En helt vanlig familj

Mannen i familjen sitter och tittar på firande av flottans dag. Vilket vore ok om det inte vore så att firandet var i Ryssland, alla sångare låter som en blandning av Tommy Körberg och Lasse Berghagen och han är mest imponerad av mustaschprydda steppande män. 
 
Barnen i familjen leker högljutt med Cobi, polsk variant av Lego. Samtidigt lyssnar de på Sean Banan och berättar egna versioner av diverse sagor för varandra. 
 
Två av tre katter ger mig onda ögat för att larmet för insulinspruta ljuder och jag reagerar först en minut senare. Larmet betyder för katterna att de får mat och det ska de ha direkt, på en gång och hela tiden enligt dem. Den tredje katten fattar först att det är matdags när det skramlar i skålarna. Då får jag en hjärtskärande blick av honom för att jag lägger torrfodret i de djupa, runda skålarna i stället för de upphöjda, lättåtkomliga i aktiveringsbrädan. 
 
Och jag själv? Sitter och glor på Instagram och drömmer om ett renoverat hem, nykläckta djur (oavsett sort) samt festligare tillställningar som kräva fina kläder. Precis som alla andra på Instagram har.

En yllekjol eller tre tack

Det började med att jag surfade runt efter gamla militära kjolar, Varusteleka har en som aldrig lär komma in i min storlek. Särskilt med tanke på att jag drömmer om den med knappar. 
 
Så jag började leta yllekjol. Och hittade så mycket snygga saker. Nya saker efter gamla mönster oftast. Egensydda saker. Så antingen betalar jag någon för att sy åt mig eller så bråkar jag med det själv. I "värsta" fall blir det riktigt bra och jag får övermod och söker ett par kurser på Tillskärarakademin igen. För att sy saker som jag sedan tvekar på att använda (se bara hattar och korsetter som ligger och samlar damm).
 
Kolla in Malin Bohms galleri med kläder så förstår ni varför jag dregglar. Största målet är dock den kjol som Emma Frost sytt. Jag ska försöka ge mig på något liknande i ett enklare tyg. Blir det bra investerar jag i ylletyg och klär mig riktigt snyggt till hösten. Fördelen med nya jobbet: det är allt som oftast kallt inne så yllekjol fungerar ypperligt, till skillnad från fotoaffären där labbet hade minst 25 grader året runt. 
 
Men jag får nog erkänna att det inte riktigt började med militära kjolar. Det väcktes nog av den jutesäck jag köpte på militäröverskott i Polen för några veckor sedan. Den håller på och omvandlar till gardin och pysslandet med den ger mersmak, både efter sömnad, militärt och historia. 

I hufvudstaden några dagar

Att ligga i den egna sängen och äta kunglig choklad måste vara det skönaste jag gjort denna veckan. Eller kunglig; den är från kungliga slottet. Det där i hufvudstaden. Så egentligen är det reklamchoklad som man betalt överpris för.
 
Med andra ord har jag spenderat veckan i Stockholm med familjen. Det har varit påfrestande på fler än ett sätt men samtidigt skönt att komma hemifrån och göra något tillsammans. Vi bilade upp och startade måndag morgon. Vi passerade Strängnäs där vi passade på att göra ett stopp på Arsenalen. Jag och barnen passade på att köra stridsvagn. På väg därifrån började bilen ge ifrån sig oroväckande ljud, Peter stannade och skruvade loss en plåt som var lite lös. Det hjälpte dock inte och i höjd med Botkyrka var det så illa att vi svängde av motorvägen och letade efter en bilverkstad. En och en halv timme senare kunde vi åka därifrån, med bil. Tack till verkstadskillarna som hade tålamod, och tid! Jag var helt inställd på att dra all packning genom halva stan på diverse bussar och tåg. Men vi kom till slut fram till hotellet, parkerade bilen och pustade ut.
 
Vi har en överenskommelse med våra barn: de får välja present eller äventyr på sina födelsedagar. Oftast väljs äventyr, vilket har inneburit bland annat ångtåg, tropisk regnskog och stridsflyg. I år önskade Tyko att äventyret skulle innehålla en klippa av något slag, vilket vi tolkade som en hög plats med utsikt. Så när vi installerat oss på hotellet gick vi ut på promenad. Målet var Monteliusvägen och väl där uppe hade vi en fin utsikt över huvudstaden. Tyko var ganska imponerad. Inte jätte, men tillräckligt. Äventyret med Arsenalen och bilverkstaden fick han på köpet. 
 
