Jag <3 Micael

Jag tror på riktigt att jag är kär i Micael Dahlén. (Dessutom utstrålar hela han intelligens, vilket alla som känner mig vet att jag finner oerhört sexigt.) Han tog något så luddigt som digital transformation och luddade till det ännu mer. Han gjorde dessutom detta iklädd svart och regnbåge; hur mycket bättre kan det bli? Mycket, visade det sig när han började prata om att dejta döda och att avlidna borde få ha kvar sina telefonnummer forever and ever. Det hela hjälpte mig troligtvis inte ett dugg i min professionella roll men jag som privatperson växte och gladdes åt denna föreläsning hela dagen (och kanske även lite i morgon om inget övertrumfar).

Trött på rött

Jag har i snart tre år haft samma hårfärg. Eller; jag har i snart tre år färgat med henna, vilket inte riktigt ger samma färg varje gång men ändå. Jag har varit nöjd. Men så började jag fundera. Tittade runt i de där gamla inspirationsmapparna och kontona jag följer. Och gick tillbaka och tittade på gamla bilder på hårfärger jag haft. Ok, det ljublåa saknar jag inte alls. Inte heller den raka luggen. Men det svarta slickade ihop med snygg eyeliner. Och det ultrablonda och glossiga läppar. Och det grå; glöm inte det stilrena grå! Kort sagt allt utom rött. Och vad har dessa färger gemensamt? Starka kemikalier och andra slitsamheter. Sånt jag försöker undvika. Men jag vill att du tittar riktigt noga på bilderna nedan. Inser du inte att jag har åtminstone lite rätt? Det rödbruna, urtvättade är väl ok för stunden men ...
 

Skör

Om man lägger ihop alla de där sakerna som inte är bra för mig, får man mig i precis det läge jag är nu (vi behöver inte gå in på vilka de är). Jag vill bara lite kort påtala att mitt inre har rämnat; det är det yttre skalet som håller ihop mig. Så om jag penetrerar nya hudflikar, färgar håret likt en My little pony eller syr på mig en korsett som gör att jag inte kan andas så gör jag det för att inte implodera. Jag är inte dryg och otrevlig, jag försöker bara låta bli att bryta ihop. 
 
(För den som har lite svårt att tackla det, finns en fin beskrivning av Robot hugs.)

Gör det med mig

Det kliar och river i mig. Jag kan inte avgöra om det är fingrarna som vill hålla i tyg/lera/stearin/kamera/silver eller kroppen som vill tänjas i ett yogapass/skogspromenad/cykeltur. Därför sitter jag och velar mellan diverse glasblåsarkurser och vandringslopp. Kanske behövs både och?
 
Se det här som att jag nästan bestämt mig i alla fall. Jag klickar hem de där rullskridskorna. Kanske tar jag mod till mig och drar på try out i oktober igen dessutom. Annars rullar jag på lunchen på jobbet. Om jag dessutom har någon som vill ställa upp i skogsmaran med mig kan jag snabbt, innan jag ångrar mig, anmäla mig till det med. Hur som helst är det snart höst och jag vägrar falla neråt, bakåt, in i något skal där jag går på sparlåga. 

Riktlinjer inför konferens

Många (däribland jag själv) tror att man åker på konferens för att konferera diverse saker. Man äter trevligt och talar med trevliga människor om allmänna saker. Sedan sover man i sin egen säng och vaknar till ännu en dag av konfererande, förutsatt att det är en tvådagarsgrej. Men tydligen behövs vissa hållpunkter. 
  1. Vuxna män får, om de skadas lindrigt, plåstra om sig själva. Be inte en kollega göra det samtidigt som du blinkar med ena ögat.
  2. Håll dina händer för dig själv om inte någon aktivt ber om något annat. Känn å andra sidan inget tvång om att lägga dina händer på någon bara för att hen ber om det.
  3. Säg inte "Du skulle nog gilla min pappa" och tro att någon tolkar det på rätt sätt.
  4. Har du inget vettigt att säga, håll tyst. Ingen vill eller orkar lyssna på svammel.
  5. Ska du lämna någons hotellrum, gör det snyggt.
  6. Vuxna män får plåstra om sig själva. 
Dessa riktlinjer kan tyckas vara självklara. Jo, men ändå finns det de som lever upp till fördomar om att folk åker på konferens för att ragga på kollegor och hoppas få ligga.
 
