För nästan ett år sedan insåg jag att man kan se serier på Viaplay. Ja, Peter har konto för att kunna se fotboll. Så jag började botanisera bland utbudet. Och nog har det blivit ganska många serier sedan dess. Några är avslutade (på gott och ont) och några följde jag sedan innan. 

 

Jag skulle kunna skriva en lång lista och låta det vara så. Men vad ger det? Serierna är trots allt uppdelade i olika kategorier. Som de jag började titta på i brist på annat och inte kan slita mig från. Där hamnar Crossbones och Outlander främst. Båda är bra och jag jobbade mig snabbt igenom de avsnitt Viaplay erbjöd. Några som varit över förväntan är även Black box, Red widow, Damages, Rush och Unforgettable. Sedan har jag sett Castle, Rabbit falls och Men at work i (rejäl) brist på annat. Eller ja, jag ville snarare ha något att se som inte var så viktigt att jag var tvungen att se flera avsnitt i rad. Vill man slötitta så funkar även Community och Trophy wife. 

 

På Viaplay finns även serier jag sett tidigare och rekommenderar varmt. Sherlock, Firman och Alcatraz är sådana. Trots att Alcatraz aldrig avslutats. Och på tal om icke avslutat så ska man även ha sett de avsnitt som gjorts av The event och Flash forward. 

 

Och givetvis ser jag Agents of S.H.I.E.L.D., Continuum, Falling skies, Haven och Revenge som man hittar hos Viaplay. Blacklist började jag titta på men det var ett tag sedan sist, vet inte riktigt varför.  

 

Det finns även vissa serier som jag på grund av Viaplay måste följa och som inte längre finns i deras utbud. Det är Pretty little liars och Once upon a time. Var, när och hur jag ska ta upp dem igen är olkart men de är oavslutade för mig.  

 

I vissa fall kan man bara säga åt mig att läsa böckerna i stället. Och jo, Outlandersböckerna har jag sedan flera år. Och 2015 ska innehålla bra mycket mer litteratur än 2014 gjort. För bara häromdagen insåg jag hur fina vänner böcker är. Så Fördömd lästes ut på bara ett par dagar. Målet med 2015 är att en hyllmeter böcker ska läsas, minst. Och köps det fler, ska dessa läsas. Utbudet är stort; jag har ungefär 20 hyllmeter böcker som ännu inte är lästa. 

 

Efter en vecka av inget pluggande överhuvudtaget, känner jag mig stressad. Tvärtom mot vad jag borde. Jag borde njuta av ledighet och att umgås med min familj. I stället tänker jag på allt jag borde göra. Fast vad är det egentligen? Sista uppgiften i logistikkursen är inlämnad och grafisk teknik är slut sedan länge. Typografin har jag bara två uppgifter kvar och det flyter på så lätt att jag absolut inte borde stressa över den kursen. Det som kvarstår är e-handelskursen. Fast där har jag inte deadline förrän om två veckor. Så egentligen är det lugnt. Jag behöver dock åka till ena biblioteket och hämta en bok och det andra biblioteket för att lämna några. Senast i dag. 

 

Övriga i familjen är just nu och åter snowracer. Äntligen kom det snö. Det sägs att den ska försvinna snart så de passar på. Tyko fick ju en egen snowracer förra året men då ingen snö kom, blev den kvar i sin kartong omonterad. Jag hoppas att de tar igen det rejält nu. Och att jag får nån timme eller två att se över studierna. Så jag åtminstone kan sätta igång ordentligt efter ledigheten igen. 

Jag undrar om inte folk börjar känna av lite julstäming. Eller åtminstone folk som sitter på diverse kundtjänster. Den senaste veckan har jag varit i kontakt med ett flertal. På Apotek Hjärtat löstes mitt problem supersnabbt och bättre kundservice får man leta efter. På Klarna återkom man med tydligt svar på min fråga, även där med trevligt bemötande. Nu senast var det Svea Ekonomi, som förvisso dröjde någon dag med svaret men där justerade man förfallodatum på fakturan, utan att jag bett om något sådant. Jag är skitnöjd, rent ut sagt! Det är de små sakerna i livet som gör det, definitivt. Det är skönt att se att företag inser att kundservice är en viktig del och att man sätter rätt folk där. 

I dag är sista dagen för att acceptera högskoleansökan och anmäla sen ansökan. Jag har blivit antagen som reserv på de flesta kurser så jag anmälde mig på några extra. Jag menar; hur stor är chansen att man kommer in när man har plats 100+? Så ett par kurser i språk och genus har jag nu ansökt till. Som backup. Förhoppningsvis behöver jag dem inte. 

Jag vet att jag sagt det förr men jag älskar typografi! Det finns förvisso typografiregler jag medvetet bryter men det är en del av tjusningen. Just nu ligger pluggandets fokus på typografikursen och jag kunde inte vara nöjdare. Jag sitter i långa pass och glömmer tid och rum, mat och kisspaus finns det knappt tid för. Just nu: läser artikel om textens accessoarer. Jämförelser av personaltidningars användande av paratexter och annat totalnördigt som jag tycker så mycket om! 