Tisdagen var Peters dag: Vasamuséet, slottet och andra typiska turistmål hade han på önskelistan. Besviken blev han dock på att personalen på slottet hade så dålig koll på när (att) det skulle skjutas salut för att fira kronprinsessans födelsedag. Det var förvånade ansikten och axelryckningar oavsett vem han frågade. Strax därefter ljöd kanonerna. Men han fick i alla fall sin glass, snabbpromenad i Gamla stan och besök hos kungen. Jag fick klämt in ett besök i Moderna muséets butik (utställningarna var ingen som orkade) och färja fram och tillbaka till Djurgården och Skeppsholmen. Promenad på Strandvägen inkluderade besök på Svenskt tenn. Vägen hem passerade vi Stureplan, Sergels torg, Kungsgatan och alla de där platser man bara haft ett namn men ingen egen bild till tidigare. Vi tog ett besök på Stikkinikki innan vi pausade på hotellet. Vi avslutade dagen med sushi på Arigato. Där konstaterade vi att asiatisk mat inte är något för Karl, han har testat diverse former av sushi och nu fick han dumplings. Trots att han glufsade piroger i Polen vägrade han dumplings, som i mina ögon är rätt lika.
 
På onsdagen började vi med Armémuseum. Intressanta utställningar, särskilt den om lumpen, men butiken var en besvikelse. Jag hade hoppats på att gå därifrån med mer än en tygväska. Trots att barnen gnällde en del om trötta fötter (förståeligt!) fortsatte vi till Polismuséet och Tekniska muséet, via Nobelparken där vi mutade med glass och dricka. På Tekniska var det endast butiken som lockade och på Polismuséet var barnen mest intresserade av lekplatsen utanför. På vägen tillbaka passerade vi ambassaderna och jämförde med de vi tittat på i Warszawa för ett par månader sedan. På Gyllenstiernsgatan hittade vi en pizzeria som bland annat hade falafelpizza på menyn: då fanns det inget annat att göra än beställa just en sådan. Märklig men god. Som att äta falafelrulle och pizza samtidigt. Barnen blev sedan lovade lekstund i en park som låg en bit därifrån, sedan var det promenad hemåt via Karlaplan. Efter vilopaus på hotellet tog vi en kort tur längs Drottninggatan för shopping och kvällsmål på Vete-katten. 
 
Efter frukosten på torsdagen gick vi till Brunkebergs bageri, mest för att Peter bakar mycket från deras böcker och ville jämföra sitt bröd med deras. Vi köpte några frallor och bullar för fika senare under dagen. Åter på hotellet packade vi ihop oss och checkade ut. Innan vi for hem tog vi en tur till Gamla stan, mest för att vi stressade igenom där tidigare i veckan. Så lagom till att butikerna öppnade vid tio testade vi Bubbies, något som absolut inte gick hem hos den som tjatat mest om glass. Personligen tyckte jag de var rätt ok i smak och roliga som koncept men inte värda sitt pris. Efter Gamla stan var vi nöjda med Stockholm. För den här gången. För visst finns det saker vi inte sett och gjort och saker vi helt enkelt valt bort. Den här gången var vi mest runt Östermalm, av förklarliga skäl. Nästa gång hade jag gärna sett mer av andra delar av stan. Men nu var vi mätta, i övermått. Tre dagar hade räckt gott. Så vi for hemåt. Strax utanför Linköping stannade vi till vid en loppis och en bit därifrån fikade vi bullarna från "Brunkan". Bullen jag åt, en sockerkringla, fick mycket väl godkänt. Valet av fikaplats likaså. Vi stannade vid en av slussarna längs Göta kanal och lägligt nog skulle ett par båtar slussas genom just när vi stannade. Så Tykos födelsedagsäventyr fortsatte hela resan.  
 
Resan till Stockholm gav mig ett ökat sug efter Jönssons katt och katten Moses. Kanske för att jag varit ifrån mina egna katter alldeles för länge. Nu är även de hemma, välgödda och välmående. Men deras äventyr är en annan historia.

