Jag fick nyligen ett märkligt samtal från en person jag inte talat med på över två år. Jag förstår inte detta med att höra av sig utan att vilja nåt speciellt heller.

Jag försökte, jag lovar. Men jag tröttnade fort.

Häromdan fick jag en tidning från Allt för föräldrar. Där var en sån fin artikel med foton av leende mammor som minsann hade träffats i en ankomstgrupp och nu var bästa vänner. Jag tänkte ge det en chans. Men har gett upp efter läsandet i "min" grupp i ca en kvart.

Äntligen tystnade Olle. Vi har varit utan torrfoder i tre dagar (leveransen har varit försenad pga vädret). Således serverades entrecote i söndags. Oroa er inte; det var en bit som legat lite för länge i frysen och Peter var inte längre sugen på den. Sen har det fått bli blötmat. Oskar och Otto har varit nöjda - Otto har nog inte varit så här tjock på länge. Men Olle har matvägrat. Tills nu. I dag kom DHL med vårt paket. Olle har kastat sig över matskålen och blir nog tyst för ett tag framöver. Skönt...

Precis när jag bestämt mig för en WS80 så kommer de med i-10. Kan man ha två? Eller tre blir det ju med systemkameran... Och den vill jag gärna köpa nytt objektiv till.

Fördel med WS80:

• Mindre format
• Vattentät

Fördel med i-10:

• Uppgraderad ansiktsigenkänning (den hittar numera katter och hundar med)
• Vidvinkel

För båda har ju snygg design, 5x zoom och allt annat jag vill ha. Jag får väl fråga Tobbe om man inte kan få klämma och känna på en i-10 först när den kommer. Annars är jag vansinnigt förtjust i WS80.

Och nej, det finns inget annat märke jag tittar åt än Pentax.

I går gjorde jag klyftpotatis av potatisen vi köpte i fredags. Den blev sådär. En lite jordig smak var för intensiv så ingen mer klyftpotatis av Snöboll.

I dag gjorde Peter potatismos av potatisen och det blev helt ok. Lite lös blev den men det var nog för att han hade i lite mycket mjölk. Annars var det ingen jordsmak eller så som kändes.

Nästa test blir potatisgratäng.

För en månad sen såg jag en liten, diskret annons i lokaltidningen. Då missade vi tillställningen. Nu, fyra veckor senare dök samma annons upp igen. Någon som säljer sylt, grönsaker och frukt från en lastbil. På olika ställen i närheten. Så efter jobbet åkte vi direkt till Hällingsjö för att hitta en lastbil vid Statoil. Precis när den parkerat strömmade det folk ur bilarna som stod parkerade runtomkring. Märkligt.

Vi gick därifrån med fem kilo äpplen, två kilo morötter, fem kilo potatis (Snöboll, en ny sort för mig) och två flaskor enbärsdricka. Karl tjatade inte om annat än äpplen och morötter när han fick syn på dem när vi kom hem. Så han fick ett äpple och en morot som fredagsmys och kunde inte blivit nöjdare.

Nu återstår att komma på vad man ska göra med alla äpplen. För även om jag och Karl äter ett var om dagen tar det lång tid innan alla är slut.

På tal om tidigare inlägg. Jag säger det igen.

Häromdagen var det nån av katterna som hade kissat på golvet. En stor pöl. Dagen efter hade nån skvätt lite grann. Båda incidenterna nån meter från lådan. I går när vi kom hem såg jag att Oskar satte sig i lådan så jag tänkte att det kan ju inte vara han i alla fall. Men han satt i lådan i över fem minuter. Inte normalt. Så gjorde ju Olle när han fick urinvägsinfektionen för nån månad sen. Suck. Men efter Oskars besök var det en stooor pöl. Så kissa kan han.

Förmodligen är det så att han inte gillar att de andra går på "hans" låda. Jag har ju en huv och en öppen låda. Olle och Otto går på den öppna då de inte gillar huven. Oskar vill vara ostörd. Pelletsen till den öppna lådan tog slut häromdan (dan innan pölen kom på golvet) så jag tog av huven för att alla katterna skulle gå på den lådan. Detta resulterade i att Oskar vägrar gå på lådan men som den gentleman han är håller han sig hellre än att gå på låda.

Jag ska inte klaga på honom; jag är likadan. Jag håller mig hellre än att gå på offentlig toalett t ex.

Så nu har jag tömt kattrummet på saker, skurat en gång och moppat två. Och tvättat fönster och ska byta gardiner. Jag har även skurat en och en halv låda (den öppna lådan och själva huven mao). Nu väntar vi på att det ska torka så att jag kan ställa in den rena lådan och sen skura den sista lådan. Sen blir det till att stryka gardiner. Om jag orkar ska jag även storstäda tvättstugan. Hallen ska i alla fall städas.

Kontentan: att dricka svarta vinbärssaft när man har järnbrist piggar upp mer än man tror.

