Det är alldeles tyst hemma. Peter jobbar och barnen är med sin mormor. Jag borde göra en massa saker men har ingen ro, ingen lust. Det är rastlöst och oroligt. Jag är lättretlig men ändå nöjd. 

 

Jag må ha en del hinder att ta mig över men det tar vi sen. En annan dag. Just nu är nu. Nöjd så. 

- Det där är min Elsa. 

- Och min. 

- Näe, bara min. Iris är din. 

 

Tyko och Karl tittar på bilder tagna hos dagmamman. Elsa och Iris är två systrar som går där med. 

Det barnet som orkade sig igenom hela ESC sover fortfarande. Det barnet som däckade långt innan alla bidrag gåtts igenom vaknade extra tidigt och hade bajsat extra mycket och extra äckligt. När han då ställer sig bredvid sängen och säger mamma om och om igen är det svårt att ignorera. 

 

Mannen är på jobbet. Japp, bara fördelar med det där jobbet. Tänk att få jobba tidigt en söndag efter ESC! 

 

Själv ska jag... Nä just, jag ska ingenting.Däremot vore det trevligt om jag tvättade lite, diskade lite mer och packade barnens väskor. Borde, än så länge inget måste.  

 

Se där! En gnisslande dörr, en zombieliknande unge släpar sig till toaletten. Tänk vilka fina stunder framtiden och tonåren har att erbjuda. 

Påskliljorna har äntligen kommit upp och gräsmattan lyser gul. Hästarna är ystra i hagen och galopperar fram och tillbaka. En rödstjärt (fågel, inte apa) letar efter pinnar till sitt bo. Behöver jag verkligen förklara närmare varför jag bor på landet? 

Må vara att det väsnas lite väl mycket när jag försöker titta på den inspelade föreläsningen (via en maskin). Det gör dock inget för jag vet att det är oväsen eller diska för hand som gäller. Oväsen eller knåda degen för hand. Oväsen eller passa en kastrull med vatten på spisen. Då använder jag gladeligen maskinerna. Det är för en kort stund och än har jag inte nått taget på datorns ljudinställning. 

 

I ett fall föredrar jag det manuella däremot. Nu är det äntligen så varmt (eller soligt i alla fall) att tvätten kan hängas ut och torkas där i stället för i torktumlare. Jag älskar tiden på året då handdukarna nästan sandpapprar huden på grund av sin strävhet. Inga mer kläder som känns begagnade (tumlade). 

Trots att det är måndag och trots att det regnar är jag nöjd med dagen. Jag har fått så många saker gjorda; godkänd på projektarbetet (som jag skickade in i går!), fått skorstenen sotad, fixat uv-filter till kameran, nästan bokat sommarjobb, mailat både hit och dit och lyckats bli av med den blå hårfärgen. Jaja, jag har pluggat en del med. Men tänk; jag kan bocka av saker på min lista innan jag ens hunnit skriva upp dem. 

Helmut hetsar mig. Jag far fram lite fortare än jag kanske borde. Kungen ger mig en känsla av lyx, komfort och semester. Som bara en adelsman kan. Vad mer kan man begära med en färg som Mauritiusblå?  Philip hjälper mig med det mesta i köket. Allt från att göra drinkar till kakor. 

 

Är det inte lite märkligt att de flesta (alla?) maskiner får ett mansnamn? Vissa mer eller mindre självklara. Cykeln är enda undantaget; den är och förblir gamla Bettan. Mest på grund av sin skruttighet.

Jag har pratat med ett flertal av mina klasskamrater och de verkar ganska överens; jag ser ut och ter mig yngre än jag är. Att jag har barn och lever Svensson-liv verkar förvåna de flesta.

 

Hur gammal uppfattar du att jag är? (Jaja, de flesta av er vet ju men hur gammal uppfattar ni mig?) 

I går hade jag ju Frida och Annica över på besök. Besöket gick officiellt under namnet Bartömning, vilket vi var ganska dåliga på. I dag känns det som ett bra val; halva dagen har ägnats åt första tentan i PHP. Sen blev det paus för kvällsmat. Nu har jag gjort klart kompletteringen för projektarbetet i layoutkursen. En enkel sak att komplettera men givetvis var jag tvungen att gå in och pilla lite extra. I tre timmar. 