Riktlinjerna fungerar på de flesta ställen där fler än en person vistas. Nyttja dem gärna nästa gång så ska du se att alla inblandade får det mycket trevligare.

Tappat

Att promenera är en materialsport. Den som säger att det bara är att snöra på sig skorna och gå ut och gå har missuppfattat träningsformen promenad fullständigt. Du behöver sportlinne, funktionsjacka, träningsbyxor och ett par springskor. Helst ett par antisvettstrumpor med. Inte för att du presterar bättre, utan för ditt mentala välbefinnande. Du sätter en gräns: nu ska jag ut och promenera, jag ska nå det rimliga (obs viktigt!) mål som jag satt för dagens runda och när jag kommer hem belönar jag mig med att dra av (de förhoppningsvis svettiga) kläderna, ta en dusch och klä på mig något helt annat.
 
Tro inte att jag är någon hurtbulle som älskar att svettas, springer på gym och peppar andra så fort de reser sig ur soffan. Jag är en soffpotatis, det kan jag gott erkänna. Jag rotar mig gärna djupt i soffan med en dator, en tv eller en bok. Jag är ingen lagspelare och jag behöver en rejäl spark där bak för att komma iväg på saker (som har med träning att göra). Jag är samtidigt en tävlingsmänniska. Utmana mig och jag kan inte låta bli, vad det än är.
  
Jag började som marknadsassistent på Busck & Co AB för ett och ett halvt år sedan. Jag kom in i ett företag som arbetar med laganda och friskvård. Bokstavligt. För vi skulle ju vara med i TappaTrampet. Eh, vaddå? Stegtävling. Plus lite till, var svaret jag fick. Och visst ställde jag upp. Promenerade en halvtimme på lunchen, tog en skogspromenad eller två under den period tävlingen varade. Jag insåg ju snabbt att jag aldrig kunde tävla mot lagerarbetarna som gick 20 000 steg om dagen eller de som tränade fotboll flera gånger i veckan. Så mina resultat var inte direkt lysande. 
 
I år skulle vi vara med igen. Och något förändrades. Jag blev lagkapten. Plötsligt kunde jag inte göra det halvhjärtat. Allt eller inget. Så minst 10 000 steg om dagen, enligt rekommendation. Full fokus på mitt eget resultat, inga andras. En ett par kilometers promenader blev dubblerade, på samma tid som innan. Jag bytte datortid mot yogapass. Jag ställde väckarklockan på samma tid varje dag, oavsett vardag eller helg och tog entimmespromenader, vilket gjorde att jag slapp den jet lag som annars infinner sig när jag tar sovmorgon. Och för varje dag ökade mängden steg. Vilket gör att man inte kan gå tillbaka; då minskar snittet. Tävlingsmänniskan inombords segrar.
 
Det här kommer att låta klyschigt men det gäller att hitta sin egen väg. Något man själv är bekväm med, oavsett om det är roller derby, yoga eller simning. Pressa dig till gränsen där du NÄSTAN spyr, inte längre. För känslan av att ha presterat slår allt. Det viktigaste är att vinna, låt ingen säga något annat. Den du ska vinna över är dig själv. 

