Nu är det officiellt; jag har en man med mustasch. Vuxenpoäng eller bara åldersnoja?

Här sitter man och söker efter en kappa med volanger och vad hittar man? Jo, en artikel med en "gammal" sytant!

Jag hämtade ut min kappa i går på posten. Och jag grät en svätt. Min kropp och kappan är inte alls överens. Så nu får jag försöka hitta en ny. Jag har några kandidater.

• Bik bok
• Topshop
• Asos
• Cellbes
• Yesstyle
• Milanoo

Kort sagt är jag ute efter en svart trenchcoat med volanger. Den från Bik bok är ju dock utan volang men verkar ok i övrigt. Jag misstänker att den hos Cellbes är alltför lik den jag beställde. Den rosa som Topshop har är just det; rosa. Kavajen från Yesstyle är nog för kort. Milanoo är ju mest lolita så risken är att man ser utklädd ut. Allra, allra helst hade jag velat ha en sån här som Bik bok tidigare haft. Hade jag varit lite mer modeintresserad hade jag redan haft en.

Kan inte nån bara hitta en åt mig? En som är perfekt. Det är nu jag vill ha en personal shopper. Eller egen sömmerska. Nej, jag syr ingen själv. Det orkar jag inte. Det är trots allt en vårjacka jag ska ha, inte höstjacka.

Nu ekar det tomt i teburkarna. Sorter som vi tidigare rynkat på näsan åt dricks och accepteras. Nästan som min hatkärlek till havregrynsgröt.

Vi råder dock bot på det första problemet och beställer lite nytt från Tefrossa. Vem vet; vi kanske hittar nåt som är minst lika bra som Larsmässete (kvitten, tranbär och viol).

Havregrynsgröten är dock svårare att göra något åt. För vad är billigare, nyttigare och enklare? Och godare inte minst.

Nu har jag och Tyko provat Ergon. Kontentan? Man blir bra svettig på ryggen.

Jag är svag för sprängskisser. Så givetvis fastnade jag för de med hundar, trots att jag inte är någon hundmänniska. I brist (eller väntan) på katter så kan jag tänka mig en med en akita. Notera detta!

Tyko är ytterst nöjd med sin senaste utveckling; två styck tänder i överkäken. Det innebär att han kan gnissla och låta som en strålningsmätare. Det ligger väl i tiden antar jag.

Normi garn ska ju som jag sagt tidigare stänga. Jag var där en sväng igen häromdagen. Det var mer utplockat än förra gången men det fanns ändå en hel del saker kvar. En rulle svart manchester låg och viskade efter mig men jag nöjer mig (förmodligen) med mina sex meter jag köpte innan. Däremot hittade jag ett rödsvart ylletyg. Det, ett mönster och en sax fick följa med hem. Jag drömmer fortfarande om fodret som låg där på klippbordet dock. Men vad ska jag med grönt mönstrat foder till? Fast det var u så fint...

Kanske, kanske tar jag mig dit nästa gång de har öppet. Utan barn, utan stress. Vecka 14 och 16 har de öppet torsdag till lördag 11-14.

Med barn som vaknar sju är man nöd och tvungen att gå upp och starta dagen tidigt. Således har jag kört en tvätt och hängt ut denna (lagom till snöfallet givetvis), ofrivilligt skurat kattrummet (någon har kissat på golvet) trots att jag storstädade där i går, diskat och storstädat syrummet. Positivt: man blir lite pysselsugen när man ser alla saker i syrummet. Negativt: man älskar katterna lite mindre.

Det krävdes ett grupptryck för att Peter skulle acceptera Earth hour; alla grannar hade släckt. Då gick det bra att släcka här med. Som protest hade han dock tänt i garaget i stället.

I dag är det våffeldagen så vi åt, så klart, våfflor. Tyko fick sin alldeles egna med. Naturell dock men han var glad ändå.

Om det inte hade varit så att jag förlorade oskulden på 90-talet hade det nog varit det som hände mig på vägen hem. Att cykla på skogsväg utan gatubelysning med en cykelbelysning som varnar om lågt batteri gör att man inte är fullt så uppmärksam på hålor i vägen. Och jag visste ju att precis i svängen är ett hål; undrar var det är. Och där var det. Livmodern gjorde sällskap med lungorna ett tag.