 

Nu: stoppa i mig omeprazol och hoppas att magen bara bråkar tillfälligt. Pizza, chips och godis tyckte den inte om efter gårdagen. I morgon är det nya tag med tenta två i PHP. Lika bra att ta tag i det direkt. 

Peter skulle på baluns i dag och stanna borta till i morgon. Då passade jag på att bjuda över ett par vänner på bartömning. Säga vad man vill om Frida och Annica men tömma barer är de nog dåliga på. Det är knappt fem flaskor vi lyckats tömma i kväll innan de begav sig hem. Kanske lika bra; jag fattade nog tycke för Goldwasser. 

 

Detta var vad som finns kvar efter de begett sig mot stationen. Så man kan räkna med minst en omgång till. 

Limpa. I diverse varianter. Egentligen bara två men det känns som om jag inte gjort annat än limpor i dag. Brödet som skulle göras skulle först jäsa 90 min, stötas, jäsa 90 min till, stötas och formas och sen jäsa ytterligare 90 min. Sen 45 min i ugn. Gånger två plåtar. Däremellan gjordes köttfärslimpa. Ja, jag besudlade mina händer med köttfärs och bacon. Kladdigt och äckligt vilket gjorde mig påmind om hur skönt det är att slippa det. Till mig själv gjorde jag en variant med sojafärs och fetaost. Kunde varit lite mer kryddad men helt ok för att vara första gången någonsin. 

Jag var helt inne på att jag skulle ha ett par Palladium Pampa Parade. I skinn. Snyggt och praktiskt. Nu visar det sig att det är en utgående modell. Hur lyckas jag? 

 

Jag har hittat ett par på Ebay. Finns i både svart och brunt. Det är ju svart jag vill ha men då är alternativet en storlek större än normalt. Eller bruna i rätt storlek. Men egentligen är det inte den typen av skor jag borde köpa nu. Med tanke på hur fötterna svettades i mina vanliga sneakers häromdagen då det var runt 18 grader. Så jag hittade (så klart) ett alternativ. Ett par låga Palladium. Inte de vanliga utan ett par Game Cash. Annars får det bli ett par Baggy i skinn. Plus ett par svalare när det är riktig sommar. Kanske ett par grålila Oxford? 

Sedan jag började på högskolan har jag mer och mer känt mig berättigad till hela Adobe-sviten. Innan har det känts som ett för stort företag att bara "piffa" bilder litegrann. 

 

I dag läste jag Proffsfotos nyhetsbrev. Photoshop CC är på väg. Till Adobes prenumeranter. Inte mig emot; det är den lösningen jag överväger. Så nu känner jag mig ännu mer berättigad. 

I måndags kom Karl hem och var mycket butter. Han hade minsann fått vara ute hela dagen för att det var så fint väder. De fick inte leka med inomhusleksakerna alls. Stackars barn... Han såg dock fram emot onsdagen; då skulle det regna hade dagmamman meddelat. Och mycket riktigt; det har vräkt ner. Så nu sitter nog en nöjd Karl och spelar på dagmammans iPad, som utlovat. 

Jag vet inte hur många som minns den dagen då jag var 15 år och nyblekt. Jag var så missnöjd med det orangegula håret att jag hade mössa på mig hela dagen. Inomhus! Just nu skulle jag gladeligen bära det håret igen.

 

För ett tag sedan bunkrade jag upp med billig hårfärg på Klädkällaren. Blekning och grå färg. Den ljusgråa var knappt så den syntes. I dag var jag så missnöjd med senaste (gula) blekningen att jag slängde i färgen som hette Blue blond. På bilden var en gråblå dam. Låt oss säga att jag inte är särskilt gråblå i håret... 

 

Säga vad man vill om Gud; han hade i alla fall inte hus. Om han hade haft det hade han inte haft tid med en vilodag. 

 

Jag har i alla fall hunnit med ganska mycket i dag. Staketet har skrapats och grundats, stolsbenen har slipats och sprayats (förhoppningsvis sista lagret), rabatterna har grävts ur och pallkragarna har tagits bort. Listerna på toaletten har fått ett första lager färg, de behöver troligtvis tre. När Peter vaknar ska han och barnen klippas och jag ska färga håret. Dessutom tog vi tidgare på dagen en tur till stora staden för att handla och klippa Patrik. 

