Visst är det bra att datorn fungerar igen men har jag någon nytta av det? Icke. Den förflyttade sig till carporten. Undrar vart den ska åka.

Till Tykos försvar måste jag säga att han inte är helt oduglig; han kan stå själv i säkert tio sekunder. I alla fall om han har mat i handen.

Hur mitt barn kommer i leklådan är ett mysterium. Men hur har tar sig ur är ännu märkligare. När jag tittade på honom för fem minuter sen satt han på golvet och nu i lådan. En minut senare var han ur igen. Jag talar om Tyko; tiomånadersbebisen som inte ens kan gå.

När en kille har kladdat på en så betyder det en helt annan sak nu än för tio år sen. Bu eller bä?

I förrgår tog vi upp första rädisan. Behöver jag beskriva hur god den var?

Det bästa är att i år var jag smart nog att inte hälla ner hela påsen med frön utan nu ska jag så i omgångar. Så blir de inte lika träiga som förra året (eller; jag slipper gallra).

Jag vet inte men ju mer jag läser om genus desto mindre håller jag med. Eller så är det inte genus utan bara fittstim-tänk.

Vad är det t ex som är så hemskt med att säga att ett barn har fina kläder, snygg frisyr eller hur duktig hen är? I min värld är det när man inte får höra sånt som man heller inte är duktig. Att det hela tiden förväntas att man är duktig och då får man inte heller beröm när man är det. Då kan man lika gärna lägga ner duktigheten.

Något som ligger nära till hands är jag och min bror: min bror var väl inte så förtjust i skolan och det gick inte alltid så bra. Han är ett år äldre och när han satt och tragglade far är rar och mor ror i första klass läste jag över axeln på honom utan problem. Låt oss helt enkelt säga att jag har lätt för språk och det har inte han. (Missförstå mig rätt; min bror är bra mycket bättre än mig på andra saker. Jag skulle aldrig få för mig vare sig halvmaror eller cykling mer än av nöd.)

Detta resulterade att mina alla rätt, guldstjärnor eller femmor (så gammal är jag) möttes vare sig av hejarop eller glassfirande. Det förväntades. Snarare fick jag skuld när jag t ex bara fick trea i matematik eller tvåa i idrott. Om skulden var berättigad eller ej vet jag inte men den hängde där ändå.

Däremot när min bror lyckades få bra resultat i nåt skolrelaterat hördes det högt och tydligt. För det var en förbättring.

Kort sagt; om det kan få mina barn att bli lyckligare att höra ett duktigt eller hurra så säger jag det gärna om och om igen. Jag tror inte att det får dem att kämpa mindre, att sänka garden eller att låta latmasken gro. För min son är duktig när han sorterar sopor. Och han är snygg i håret när han är nyklippt. För det är en fight att klippa honom så om han ser resultat (mer än kortare hår) så vet jag att han blir gladare.

Tro inte att jag tänker curla, det är inte det vi snackar om. Man ska ta sig genom livet levande och det innebär skrubbsår. Men kan jag få mina barn att slippa benbrott gör jag det. Livet måste inte göra ont.

• Målat klart väggarna i lekstugan
• Lagat lasagne
• Ätit nybakta bullar

Och visst märker ni; datorn fungerar igen. Fast det är mest Peter som gjort. Men jag är nöjd i alla fall.

Jag kan konstatera att färgen som lekstugan målades i luktar illa, äckligt och starkt. Men nu är det gjort. Nu ska "bara" taket och dörren målas (vitt) och in med en matta (grön). Sen är det piffet kvar. Enligt Karl ska allt gå i grönt. Ungen ville till och med ha gröna väggar. Trots att jag redan börjat måla gult. Tacksamt.

Lasagnen som gjordes var till Tyko. Jag kan säga att den blev väldans god dock. Och kanelbullarna med surdeg var inte fy skam de heller.

Det övriga som stod på dagens att göra-lista gjordes redan i går - lämnade tillbaka glasögonbågarna och laddade busskortet. Det "enda" som missats är att båda mina cyklar står nere vid busshållplatsen. Den riktiga och back up-cykeln. Peter hämtar nu eller Mari går 2,5 km till hållplatsen i morgon? Vilket är troligast?

