Om och om igen har jag funderat på hur jag ska formulera mig. Det är, för mig, ett stort steg. På fler än ett sätt. Jag släpper en säkerhet, en trygghet. Samtidigt är det en miljö jag knappt vistats i på över två år. Jag känner mig inte riktigt hemma i den längre. Så det är dags att gå vidare. 

 

När jag var sjutton år började jag, en revolterande och skrikig tjej med rakat hår, praktisera i en fotobutik. En korrekt och strikt dam lärde mig allt jag kan. Hennes man stod för det gemytliga och fria tänkandet. Praktik övergick i sommarjobb som övergick i fast anställning. Anställda har kommit och gått och även ett ägarbyte har skett på vägen. Ett ägarbyte som gav nya idéer och inriktningar. Som gav mig mer ansvar och visade mig att jag kan själv. 

 

Jag har varit föräldraledig i två omgångar. Men återvänt och det har känts som jag aldrig varit borta. På gott och ont kanske. Jag bestämde mig för att plugga på högskola ett par år. Under tiden var jag tjänstledig. Egentligen visste jag inte om jag skulle gå vidare eller återvända. Det är en stor trygghet och det hade varit kul att låta butiken och personalen få nytta av mina nya kunskaper. Kanske gå all in och bli rejält duktiga på e-handel, med den osäkerhet och nya värld som kommer med det. Samtidigt som det finns en trygghet i att placeras i ett kontor, få bestämda uppgifter och göra dem dag ut och dag in. 

 

Jag vet inte hur jag rundar av femton år av mitt liv. Jag gillar inte att etikettera folk men i femton år har jag varit kopist, butiksbiträde och webbansvarig. En stor del av min identitet sitter trots allt i arbetsplatsen jag spenderat den mesta av min vakna tid på och med människor jag umgåtts mer med än min egen familj. 

 

Jag förstår delfinerna. Ajöss och tack för fisken sa allt. 

Man skulle kunna tro att jag passar på. Nu när barnen är hos mormor och Peter är på jobbet. Då borde jag väl kunna plugga lite till. Ta igen det jag känner att jag missat i veckan. Jag har inte riktigt haft full fokus på pluggandet. Jag har ju försökt, men jag har lätt vandrat iväg någon annanstans. 

 

Annars skulle jag kunna göra sånt jag annars inte har tid till eller känner mig för stressad för. Måla naglarna, piffa med håret eller till och med åka till stan för en fika med mig själv. Ta vara på egentiden. 

 

Vad gör jag i stället? River ur sängkläder och tvättar dessa. Diskar. Överväger till och med att plocka undan på barnens rum. Å andra sidan är det sådana saker som distraherar mig på vardagarna. Just för att jag pluggar hemifrån ser jag saker som borde göras och stressar upp mig för att jag hinner varken det ena eller andra. Så det kanske är bra att jag få undan det nu. 

 

En sak ska jag i alla fall se till att göra i dag, på min egentid. I dag är det roller derby-derby; Gothenburg Roller Derby möter Dock City Rollers. Var där. 

I dag är en sådan där dag som man inte riktigt vet hur man ska bedöma. För min del började den med att Peter kastade sig ur sängen strax innan min väckarklocka ringde. Han hade försovit sig och min klocka var inställd på för svagt ljus (wake up light) så redan där var jag förvirrad. 

 

Efter de vanliga rutinerna kom vi iväg. Ut till bilen, bara några minuter sena. Peter hade Citroënen, jag fick ta Renaulten. In med barn och väskor (idrott för Karl, Tykos vanliga väska och jag skulle till biblioteket och lämna och hämta böcker). Väl i bilen startade den inte Skit. Ringde Peter då den strulat lite innan men till slut startat. "Den funkar fint" sa han. Inte, sa jag och försökte dölja diverse svordomar. Gav upp några minuter senare då batteriet nästan var slut. Ut med väskor, palta på barnen ordentligt och bereda dem för en halvtimmes promenad. Vi kom kanske hundra meter innan en räddande ängel i skåpbil stannade. Japp, så ser de ut ibland. Vi fick skjuts ner till skolan, Karl kom bara ett par minuter sent och Tyko hann äta frukost innan den blev bortdukad. Själv hann jag med bussen till stan och bibliotek. 

 

Man skulle kunna tro att det slutade där. Icke. Vid bytet i Landvetter hoppades jag på ett smaskigt frukosterbjudande på Pressbyrån; det blev en Reztart. På plussidan: nu behöver jag inte testa det igen. Och jag blev mätt en liten stund. 

 

Väl på biblioteket fann jag en av två reserverade böcker. Bok nummer två fanns tack och lov i fler exemplar så upp och ner i trapporna en stund och tillbaka till busshållplatsen. Egentligen skulle jag missat bussen men den var två minuter sen. Ibland har man flyt. 

 

På bussen hann jag slappna av och "glömma" att bilen inte hade startat. Jag valde helt enkelt att skjuta upp problemet tills jag skulle gå av. Normalt står ju bilen och väntar på pendelparkeringen. I dag kunde jag förvisso kliva av ett par hållplatser närmare hemmet men jag fick i stället gå. En halvtimme senare var jag hemma, allt annat än inspirerad till att ta tag i kompletteringar och sena inlämningsuppgifter i grafisk teknik. 

 

Om några timmar gör vi om proceduren. Då ska jag hämta barnen. Peter gör det vanligtvis men han är på kurs. Så lägligt. Just nu väljer jag mellan att gå eller cykla. Går jag slipper jag släpa cykeln hem, cyklar jag går det fortare dit och jag kan lasta väskor på cykeln även om det är drygt att leda den. Vi får väl se. 

 

Denna dag är långt ifrån slut. Vi får se om den hamnar på plus eller minus. 

Nu har jag tröttnat på sönderstressad, torr hud i ansiktet. Från och med i dag tvättas alltså ansiktet morgon och kväll med konjakssvamp och sprayas därefter med salviavatten. Ja, jag fortsätter ju med min blåbärsolja på morgonen, den kan jag nog inte leva utan. Och när jag dricker både varm choklad och te har jag i en sked kokosolja för att smörja inifrån. Ska nog öka intaget avokado dessutom. 

 

Ja, jag vet att det verkar lite tokigt. Men det är ok. Om huden mår lika bra av det här som håret (och resten av kroppen) mår av rasulleran då är det värt det. Varje dag i veckan.