 

Om jag orkar ska jag slipa barnens trädgårdsbänk innan kvällen. Och så ska det bakas (mer) bröd till kvällsmaten. Radiokakan som gjordes i går har nog stelnat nu och ska dessutom provsmakas. Som om det inte vore nog så är det fotboll för Peters del. Det innebär att jag kommer tända levande ljus och tappa upp ett varmt bad. Efteråt kommer naglarna målas i piffiga färger. Eller så lägger jag mig i sängen direkt efter kvällsmaten och läser lite om PHP. 

I dag har jag visat min mutta för en annan människa än Peter. Det var dags för det där som jag ständigt bävar för; cellprovstagning. Förra gången bävade jag så mycket att jag helt enkelt avbokade tiden. Men de hittar dig alltid.

 

Jag hade absolut inga problem att gå till barnmorskan under graviditeten, än mindre att ligga ett par timmar med en annan barnmorska stirrandes och pillandes på muttan under förlossningen. Så vad är det som är så illa med cellprovstagning? Ja, till att börja med stoppas det ytterst sällan in något under förlossning.  Inga spatlar, plastskrapor eller penslar. Under förlossning fokuserar man på att få ut något (någon). Sen är jag innerst inne rädd för att de faktiskt ska hitta en cellförändring. Igen. För inte vill jag vara med om skrapning igen. Det var olidligt; jag fick ligga en hel dag och vänta på operation, på fastande mage. Fatta: magen var helt tom en hel dag! 

Om maj fortsätter som i dag kan det bli en bra månad. Det känns som jag gjort mycket lite men ändå fått en del gjort. En del av sakerna innefattar förvisso gårdagen med. 

 

Gårdagen börjde (för Peters del) med besiktning av bilen 0600 i Kungsbacka. Sista dagen innan körförbud och då är det bättre att åka till Kungsbacka än Ulricehamn som förra året. 

 

Någon gång mitt på dagen for vi till stora staden Göteborg. Snabbvisit på Biltema och Naturnära. Så nu kan bil och gräsmatta få sitt. Karl var lovad restaurangbesök sedan tidigare så det bockades av. Efter det blev det kulglass och cortége. Hem igen där det 2030 tändes eld vid campingen i Hindås. Tyko sov gott i bilen men Karl och Peter gick och tittade en stund. Förhoppningen efter allt detta var sovmorgon i dag. 

 

Sovmorgonen uteblev. Tyko, utvilad och glad, vaknade alltför tidigt och tyckte att det var bra att väcka sina föräldrar samtidigt. Förvisso skulle vi på skojakt så det var bara att gå upp. 

 

Först var planen att ta sig till Göteborg igen men jag övertalade Peter till ett besök i Gällstad i stället. På Lager157 hittade jag jacka, mössa och skogshuggartröja åt Karl. Själv unnade jag mig ett par toppar och en klänning. Som vanligt gick jag till Fabriken och dregglade över Jumperfabrikens fina kläder. Som vanligt fanns de finaste kläderna bara i S eller XS. Drömma går ju. 

 

Några skor blev det inte. Vare sig hos Vagabond eller Scorett. Så Karltex står fortfarande på besökslistan. Så fort jag är klar med sista kompletteringen ska jag ta mig dit. Full fokus på javascipt först. 

Ett förhållande handlar om att ge och ta. Oavsett vilken typ av förhållande. Ibland måste man göra saker man egentligen inte är så intresserad av och andra tillfällen får man avstå sådant man gärna hade upplevt. Så länge det sker på lika villkor kvarstår balansen. 

 

Så. I dag har jag gjort något som jag egentligen inte är så intresserad av. Jag har fått ställa upp. Då min man är som han är har han vissa intressen som jag inte delar men ändå uppmuntrar. Det vore tråkigt att ha en man utan egna önskemål och intressen. Jag har genomlidit smärta i ben och rygg i dag för denna man. Mitt tålamod har blivit prövat på många sätt. Den sociala fobin har ryckt och slitit i mina nertrådar men jag har överlevt.

 

Vi samlade med andra ord ihop familjen och åkte och tittade på cortége. Något varje människa som lever med en chalmerist troligtvis måste utsättas för. Årligen. Annars är det inte äkta kärlek.

Det var ett tag sedan vi sågs men nu är det dags igen. Annan tid, annan stad men samma människor, samma språk. 

 

Mot kontinenten och vidare!