Jag hade innerst inne någon ynka, liten förhoppning om att vara frisk i dag. Det kändes ju feberfritt ett tag. Men jag vaknade och kroppen sa vänligt men bestämt nej. Jag masade mig ändå upp för att köra barnen till sina respektive ställen. För att mötas av ett kräkbarn. Alla idéer om någonting alls gick om intet. Bäddas ner i sängen och hoppas att det är bättre när man vaknar. Förhoppningsvis var det en engångsföreteelse som beror på att han tryckte i sig både semla och hamburgare i går. 

Jag var tydligen alldeles för optimistisk till det här med mingel. Jag borde vetat bättre. 

 

Peter insjuknade förra veckan, och så även Karl. Jag själv var lite krasslig en dag men det gick över fort, även för Karl. Peter blev rejält sjuk med hög feber och hosta, influensa trodde VC. Det kunde han givetvis inte behålla för sig själv. I söndags kväll började känningarna. Och man är lika optimistisk varje gång värktabletterna börjar verka och man nog inte är så sjuk ändå. Termometern slår ner en i skorna och säger nästan 39 grader. Bara till att dra på sig overallen och ligga och stöna och tycka synd om sig i soffan igen. 

 

Jag fick erkänna mitt första fall i går och avboka Jetshops seminarium. På eftermiddagen mådde jag så klart bättre. Så förhoppningen var att gå på dagens möte med Geek Girl. Men icke. Så fort medicinerna slutat verka, mådde jag kräk igen. Bokstavligt då jag inte ätit på nästan ett dygn. Matintaget de senaste dagarna har varit obefintligt, kan man väl säga. 

 

Så i dag accepterade jag mitt öde. Febern verkar ha försvunnit på riktigt nu och tanken var att gå på STARK-dagen på skolan i morgon men jag håller mig hemma. För säkerhets skull. På fredag är det deadline för första hemtentan och den vill jag vara något sånär klar i skallen för. Jag har kommit på idén till texten men knåpar fortfarande på innehållet. På lördag är det tänkt att jag och Peter ska lämna barnen hos min mor och gå på bio dessutom så det vore skönt att vara pigg tills dess. 

 

Nu: mata kroppen med tabletter och försöka sova. Nackdelen med att sova på dagen är att det är desto svårare på kvällen. 

För alltför många år sedan var jag och Camilla riktiga mingelmästare. Nu har resten av livet lugnat ner sig (läs vi är uttråkade) så vad vore bättre än att kasta sig ut där igen? 

 

Vi börjar på tisdag med att gå på Jetshop On Tour. E-handel är ju något jag är grymt intresserad av och saknar i utbildningen. Jag var på Jetshops seminarium för ett par år sedan och tycker att jag fick väldigt mycket ut av det, på ett personligt plan i alla fall. 

 

På onsdag fortsätter vi med en träff med Geek Girl. Dä är det dags för filmstund. Hur kvinnor framställs inom film, för att vara exakt. 

 

Veckan därefter håller ADA i en kväll om sanning och lögn i marknadskommunikation. Ständigt aktuellt med tanke på diverse mer eller mindre lyckade kampanjer av exempelvis Pressbyrån och Lidl. 

I går fick jag betyg på min animation. Jag sträcker inte lite på mig när jag läser kommentaren till dessutom. 

 

 

Det är bara att inse att jag är mer bild- än textmänniska. Eller kanske att jag är bra på både och. Och vi kan väl säga att den här kursen var mer intressant än jag trodde att den skulle bli. Det är inte helt omöjligt att jag skaffar mig den fulla versionen av programmet och lägger till ännu ett intresse på min lista. 

 

För den som vill se första inlämningsuppgiften har jag den här. Lite väl basic men å andra sidan var inte kraven så stora heller. 

Inför Karls sexårskalas hade jag högtflygande planer. Det skulle vara tema och det skulle vara så välplanerat. Försök få ett vettigt svar från en sexåring bara. Vilket skulle temat vara? Varje gång jag frågade fick jag olika svar. Så det blev ett halvdant legotema som egentligen ingen uppfattade. Några gula cakepops som saknade ögon (pennorna med ätbar färg fäste inte alls) och egengjorda gelegodisar i form av legobitar. Men. Det blir ett tema som återkommer. Om inte för Karl så för Tyko. För jag hittade ju så roliga idéer som jag inte kan låta passera.

 

Kritor kanske inte är så poppis bland lite större barn men om man får kritor i form av legofigurer måste det väl bli en hit? Jag hittade en jättefin beskrivning hos Craft and creativity. Kombinerat med färgläggning av legobilder måste det bara slå väl ut.

