Något verkar inte vara riktigt rätt; mina inlägg finns men ändå inte. Lagom till jul kanske de kommer fram.

Just nu: Peter lagar den där skåpsluckan som nästan inte ens satt fast längre. Det känns bra då jag rotar ganska ofta i det skåpet när jag bakar. Karl sitter bredvid med sina verktyg och övervakar så att allt går rätt till. Tyko sover i min famn efter lek på madrassen ett tag. Jag överväger att skaffa madrass på golvet istället för matta.

Pepparkakskladdkakan är klar.
Smak: VG - lite mycket nejlika enligt Peter vilket kan bero på att den var nymald, de andra kryddorna var inte det.
Konsistens: G - förmodligen är tanken att springformen ska vara större än 20 cm, alternativt borde den vara inne lite längre. Den var i kladdigaste laget.

Kort sagt: Kanterna var riktigt goda för där var den gräddad ordentligt. Då blev inte smaken av nejlikor (?) fullt så intensiv heller.

Saffranskladdkakan blir nog i morgon; nu bakar jag en andra omgång skorpor och något mer orkar jag inte med. Pepparkakorna får nog vänta de med.

När jag var yngre var jag övertygad om att det var invecklat att göra pepparkaksdeg. Varför skulle alla annars köpa färdig? Efter gårdagen konstaterade jag att det helt enkelt är lathet som gör att man köper. Jag gjorde egen deg med andra ord. Så i dag ska bakas pepparkakor i alla former. Så sett har jag ju inte provsmakat degen så det kan bero på mer än lathet att man köper färdig deg, jag vet inte.

Under tiden bakar jag en pepparkakskladdkaka. Den är klar om tio minuter och ska sedan utvärderas. Medan den utvärderas ska det göras en saffranskladdkaka. Så får vi se vad som ska bakas till jul. Lite skorpor får vi se om vi hinner (orkar) göra i dag med.

Recepten till kladdkakorna lyder:

Kladdpepparkaka
100 g smör
2 ägg
3 dl strösocker
2 dl vetemjöl
3 msk kakao
1 msk vaniljsocker
1/2 tsk malen kanel
1/2 tsk malen ingefära
1/2 tsk malen kardemumma
1/2 tsk malen nejlika

1. Sätt ugnen på 175 grader. Smält smöret. Vispa ägg och socker pösigt.
2. Blanda samman mjöl, kakao, vaniljsocker, kanel, ingefära, kardemumma och nejlika. Rör försiktigt ner blandningen i äggsmeten.
3. Vänd ner smöret. Häll smeten i en rund form med avtagbarform. Grädda kladdpepparkakan i mitten av ugnen ca 9-10 minuter. Låt svalna.

Saffranskladdkaka
100 g smör
100 g vit choklad
0,5 g saffran
2 ägg
1 dl råsocker
2 tsk vaniljsocker
2 ½ dl mjöl

1. Sätt på ugnen på 200 grader. Smält smöret och smält sedan ned chokladen i bitar. Ha sedan i saffranen. 
2. Vispa ägg och socker pösigt med elvisp. Sikta ned vaniljsocker och mjöl. Häll i smör- och chokladblandningen. 3. Rör om och häll ned i lätt smörad form med avtagbara kanter. Grädda i ca 10-12 minuter.

I går lurade vi då med Danilla till Bollebygd för att gå på julmarknad. Och trots att jag inte hade några förväntningar lyckades jag bli rätt besviken ändå. De "knallar" som fanns var ju bara loppisar eller lotterier. Och mandel-vagnen. Affärerna i Bollebygd är inte så många och inte så lockande men vi var inne i en affär där jag hittade en stake som jag är riktigt nöjd med. En styck sådan blev det, 30% rabatt var det dessutom.


Efter nån timma i Bollebygd (mer tar det inte trots att man strosar med barnvagn) åkte vi hem. Velade ett tag mellan thai och pizza. Peter lyckades göra sönder en av de nya stolarna vi köpte för ett tag sen. Ok att vi vetat att de varit lite halvdana men nu vågar man knappt sitta på dem längre. Så kyrkbänken får nog bäras in igen och sökandet efter nya stolar återuppstår.

Tanken var att vi skulle se Salt men en arg/trött/ledsen/förvirrad Julia ville inte alls komma till ro så Danilla fick åka hem efter att inte ens sett halva filmen.

