Försök köpa könsneutrala böcker och tidningar

I söndags skulle Karl och Tyko på kalas. Barnet som hade kalaset hade önskat sig (eller var det mamman?) bland annat böcker från Olika och Sagolikt. Alternativt basic barntidningar från Ica. 
 
Alltså. Vet ni hur svårt det är att hitta dessa böcker på Akademibokhandeln?! Förutom Kivi-böckerna; det hade de faktiskt två. Ja, ett ex av varje alltså. Nu gillar jag tyvärr inte just dessa så jag kände inte att jag kan stå för en sådan present. 
 
Så blicken började vandra. Och fann Lisa Bjärbos bok om Ivar bland annat. Jag stod länge och väl och klämde på den. Mest för att jag gillade blogginläggen om dinosauriedjungellådan så otroligt mycket. Men vem vågar gå utanför boxen (på fler än ett sätt) när det gäller en så specifik önskelista? Så dinosaurieböcker får jag köpa till mina egna ungar. 
 
Det där med basic tidningar från Ica då? Där tänkte jag lite bredare dock och gick till Pressbyrån faktiskt. Och blev grymt besviken. En massa specialnummer och magasin som inte alls fanns i "verkliga livet" aka föräldrar-kan-välja-att-starta-egen-prenumeration-om-ungen-älskar-blaskan. Men visst plockade vi på oss lite tidningar ändå. Även om jag grät lite inombords att till och med könsneutrala Min Häst (nåja) blivit överöst med rosa och kräkglitter. Vill barn verkligen att allt ska vara så glittrigt och pastelligt? Även när det handlar om söta djur? Djur bajsar (jag vet!) och det är inga regnbågar kan jag tala om. 

Utanför bekvämlighetszonen

Är det ok att jag kräks lite? När jag gjort något som jag är skitnervös inför och hoppas och vill, vill vill? Jag vill inte jinxa något. Frida sparkade lite på mig i fredags när vi gick på after work, så nu är det gjort. Jag vill ju också sitta så där nervös och hoppas. 

PMDS och dess fula monster

Och så kom nedförsbacken. Jag borde insett att gårdagens bitterfitta skulle förvandlas till hon som bara vill skrika och gråta hysteriskt. Som en berg- och dalbana beter det sig; först uppför då jag surar och blir arg, sedan nedför då depressionen kommer. Hur brant och lång backen är, beror på hur jag skött mig månaden innan. Snäll mat, lite socker och ingen alkohol. Då är det rena barnbacken. Fast den senaste månaden har jag byggt på fint med festival, utgång och semestervin. Backen lär bli avgrundsdjup.
 
Det kunde inte komma olägligare. Varken barnen eller jag har börjat skolan än så vi umgås hela dagarna. På gott och ont. I dag kommer Peter hem sent dessutom. I morgon var det planerat utgång med gamla klasskamraterna. Till helgen ska hela familjen på tur. Allt ska vara extra socialt med andra ord. När jag helst vill lägga mig under täcket och komma fram om två veckor.
 
Jag ska ju inte umgås med folk. Helst ska jag inte träffa någon alls. Samtidigt ska jag hålla mig sysselsatt. Jag ska göra komplicerade saker som kräver all uppmärksamhet, men det får inte gå fel för då faller jag än djupare. Jag behöver göra saker för att slippa tänka, slippa känna efter.
 
Jag räknar redan ner timmarna tills jag får gå och lägga mig. Till en vettig tid då det är "ok" att gå och lägga sig. Att jag sover dåligt på natten hjälper knappast, och när jag väl lyckas somna drömmer jag intensivt och förvirrat. 
 
Det här är ett inlägg för att kunna sätta ord på hur det känns. För att kunna komma ihåg hur det är, varje månad. Någon dag ska jag samla kraft och söka hjälp. Trots motståndet till SSRI-preparat, som verkar vara det enda som hjälper mot PMDS. 

Hej(a) bitterfittan!