Hur lång tid tar det innan bäckenbenet har formats efter cykelsadeln för övrigt? Jag står mycket gärna upp och cyklar som det är nu. Men det härdas man inte av.

Sluta surfa och plötsligt har du nästan 300 blogginlägg att plöja igenom. Vi prioriterar de vi känner mig och jobbar och ut i de okända. Det är tur att inte fler vänner bloggar ändå.

Alla har bloggat utom jag. Alla har spelat Baking life utom jag. För jag jobbar ju. Blir mitt sociala liv påverkat av detta faktum? Till det bättre eller sämre?

Jag må upplevas lite nördig och pk men jag vill gå på fotoutställning. Inte vilken som helst utan Gregory Crewdsons In a lonely place. Då är frågan hur stor tripp man ska göra; Stockholm, Oslo, Köpenhamn eller Berlin.

Det är skönt att se att barn är utan begränsningar och har rik fantasi. Dagens fynd i leklådan: tre tamponger med tillhörande ask, allt nertryckt i kaffebryggaren. Då är frågan om det skulle symbolisera tepåsar eller vad?

Tyko växer inte fullt lika mycket på tvären längre; på invägningen i måndags vägde han 10,5 kilo, knappt ett kilo mer än för två månader sedan. Ett par centimeter har han vuxit med men jag känner inte att han växer ur sina kläder med samma fart. Nu när han börjar röra mer på sig kommer han inte öka i vikt på samma sätt heller.

Varje gång jag öppnar lådan med trådar från min farmor slår en lukt emot mig. En lukt av gammalt och instängt blandat med damparfym och tvål. Jag kan inte minnas hur farmor luktade men jag fylls av glädje när jag känner lukten. I varje plagg som jag använder trådarna syr jag in minnet av min farmor. Jag bär med mig mitt arv.

När mammakilona är borta ska jag unna mig ett par nya byxor. Jodå, så ytlig är jag. Ett par svarta boot cut i latex. Femficksmodellen givetvis. Som hittas hos Simon O för nätta 289 euro.

Jag börjar nog tillfriskna; tristessen börjar krypa i mig. Jag har hängt ut tvätt nummer ett och ska alldeles strax hänga ut nummer två och jag är bra sugen på att baka sirapsrutor. Mjölken är dock slut så antingen skickar man Peter till Ica eller så testar man att baka på vatten istället.

Tidigare la jag energi på att hacka sönder den kvarvarande ishögen på altanen. Vid förra tövädret fick vi bort den ena men den andra har varit envis. Men med lite sol på den i morgon med så försvinner den nog helt.

I dag var det barnloppisar som jag var lite sugen att gå på. Dels i Lerum och dels i Borås. Förhoppningsvis inte lika hysteriska som de närmare Göteborg. Men tiden rann iväg. Ja, jag gick inte upp förrän halv tio. Både jag och Tyko sov dåligt i natt. Egentligen behöver vi inte mer saker till barnen. Just nu i alla fall. Men tänk om...

Nu: städa skrivbordet och sen fortsätta tvätta.

Förlossningsberättelser är något som kommer att förfölja mig hela livet. Särskilt om de är med bilder. Så klart att tårarna samlas när jag läser Isas. Hurra för fina Eddie!

Mitt i all sjuklighet finns det ljusglimtar; Tyko har kommit på hur man kryper. Fast hasandet går helt klart fortare.

Är jag den enda som vill ordna kalas när man ser det här?

Det går rysningar genom mig när jag läser hennes sammanflätade ord. Vad det är som påverkar mig vet jag inte. Jag vet bara att hon gör det. Vackra, kloka Unni Drougge.

Karin ville ha lite bitterhet. Jag lovar; jag är full av det. Så pass att en man på jobbet ville frälsa mig häromdagen och en annan ringde idag och rekommenderade mig att läsa bibeln. För vad skulle såna handlingar annars bero på? Inte kan jag väl verka gudfruktig?

Jag lovar att återkomma med mer bitterhet då jag är pigg och inte bakar bullar inför fredagsmyset.