Spa mitt i veckan

 
Över en vecka efter strandvistelsen och man hittar fortfarande sand överallt, i öron och mellan tår. Jag var ju i Falkenberg förra veckan på träff med våra återförsäljare. Vi var på Falkenberg Strandbad (så klart) och för en som sätter standarden efter Hagabadet blev jag tyvärr lite besviken. Jag hade sett fram emot en simbassäng med möjlighet att simma ett par längder efter föredrag och annat. Men icke. En 48 cm djup varm (!) pool hittade vi, utöver de små kar med karlar vid bastun (även där varmt vatten!). Alltså: jag badar för att svalka mig eller för att simma. 
 
När en kollega således kom förbi och tyckte att jag skulle känna på havet istället var jag inte sen att hänga på. Ett antal meter ut och med vatten till anklarna ansåg jag inte att det var min typ av strand och skulle gå in igen. Då fick jag en vänlig knuff av kollegan och låg raklång. Så lite plaskande blev det i det 15-gradiga vattnet. Upp för att värma sig med badrock och cider, sedan i igen med nästa lättlurade kollega. Upprepa totalt tre gånger, sedan är man nöjd. 
 
På kvällen blev jag på något sätt indragen i en Falkenbergsfars. En kollega hittade en kvinna i baren, lyckades lura i henne att han och jag var gifta, att han var ute efter ragg och skulle dagen efter vara med i skilsmässoprogrammet på Kanal 5. Kvinnan i sin tur blev tokarg, rekommenderade mig att byta man och erbjöd mig ett jobb.
 
Efter lite barhäng gick jag sedan och la mig, innan tolv. Klockan sex var jag sedan uppe för en tur på stranden och meditation. Efter frukost mer föredrag, bland annat mitt eget, och sedan tillbaka till vardagen och Göteborg. 

Plagiat i Eurovision?

Dags för Eurovision! Och nu begär jag inte att herr Björkman och kollegorna i EBU har koll på små, alternativa synthband som Zeromancer. Men nog är Montenegros bidrag lite väl likt House of cards? Döm själv. 
 
 

Järnladyn

– Är du inte trött?
Kvinnan med den bohuslänska dialekten tittar på mig med stora ögon. Sekunden efter säger hon något om mina rosiga kinder och att kroppen troligtvis vant sig vid att gå på sparlåga.
 
Så lät det i höstas när jag var på hälsokontroll. Det blåstes, stacks och mättes. Vid blodprovet som avslöjade Hb-värdet som låg knappt över 90 (normala värden för en kvinna är 120-155) stannade sköterskan upp och såg riktigt förvånad ut. Som om det var ett under att jag stod upp. Och jo, jag har ju legat runt 140 innan, trots den vegetariska dieten. Men det är klart, ickeköttet och två graviditeter har kanske tagit ut sin rätt. Reservlagret är tömt.
  
Så vad göra? Jag försöker stoppa i mig mat med mer järn. Det är svårt när man är kräsen. Och jag har försökt med (alltför) många järnpreparat. Tabletter som ger mig magkatarr, kapslar som gör mig förstoppad, brustabletter som smakar avloppsvatten och flytande som gör mig illamående. Även om rekommendationerna har sagt att det ska tas på morgonen har jag varit tvungen att ta det på kvällen och hoppas på att somna innan illamåendet. Hittills är det flytande som funkat bäst, totalt sett.
 
Nu testar jag sugtabletter, Winst Iron, genom Hälsopanelen. Idén med sugtablett gillar jag. Men tyvärr är smaken som gammal apelsin-PEZ som legat i fickan alltför länge och sedan tagit ett varv i tvättmaskinen. Den faller desstom inte sönder fort nog; jag står och är halvtorr i munnen med en tablett som nästan bubblar och går sönder. Och inte vill man tugga på den heller. Jag vill så gärna gilla produkten men det går inte. Jag har ett konstant motstånd till att stoppa den i munnen. 
 
Antingen får jag lära mig gilla spenat eller så får jag lägga till blodkorv i kosten.

Även lång lördag

Tempura roll. Bild från Wasabi sushibar.
 