För att slippa sitta och sura över fotbollen, lägger jag mig tidigt. Att titta på färg som torkar är i det här läget roligare. Det görs i form av nagellack. Två av lacken från Köln testas; ett pärlemovitt med confetti ovanpå. Jag är ännu inte vän med confettin dock; jag sitter gärna och pillar loss det. Troligtvis kommer ett nytt lack målas inom de närmaste dagarna. 
 
Nedersta vita lacket med tredje lacket i översta raden. Ser precis så 80-tal ut som jag hoppats.
 
Annars surar jag över det mesta i dag. Trots att jag fick svar från CSN och kunde ansöka om studiemedel. Trots att barnen varit förvånansvärt snälla. Trots att jag bara behöver köpa/låna hälften av kurslitteraturen. Och så vidare och så vidare. Det är helt enkelt en sådan dag. Då jag helst vill piska skiten ur någon. Eller bara borde ut och cykla en timma. Men nej; växelvajern behöver ju bytas och att promenera/jogga/springa hjälper helt enkelt inte mot aggressioner. 
 
Så jag målar naglarna. För det är något man ska göra när man surar. Verkligen. Fast när det är färdigt kan man vara lite nöjd i alla fall. Det blir ju fint i ett par timmar åtminstone. Och så kan jag drömma om Köln. Med världens bästa sushi, efterfester på hotellrum och båttur på Rehn. Precis som festivalliv ska vara. 

Ubåtar går före roller derby

Den 16 och 17 augusti har Borås Roller Derby try out. Ja, jag hade tänkt att gå dit. Men som vanligt krockar diverse planer. Lördagen är helt körd (fullbokad numera ändå) och i den bästa av världar kanske jag är hemma så jag hinner vara i Borås till 18:00 på söndagen. Det är dock ett alldeles för stort kanske, så jag skippar det. Jag satsar på vårens try out i stället. Då kanske jag faktiskt hunnit lära mig åka hyggligt. Vissa pessimister säger att jag borde hålla mig hemma och träna innan jag gör bort mig offentligt. 

Göra stan

I dag var det tänkt att det skulle vara min ambitiösa dag. Jag tänkte vid nio cykla ner till stationen och ta tåget till stan. Där skulle det införskaffas diverse smyckesdelar samt tittas på glasögon. Väl hemma skulle jag göra de där sakerna på listan häromdagen. 
 
I stället började det regna och det lutar åt att jag tar bilen till stationen, senare. Och som vi alla vet, inträffar mycket sällan tidpunkten senare, åtminstone på min klocka. Å andra sidan kan jag boka in mig på någon form av kvällsaktivitet i stället. Det känns helt enkelt inte ok att dricka alkoholhaltiga drycker innan 12. 
 
Och i går landade nästan ett ufo. Ok, det är en liten, liten söm kvar. Men sedan är den vita korsetten helt klar. Ja, jag måste köpa något att snöra den med; det enda jag hade var svart. Så när jag slutade med korsetten, påbörjade jag nästa projekt. Nu syr jag trosor för glatta livet. Tanken är att hitta ett vettigt tyg och sedan göra ett par (eller flera) ouvert

Det där med pool

Jag har nakenbadat och påkläddbadat. Jag har kvällsbadat och morgonbadat. Jag har solbadat och vattenbadat. Jag har smygbadat för att inte bli upptäckt av människorna i hagen bredvid (hästarna har redan dömt ut mig så dem blygs jag inte). Jag har flutit omkring och gjort min egen vattenbalett och jag har väckt barnasinnet med badankor och bollar. Jag har badat med och utan vin i glaset. Till och med min telefon har badat. Nu är jag uttråkad. Det är bara ett visst antal varv man kan simma i den lilla poolen innan man blir yr och begränsningarna kommer ikapp en. 
 
Kanske vore det trevligare att bada tillsammans med någon. Oavsett om det handlar om stökiga barn som gör svallvågor eller en vuxen man som mest badar för att svalka sig och sen går upp. Jag skulle till och med kunna slänga i några vänner där man sitter lite halvobekväm för att man har mindre kläder på sig än vid normalt umgänge. 
 