Återbesök i Warszawa

På grund av begravning åkte vi till Warszawa igen förra veckan. Vi valde bil den här gången i stället för flyg, vilket innebar att vår resa började onsdag kväll. Ner till Trelleborg, sova ombord på färja och vidare från Świnoujście till Warszawa.
 
Väl framme i Warszawa checkade vi in på hotellet och gick ut för att äta sushi. Förra gången var vi på Art sushi, ett ställe som gjorde mig glatt överraskad. Nästan lika bra som Köln. Så kanske hade jag för höga förväntningar på Izumi. Ok, det var mer än standardsushi men då har jag ätit standardsushi med mer känsla bakom.
 
Nåja. Fredagen innehöll mest begravning och minnesstund. På kvällen var vi på Czerwony Wieprz och åt, vilket vi tänkt förra gången men inte hann. Efteråt gick vi förbi Krakowska Manufaktura Czekolady så jag till slut fick min choklad. Och kanske gav Wedel mig för höga förväntningar förra gången men pralinerna var en besvikelse. Den varma chokladen var dock godare än Blikles. 
 
Lördagen innebar utcheckning och resa mot Kołobrzeg. Tanken var ursprungligen att de två sista dagarna skulle spenderas i Świnoujście men efter strul med hotellbokningen blev det en stad ett par timmars bilresa österut. Där badades det, tittades på bombskydd och åts fisk i olika former. Precis sånt som man gör på en badort. För det var precis vad det var; turister överallt och man blev tilltalad fler gånger på tyska än polska. Inte så konstigt när man är så nära tyska gränsen förvisso. 
 
I går lämnade vi Kołobrzeg och körde mot färjan i Świnoujście. Vi kom ombord, fikade, sov och var sedan i land i Sverige. Knappt fyra timmars bilfärd till och sedan var vi hemma. I natt sov jag fyra timmar och ska nu försöka kompensera det. 
 
Sammanfattning: trots byte av hyrbil, åksjukt barn, ombokning av stad och hotell, rusningstrafik, barn med nervös mage och ute- och inlåst i hytt, slutade resan på plus. Vi fick trots allt se en tirowka eller två, flertalet strorkar samt värdshus med halmtak. 

Jag gjorde något dumt

Det var illa nog när vi skaffade konto hos Viaplay. För att se fotboll, hette det. För att börja följa varenda konstig serie som fanns i utbudet, blev sanningen. Nu är jag fast. Som jag nämnt tidigare
 
Så det är väl klart att jag nappade på erbjudandet från Tele2: två fria månader hos HBO. Jag har redan fastnat totalt i Masters of sex och Peter tittar på Strike back. Vi kan väl säga att vi har skilda intressen ibland... 
 
Tillägg: inte blev det bättre av att jag skaffade konto hos Playpilot. För att hålla reda på mina favoriter. (Och inse att jag kanske behöver Netflix med.)

En mager katt

I fredags var jag på Västra djursjukhuset med Oskar. Han har magrat mycket på sistone och vi var där och tog diverse blodprover. I går ringde de med svar på proverna. Han har diabetes. Vilket kommer innebära en del förändringar i utfodring och rutiner. Just nu sitter jag och söker en massa info på webben och har lugnat ner mig något. Jag slåss mycket med tanken att inte plåga honom (är det en plåga?) med en behandling som innebär dagliga sprutor och blodprover. Samtidigt är det ingen dödsdom; katter kan bli friska från diabetes och leva många år till. Då kan det vara värt ett år eller två av sprutor och mat på regelbundna tider, vilket innebär att åker vi någonstans måste vi vara hemma vid ett visst klockslag alternativt ta med oss Oskar och insulin. 
 
I veckan som kommer ska vi till Västra igen och träffa en diabetessköterska för att gå igenom vad det innebär att ha och ta hand om en katt med diabetes. Vi tar det därifrån. 