Jag är fortfarande anmäld till nyhetsbrevet från WGT trots att det var fyra år sen jag var där senast. Och egentligen är jag inte intresserad av att åka dit. För hur många spelningar gick man på? Men ändå läser jag varenda brev ifall det kommer nåt intressant.

Lite tragiskt är det allt när man är för rastlös för att sova. Trots feber.

Jag ligger i lä. Den där kakan jag gjorde till Peter? Glöm den. Det är det här som gäller nu. Synd att jag inte gillar broccoli bara.

Att jag inte lärt mig vid det här laget. Klipp med liten trimmer är inte uppskattat.

Tyko är väl rätt ok att klippa men man borde inte göra det när han har feber och vill sova. Men det gick ganska snabbt och smärtfritt ändå. En styck undercut klar.

Karl är desto svårare. Han har vägrat i ett par månader och sagt att han vill vara långhårig. Allt för att han inte gillar trimmern. När jag lovade att vi skulle ta saxen gick det bra. Men givetvis ville jag prova trimmern. Efter muta med glass och besök hos mormor gick det bra Tills jag startade trimmern. Många krångliga minuter senare lyckades vi forma en mohikan något sånär. Tjock och fin är den i alla fall. Om han kommer förbanna sina föräldrar för det tjocka monchichihåret när han blir äldre återstår att se.

Strax ska Peter trimmas med. Jag hoppas att jag slipper muta honom med glass.

I dag fick jag min goodie bag som jag vunnit av Oliver´s petfood. En påse fullproppad med diverse kattmat och en tröja. Gladast blev Otto över kartongen som sakerna kom i; perfekt storlek för en liten nakenfis tydligen.

För ett par år sedan följde jag SMIDs blogg . Någonstans på vägen tappade jag dock bort henne. Jag kom att tänka på henne häromdagen, minns inte av vilken anledning dock. Hur har det gått för henne?

Så jag tittade in på bloggen. Och minsann om inte en son har kommit till världen! Senast jag läste så hade hon pojkvännen i Spanien...

Nu ska jag försöka komma ikapp.

Fuck snön! Nu har jag unnat mig en ny kappa. Och tack vare en fin rabattkod fick jag över 200 kronor rabatt! Vi får vänta till slutet av mars då den ska komma. Då hoppas vi att all snö och is är borta med.

Någon gång under förmiddagen kände jag att det blev lite kallt om ena låret. Jag tittade ner och konstaterade att mina byxor hade en decimeter lång reva, lägligt placerad på insidan av låret. Jaha ja, där försvann den anständigheten.

Min tro för mänskligheten försvann totalt i dag. Häromdagen fick vi pins om Körslaget på jobbet. Nej tack. I dag när jag väntade på bussen mötte jag en kvinna som bar en sådan pin.

Så var man där igen. Ekorrhjulet Fast så ser jag det inte. Inte än i alla fall. Snarare som ett sätt att träffa andra än bara min familj.

Jag har jobbat i två dagar. Och redan har datorer krånglat, saker reklamerats och stamkunder tjatat hål i huvudet. Och jag har saknat det. Det enda negativa är att jag inte träffar mina barn så mycket. Tyko tjuter av glädje när jag kommer hem, men strax därefter sover både han och Karl.

Skaparglädjen återkommer i alla fall när jag åker buss. Att skriva, att läsa, att teckna, att sy, att sticka. Storslagna idéer som jag får skynda mig att skriva ner, annars äter amningshjärnan upp dem.

Nu ska jag jobba hemifrån ett par dagar men vill ni se mig hittas jag snart i en butik nära dig.

Jag är rätt glad över att jag inte är särskilt modern och har nån smart telefon; jag hade bloggat alldeles för mycket när jag åker buss. Ni hade fått läsa om vilka låtar jag lyssnat på, hur mycket snön hade smält längs vägen och vilka som klev av och på.

Så nu nöjer jag mig med att säga att jag läser Unni Drougges Penetrering och det är allt annat än passande läsning på bussen. Men som allt annat Unni satt sitt namn på så är det grymt bra! Jag avslutade dagens resa med Yellos Blender så vi får väl anse att det är dagens visa. Tyvärr hittar jag den inte på tuben så ni får leta själva eller lita på att den är bra.