Men ok. Jag har i alla fall badat. I 30-gradigt vatten. Hemma i min trädgård. Så jag är rätt nöjd ändå. 

Från säng till soffa till pool

I morse åkte Tyko med mormor till Vara. Ungefär samtidigt åkte Peter och Karl mot Norrköping. Så vad passar jag på att göra? När de åkt, la jag mig i sängen igen. Jag försökte kompensera för sömnen jag gick miste om i Köln. Efter det var det dags för mat och då la jag mig på soffan framför tvn och såg ett par avsnitt av Crossbones. Vid det laget insåg jag att det var rätt varmt och gick ut för att ligga i poolen en stund. Så det är så jag varvat; nån timma i sängen med datorn, nåt avsnitt av nån serie på soffan och en stunds svalka i poolen. I morgon blir det nog mer pool, då med sangria som Peter så passande köpte i går. Det gör ju inget att den är slut när han kommer tillbaka på fredag. 
Hästar som galopperar, blommande kaprifol och inte
en människa i närheten. Det är så man ska bada. 
 
 
Ok. Jag har en ambitiös förhoppning om att hinna vissa saker: 
  • Bygga halsband
  • Sy korsett
  • Sy en krage eller två
  • Skörda potatis, morötter och mynta
  • Klippa buskar
Om det faktiskt är något på denna lista som blir av, återstår att se. Jag har i alla fall klippt håret och överväger en färgning. 

Synthare, nagellack och kölsch - only in Cologne

Årets Amphi var precis så bra som jag hoppats på. Trots att det var grymt varmt och jag knappt såg några spelningar. Det första åtgärdades med drinkar vilket var förklaringen till det andra. Efterfester gjorde att sömnen blev lidande men vad gör det? Det får man stå ut med en gång om året. 
 
Vi flög okristligt tidigt på fredag morgon till Frankfurt. Därifrån var det ICE-tåg till Köln. Vi kom dit ett par timmar innan vi kunde checka in på hotellet och valde att låsa in bagage på centralstationen och ta en rundtur på stan. Nagellacksgurun Emilie tipsade om KIKO så dit var jag ju tvungen att bege mig. Sedan visste jag sedan förra året (då jag köpte det grymma sandlacket) att P2 (som Emilie även tipsat om) fanns på DM. Utan att veta att DM fanns på flera ställen, letade jag efter just den butiken. Mest för att det låg ett sushiställe i samma köpcentrum. Vi hade lite svårt att hitta dock, så när våra (mest min) magar gav upp, valde vi Sweet sushi i stället. Och gudars, vilken sushi! Jag ångrar ingenting och så här i efterhand ska vi tydligen vara glada att det fanns bord då det är ett poppis ställe. Mätta hittade vi rätt och P2-lack införskaffades. 
 
På eftermiddagen checkade vi in på hotellet, skaffade festivalarmband och drack kölsch. Vi promenerade till centrum där vi åt god mat och drack mai tai. Sedan efterfest på vårt hotellrum.
 
Det blev givetvis mer turistande i stan. Och fler nagellack. De lacken är dock mer osäkra då ingen guru tipsat om dem. Vi tittade på Kölnerdomen då Peter och Mike fått för sig att klättra upp i tornet. Det blev båttur på Rhen där solen brände vinden fläktade. Vi hittade dessutom en loppis som sträckte sig en bra bit längs floden. Så allt har inte varit partajande.
 
Resten av helgen var lite mer festivallik. Det hängdes mest på festivalområdet, sågs några band och åts trist wok. Till detta blev det cider. Tills drinkbåset upptäcktes. Sedan blev det Cuba libre och Tequila sunrise för hela slanten. Och efterfest med kölsch på hotellrummet. 
 
På måndagen skulle vi åka hem men hade problem med att checka in på flyget. Mannen i hotellreceptionen var så vänlig och hjälpte oss att ringa Lufthansa och till slut löste det sig. Den sena incheckningen gjorde dock att vi fick separata platser på både tåg och flyg. På tåget löste det sig då ingen gjorde anspråk på den tomma platsen bredvid min och väl på flygplatsen pratade vi med Lufthansa. Det plus att tåget var 20 minuter sent, gjorde det lite stressigt på flygplatsen men vi hann köpa den utlovade kringlan till Karl. 
 