I dag kommer Karl hem igen. Det är nästan kusligt tyst utan honom. Särskilt när Tyko sover. Jag borde passa på att göra allt det där jag annars inte hinner, istället surfar jag bort tiden på strunt.

Äh. Jag surfar bara en massa strunt ändå. Och det har jag lagt minst två timmar på nu. Nu ska jag försöka fånga några minuter skönhetssömn. Om inte annat behöver min stavning förbättras; det här inlägget har gått genom korrektur flera gånger om.

Korrektur 2/12: Och ändå hittar jag stavfel så här i efterhand.

I dag är en dag som i morgon blir i går.

Och hur spenderade vi en sådan dag? Med att åka till min mor och lämna två styck gossebarn och sen en sväng till mitt jobb. Väl där slogs Peter av att det var lönehelg och vi hade shopping inplanerad. Han började ångra sig. Men en shopping som skulle innebära ett par nya skor till mig slutade med en jacka till Peter i stället. Och praktiska saker från apotek och matbutik. Fyra sega timmar senare landade vi hos min mor igen för middag och hämtning av den mindre gossen. Karl ska minsann sova över hos mormor. Inte förrän på måndag får han komma hem. Jag lär sakna honom redan i morgon.

Tanken var att jag skulle göra så mycket när vi kom hem med. Passa på medan Peter tittade på fotboll. Jag vet inte var tiden tog vägen men det enda jag gjort är att sätta några stjärnor i fönstren. Och göra sönder en ljusstake. Jag skulle ju även putsat fönstren men det blir en annan dag. Har man blivit väckt en gång i timmen under hela natten är man inte så sugen på att hoppa runt och städa.

I morgon blir det lek med liten boll. Eller med Danilla i alla fall. Planen är att vi ska på julmarknad i Bollebygd. Jag har inte så stora förväntning så jag kan inte bli besviken i alla fall.

Ok, jag skickade in fler än en önskelista till Signerat.se. Men se vem som är finalist!

Jag följer inte kändisar och läser inte skvallertidningar. Men när jag fick se det här omslaget förundrades jag. Det hade gått mig helt förbi om inte fina Doe Deere hade nämnt det.

Det tog inte lång stund innan Karl kom på att han ville titta på film. Han började dagen med att pussla. Först Spindelmannen. Sen Bamse. Och då ville han titta på Bamse (så klart) när han var klar. Bättre det än Spindelmannen förvisso. Att vi såg Bamse fyra gånger förra veckan spelar alls ingen roll.

Nu när Olle är smärt igen ska vi bara försöka hålla det med. Vi har i alla fall ställt fram "buren" där vi har Oskars och Ottos mat. Jag vet inte om Olle är för tjock eller för dum för att komma in i den bara. Han sitter utanför och luktar genom spjälorna men försöker inte ta sig in i hålet. Ingen av de andra katterna verkar intresserade av hans dietmat heller så kanske, kanske funkar det.

Nu är nästa steg att få Otto att gå upp istället. Jag ska testa att ge honom lite kattungemat men det gäller verkligen att ingen av de andra får tag i det. Vi får se hur länge jag orkar vakta vid utfodringen. Även om han inte äter allt på en gång så blir det i alla fall ett tillskott.

Snön har sällan stoppat mig tidigare men när det är så förbannat kallt måste jag vika mig. Inte för egen del. Eller ens för Karls del. Men i och med att Tyko har svårt att hålla värmen så får vi se oss besegrade och stanna hemma i dag. Förmodligen även i morgon då det ska bli ännu kallare. För en promenad på två timmar i tio minus känns allt annat än lockande.

Så vi tittar på film, dricker varm choklad och tänder en brasa istället.

Det började med att jag sökte efter barnkläder som säljs på homeparties. Det slutade med att jag kan utöka min önskelista ganska rejält:

• Ryggsäck
• Väska
• Väska
• Tröja
• Tröja
• Whoopie pie-kit
• Cupcake-kit
• Skärbräda
• Bakform
• Paraply
• Chokladpizza
• Mössa
• Monopol
• Sänglampa
• Parfym
• Ficka
• Skål

Och ja, jag vet att det är trist med en lista att klicka på. Men ärligt; tänkte du ge mig nåt på listan ändå?

När vi ändå är inne på smycken måste jag ju visa vad jag mer dregglar över.