Jag är som vanligt inte helt nöjd med utgången av melodifestivalen. Men den dagen jag är nöjd kommer jag sluta titta så det kanske är lika bra.

Nu kan vi förbereda oss på ESC och hoppas att Bosnien-Hercegovina skickar ett vettigt bidrag i år med. För är det nåt land som lyckas så är det dem.

Ja, jag gjorde det. Så kommer ni till klädbytardagen i Hindås kan ni köpa mina barns avlagda kläder. Jag lyckades faktiskt förmå mig att spara knappt hälften.

Det är inte bara katter som hittar hem till oss. Just nu sitter det inte mindre än två större hackspettar vid vårt fågelbord. Minsann!

Vi har nog fått en ny vän. Katten är tillbaka i dag med. Hen har suttit på altanen och skrikit hela kvällen. Lilla söta kissen. Men jag får inte behålla den, inte ens lite.

Om det inte vore så att vi redan har en finservis ligger Tro, hopp och kärlek bra till. För vem gillar inte skepp, svalor och brinnande hjärtan?

Ja, jag gillar cupcakes. Jag drar nog gränsen vid cupcake-tandkräm dock. Nog. För äckelmagen är trots allt lite nyfiken.

Vi gick upp i tid, gjorde oss i ordning och for till Sätila tidigt. Vi var på plats strax efter de öppnat. Och lite panik satte in. Jag förstår inte hysterin på barnloppisar! Men med tanken på hur mycket saker som folk bar omkring på måste det ju löna sig. Tjejen framför mig i kassan handlade t ex för över 500 spänn. Bara småplock. Mina 150:- kändes med ens futtigt.

Mina fynd i dag blev några dreggellappar till Tyko och lite kläder till Karl. Jag orkade inte rota på mer än ett ställe. Inte en enda leksak heller. Stolt. Nu tumlar kläderna runt i torktumlaren så vi får väl njuta om en stund.

Men nu är jag alltså lite inspirerad. Den 2 april är det klädbytardag (barnloppis/barnprylmarknad/whatever) i Hindås. Jag ska titta igenom lådorna (japp, två stycken hittills) med kläder som Tyko vuxit ur och se vad jag kan släppa ifrån mig. För jag borde nog vara realistisk; vi behöver inte spara tio flyttkartonger barnkläder. I alla fall inte när Tyko avverkat dem. Ett par plagg som minne räcker nog.

Jag är dock lite skeptisk till just "lämna in-få ett nummer-vi säljer åt dig"-loppisar. Det verkar vara en hel del fuffens; dels folk som stjäl och dels fel säljare som får betalt. Å andra sidan hade jag inte orkat stå och sälja själv. Folk som prutar, trängs och allmänt äcklar mig. Dilemma.

När vi kom hem från jobbet klev Peter ur bilen och plockade fram nåt som låg framför bilen. Han pratade lite lågt med det och höll upp det och sa att Oskar var ute. Hur har han kommit ut var min första tanke och Varför låter du så oberörd var min andra.

Det var dock inte Oskar utan en mini-Oskar. Tidigare på dagen hade Peter sett katten vid fågelbordet och gått ut, plockat in den och kontrollerat om nån Oskar fanns i huset. Jodå, han fanns inne så den lilla katten Peter tagit in var inte vår. Ut med katten som hade hunnit äta lite mat och nu inte kommer gå härifrån på ett bra tag. Hen stod utanför dörren och skrek ett bra tag när vi smitit in. Så är det ingen som vill ha den så kan jag ta den. För som Karl sa: den passar oss.

Jag får nog ta tillbaka det där om att det inte finns rea på tatueringar; dagens deal hos Groupon är just det. Frågan är bara - bu eller bä?

Eleven har fått in Snowcrystal. Jag införskaffade mina direkt från Snowcrystals hemsida förra året. Där kan man dessutom beställa en trepack och få det inpackat i ett litet paket. En gåva till sig själv så att säga.

Enda nackdelen jag upptäckt är att deras snabbtorkande medel är för oljigt så det funkar inte att stämpla på det.