För att ta det hela i korthet: jag köpte troligtvis för många nagellack, önskar jag sett fler band och åt mitt livs godaste sushi. Så nog finns det anledning att åka dit igen. 

Två devondamer söker nytt hem

Det har hänt igen. Den här gången är det självaste Lilla Di (och hennes moster) som söker nytt hem. Stina kan tyvärr inte behålla sina fina kattor och därför behöver de omplaceras. Di hade fått bo hos oss alla dagar om det inte vore för bakåtsträvaren i familjen, och om mostern är något lik i humöret vore hon lika välkommen.
 
Det finaste med Di är hur hon och Olle trivdes ihop. Di har ju bott hos oss under ett par parningsveckor och Olle har nog aldrig varit nöjdare. Dis mamma var på besök hon med vid ett tillfälle men det var aldrig samma mys som med Di. Attans, attans att jag inte får bli crazy cat lady fullt ut... 
 
Bilder på katterna finns på Instagram. Där kan man även ta kontakt med Stina om man är seriöst intresserad av katterna. 

Hur länge får barn vara nakna?

I går frågade Karl mig varför man inte var naken på stranden. Det tog alltså två och en halv vecka av simskola, och dagligt strandhäng, innan han i alla fall högt ställde frågan. Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara. Eller det svaret han fick, förstod han nog inte riktigt. Att samhällets norm ser ut på det sättet. Han, inte ens sju fyllda, nickade och verkade nöjd. Jag förtydligade med att vissa människor är obekväma i att vara nakna och därför är obekväma om andra är nakna. Kanske borde man hänga på nudiststränder och slippa (skjuta upp) problemet. 
 
Frågeställningen dök upp samma dag som Navid Modiri beskrev på Facebook hur hans inte ens femåriga dotter skyler sig med handduk när hon byter om på stranden. För att folk inte ska se, vad hon anser, hennes fula rumpa. Så klart spred sig detta i media, bland annat i GP. Det gör ont i hjärtat när jag tänker på det, dels för hur jag själv gömde mig i en handduk när vännerna lekte på stranden och dels för att jag aldrig någonsin vill att mina barn ska känna samma sak.
 
Karls fråga var därför en lättnad. Att han ännu är ett barn som inte gör någon skillnad på pojkar och flickor. Hur länge håller det i sig? Jag hoppas för alltid. 
 
Hur länge är barns nakenhet ok? Karl står helt ogenerad och byter om. Han ser inga problem i att bada naken egentligen, men min egen uppväxt gör att jag säger åt honom att ha badbyxor på stranden. (Att han hellre vill ha baddräkt är en annan historia.) Hemma i poolen är det ok. Vissa av hans vänner vågar däremot inte bada nakna om de är på besök och ber om att få låna badbyxor. 
 
Är det skillnad på pojkars och flickors syn på nakenhet? Eller är det föräldrarnas syn på nakenhet som påverkar? Om föräldrarna går nakna och visar att de trivs med sina kroppar, borde det tänket smitta av sig? 
 
Jag vill att mina barn ska ha en naturlig syn på sina, och andras kroppar. Jag önskar att min egen syn var bättre. Visst ska generationerna utvecklas? 

Hänger lite på stranden

Första veckan av fyra är avklarad. Av Karls simskola alltså. Oavsett väder har den lilla pojken kastat kläderna och plaskat i vattnet. Enligt skylt på det lilla uthuset har det varit runt 20 grader varenda dag men jag tror de varit lite opimistiska ibland. 
 
Så sommarlovet har hittills varit rätt soft. En timmes häng på stranden, som jag knappt visste existerade i Hindås, är det mesta som planerats om dagarna. Och det är ändå rätt skönt att något är inplanerat så man måste ta sig ut på något. Om en vecka börjar Peter sin semester och då blir det väl mer "på riktigt". 
 