Dada´s Diamonds är ett svenskt företag som bildades 2005. Ganska nytt med andra ord. Och det är det jag gillar; det är nytt. Det är inte samma typ av smycken som alla redan gjort. Kollektionen Wonderland är lite söt med tekoppar och ett par manchettknappar som gör att jag blir sugen på att bära kostym oftare. Hos Accessora finns en del av smyckena ur denna kollektion. Det är dock de teatraliska smyckena ur Friday´s och Maestro-kollektionerna som får mitt hjärta att hoppa över ett slag.

Sen finns det ju ett amerikanskt företag som gör vackra smycken inspirerade av djur och natur. På ett dött sätt. Som i döskallar och ben. Pamela Love har helt klart lyckats. De allra våtaste drömmarna drömmer jag om det här halsbandet. Tyvärr verkar de svenska återförsäljarna inte ta in nåt annat än kråkfötterna (ok, örnklorna), som i och för sig är ganska fina med. Om man gillar sånt finns de hos Kyssjohanna.

Om jag mot förmodan någon gång ska bära en viktig ring på fingret ligger Andrew English bra till hands. Lite nördigt men jag gillar ändå idén.

Q-pot gör det som bara japaner kan; leker med mat och kommer undan med det. Allt från Disney till bröllop fixar de utan problem. Min absoluta favorit bland kollektionerna är dock Parlor. Sötare, sockrigare och färggladare får man leta efter. Mina favoriter är de små tårtbitarna. Där ligger både cupcakes och macarons i lä.

Och givetvis; för alla små flickor med prinsessdrömmar: Margaux Lange. Eller ska jag säga Slaktaren? För det är vad hon gör; slaktar Barbie-dockor och gör diverse smycken av delarna. Det är inte alls lika obehagligt som det låter. Förutom rumpbroschen kanske.

Jag lovar; det finns många fler smyckestillverkare som berör mig. Dessa är de jag kommer på just nu.

Nu är Olle hemma igen. 5,4 kilos katt. Och mjuk och fin i pälsen. Det är nästan så man själv vill bo två veckor hos min mamma om man kommer tillbaka med idealvikt och glänsande hår.

Nu är det bara rangordningen som ska ordnas upp igen. Oskar skiter i vilket men Otto går och fräser och gömmer sig. När allt Olle vill är att tvätta honom i öronen.

Man tycker ju att man borde lärt sig. Men icke. I går skulle jag baka bröd. Enligt receptet (från hemkunskapsboken) skulle det bli 12 bullar. Så jag dubblade för vem orkar stöka ner för bara 12 bullar? Jag insåg ganska snabbt att det inte stämde överhuvudtaget. Såvida inte degen skulle jäsa till tre gånger sin storlek.

Hur många det blev? Åtta. Stora som en handflata ungefär.

Jag påbörjade bak av skållade limpor i går med. Tur var väl det. Just nu står de på jäsning och verkar bli normalstora i alla fall.

Baktanten i mig dregglar. Fashionistan i mig dregglar ännu mer. Ge mig ett halsband och du gör två kvinnor lyckliga på en gång.

Jag behöver ett nytt exemplar av kladdkakeboken. Sidorna börjar klibba igen och är knappt läsbara. Vad är det tecken på?

Den ena har elva millimeter, den andra har sex. Gissa vad vi har lekt i dag.



Ok, den andre sitter fortfarande i badet. Så ni får nöja er med ett halvt bildbevis.

Jag har ett enormt köpsug. Men den logiska delen av mig säger nej. En ny, fin kappa? Inte när man har tre stycken. En overall till Tyko? Likadant där; tre stycken har gossen. Nya bakformar? Ingen som fyller år inom det närmaste och dessutom går det bra med de jag har. Nya kläder till Karl? Han växer inte så mycket längre och har således garderoben full. Och till mig behövs inga nya kläder; de blir nerspydda ändå. Och sen i lördags blir det diverse sorters mos på dessutom. Men hemmapynt då? Inte när jag inte ens packat upp de lådor med prydnadssaker vi har. Vilket inte lär ske på ett par år heller.

Jag kom dock på två saker som jag är berättigad till. Det ena är ett par vettiga vinterkängor för halka runt i gympadojor med barnvagn är inte hundra. Så ett par svarta, knähöga, fodrade skönheter med grov sula önskas.

Den andra saken är en elektriker. Så vi kan koppla in den där ventilationen.

Gissa vilket jag helst lägger pengarna på...