Tappad

Plötligt hittar jag mig själv promenerandes i skogen halv åtta en söndagsmorgon. Hur hände det egentligen? Jo, det började med att vi på jobbet anmälde oss till TappaTrampet. Något de tydligen gjort tidigare och förvånansvärt många var med på så vem vågade tacka nej? Tack och lov hann jag få stegräknaren innan vi åkte till Warszawa så jag tjänade in en hel del steg där, bland annat 24000 steg en dag. Väl hemma blev jag lat och bekväm igen.
 
Det hände dock något i mig när jag gick in på Tappas webbplats och såg hur övriga låg till. Plötsligt tänker jag att 15000 steg om dagen inte borde vara omöjligt. Allra helst 18000. Och om jag ett par dagar går 20000 per dag höjer jag mitt snitt och behöver inte ligga så våldsamt långt efter övriga. Samtidigt har jag en realist inombords som säger åt mig att om jag snittar 3500 steg totalt en vanlig arbetsdag, måste jag promenera ett par timmar för att ens komma upp i lägst önskad summa. Alternativt börja träna squash som ger 292 steg per minut (och lägligt nog finns squashbana på jobbet).  
 
Nu återstår att se om den återuppväckta tävlingsmänniskan vinner över latmasken. Eller om realisten dödar oss alla.

Hej Sverige!

I tisdags flög hela familjen till Warszawa. Det var ju några år sedan sist så för Karls del var det som ett första besök. Så vi bockade av de typiska kulturpalats och gamla stadsdelar. Den här gången blev det till skillnad från förra varken några Gestapohögkvarter eller tsarfängelser.
 
Vädermässigt: åskoväder med ösregn på tisdag, halvmulet onsdag, torsdag och varmare på fredag men sommarregn då och då. 
Matmässigt: det åts på mjölkbar, fikades på Blikle och intogs finmiddag på första maj. 
Sightseeingmässigt: vi såg minnesmärkning efter ghettot, gick längs Prozna (som numera renoveras och inte är lika spännande även om det är fint), beundrade takträdgård på universitetsbiblioteket och räknades stridvagnar på militärtekniskt museum. 
 
Givetvis var det vissa typiska saker jag kunde skippat men som barnen roades av. Sedan fanns det saker som bjöd på överraskningar. Som generalrepetitionen av hundratals soldater vid Den okände soldatens grav. Tydligen skulle det hälsas på presidenten på nationaldagen den tredje maj så de övade och övade. Vissa saker blev jag även besviken på. Som att chokladfabriken inte erbjöd guidade turer. Och att vi gick förbi Krakowska Manufaktura Czekolady utan att gå in. Vi gör det sen. Sen blev aldrig av. Jag hade gärna besökt biblioteksträdgården när den stod i full blom. Mest besviken är jag på mina (och övriga familjens) fötter som inte orkade mer. 
 
För att sammafatta resan citerar jag Peter från sista kvällen: vi är inte klara med Warszawa. 

Självplågare

Som för att straffa mig själv efter den intensiva veckan, tog jag ett bad med tillhörande skrubb. Det kan tyckas att det är allt utom plågsamt och visst; ett varmt bad är skönt och en skrubbning är skönt. I dag gjorde det mest ont. Vilket var skönt på sitt sätt. Att gnida en lavasten hårt mot huden och sedan sänka sig i hett vatten (med eukalyptusolja) gör ondare än man tror. Att man innan skrubbningen dessutom skållat huden med det varma vattnet, förbättrade inte läget. Jag toppade självplågeriet genom att hälla lera i både öron (inte så ovanligt) och mun (första gången!). På plussidan: jag är ren inom och utom. 
 
Efter en kalldusch la jag mig på golvet med vidöppet fönster och väntade på att huden skulle torka. Vinddraget var en god tröst. När jag hade torkat, smorde jag in hela kroppen i kakaosmör. Alla plågor är nu förlåtna och huden älskar mig igen. Nu ligger jag nerbäddad och häller kakao invärtes: en kopp varm choklad med kokosolja. Nu lär jag sova djupt. Det förtjänar jag. 

Vår

Det är officiellt. Vinbärsbusken knoppas, påskliljorna är på väg upp ur jorden och tvätten kan torka ute. Dessutom hittade jag årets första fästing som bitit sig fast på mig. Så nu är det vår. Inget mer pälsfodrat, bort med ylletröjorna. 
 