 

Sommarlov

Jag skulle kunna skriva om så mycket. Men vem har tid att sitta vid en dator när det är sommarlov? Solen skiner och jag har, som vanligt när det sker, lyckats bränna mig.
 
För en vecka sedan var det skolavslutning för Karl. När blev jag så vuxen? Att jag har ett barn som har skolavslutning? Jag är väl bara barnet själv? (Eller hur...) Det var i alla fall fint på alla sätt. Barn som sjöng, rektor som höll tal och glass i klassrummet.
 
För min del slutade skolan den åttonde juni. I väntan på eventuell komplettering, har jag dock inte slappnat av. Förrän i dag. Sista kursen blev godkänd! Så nu är jag officiellt klar med utbildningen och Borås. Om jag inte ska ta kandidaten om ett år...

Världens farligaste möte 2014

Jag har ännu inte riktigt kunnat smälta mötet på Liseberg förra tisdagen. Hela dagen satt jag på Lisebergsteatern och lyssnade på olika talare från helt skilda branscher men som ändå hade något gemensamt; e-handel. Det var så oerhört givande och bekräftade var jag hör hemma. Oavsett om det pratades om Kicks omnikanaler eller iBeacons. Creunas femton minuter i rampljuset var grymt inspirerande och fick mig att vilja skicka en spontanansökan till dem.
 
I det stora hela var det en sak som talarna hade gemensamt, oavsett om de talade om SEO eller moms. Alla brann för det de sysslade med. En genuin kärlek till sitt arbete fanns överallt. De visade att jag inte slösat bort två år på högskola. Jag fann mig själv förvisso. Men det var den person jag räknade med att finna. 
 
Visst vore det elakt mot Star Republic att inte nämna allt kringarrangemang. För visst kunde man åka Helix och bada bastu; hur ofta får man chansen till det på Liseberg? Personligen hoppade jag över det. Och visst bjöds det på champagne och schnitzel. För min del avalkoholiserad och vegetarisk version. Det är väl det enda som kan förbättras till nästa år (för nästa år blir det!): torra halvfabrikat är inget som vegetarianer är så sugna på. 
 
Summering: tack som fan! 
 

Flygdag i Kallinge

I dag har jag kompenserat för om inte all, så åtminstone en hel del av den tid jag suttit inne framför en dator de senaste veckorna. Klockan 0600 begav vi oss hemifrån och föst nu, 2230, är vi hemma. Under hela den tiden har vi varit ute och utan dator. Nåja, några timmar i bil blev det ju men ändå inte uppkopplat. Ett foto delade jag med mig av på Instagram, det måste man ju. 
 
 
Sammanfattning: dagen var varm. Jag lär inte bli mer solbränd resten av sommaren. På ett flygfält finns mycket lite skugga. Dessutom är inga flygintresserade vegetarianer, överallt serverades kött. Jag överlevde på godis och pommes. 

En lördag på stan

I dag passade jag på att vara ensam. Ensam med Camilla. Inga barn, inga män. Bara tur på stan med tillhörande shopping. 
 
Det hela inleddes med à la Londons vårmarknad i Konserthuset. Många fina saker fanns där, men jag har varken plats eller pengar till dem just nu. En ring från Eyeseei hade varit nice. Eller varför inte storm trooper-affischerna från Cisternas? Jag är extra förtjust i pinup-varianterna. 
 
Efter detta blev det en allmän tur. Nästa mål var Andra långdagen men det startade inte förrän tolv så vi dödade en timme i Haga. Basar GBG hanns också med. Och sushi, icke att förglömma. Mycket mer kunde säkert hittats på då det var både West pride, Summerburst och Hammarkullekarneval i dag. Detta jippo räckte alldeles ypperligt åt oss. 
 
Så nu har jag inhandlat läggningsvätska, hårklämmor och annat som ska göra mig fin inför examensmiddagen. Nu ska jag bara lära mig att göra pin curls innan onsdag. 