I dag på väg till dagmamman frågade jag Karl om vi skulle sjunga nåt. Javisst men han kunde inte ge mig något förslag. Så jag började sjunga om fru Katt. Efter de två verserna frågade jag om han ville att jag skulle sjunga mer. Fru Katt! fick jag till svar. Igen! Och när jag var klar Igen! och ännu en gång. Detta innebar en halvtimmes sjungande fru Katt. 

På vägen hem då? Fru Katt. Men då fick jag i alla fall honom att sjunga med. Så går min son runt och sjunger om en platt katt vet ni att jag har lärt honom alldeles själv. And damn proud am I!

Jag borde ha insett att det inte går att dela hemligheter med en treåring; i går kom Karl springande med de två pärlplattorna han ska ge Peter i julklapp.

- Pappa, pappa! Titta! Dem ska du ha när du tittar på Blåvitt!

Som den solidariske fadern ska Peter låtsas bli överraskad på julafton när han öppnar sitt paket från Karl.

Signerat har för tillfället en tävling där man kan vinna sin önskelista. Det är svårare än man tror; man ska bara välja sex saker bland de över 4000 som finns hos dem. Voine. Men då jag vissa dagar mest känner för att ligga kvar i sängen tror jag att jag har lyckats hitta rätt saker. För nog behöver vi lite pepp så här i vintermörkret?

1. Affisch
2. Musmatta
3. Affisch
4. Kökshanddukar
5. Skål
6. Kalender

Jag kan:
plocka ur diskmaskinen
städa av diskbänken
göra mig i ordning för morgondagen

Eller bara äta ännu en jordnötsskorpa medan jag väntar på att äpplekakan ska tas ut ur ugnen.

På tal om kattmat; min mor var förbi förut med Olle för en manikyr. Hon hade varit i Vara och tog vägen förbi oss när hon skulle hem. Vi passade på att ta en vikt. Ollebollen väger nu mindre än Tyko! Det vill säga sex kilo! Men han får stanna på fat camp en stund till; han är fortfarande lite överviktig. Men jag börjar bli imponerad av dietfodret i alla fall. Det är nästan så man borde knapra de där kulorna själv.

Inför julen anordnar Oliver´s petfood återigen Operation X-mas. Det vill säga att du gör en beställning hos dem men maten kommer till ett djurhem istället för hem till dig. Dessutom dubblar Oliver´s din order. Förra året donerades foder för 267.400 SEK i november-december.

Gå in och läs mer här. Och passa på att beställa mat till både dig själv och djurhemmen.

Jag vet inte om det beror på att Tyko har fått sina första smakprover av potatis, att familjen Falun varit här eller att han har fått testa gåstolen för första gången men det känns som om det dröjer innan Tyko somnar i dag. Han är intensiv!

Allt barnbutikssurfande har gjort mig aningen skadad. Och öppnat ögonen för ännu fler saker som jag inte visste att jag inte klarar mig utan. Jag blev barnsligt förtjust i Prémaxx Baxx, en väska som även kan bli en lekfilt. Fast tänk så opraktiskt; jag måste tömma väskan för att kunna leka. Å andra sidan kan man ha leksaker i den, så är allt alltid med. När man åker till Vara eller så. Så den är kanske bra att ha trots allt.

Jag har ju tidigare berättat om Sophie. Jag trodde då att det bara var de små bitdjuren som fanns. Icke. Det görs en lekmatta, matlåda och en napphållare som väcker ha-begäret. Frågan är bara om de övriga sakerna är ekologiska med. 

En vettig sak, som jag dessutom önskar mig i julklapp, är massagebodyn. Jag får se den som ett substitut till en kurs, som jag förmodligen aldrig kommer komma iväg på. Och när vi ändå är inne på önskelista inför julen så har jag alltför länge önskat mig en silverskallra. Ja, jag vill ha den. Mest för att den är förbannat snygg.

Eller varför inte en resesäng? Vi behövde aldrig någon till Karl då han sov antingen i vår säng eller i en växa-säng när vi åkte till Vara. Och var annars har vi övernattat med barn? Så jag tror inte att vi behöver en men det är inte samma sak som vill ha. Den här är fin med. 

Ytterligare en sak som vi inte behöver men vill ha är en ny skötväska. För hittar man en sån här fin är det klart att den sätts på önskelistan! Jag lovar att använda den även när skötandet är över.

Och för att bli lite praktisk: en sitt/ståplatta till Karl. Frågan är bara om den passar vår vagn.