Jag står här med dubbelt så många krukväxter som i går. Det har planterats om elefantöron, garderobsblommor, ett antal kaktusar och annat. Så om någon känner sig sugen på meterhöga växter har jag nog ett par över. Platsbrist (och krukbrist) gör att jag inte planterar om porslinsblommorna och svärmorstungorna riktigt än. 

Typiskt

Det utlovades först en riktigt varm helg. Sedan backade metrologerna och sa att det skulle bli kallare, men ändå sol. Så mina planer för helgen var att plantera om alla krukväxter, utomhus. Sedan skulle högtryckstvätten få arbeta lite; tvätta hjul, stenplattor och trappor. Om jag hann skulle jag dessutom gräva lite. Jag måste plana ut marken och luckra upp jorden (leran) inför planteringarna. 
 
I går var det ingen idé att gå ut. Det var kallt. Väderprognosen för i dag såg bättre ut så jag väntade. Och vaknade till regntunga moln och snålblåst. Men tydligen vaknade jag på den optimistiska sidan; kanske blir det bättre framåt dagen. Under tiden tänkte jag plantera om orkidéerna, det är ok att göra inomhus. Sagt och gjort, sju orkidéer står nyfriserade och uppfriskade i fönstret. Lite skräpigt blev det men ändå överkomligt. Och så gör jag misstaget att se om väderprognosen ändrats. Japp. Halvmulet, helmulet och sedan regn. Med varning för hård blåst. Så nu sitter jag och beställer fröer för plantering om ett par månader. Då borde solen hittat till Hindås. 

Huvudvärk

Är det så "illa" att jag inte druckit alkohol på så länge och inte minns hur en baksmälla känns? Eller snarare att jag inte druckit vin på evigheter. Så värst många glas blev det inte i går till melodifestivalen men ändå känns det som någon renoverar i huvudet. Är det ett tecken på att jag ska hålla mig ifrån alkohol överhuvudtaget eller bara vin?

Hjärta Thåström forever

Det känns ganska givet att man sitter och lyssnar på Thåström. Just nu. Mannen som följt med genom livet, på ett eller annat sätt. Kanske är det därför tonårssmärta och festivalnostalgi skakar om mitt inre vid genomlyssning av nya skivan. Texten är ny, innebörden densamma. Melodin är annorlunda, musiken välbekant. Rösten är och förblir den som alltid varit. Hjärta smärta. 
 
Nu har inte nya låtarna fått någon egen innebörd (än) så visst är de gamla bättre. Men Thåström kommer för evigt bli älskad och förlåten. Vi kommer alltid ha Arvikafestivalen och Eriksbergshallen.

Thåströms nya

I går när jag kom till jobbet spelades Thåströms Karenina på radion. Jag var tvungen att sitta kvar i bilen och lyssna klart. Sedan klev jag ur bilen och in på jobbet och fortsatte dagen som vanligt. Thåström kom fort men försvann på samma sätt. 
 
I dag fick jag ett mail från Spotify. De rekommenderar mig att lyssna på Thåströms senaste låt som tydligen släpptes i dag. Så nu sitter jag här och lyssnar igenom allt Spotify har att erbjuda med honom (även om Balladen om briggen Blue bird är och förblir bäst). Det är något med den mannen som får mig att må dåligt på ett bra sätt. Han träffar på ett ställe som får mig att vilja spy samtidigt som jag vill måla med svart akvarellfärg på stora vita ark. Jag vill skapa tokiga saker för att få ur mig det svarta inom mig. Utan att ens veta att jag bär på något svart. 
 
Jag var för övrigt inte så imponerad av den nya. Men det kanske krävs ett par lyssningar. Den får mig dock inte att må dåligt. 
 

Ny på jobbet

Första veckan har passerat och jag har överlevt. Jag är grymt trött men det bottnar mest i att jag inte är van att gå upp halv sex varje morgon. Vänlig medarbetare berättade att han aldrig vant sig, ens efter flera år. 
 
På jobbet gör jag precis sånt jag vill syssla med. Och det är ok att jag blir precis så nördig som jag önskar när det kommer typografin. Jag kombinerar strukturen från html med ISO-standarder och gestaltningslagar. Resultatet syns förhoppningsvis till hösten när katalogen ska tryckas. Och utöver det är det datablad och webbplats som ska tas omhand. Man kanske kan säga att det där med elmotorer inte är så illa ändå. Otippat, men inte illa.  

