att-starta-egen-prenumeration-om-ungen-älskar-blaskan. Men visst plockade vi på oss lite tidningar ändå. Även om jag grät lite inombords att till och med könsneutrala Min Häst (nåja) blivit överöst med rosa och kräkglitter. Vill barn verkligen att allt ska vara så glittrigt och pastelligt? Även när det handlar om söta djur? Djur bajsar (jag vet!) och det är inga regnbågar kan jag tala om. 

Utanför bekvämlighetszonen

Är det ok att jag kräks lite? När jag gjort något som jag är skitnervös inför och hoppas och vill, vill vill? Jag vill inte jinxa något. Frida sparkade lite på mig i fredags när vi gick på after work, så nu är det gjort. Jag vill ju också sitta så där nervös och hoppas. 

PMDS och dess fula monster

Och så kom nedförsbacken. Jag borde insett att gårdagens bitterfitta skulle förvandlas till hon som bara vill skrika och gråta hysteriskt. Som en berg- och dalbana beter det sig; först uppför då jag surar och blir arg, sedan nedför då depressionen kommer. Hur brant och lång backen är, beror på hur jag skött mig månaden innan. Snäll mat, lite socker och ingen alkohol. Då är det rena barnbacken. Fast den senaste månaden har jag byggt på fint med festival, utgång och semestervin. Backen lär bli avgrundsdjup.
 
Det kunde inte komma olägligare. Varken barnen eller jag har börjat skolan än så vi umgås hela dagarna. På gott och ont. I dag kommer Peter hem sent dessutom. I morgon var det planerat utgång med gamla klasskamraterna. Till helgen ska hela familjen på tur. Allt ska vara extra socialt med andra ord. När jag helst vill lägga mig under täcket och komma fram om två veckor.
 
Jag ska ju inte umgås med folk. Helst ska jag inte träffa någon alls. Samtidigt ska jag hålla mig sysselsatt. Jag ska göra komplicerade saker som kräver all uppmärksamhet, men det får inte gå fel för då faller jag än djupare. Jag behöver göra saker för att slippa tänka, slippa känna efter.
 
Jag räknar redan ner timmarna tills jag får gå och lägga mig. Till en vettig tid då det är "ok" att gå och lägga sig. Att jag sover dåligt på natten hjälper knappast, och när jag väl lyckas somna drömmer jag intensivt och förvirrat. 
 
Det här är ett inlägg för att kunna sätta ord på hur det känns. För att kunna komma ihåg hur det är, varje månad. Någon dag ska jag samla kraft och söka hjälp. Trots motståndet till SSRI-preparat, som verkar vara det enda som hjälper mot PMDS. 

Hej(a) bitterfittan!

För att slippa sitta och sura över fotbollen, lägger jag mig tidigt. Att titta på färg som torkar är i det här läget roligare. Det görs i form av nagellack. Två av lacken från Köln testas; ett pärlemovitt med confetti ovanpå. Jag är ännu inte vän med confettin dock; jag sitter gärna och pillar loss det. Troligtvis kommer ett nytt lack målas inom de närmaste dagarna. 
 
Nedersta vita lacket med tredje lacket i översta raden. Ser precis så 80-tal ut som jag hoppats.
 
Annars surar jag över det mesta i dag. Trots att jag fick svar från CSN och kunde ansöka om studiemedel. Trots att barnen varit förvånansvärt snälla. Trots att jag bara behöver köpa/låna hälften av kurslitteraturen. Och så vidare och så vidare. Det är helt enkelt en sådan dag. Då jag helst vill piska skiten ur någon. Eller bara borde ut och cykla en timma. Men nej; växelvajern behöver ju bytas och att promenera/jogga/springa hjälper helt enkelt inte mot aggressioner. 
 
Så jag målar naglarna. För det är något man ska göra när man surar. Verkligen. Fast när det är färdigt kan man vara lite nöjd i alla fall. Det blir ju fint i ett par timmar åtminstone. Och så kan jag drömma om Köln. Med världens bästa sushi, efterfester på hotellrum och båttur på Rehn. Precis som festivalliv ska vara. 

Ubåtar går före roller derby

Den 16 och 17 augusti har Borås Roller Derby try out. Ja, jag hade tänkt att gå dit. Men som vanligt krockar diverse planer. Lördagen är helt körd (fullbokad numera ändå) och i den bästa av världar kanske jag är hemma så jag hinner vara i Borås till 18:00 på söndagen. Det är dock ett alldeles för stort kanske, så jag skippar det. Jag satsar på vårens try out i stället. Då kanske jag faktiskt hunnit lära mig åka hyggligt. Vissa pessimister säger att jag borde hålla mig hemma och träna innan jag gör bort mig offentligt. 

Göra stan

I dag var det tänkt att det skulle vara min ambitiösa dag. Jag tänkte vid nio cykla ner till stationen och ta tåget till stan. Där skulle det införskaffas diverse smyckesdelar samt tittas på glasögon. Väl hemma skulle jag göra de där sakerna på listan häromdagen. 
 
I stället började det regna och det lutar åt att jag tar bilen till stationen, senare. Och som vi alla vet, inträffar mycket sällan tidpunkten senare, åtminstone på min klocka. Å andra sidan kan jag boka in mig på någon form av kvällsaktivitet i stället. Det känns helt enkelt inte ok att dricka alkoholhaltiga drycker innan 12. 
 