Sen funderar jag lite på en potta. Ja, Karl går på toaletten men sen till Tyko. För en genomskinlig verkar väldigt praktisk. Så den som kan säga var jag kan hitta en sån gör mig lycklig.

Det finns förmodligen mycket, mycket fler saker som skulle göra mig lycklig(are) men för stunden är det bara dessa.

Jag har varit på jakt efter en åkpåse/åkfilt/byxfilt sen en tid tillbaka. Jag har dock hittat mönster och tänkte sy en själv. Men så i dag fick jag ett mail från Camilla om Babynomade. Och den verkade ju riktigt fin! Tyvärr hittade jag ingen svensk återförsäljare som har en rolig färg (för visst finns det återförsäljare, en: Svea barn)så jag började söka på nätet. Då visade det sig att de är långt ifrån ensamma om att göra den typen av baby wrap.

Tidigare hittade jag Kiddopotamus variant men de har bara en för nyfödda så det var kört. Om man ska ha med ben vill säga. Och utan ben faller ju hela idén; tanken är att Tyko ska ha filten både i vagnen och i selen/sjalen.

Det finns varianter på wraps med. T ex lövet från Wallaboo. Tyvärr fyller den inte riktigt mina behov. Men den allra sötaste måste tveklöst vara Tuppence and Crumbles stjärna. De har för övrigt söta saker. Som t ex Nap-Sack. Fast både den och stjärnan rekommenderas för 0-6 månader gamla barn. Det känns nästan som om jag är lite sent ute.

Då är fördelen Hey baby. De gör i fyra olika storlekar. Färgerna är väl inte så roliga men det är i alla fall inte pastell. Inte på de i fleece. För de gör även i merinoull. Men då kommer frågan; var kommer den ullen ifrån? För vi minns väl fortfarande mulesing? Enligt deras FAQ är ullen dock "ethical wool". Den här artikeln borde alla föräldrar läsa.

Sen finns Snug as a bug. De gör både sommar- och vinter-varianter. Sommar-wrapsen är dessutom solskyddsfaktor 30+. Vilket kanske inte är så konstigt då det är en australiensiskt företag. De har tyvärr lite trista färger (rosa/vitt/blått) förutom lite randigt.

Så vi får väl se. Som det känns nu är jag väldigt sugen på att sy något så en baby wrap är väl ett bra alternativ.

I går var jag sugen på att baka. Så köket städades och jag satte en deg med Basic sugar cookies. Alltså den bas de flesta amerikanska kakor har som är "färglagda". Så det gjordes hjärtan, mumintroll, döskallar, snöflingor, katter... Ja, alla formar vi har använde jag. Note to self: dinosaurieformen var skit och delfinen liknar en haj.

Men när kakorna väl var färdiga blev det inget färgläggande, vilket jag hade tänkt. De var så sockersöta att glasyr på dem hade gjort att man kräkts, både i och utanför munnen.



Så ni får njuta av andras kakor helt enkelt. Dessa bilder gör att jag blir sugen på nya formar dessutom.

Peter gav sig på att göra wienerbröd med. Direkt ur ugnen var de goda men sen sjönk de ihop och blev ledsna. Så de åkte tyvärr i soporna.

Men jag kan säga att det där med småkakor gav mersmak. På Martha Stewarts hemsida fanns  en kategori med "skickekakor"; alltså såna kakor som går bra att posta. Det går med andra ord lätt att förvara dem hemma med.

Ok. Som kompensation för förra inlägget måste jag säga att jag faktiskt hittade en smart sak hos Frans & friends. Som jag faktiskt skulle velat saluföra först. A pair and a spare. Jag tror det var Camilla som sa det när Karl föddes; skaffa dubbel uppsättning av snuttefilt/gosedjur för den sorg som blir när han tappar bort den kära ägodelen kan inte ens en mor trösta.

Eller så gör man som Johanna; klipper delar av ett påslakan. När den ena biten är söndersnuttad får ungen nästa.

Tydligen finns det en produkt jag totalt har missat. En enda babysak som man bara "måste" ha som småbarnsförälder. Om man har en pojke vill säga. Och vi har ju två. Hur har vi klarat oss, lyckligt ovetande om detta behändiga föremål som hade underlättat vardagen så oerhört?

Jag talar givetvis om PeePee TeePee.



Ett: Hur kommer man på konstruktionen?
Två: Varför köper man in det?
Tre: Vem använder det?