I går var det tänkt att vi skulle ut och åka en sväng. Bara ett par ställen och sen hem och göra så lite som möjligt. 
Vi började med lite kompletteringshandling på Citygross i Borås. "Lite småsaker" för en sådär 1000 spänn. Efter det for vi vidare till Knalleland och Unibrands utförsäljning. Och visst hittade vi jacka till både Karl och mig! Vi är ungefär lika svåra att hitta kläder till, av olika anledningar men smak ligger nog till grund för oss båda.
Sedan trodde jag att vi skulle till Eko och lämna staden efter det. Men Peter ville till Hobbex för lite delar till radiostyrda bilen och till MediaMarkt för ett nytt tangentbord (som inte alls funkade när vi kom hem). Vi passerade Surplusbuy ett par gånger och till slut stannade vi till och gick så klart inte därifrån tomhänta. 
När vi väl var klara i Borås for vi mot Skene. Skene järn, Visko och Erikshjälpen. Efter det var vi alla lite kinkiga och hungriga. Vi for till Kinna och Wasabi sushibar med troligtvis bästa sushin jag ätit i Sverige. Om du är där: ät rainbow roll och förbered dig på total njutning. Eller tempura roll om du rullar åt det hållet.
Mätta och glada gjorde vi ett sista stopp på Netto och for sedan hem. Behöver jag säga att vi gjorde nästan ingenting alls när vi väl kommit hem? Och inte blev det någon påskmat heller. Om man inte räknar godisäggen som barnen letade reda på i trädgården efter skymning. Lagom påsk helt enkelt.

Den långa fredagen

 
I fredags gjorde vi troligtvis allt man enligt kristen tradition inte ska göra. Vi monterade belysning, sydde saker, tvättade ... Kort sagt fick vi saker gjorda. Det var en produktiv dag och det kändes skönt när man kastade sig i säng. Och nej, det gjordes inga påskiga saker alls. Om man inte räknar de skivade äggen på smörgåsarna som åts till kvällsmat. 

Grekisk yoghurt

yoghurt_packshot
Bild från Buzzador.
 
För ett par veckor sedan var Karl hos tandläkaren och drog ut en tand. Ungen kom hem och kunde inte äta någon fast föda alls. Normalt har vi både yoghurt, fil och kvarg i olika varianter. Inte den här gången. Så han fick mannagrynsvälling. 
 
Dagen efter var jag på ICA och hämtade ett paket Arla Ko Grekisk yoghurt med passionsfrukt som jag fått på kupong från Buzzador. Fick jag smaka? Tveksamt Hann jag? Knappt. Båda barnen kastade sig över den och gjorde slut på paketet innan jag hann få en portion. Så jag får helt enkelt köpa mig ett eget paket och äta på jobbet om jag ska få ha den i fred. Med tanke på barnens betyg lär den vara god.

Lokalpatriot

Jag har alltid varit för det där med att handla på hemmaplan. I mindre, oberoende butiker med ett handplockat utbud. Kanske beror det på mitt tidigare arbete i fotoaffären. Jag tittar dessutom mer efter när/lokalproducerat än ekologiskt/miljövänligt. Jag väljer hellre en ickeekologisk ansiktskräm tillverkad i Sverige, av svenska råvaror än en ekologisk från USA. 
 
Med det sagt har jag insett att jag senaste veckorna plötsligt nyttjat lokala företagare mer än jag gjort sedan vi flyttade hit för flera år sedan. Om man bortser från lokala ICA-butiken. Det började med en tid hos massören Helenas Händer. Jag vill tro att det är lokalpatrioten inom mig som avgjorde men nog hade latmasken en del med det att göra; Helena hade kvällstider som jag inte behövde stressa till och det är nära och bra. Dessutom bokning på webben. Jag kör ju förbi varje dag när jag ska lämna Tyko hos dagmamman så jag lär bli påmind om att boka ny tid inom en snar framtid. 
 