 

Dessutom finns det en massa fina saker på Ebay. Figurklubbor, legobitklubbor, diverse silikonformar, tårtljus och givetvis rispapper till både tårta och cupcakes. Får man inte nog av det kan man köpa klossgodis hos Roliga prylar.

 

Målet vore att göra såna här snygga tårtor dessutom. 

 

 

Till detta kalas skulle givetvis Karls rum vara helt klart. Med kalender, väggstickers och givetvis väggplattor. Så det är väl lite därför jag vill få en andra chans.

Senaste hemtentan blev till slut klar. Jag fick in den i tid, inom ramarna dessutom vad gäller omfattning. I måndags höll vi seminarium och det gick väl rätt bra. Jag tyckte att jag var förberedd men kände ändå att jag missade mycket av det jag ville sagt och gick lite för fort fram. Det är ok; filmen var det viktigaste. Och den blev jag rätt nöjd med.

 

Efter det har jag jobbat med sista inlämningsuppgiften. Jag hade hoppats på att det inte skulle vara så mycket mer programmering i kurserna men det här var den sista. Lite actionscript på grundnivå. Det ställdes inte så höga krav på uppgiften heller. I går skickade jag in och på morgonen i dag hade den redan godkänts. Tänk om alla lärare vore så snabba i rättningar...

 

Så: animering ett och två. Gissa vilken jag är mest nöjd med.

 

Nu ska jag återgå till informationsjuridiken. Jag missade ena seminariet och ska därför skicka in ett arbete om boken Allt ditt är mitt: fildelning, upphovsrätt och försörjning. Låt oss säga att jag tillhör en av kritikerna till boken så det är i alla fall ett arbete jag ser fram emot.

I morgon är det deadline (vad heter det egentligen på svenska?) på hemtentan. Animationen är så gott som klar, nu är det den teoretiska delen kvar.

 

Som vanligt när jag får i uppdrag att skriva si och så många tecken/ord/sidor, oroar jag mig för hur jag ska lyckas få till, som i det här fallet, minst två A4-sidor. Jag ska berätta om designval, designprocess och diverse gestaltlagar.

 

Till en början satt jag bara och stirrade på skärmen. Klistrade in instruktionerna, fixade lite med strukturen. Nu sitter jag plötsligt med sju sidor och vet inte hur jag ska korta ner det. Jag är inte ens klar med allt jag ska ha med. Fem sidor var max.

 

Så allt är som vanligt.

En del av mig, den som är logisk och kan tänka klart, förstod redan från början att det inte skulle bli någon Otis. Jag talade med kattvakten, aka min mor, som suckade dramatiskt när jag undrade om det var ok med fyra katter. Egentligen sa hon det jag tänkte. Och visst hade det blivit svårare att transportera fyra katter plus två barn när vi åker iväg en längre tid. Inte för att vi gör det så ofta men ändock.

 

En mycket liten del av mig, aka crazy cat lady, saknar honom djupt. Tyko babblade på konstant samma dag jag visade bilderna på katten. Han ville ju ha en katt. En egen. Och jag fick bilder för mitt inre där Tyko och jag drar runt nån kattstackare på utställningar när han blir lite äldre. Då blev hjärtat ännu blödigare. Tyvärr var inte effekten densamma hos Peter.

 

Det är ok. Jag kompenserar genom att kela extra med de jag har, städa lådorna lite oftare och inse att det räcker med tre.

Den sjunde dagen måste Gud ha skapat som städdag. När skulle hen annars städat undan allt efter byggande i sex dagar?

 

För min del var det i alla fall städdag i går. Julen blev nästan helt bortstädad, en stjärna i ett fönster och en ljusslinga i en buske är allt som återstår. Tanken var att få bort allt i går så att denna dag kunde ägnas åt slapp, familjespel och förberedande inför vardagen i morgon. Vi lyckades kanske inte fullständigt.

Otis är en katt som troligtvis är det närmaste jag kommer en avkomma till Olle. I kombinationen med Lilla Di, som även Olle har kullar efter. Och är svart(smoke). Mitt kattintresse har ökat på ett helt nytt sätt. Jag vill fråga säljaren seriösa frågor som om han har ställts ut och med vilka bedömningar. Om han är van vid andra katter och barn. Vilken mat och strö han föredrar. För visst hade han passat in i klanen med Oskar, Olle och Otto. Vi har dock en bakåtsträvare i familjen. En som nöjer sig med en devon och max tre katter. En katt måste dö innan någon ny flyttar hit. Fyra är svårare att hitta kattvakt än till tre, resonerar han.

 

Och ok, tar jag in en till devon blir möjligheten till en britt eller selkirk ännu mindre. Jag känner att jag kan leva med det. Devon är egentligen min ras. Och nog är jag värd en belöning nu när jag nästan är klar med min utbildning?