 

Och det blir ju inte sämre av att föreläsaren i den här kursen är lättsam att lyssna på och skriver långa kommentarer om inlämningsuppgifterna. Jag hade gärna pluggat på campus på Linnéuniveristetet enbart för att få träffa denna människa dagligen. Nu blir det inga mer studier (på ett tag) men ska jag läsa något på distans så kollar jag extra på vem som håller i kursen. Är det Bo Uggla (bara namnet!) så anmäler jag mig direkt. 

Hösten inleddes med att jag blev antagen till tre kurser. Totalt skulle jag läsa 125 procent en tid, då en av kurserna var på halvfart och inte kvartsfart. Det var väl inga större problem. Jag hade ju själv valt inriktningen på kurserna och läser man något man är intresserad av, är det kul även när det är intensivt. Trodde jag.

 

När kurserna pågått ett par veckor fick jag meddelande om att jag antagits till en fjärde kurs, den i typografi. För att verkligen ta chansen att läsa den kursen tackade jag ja. Vem vet när man annars skulle få möjlighet? Så jag var uppe i 150 procent. 

 

Så intensiteten på kurserna har jag mig själv att skylla, ingen annan. Det har jag i denna utvärdering tagit med i beräkningarna. 

 

e-handel. Jag brinner för e-handel, det gör jag. Jag nördar gärna ner mig i analyser, bakomliggande e-handelsplattformar, konverteringsstatistik och annat. Jag hade stora förhoppningar på kursen. Och föll platt. 

 

e-logistik och e-business. Den här kursen la jag till för att ens komma upp i 100 procent. För att få tillräckligt med studiestöd helt enkelt. Jag hade inga som helst förväntningar och kände egentligen ett motstånd inför logistikdelen. Men. Det här har nog varit den kurs jag tyckt varit roligast och som jag fått ut mest av. 

 

Typografi och texthantering. Den kurs jag blev sent antagen till. Och den som gett mest kreativ frihet. Inom vissa regler och ramar givetvis för det är ju det den går ut på. Handledaren var underbar, det märktes att han brann för sitt ämne och ville lära ut.

 

Grafisk teknik. Jag trodde att denna kurs skulle ge mig mest och få mig att vilja grotta ner mig. Om det beror på upplägg, innehåll, handledare eller mig själv vet jag inte. Den kändes som ett tvång, något jag måste ta mig igenom för att jag sagt att jag ska klara det. Kursen borde gjort mig glad då det var detta jag började med på gymnasiet och saknat mest sedan dess. Ska jag vara ärligt trivdes jag mer i tryckeriet än i mörkrummet på. Men man kan inte få allt. Kanske hade jag för höga förväntningar helt enkelt. 

 

Men nu är jag klar. För den här gången. Blir det fler kurser i framtiden? Kanske. Kandidaten lockar fortfarande, även om jag i verkligheten troligtvis inte behöver den. Men diplomet på väggen vore fint. 

Jag sitter med det allra sista på rapporten i logistik. Jag justerar och ordnar källförteckningen och referenserna. Så det borde gå fort. Men det är precis tvärtom. Kanske beror det på att länkarna, som i vissa fall går till tidningar, måste kontrolleras och jag då hittar något annat intressant att klicka på och läsa om. Eller så är jag bara så trött på rapporten nu. 

 

Det sjuka barnet är för övrigt inte sjukt längre. Oförskämt pigg pockar han på uppmärksamhet, vilket är full förståeligt. Det kanske även påverkar studerandet; jag kommer helt enkelt inte in i flödet. 

VAB och tentaplugg går dåligt ihop. I natt vaknade jag av en ledsen, febrig kille som efter lite stök bäddades ner i min säng. Jag lyckades somna om strax innan väckarklockan ringde, vilket innebär att jag saknar tre timmars sömn. Dem hade jag behövt i dag, känner jag. 

 

För att över huvud taget få något gjort, studiemässigt, fick den febriga killen titta på film. Två filmer avverkades och jag hann skriva ett par sidor på rapporten som ska in senast söndag. Minus fredag-söndag då jag vet att det är omöjligt att plugga med familjen hemma. Jag börjar dock se ett slut och jag har passerat minimum antal sidor. 

 

Jag har dessutom fått ett par timmars studiero när han sovit. Feber är trots allt en bra "sjukdom"; inga kroppsvätskor som läcker och inga överenergiska barn som är för friska för att vara hemma men för sjuka för att vara borta. 

 

Han är hemma i morgon med. Jag har ännu inte bestämt mig för om jag hoppas att han är feberfri och därmed kan gå till dagmamman på onsdag, eller att han har såpass feber att han sover ett par timmar åt gången mellan matstunderna. 

Det tar ett tag, det medger jag. Men när jag väl kommit igång är det fullt ös. Och jag kan väl bara säga att jag älskar det. Just nu: fokus på logistik och hur det kan förbättras. Jag tycker det är underbart att läsa om nya vägar och lösningar. Urb-it och paketautomater är några av dem. Och jag grottar mig djupt ner i det. Lovely!

 

Men ok. Jag vet; jag har tolv dagar på mig att skriva en rapport på 10-15 sidor. Jag känner redan att detta monster kommer att växa enormt och jag kommer behöva ta bort ett par logistikmodeller, minst. Just nu har jag fyra-fem stycken och jag vill inte välja någon före en annan. För jag tror på dem allihop. Det finns för- och nackdelar med dem och det är precis vad som behövs i rapporten. Alla lösningar passar inte överallt.