För en vecka sedan fyllde min mor år. Så klart att man ska ha med sig en blomsterkvast. Jag följer sedan tidigare Fröjd och fägring på Instagram och jag gillar de annorlunda buketterna hon gjort. När det dessutom visades bilder på körsbärskvistar häromveckan var det ganska givet. Nästa gång någon ska få blommor lär de komma därifrån med; jag var mycket nöjd med både blomsterkvasten och bemötandet.
 
Och i torsdags gjorde jag något som borde gjorts mycket tidigare. Jag gick till Salong Veronica och klippte mig. Jag har tänkt göra det så länge men inte fått tummen ur. Mycket på grund av motståndet att ringa och boka tid. Detta motstånd som fått mig att hacka själv i håret i ett par år och haft "frisyr" därefter. (Snälla, skaffa bokning på webben!) Men jag samlade mod och ringde förra veckan. En kvällstid som passade fint. En decimeter åkte av, även om mer hade behövts. Men jag vill kunna sätta upp håret så vi får vänta lite innan vi tar mer. 
 
Det har helt klart gett mersmak nu när jag insett att lilla Hindås har det mesta att erbjuda. Ja, Gyllene Hinden brukar jag besöka strax innan jul och hitta en julklapp eller två och de vanliga serviceställena nyttjar man ju som bensinmack, paketutlämning och mataffär. Men nästa gång Lilla hönan har tapetserarkurs ska jag dra med min fåtölj och till loppissommarens fynd lär jag behöva kalkfärg från Helis hem. Och nog borde jag unna mig en spastund på Hindåsgården eller nya naglar på Salong Hindås?

Året jag blev vuxen

År 2015 kan definitivt räknas till det år jag samlat flest vuxenpoäng. Det gör dock inte att jag känner mig mer vuxen.
 
Om man bortser från avslutande tentaplugg, inleddes året med nytt jobb. Ett jobb som är precis det jag vill ha. Missförstå mig rätt; jobbet i fotoaffären gav mig oerhört mycket och det var många glada år. Men jag behövde gå vidare, vilket jag verkligen insåg när jag återgick till studier jag en gång inledde på gymnasiet: grafisk design. Så den 19 januari 2015 gjorde jag min första dag som marknadsassistent på Busck & Co AB. Torr titel men innehållet är som gjort för mig med allt från att hänga på mässor (där jag formgivit montern) till möten med tryckfolk som är minst lika nördiga som jag.
 
Jag vet inte om det gav vuxenpoäng men familjen reste till Polen, inte en utan två gånger i år. Om man ser det som att man stärkte familjeband plussades nog poäng. Däremot gav nog turistandet i kungliga hufvudstaden vuxenpoäng då varken jag eller Peter besökt Stockholm i annat än festivalsyfte.
 
Sedan har jag gjort en massa typiska vuxensaker: värderat om huset, sett om lån och försäkringar, gått på hälsokontroll ... 
 
Och Fuxen får vi inte glömma! Röda faran, Flamman, Julkulan, Räserbilen. I oktober var jag nere i Halmstad och provkörde och sedan köpte senaste tillskottet i vår bilpark. Ja, för Peter vill inte skiljas från Helmuth riktigt än så bilpark börjar det bli.
 
På minussidan hamnar väl Oskars diabetes som upptäcktes i maj. Dessutom hade han ju FORL och opererade bort en del tänder.Men jämför man hur han mår nu och då är det en klar förbättring. Diabetesen är inte borta men klart bättre är hans värden.
 
2016 behöver kort sagt bjuda på fler festivalbesök, barhäng och karatefyllor. För inte kan jag bli helt vuxen riktigt än. 

Dagens flyt

Tack vare nästan obefintlig trafik i dag kändres det som allt gick på räls. Jag hann ladda busskort nummer ett innan jobbet, byta tröja på Lager 157 och tanka under lunchen och på hemvägen hämtade jag ut paket och laddade busskort nummer två. Och jag kunde åka motorväg hela vägen till och från jobb. Inga avstickare för att slippa trafik någonstans. 
 