Nu var det nog lite dumt av  mig att gå in på deras sida; vårens färger har ju kommit. Så jag önskar mig givetvis Spring lilac, Mossy green och Ice green. Första lacken jag gillar ur vårkollektionerna; annars föredrar jag deras vinterkollektioner.

Alla andra kommeterar vädret så då får jag väl göra det med. För nej, det har inte gått mig obemärkt förbi att det är lätt snöstorm ute. Bara att gå ut och hämta kläder på sträcket uppmärksammade mig om det. Att sen gå ut i frocs påminde mig.

Så i dag är det innedag. Det innebär att jag faktiskt spenderat lite tid med att sy. Jag provar det där med att landa ufon alldeles själv. Vi får väl se om jag lyckas.

Mattan jag tog från Danilla i helgen har nu kommit på plats med. Det vill säga: hallen är skurad, mattan dammsugen och sprayad med Urine off. I fall att. Katten Saga har säkerligen gnidit sin bajsrumpa mot den och det är inte ett beteende jag vill att åra katter ska lära sig.

Tyko har precis matats och sitter nöjd i sin gåstol. Med andra ord fortsätter städningen.

Jag tror att jag blev lite sjuk. Visst måste jag ha såna här? De matchar ju mina underkläder.

Vid nåt tillfälle kom vi att prata om Eastern promises med Danilla. Ville man se Viggo Mortensens kuk var det nåt att se berättade Camilla (eller var det Daniel?). Låt oss säga att den där duschscenen som jag föreställde mig inte alls var som i filmen...

Visst är det vår när gatorna är sopade? Visst är det vår när det luktar hundbajs i Bältesspännarparken? Då är det inte mer än rätt att jag önskar mig en ny kappa, en ny huvudbonad och ett par nya skor?

I dag var det barnvagnsmarsch i Göteborg. Tanken var att jag och Tyko skulle möta upp Camilla och Julia. På nåt sätt fick jag även med mig en Karl. Och hittade Eleonor före Camilla. Men det gick ju bra det med. Ett regnskydd och en pin senare promenerade vi från Hagakyrkan till Bältesspännarparken. Det hela verkade lite förvirrat men det är ändå fint med omtanke.

Nej, det blir inga föreläsningar för min del; väl hemma la jag mig i ett hett bad och när det svalnat fick en glad Tyko vara med. Efter mycket plaskande slocknade han och har sovit i en timma nu.

Glad fittdag på dig med!

Är det illa när man känner att man behöver inventera bland sina skor?

Förra veckan var det med sorg som jag slängde mina vinterkängor. Men det är bara att acceptera; ett par skor håller inte hur länge som helst. Särskilt inte luddet inuti.

I helgen hade jag mina mormorskängor och då kände jag att även de sjöng på sista versen. Jag köpte dem begagnade så de har ju några år på nacken. Attans. Jag som letade så länge innan jag hittade dessa.

Så hittar du fina mormorskängor och vinterkängor så säg till. Svarta givetvis. Ingen annan färg accepteras.

Nu börjar allvaret igen. Det kändes på nåt sätt lite overkligt att ta ur septumringen och skriva in i almanackan Jobba 9-18. På fredag ses vi igen. Jag och kissbussen. Jag och lunchlådan. Jag och kunderna.

Är du rosa i dag?

Karl kläddes i ett styck rosa snickarbyxa. Hans glädje visste inga gränser. Snickarbyxor och rosa i ett! Klänningen nämnde jag inte för honom för tyvärr tycker jag att det är lite opraktiskt om han ska till dagmamman; knöla ner i overall och grejer.

Tyko har dock sin klänning på sig. Han visar mer glädje över kartongen han har fått än kläderna. För han är annars fullkitad; rosa klänning, rosa tights och rosa dreggellapp. Strumporna är svarta men det är i alla fall ett par rosa döskallar på.

Själv då? Rosa grisdräkten gick inte att ha då man ska visa sig offentligt så det fick bli rosa nättröja och rosa strumpor. 

För nej; jag anser att det inte är ok att mobba pga kläder/intressen/utseende. Punkt.

En vän har kläckt barn. Suget ökade. En annan vän har spyende barn. Suget minskade. Tack för det.