Nej, nej. Jag är inte bitter för att jag inte kom på det först. Jag lovar.

Jag nämnde för ett tag sen att bygga kameror. Nu har jag hittat en annan variant. Som ligger i en närmare framtid, definitivt. Är jag nördig om jag gör såna och hänger över Tykos spjälsäng? Eller är det vad som förväntas?

Dirkon
Canon

Efter ett par dagars sjukdom då man inte orkat göra mycket mer än ligga i soffan har jag betat av Twilight, New moon, Knight and day och Centurion. Vilket jag kunde levt utan. Kunde lika gärna haft en maraton med Weeds.

Nej, jag förstår inte hypen med Twilight. Inte ens lite. Robert Pattinson är inte på långa vägar vad Leonardo Di Caprio var för 15 år sedan. Mer som Jack Nicholson i Batman. Inget ont om Jack i övrigt (även om jag föredrar nyfilmatiseringen av The Shining).

Å andra sidan har jag inte riktigt förstått vampyrhypen öht. True blood har sin charm men sydstatsdialekten gör det svårt att koncentrera sig. Och så sitter jag hela tiden och lyssnar efter vad de säger på svenska.

Får väl koppla in videospelaren och titta på Baise moi istället. Det var längesen det gjordes kvalitetsfilm.

Tåstrumpor och tåskor i all ära men en par handskar med simhud vore väl nåt?

Dollydagger har fått in en del fint. Jag är sjukt sugen på den här:



Jag måste ju leva upp till mitt MILF-rykte.

Å andra sidan är jag inte så petig. Jag kan även nöja mig med en sån här, en sån här eller kanske en och annan sån här. Eller någon av dessa för att leva upp till galna katttant-ryktet.

Yes, Olle är en tjockbulle. Kolla bara på Hill´s viktkontroll. Hans idealvikt är fem kilo, hans övervikt 3. Plötsligt blev det synd om knubbisen.

Camilla: vad blir Sagas "människovikt"? ;)

Jag förstår inte. När hände allt? Och hur lyckades vi? Inte bara en gång, utan två.


Ettan.


Tvåan.

Karl: Du kan inte kissa.
Jag: Jo, det kan jag.
Karl: Men du har ju ingen snopp.
Jag: Men jag kan kissa ändå.

Tystnad.

Karl: Du har rumpa.
Jag: Jaaa...
Karl: Du kan bajsa!

I dag är en sån dag då man helst vill ligga i sängen heeela dagen. Så långt in under täcket det bara går. Men har man en treåring som upptäckt att det snöar så är det tyvärr omöjligt. Tyko är inte lika svårövertalad; bara han är torr och får mat kan han vara varsomhelst.

Så jag har stoppat i mig ett par Alvedon och ska skölja näsan, sen ska vi ut i snön. En liten stund i alla fall. Just nu distraheras Karl av Bamse och Tyko sover.

Karl: Otto är min bästa vän.

Sedan jagar han lilla råttan genom huset och skriker Jag är din vän! och Var är Otto? om vartannat. Det är ingen risk att vare sig Karl eller Otto lägger på ens ett gram fett.

Knappt hann man med att göra surdeg innan nästa grej. Jaha, tack för den. Det senaste är enligt Maria Öhrn att göra egen choklad och enligt Sven Hallberg att göra egen korv. Jag tror dock inte att jag kommer ge mig in på vare sig det ena eller andra. Tacka vet jag cupcakes. Kanske att jag kan göra en eller annan macaron.

Säga vad man vill om rabiata feminister; även de har sina ljuspunkter.

I går åkte Karl med min mor hem. Och ska stanna till i kväll. Jag tänkte då ha sovmorgon och sen fösöka plocka undan alla leksaker och om än så i några timmar ha ett "vuxet" hem. Men Tyko ansåg att sovmorgon var till halv nio och att dagen skulle spenderas vid mammas tutte. Så i dag har jag i alla fall försökt plocka undan litegrann. För i dag ville inte ens Tyko sova ett par timmar i sin säng.

Men om ett par timmar kommer det vara ogjort. Och så kommer det vara i tjugo år.

Men som revolt har jag i alla fall gått i min rosa velouroverall hela dagen.