Och i går landade nästan ett ufo. Ok, det är en liten, liten söm kvar. Men sedan är den vita korsetten helt klar. Ja, jag måste köpa något att snöra den med; det enda jag hade var svart. Så när jag slutade med korsetten, påbörjade jag nästa projekt. Nu syr jag trosor för glatta livet. Tanken är att hitta ett vettigt tyg och sedan göra ett par (eller flera) ouvert

Det där med pool

Jag har nakenbadat och påkläddbadat. Jag har kvällsbadat och morgonbadat. Jag har solbadat och vattenbadat. Jag har smygbadat för att inte bli upptäckt av människorna i hagen bredvid (hästarna har redan dömt ut mig så dem blygs jag inte). Jag har flutit omkring och gjort min egen vattenbalett och jag har väckt barnasinnet med badankor och bollar. Jag har badat med och utan vin i glaset. Till och med min telefon har badat. Nu är jag uttråkad. Det är bara ett visst antal varv man kan simma i den lilla poolen innan man blir yr och begränsningarna kommer ikapp en. 
 
Kanske vore det trevligare att bada tillsammans med någon. Oavsett om det handlar om stökiga barn som gör svallvågor eller en vuxen man som mest badar för att svalka sig och sen går upp. Jag skulle till och med kunna slänga i några vänner där man sitter lite halvobekväm för att man har mindre kläder på sig än vid normalt umgänge. 
 
Men ok. Jag har i alla fall badat. I 30-gradigt vatten. Hemma i min trädgård. Så jag är rätt nöjd ändå. 

Från säng till soffa till pool

I morse åkte Tyko med mormor till Vara. Ungefär samtidigt åkte Peter och Karl mot Norrköping. Så vad passar jag på att göra? När de åkt, la jag mig i sängen igen. Jag försökte kompensera för sömnen jag gick miste om i Köln. Efter det var det dags för mat och då la jag mig på soffan framför tvn och såg ett par avsnitt av Crossbones. Vid det laget insåg jag att det var rätt varmt och gick ut för att ligga i poolen en stund. Så det är så jag varvat; nån timma i sängen med datorn, nåt avsnitt av nån serie på soffan och en stunds svalka i poolen. I morgon blir det nog mer pool, då med sangria som Peter så passande köpte i går. Det gör ju inget att den är slut när han kommer tillbaka på fredag. 
Hästar som galopperar, blommande kaprifol och inte
en människa i närheten. Det är så man ska bada. 
 
 
Ok. Jag har en ambitiös förhoppning om att hinna vissa saker: 
  • Bygga halsband
  • Sy korsett
  • Sy en krage eller två
  • Skörda potatis, morötter och mynta
  • Klippa buskar
Om det faktiskt är något på denna lista som blir av, återstår att se. Jag har i alla fall klippt håret och överväger en färgning. 

Synthare, nagellack och kölsch - only in Cologne

Årets Amphi var precis så bra som jag hoppats på. Trots att det var grymt varmt och jag knappt såg några spelningar. Det första åtgärdades med drinkar vilket var förklaringen till det andra. Efterfester gjorde att sömnen blev lidande men vad gör det? Det får man stå ut med en gång om året. 
 
Vi flög okristligt tidigt på fredag morgon till Frankfurt. Därifrån var det ICE-tåg till Köln. Vi kom dit ett par timmar innan vi kunde checka in på hotellet och valde att låsa in bagage på centralstationen och ta en rundtur på stan. Nagellacksgurun Emilie tipsade om KIKO så dit var jag ju tvungen att bege mig. Sedan visste jag sedan förra året (då jag köpte det grymma sandlacket) att P2 (som Emilie även tipsat om) fanns på DM. Utan att veta att DM fanns på flera ställen, letade jag efter just den butiken. Mest för att det låg ett sushiställe i samma köpcentrum. Vi hade lite svårt att hitta dock, så när våra (mest min) magar gav upp, valde vi Sweet sushi i stället. Och gudars, vilken sushi! Jag ångrar ingenting och så här i efterhand ska vi tydligen vara glada att det fanns bord då det är ett poppis ställe. Mätta hittade vi rätt och P2-lack införskaffades. 
 
På eftermiddagen checkade vi in på hotellet, skaffade festivalarmband och drack kölsch. Vi promenerade till centrum där vi åt god mat och drack mai tai. Sedan efterfest på vårt hotellrum.
 
Det blev givetvis mer turistande i stan. Och fler nagellack. De lacken är dock mer osäkra då ingen guru tipsat om dem. Vi tittade på Kölnerdomen då Peter och Mike fått för sig att klättra upp i tornet. Det blev båttur på Rhen där solen brände vinden fläktade. Vi hittade dessutom en loppis som sträckte sig en bra bit längs floden. Så allt har inte varit partajande.
 
Resten av helgen var lite mer festivallik. Det hängdes mest på festivalområdet, sågs några band och åts trist wok. Till detta blev det cider. Tills drinkbåset upptäcktes. Sedan blev det Cuba libre och Tequila sunrise för hela slanten. Och efterfest med kölsch på hotellrummet. 
 
På måndagen skulle vi åka hem men hade problem med att checka in på flyget. Mannen i hotellreceptionen var så vänlig och hjälpte oss att ringa Lufthansa och till slut löste det sig. Den sena incheckningen gjorde dock att vi fick separata platser på både tåg och flyg. På tåget löste det sig då ingen gjorde anspråk på den tomma platsen bredvid min och väl på flygplatsen pratade vi med Lufthansa. Det plus att tåget var 20 minuter sent, gjorde det lite stressigt på flygplatsen men vi hann köpa den utlovade kringlan till Karl. 
 
För att ta det hela i korthet: jag köpte troligtvis för många nagellack, önskar jag sett fler band och åt mitt livs godaste sushi. Så nog finns det anledning att åka dit igen. 



Instagram