Nu är jag hemma igen. Och minsann om jag inte har landat tre ufon. Dessutom har jag mönster till ett nytt projekt och inspiration till ett annat. Ser ni mig i svart vårjacka, svart sammetskjol eller vinröd långjol så är det bara att gratulera mig.

Nu gör jag mig redo för att åka på ufo-kurs. Jag ska lära mig att landa.

Efter två timmar på nyöppnade Citygross kan jag i alla fall konstatera att jag överlevde. Lite grinig, trött och hungrig men vid liv. Och med spännande varor i ägo.

Till Camilla: smörgåsrån görs minsann i mindre förpackning med. Om du nu inte fick Peters meddelande.

Herr Ågren är en MILF-hunter. Så måste det vara. Det är det som är orsaken till baby blues. När man minst anar det blir man påhoppad. Som den våldtäktsman och förövare han är.

En blick från ett oskyldigt barn skrämmer iväg honom, i alla fall för stunden.

Jag hymlar inte med att jag ville sätta ut mitt barn till vargarna i skogen. Herr Ågren fick mig att vilja göra fula saker. Baby blues kladdade ner mitt sinne så att det näst intill var omöjligt att tänka rationellt. Lägg till det amningshjärna. Men man reser sig. Man tittar på sitt barn (sitt barn, tanken svindlar!) och inser att man har en skyldighet. Det finns inga rättigheter gentemot sitt barn; bara skyldigheter. Och jag är skyldig mina barn att vara den bästa mamman jag bara kan. Och det är jag med,

Kram till Arne med den finaste gula gossen. Gulheten försvinner men det fina stannar kvar, jag lovar.

Japp. Så här ser lattemorsor med bihang ut. I alla fall de jag känner. Klumpen i brun body är min.

Karin ville ju ha en bild. Så här är en bild. Jag gillar egentligen inte att visa oläkta saker så bry er inte om skorpan.

I går såg jag den ocensurerade versionen av Throat full of glass. Jag är besviken. Det som censurerades är en naken kvinna. Suck. Då ser jag hellre lite censur på våldet. Nåja. Den ocensurerade versionen har blivit censurerad av YouTube men här är "clean version". Tänk er strippan utan bh bara.

Så var man hemma från knuff med litet barn. Det hela inleddes med ett besök till banken för att äntligen hämta ut mitt id-kort. Så ambitionen är att övningsköra och få det där rosa kortet. Mest för att det vore fint i plånboken.

Vi (som i jag och Tyko) mellanlandade hos Danilla och sen gick vi (japp; från Majorna till Linné) till Slottskogen och mötte upp Eleonor. Ett varv runt Slottskogen avlutades på Villa Belparc med baguette och varm choklad. Ja, Camilla pratade om tårtlunch men väl där lockade det inte särskilt. Och ska jag hinna bli snyggare än nånsin innan jag börjar jobba igen så är det strängt förbjudet med tårta ändå.

Sen knuff hem till Camilla igen och invänta Peter och Karl. Vi avlastade Camilla och tog hennes entrématta och sen for vi hem.

Nu ska jag ta ett fotbad och sen plåstra om mina fötter. Kängorna har sett sina sista dagar; fodret är numera hård plast. Så jag beställer vår och tar fram ballerinaskorna.

Tro det eller ej men kameran var med och den användes till och med! Bildbevis kommer.

Vissa boar inför barnafödandet. Jag boar inför jobbandet; sakta men säkert fyller jag frysen med färdiga lunchlådor.

På kvinnodagen är det inplanerat en barnvagnsmarsch. Nu funderar jag om man inte även ska gå på föreläsningen om pappaledighet som Sensus håller i. Japp, så skitnödig är jag. Ok, lite nyfiken på armbrytningen är jag med. Sen är det en del intressant på Majornas bibliotek med. Foff!

Karl har en berättarröst. Han tog fram sin Nalle Puh-bok, den utan text, och berättade för mig vad som hände. Med en fin liten sagoberättarröst. Fina.

Tro det eller ej men vår familj har på kort tid ätit upp två, ja två, påsar torkade röda linser. Jag som var övertygad om att det bara var en.

Det är "skönt" att se att det inte bara är svenska försäkringskassan som fuckar upp det för folk. Linda på Åland verkar inte ha det så kul heller.