Säga vad man vill men vissa ska helt enkelt inte använda internet eller datorer alls.

I dag är jag för övrigt lite trött. Trots att jag sov till strax efter nio. Karl är hos min mor denna helgen med. I går när jag frågade om han ville till mormor tjatade han inte om annat. Nonno, nonno! Så det gick ju inte att ångra sig där. Så när jag lämnats av på jobbet körde Peter Karl till min mor.

Så vi kunde slappa hela eftermiddagen i går. För inte gjorde Peter nåt med sakerna han hade köpt. Nej nej. I stället planerade vi slappkväll med Danilla. Vi (jag och Camilla) pratade graviditet och förlossning medan pojkarna roade sig med att prata om programmering. Sen tittade vi på Brüno. Jag förstår varför jag inte velat se den innan. Men helt värdelös var den väl inte; ett par gånger skrattade man. Då var nog Heartbreak kid som jag och Peter såg för ett par veckor sen värre.

Nackdelen med att ha Camilla och Daniel här är att det alltid blir en massa läsk och snacks över som man går och äter hela dagen efter med. Men jag antar att man får leva med det. ;)

I går efter jobbet tog vi en tur till K-rauta. Det införskaffades rör och prylar till ventilationen. Lagom spännande med andra ord. Fast jag fick med mig en katalog om badrum så nu fantiserar jag för fullt om nästa och nästnästa projekt. Borde dock bli klar med det jag håller på med nu först.

Jag vet att Peter har sagt det flera gånger om men f*n vad skönt det är att ha garage! Nu har jag (förmodligen) kommit på hur jag ska göra med mitt bord i syrummet så jag bar ut bordsskivan i garaget och började slipa den. Och nu är det matpaus och jag kan bara gå därifrån och lämna det som det är och återkomma om nån timma eller två. Och hade jag behövt slipa inne så hade jag svurit över allt damm. Och ok, det rätt bra att Peter har Festool-fetish; det går bra mycket snabbare med slipmaskin än för hand. Men det erkänner vi inte för honom.

Typiskt, typiskt, typiskt. När jag äntligen har hittat en vettig utbildning så är tajmingen helt fel. F*n rent av! Tidigare har det bara varit konstiga lull lull-utbildningar (Peters uttryck) jag har hittat. Eller sånt som motsvarar det jag redan har.

Antingen den här eller den här. Fast särskilt sugen på att läsa upp tekniskt basår är jag egentligen inte.

Istället för att spetsa mjölken med Likör 43 tar jag vaniljessens som egentligen används till kaffe. Lika bra, om inte bättre faktiskt.

Helgen var riktigt soft. Mor tog hand om Karl så att jag och Peter kunde kurera oss i fred. Så vi låg i soffan och tittade på film nästan konstant. Så nu har jag i alla fall sett Star Wars 1-3. Bara resten kvar.

Lite status då: illamåendet börjar väl försvinna lite grann. Men jag blir fortfarande åksjuk. Ibland riktigt illa. Jag vet inte vad jag hade gjort utan mina Seabands. Hellre det än att stoppa i sig tabletter. Dock ringde barnmorskan i slutet av förra veckan och sa att mina järndepåer är väldigt låga så trots ett Hb på 153 så måste jag äta järntabletter. Och dem mår man ju sådär av. Man kanske kan dricka Blutsaft i stället? Fast som jag minns det smakar det riktigt illa.

Och om illamåendet har gått ner så har klådan ökat. Jag trodde först att det lilla utslaget var nån form av nickelallergi pga nån knapp i byxorna. Men nu ser det ut som jag mött en svärm myggor och motat bort dem med magen. Det är väl inte riktigt rätt? För klåda kommer väl senare när magen växer mer?

Det känns som om jag får igen alla besvär som jag inte drabbades av sist... Fast som kompensation kan jag redan känna volterna i magen.

Det är så typiskt. I morse gick jag upp kvart över sex, duschade och gjorde mig i ordning. Jag hoppades att jag skulle må bättre än jag gjort under natten. Men icke. Det gör ont i hela kroppen och huvudet känns som om det är fullt med snor. Sovstunden jag skulle ha mitt på dan varade inte så länge den heller; det går knappt att andas. Och inte har jag energi nog att göra en nässköljning heller, trots att jag vet att jag mår mycket bättre efteråt. Men innan jag går och lägger mig i dag ska jag göra det, jag lovar.

Vem som smittat mig? Välj valfritt barn som var här i söndags. Karl snorade lite strax efter, Peter har klagat i ett par dagar om ont i öronen och snuva. Nu var det min tur. Tack tack.

Vi pusslar. Och pusslar. Men Karl är lugn och nöjd. Fast nog blir man lite trött till slut. Vi häller först ut bitarna på golvet och pusslar ihop dem där. Sen lägger vi pusslet i lådan igen. Bit för bit. Pusslar på nytt. Så sett ser man att alla bitarna är med tillbaks i lådan.