Mitt 2015

Lisa skrev en så fin lista över målen 2015. Jag blev helt klart inspirerad. Mest över tanken att inte ställa så extrema krav på året. Så här kör vi: 
 
Trivas grymt bra på nya jobbet. Bygga koja med barnen. Upptäcka ny musik. Läsa mer. Surfa mindre. Odla fler ätbara växter. Lära mig äta de odlade växterna. Sluta tveka. Få det gjort. Vara lycklig. 
 
Sådär. Inte alltför ouppnåeliga mål va? 

Uppdatering

Till slut kom jag fram i telefonkön. Till ingen nytta egentligen. Handels a-kassa kunde absolut inte hjälpa mig. Lagt kort ligger. Dock avslutade killen samtalet med att undra om jag hade några andra frågor han kunde svara på och han önskade mig lycka till med nya jobbet. Och jag fick numret till Unionen. Men det byråkratiska kunde han inte hjälpa mig med. 
 
Efter de två timmar jag lagt på telefonkön till Handels a-kassa var jag mindre sugen på att ringa Unionen direkt efter, för ännu mer tid i kö. Men få det gjort, tjuren med hornen och allt det där. Efter max en kvart i kö (här var det ingen som sa vilken plats jag hade tyvärr) kom jag fram och talade med en mycket trevlig kvinna som absolut kunde hjälpa mig. Inga problem! (Sa jag att hon var norrlänska dessutom? Till skillnad från stockholmaren hos Handels a-kassa. Nej, jag dömer ingen.) 
 
Så in med en blankett och komplettera med uppgifter när det är dags. En sak mindre att bocka av på listan. Any.do har en käck app för det, även om Astrid var bättre och trevligare. Astrid peppade, det gör aldrig Any.do. 

Viss reklam tack

Säga vad man vill om reklam men det där med anpassad och riktad gillar jag. Ibland blir jag förvånad och glad, ibland misstänksam och skeptisk. 
 
I dag fick jag ett mail från Tripadvisor. Enligt dem skulle våren i Paris passa ypperligt. Ja, det kan man kanske tycka. Betalar du? Fast om nu Paris inte skulle locka, tror de att Köln, Barcelona, London eller Rom passar bra. Och visst; Köln är ganska troligt att jag återvänder till redan i sommar (vi minns alla sushin!) och Barcelona har fastnad för evigt, även om det inte står på turlistan på ett tag. London och Rom är lite mer wild cards. Kan både ha och mista. London skulle man nog upplevt som tonåring, nu lockar de skotska vidderna (och cidern) mer. 
 
Längre ner i mailet nämns platser som stockholmare besöker. Skönt, då vet jag att jag ska undvika Köpenhamn, Berlin, Bangkok och New York. Värre är det med att försöka undvika Göteborg, som de även besöker. Vill man hellre besöka mindre kända ställen rekommenderar de att jag åker till Da Nang, Ao Nang, Bodrum City, Limassol eller Sihanoukville. De är definitivt mindre kända för mig, jag skulle inte ens kunna gissa var i världen de låg. 
 
Så mitt i allt reklamflöde sitter jag nu och reseplanerar. Trots att jag är fattig student mellan jobb. 

Snart är terminen slut

I går fick jag in näst sista uppgiften i e-handelskursen. Nästa vecka kommer den avslutande uppgiften som troligtvis är en sammanfattning av vad jag (ska ha) lärt mig. I dag fick jag in näst sista uppgiften i typografikursen. Nu kan jag fokusera på den avslutande uppgiften där med. Dels en teoretisk del och dels en praktisk. I dag började Karl skolan igen dessutom så det är lite lugnare på förmiddagen. Så jag känner att jag har ett par "plustimmar" i dag och i morgon där jag faktiskt kan få lite gjort. 

Var god dröj

Hur jag har spenderat de första timmarna i dag? I telefonkö. För att den mänskliga faktorn inte kan göra rätt hos a-kassan. 
 
Fortsättning följer. Om jag väl lyckas komma fram i dag. 

RSS 2.0