En bal på slottet

I går anmälde jag mig till examensfesten. Det var lite svalt intresse men efter lite pushande verkar det som vi blir ett gäng trots allt. 
 
För att jag ska vara helt nöjd med klädseln den kvällen, tänkte jag vara ute i tid och beställa något fint. Jag lär inte hinna få min beställning från US of A innan dess, så den räknar jag inte med. Den följer i stället med till Köln. 
 
Jag har i alla fall hittat en klänning. Den beställs i dag och förhoppningen är att den sitter som en dröm. Både till utseende och komfort. Nu till mitt stora dilemma: vilket nagellack ska jag ha? Liten detalj kan tyckas, men det är just de små detaljerna som gör skillnaden. Sedan kommer skor, hår, övrigt smink och kläder. I den ordningen. 
 
För visst är det viktigt att webbredaktörerna är snyggare än bibliotekarierna? 

Dela inte allt

Bara för att jag just nu gräver ner mig i informationssökning, forskningsmaterial och källkritik. 
Läs hela inlägget The Pocket Guide to Bullshit Precention, där bilden kommer från, om källkritik. Allt är inte sant på webben. 

Min arbetsplats.

I dag har jag rensat på mitt skrivbord. Jag har tagit tag i alla noteringar och anteckningar jag gjort om mitt examensarbete och strukturerat upp allt. Just nu går jag genom en del av litteraturen och skriver ner det som kan vara relevant för rapporten. Sedan läggs böckerna i en hög som ska tillbaka till biblioteket. 
 
Det är rätt skönt att bara rensa undan en massa saker. Att göra som figuren i Anslagstavlan, om någon minns den. Det är trots allt ett par saker som jag är helt klar med. Visitkort är beställda, då finns det ingen anledning till att ha pappersprover liggande på skrivbordet. Ner med dem i en mapp. Helst hade jag velat ha ett skrivbord med hängmappslådor. Eller ännu hellre; ett arkivskåp. Snyggt och praktiskt. 
 
Tyko är fortfarande hemma. Just nu sysselsätts han med Nalle Puh och hans vänner. Det känns inte helt hundra men något måste jag få gjort. Annars stressar jag sönder mig. Och kanske hjälper det lite med ett städat skrivbord. 
 
 
Önskar att jag kunde säga att mitt skrivbord såg ut så här. Det är så långt ifrån man kan komma. Tänk snarare stooor temugg, gammalt godispapper, kurslitteratur lite överallt och pappershögar som ska tas itu med sen
 

Sjuk situation

Att vara hemma med sjukt barn två dagar förra veckan, gjorde mig inget. Då. Att sedan ha två dagar extra med hela familjen ledig gjorde heller inget. Jag kunde faktiskt koppla bort examensarbetet och umgås. Och allt var så där bra
 
Det är mindre bra i dag. Natten till måndag tyckte Tyko att det var bra att ha feber igen. Och han har fortsatt med det. Inget annat, bara feber. Jag hade ju hoppats på de där vattkopporna men icke. Jag känner mig själv lite matt. Om det är feber, väljer jag att ignorera det. Magkatarren motar vi med omeprazol. Huvudvärken får paracetamol. Som om inte det vore nog, är det schlagervecka. Semifinal ett i går, vilket gjorde mig aptrött. Semifinal två i morgon, kommer inte göra mig piggare. Final på lördag, jag lär somna innan alla bidrag visats. 
 
Jag behöver väl inte påpeka att examensarbetet har blivit lidande. Rejält. Samtidigt börjar jag få ordning på saker. Det är bara det att när jag väl sitter och kodar och kommit in i det ordentligt, ska barnet byta film, ha nya batterier i spelkontrollen, hjälp att ta ner ett nytt pussel eller annat som distraherar. Jag förstår honom, fullt ut. Och jag vill gärna kunna fokusera på en sak. Vill ta hand om min febriga unge. Men jag kan inte släppa arbetet när jag närmar mig deadline. Jag är inte av eller på. Livet är inte digitalt. 
 
Sjuk unge däckade i soffan, lagom bekvämt. 

RSS 2.0