Under arbetstid flöt det mesta på med, förutom lite bråk med CSS på morgonen. Men nu är lansering av den nya webbplatsen inom rimlig tid. Innan har det varit något ogripbart. Nu ligger den på plats och ska "bara" funktionstestas och översättas. Lugnet lägger sig. 

Efter Elmia

Förra veckan skulle jag besöka Elmiamässan då vi hade en monter där. Det började med ett litet äventyr: bilen jag skulle köra hade inte gått igenom besiktningen och hade körförbud. Dagen innan avresa fick den således fixas till och ombesiktigas. Fint, tuta och kör. Tills någon undrade om jag kört automat tidigare. Eh ... Om man bortser från kortare tur med min mors bil, körskolans bilar och få stunder med Helmuth, har jag enbart kört Kungen. Endast. Den är väldigt manuell. Kollegorna berättade mer än gärna skräckhistorier. Men ok, efter ett par övningsvarv runt huset gick det rätt bra. Till Jönköping är det mestadels motorväg dessutom så det skulle väl gå bra. Och jag kom både dit och hem. 
 
Väl i Jönköping skulle man hitta rätt. Alltså Jönköping är inte särskilt stort men för mig är det en passage på väg till Stockholm. Men skyltarna mot Elmia var rätt många. Inga problem att hitta dit med andra ord. Parkering, incheckning och på plats i monter. Mitt jobb bestod i att beundra den snygga vepan jag gjort, plocka undan efter besökare och poppa popcorn. Många liter popcorn blev det. Sen var jag runt och tittade på andras montrar med, dels för inspiration och dels för att ha koll på konkurrenter. 
 
När mässan var slut skulle vi till hotellet som låg mitt inne i stan. Det var dåligt med parkering vid hotellet så jag lämnade kvar bilen vid mässan och skulle åka med en kollega. Först skulle jag bara hämta min resväska. Utanför mässhallen inser jag att jag inte har någon aning om var bilen är. Eller jo; på en asfaltsparkering längst bort på framsidan av mässhallen. Och vi klev ut genom en helt annan dörr. In i kollegans bil och åka runt huset. Där står bilen, som jag mindes. In med väskan, till hotellet, byta om och ner på möte och middag. Efter det sova. Fast jag har nog inte sovit så dåligt sedan spädbarnsåren. Upp tidigt, äta frukost och tillbaka på mässan. Poppa mer popcorn och åka hem efter några timmar. Behöver jag säga att jag var rätt nöjd med att komma tillbaka till kontoret i fredags? 
 
För den som vill se en bild på monter och glada kollegor, finns en bild på Buscks hemsida
 
 

Utan vatten

När pumpen i brunnen går sönder blir man plötsligt extra sugen på att ta en varm dusch. Nähä, det gick inte. Eller dricka ett stort glas kallt vatten. Du får nöja dig med mjölk. Och allt det där som måste tvättas! Du får leta fram något mindre använt i garderoben. Och jag nämnde väl att vi får gäster i helgen och borde moppa, stryka, putsa och allt annat man behöver vatten till?! Så typiskt. 
 
Men ingen fara; Peter knallar över till grannen, som råkar ha nån form av rörfirma, och hoppas att han kan ordna så att vattnet rinner ur kranarna i morgon. Men ser jag lite skrynklig ut och luktar lite illa i morgon vet ni varför. 

Tryout

 
Jag må gå lite stelt och stöna emellanåt men jag överlevde. Jag överlevde tryouten hos Stitch city rollers i går. Jag visste innan att jag skulle ha grymt ont i kroppen i dag, så det är ok. Mindre ok var att jag mådde lite halvdant redan innan jag kom till Borås och visst var det ett par gånger jag tänkte ge upp mot slutet. Vid nåt tillfälle ville jag åka av banan och spy. På riktigt. Precis då avslutades pågående övning och vi skulle avrunda med ett tåg. Då var det mer eller mindre bara att glida med. Sen kunde jag kräkas. (Vilket jag inte gjorde; vi åkte till Kinna och tittade på Sean Banan i stället. För barnens skull.)
 