Det är ytterst sällan jag gör pannkakor. Peter brukar stå för dem så fixar jag våfflorna. Vi är duktiga på att dela upp hushållsarbetet vi.

Men i dag föll det på min lott ändå (mest för att Peter inte orkade men Karl tjatade). Det kommer dröja minst lika länge igen dock; Karl jämförde mina pannkakor med pasta...

Har jag talat om hur läskigt det är med varmkompost? Det är som om det går vågor nere i myllan och tittar man närmare ser man att det är fullt med likmaskar som kravlar runt. Rödbetorna jag slängde ner i förrgår är redan borta, förvridna till någon oigenkännlig sörja.

Tänk vad fint jord vi kommer att ha nästa säsong!

I går fick jag tummen ur och åkte till optikern. Peter höll på att byta kamrem så det fick bli buss. Lite drygt med de trista väntetiderna som är mellan byten på helger men Stephen King höll mig sällskap.

Synen har inte förändrats särskilt, lite bättre på vänster öga till och med. Så nu är det "bara" -8,00. Ett par linser fick jag med mig hem. Jag tror dock inte att jag kommer att återgå till det; jag är alltför bekväm av mig. Men visst saknar jag att kunna använda solglasögon.

Minsann om jag inte hittade en båge jag blev oerhört förtjust i. Men som alltid är det det finaste som kostar. Båge 2500:- plus glas 2900:-. I det här fallet var det givetvis det chiqueaste (hur böjer man det egentligen?) och pråligaste jag fastnade för. Den rosa bågen låg ensam i en monter med en fin ask och ett pärlhalsband. Den fanns även i svart men det var den gråmelerade bågen som följde med hem för påseende (godkännande?). Den och en Polo i brunt. Oroa er inte; den bruna bågen görs i svart med röd insida så det är inte den bruna som är aktuell i så fall.

Frågan är bara; är Efva Attling-bågen värd sitt pris? Jag med mina flaskbottnar hade gärna tagit den snordyra slipningen dessutom men den låg på 6000:- så nästbästa alternativet gör att ett par glasögon skulle hamna på 5400:-.

Jag som tyckte att det var en riktig skitdag i torsdags; nån av katterna hade bajsat på golvet och Karl sprang runt naken efter sitt toalettbesök och "hade minsann torkat sig själv": Det där torkandet innebar en nersmetad köksstol. Sådana tillfällen önskar jag att vi inte hade stoppade stolar.

Hela kattrummet städades och båda lådorna. Så att ni vet. För i går bajsade någon på golvet igen. Nån katt alltså. Och note to self: vänta tills bajset är helt torrt innan du försöker dammsuga upp det. Nu ligger bajset i påsen på samma sätt som doftkulor till dammsugare och sprider arom så fort man startar den.

Ibland känner jag bara att jag är så mycket bättre än andra.

I går var vi på tur. Till Kungsbacka för att vara exakt. En sväng på Kungsmässan, Willys och sen till Danilla. För att titta på nya boendet och ESC.

Plus:
Centralt och fint med etage och högt i tak.

Minus:
Centralt betyder även enkelriktade gator, parkering längs desamma och skräniga folk.

Så jag trivs bara bra med min lilla familj på landet. Trots dryga cykelturer till busshållplatsen när det regnar, skräniga skolklassen när man väl kommit ombord på bussen och flertal byten.

Kvällen var för övrigt bara bra. Tacosmiddag och en segdragen ESC, som alltid. Och givetvis är jag besviken på Sveriges resultat; en sån trist låt borde inte få så bra poäng.

I dag har det röstats, scrappats, lagats mat och den äldre avkomman har åkt till sin mormor. Vi sov alla lite dåligt i natt (och kom inte i säng förrän två) så jag planerar en tidig kväll. Hoppas bara Tyko håller med.

Allt är inte riktigt lagat men på väg. Så inom en snar framtid är jag som ny igen.