Jag kan väl säga att roller derby inte är för mig. Eller snarare att jag måste lära mig åka rullskridskor först. Alla andra som var där kunde trots allt åka. Det kändes som danskursen jag gick för femton år sedan återupprepades: alla kunde dansa men inte just den typen av dans. Så här var alla vältränade men hade inte tränat just roller derby. Det avskräcker mig dock inte. Jag har väl tänkt att lära mig att åka så får vi se till våren om jag kan, orkar och har tid att träna roller derby ett par gånger i veckan. 

Sista rycket

Peter är just nu på tre ställen; i carporten mekar han bil, vid husväggen byter han fasadbrädor och i garaget bygger han diverse hållare och ställningar för verktygen (städar iordning kallas det visst). Och jag förstår honom; tröttnar man på ena stället eller att det blir för varmt kan man fortsätta på nästa utan att förlora tid. Med andra ord är det sista semesterveckan. 
 
Jag då? Jag plockar bär. Än så länge knappt fyra liter krusbär och då är en tredjedel av buske ett plockad. Buske två och tre väntar jag med så att de blir mer lämpliga till saft. Sen är det vinbär i olika färger som ska plockas och persilja, lavendel och potatis som ska skördas. Bli inte förvånad om du får en burk krusbärsmarmelad och en lavendelkudde om vi ses med andra ord. 
 
Sedan har jag inomhuspyssel som satts igång med. Jag påbörjade ju en vådkjol men blev hindrad i tro att tyget inte räckte. I går när jag letade efter ett helt annat tyg, hittade jag ett par meter till av det bruna manchestertyg jag påbörjat arbetet i. Dessutom är planen att sortera pärlor i diverse småburkar så jag kan börja med pärlplattepyntet ordentligt och sedan ska någon form av svärdhållare/vapenhållare till barnens leksaker göras. Det gäller att komma på en bra lösning där både gevär, svärd och sköldar kan hängas upp. 

Mike´s ale trail 2015

Pubrunda. Tio pubar, en öl per ställe. Eller som i mitt fall: en cider per ställe. Om man inte hamnar på vissa ställen där de inte serverar cider och man nöjer sig med ett glas vatten (har hänt två gånger). 
 
Av de åren jag varit med har jag aldrig lyckats ta mig hela vägen runt. Antingen på grund av min egen eller Peters onykterhet. I lördags möttes jag på första puben av kommentaren "Ska ni gå hem efter halva rundan i år med?". Jag tog det som en utmaning. Och se, efter en och annan blaskig cider kom vi i mål. Äran är återupprättad. Att Peter sov sött på tåget hem låter vi vara glömt. 
 
Så vad dracks? Utbudet av cider är förvånansvärt svagt må jag säga (om man är ute efter riktig cider). Carnegie kaj erbjöd Somerby double press med is, utan att fråga. Ölstugan Tullen frågade åtminstone om jag ville ha is eller ej, vilket flera av de mer genuina (engelska) pubarna gjorde. Vissa erbjöd Magners på tapp, andra Strongbow på flaska. Brewdog var den som avvek genom att ha fransk cider och Steampunk lockade mest med Ginger Joe. Ölrepubliken, och målgången, bjöd på Thatcher´s Gold. Efter nio cider är smaklökarna kanske inte de bästa, men om inte minnet sviker mig var den en av de bättre under kvällen. 
 
Hela kvällen längtade jag dock efter en Thistly Cross cider. Den som erbjuder mig det gör mig till stammis för evigt. (Jag gråter egentligen inte så mycket över det; från och med den första augusti går den att beställa på Systembolaget, tack Maltimportören! Det som tar emot är att beställa 12x6 flaskor om jag vill ha alla sorter.)

RSS 2.0