Jag har ett projekt. Ett som innebär att jag går igenom alla mina skrivna ord. Bland en massa sammelsorium hittade jag detta:

Jag skakade hand med döden

Jag såg min farfar men kände döden

Jag möter honom nu med vetskapen att döden förföljer honom

Jagar livsgnistan som sakta slocknar

Döden har ett fasansfullt grepp om människorna

Den tar de älskade och låter oss andra vara kvar

Sörja

Kanske bestämma oss för att följa efter

Men kanske möts man igen

Kanske inte

Farfar och farmor hör ihop

Det hörs väl på orden?

/ Mari-99

 

Tilläggas bör att min farfar för elva år sedan fick sin första hjärtattack. Utan min vetskap. Den andra tog honom med sig. För nästan två månader sedan. Och någonstans i bakhuvudet mindes jag att jag skrivit detta. Om och om igen malde Farfar och farmor hör ihop.

 

Jag kan till slut acceptera och gå vidare.

 

Nu ligger lådan i magen. Jag gjorde dock lite ändringar. Jag gjorde lådan enligt det här receptet men enligt den här stuvningen. Helt enkelt för att det inte stod hur man skulle göra stuvningen.

Jag hade dessutom paprikachips istället för grill. Jag gillar inte grillchips och det måste ju vara nån form med smak. Kan tänka mig nachochips och tacokrydda med. Gott var det i alla fall.

Jag har fastnat i ett spel. Ett spel på Facebook av alla dessutom. Man bakar kakor. Yes, det är vad man gör, hela tiden. Så nu blir jag sjukt sugen på att baka allt man gör i spelet. Fast i verkligheten. För visst låter det gott med Traditional Trifle, Pecan Pie, Raspberrry Cheesecake och Cream Puffs?

Jag har kommit in i bakandet igen. Och lite laga mat. Så i dag ska jag göra en chipslåda. Nåt jag inte gjort på evigheter. Jag köpte paprikachips, jag hoppas att det blir gott.

Tydligen kan man kolla statusen på sin blogg. Ur ett vinstintresse alltså. Här.

Det blev en kaka i dag med. En kladdkaka.

Jag tycker om rosa, glitter och söta små djur. Jag gillar att baka och då gärna cupcakes och annat sockersött med glasyr, strössel och blommor. Jag anser att jag blir vackrare med smink, kläder och hår piffat och fixat. Och jag gillar det.

Gör detta mig till mindre feminist? Är mina åsikter om feminism inte lika mycket värda? För att jag då och då tar till en hyvel eller, ännu värre, en epilator för att bli av med kroppshår? För att jag penslar mina läppar extra putiga? För att jag seriöst kan tänka mig att låta farbror (!) doktor sätta skalpellen både här och där och suga ut eller stoppa in ett och annat?

Jag är nöjd med mig själv men allt kan förbättras. En standardbil är alltid bra men de luxe är alltid bättre. Och är det inte meningen att varje generation ska förändras, förbättras? Varför vänta tills den generationen vuxit upp, kan jag inte förändra nu? På mitt sätt? Alla sätt är bra utom de dåliga.

Jag orkar inte vara rabiat. Jag har försökt en gång i tiden. Som en pojke jag kände för mycket länge sedan sa: Jag har gjort det där, sen växte jag upp. Så måste jag nog säga att det är. Tyvärr kanske. Men det tär så oerhört att gå runt och hata och motsätta sig saker.

Innerst inne tänker jag dock: det som är gjort av en man är bra, det som är gjort av en kvinna är bättre.

Dagens boktips: Egalias döttrar
Och jag tackar den evigt vackra Amanda för att ha öppnat mina ögon.

När det gäller folk som bakar och lagar mat finns det tre tanter som alltid gör mig sugen på att testa det de gör.

1. Mia Öhrn
2. Rosemary Shrager
3. Rachel Allen

Mia Öhrn är Kladdkakedrottningen. Hennes bok finns i varje hem (nåja 200 000 i alla fall). Att följa hennes blogg kommer att göra mig tjock till slut. Chokladmacarons som hon visar upp i senaste inlägget gör mig sjuk. Avundsjuk.

Rosemary Shrager är precis den typen av kvinna jag önskar att jag hade haft som hemkunskapslärare. Då lovar jag; alla i klassen hade varit kockar vid det här laget. Kanske lika bra i och för sig. Jag gillar helt enkelt rejäla kvinnor med skinn på näsan, oavsett om det är lärare, bagare eller barnmorskor.

Rachel Allen är nog det man mest kan jämföra med Mat-Tina. Eller kanske Leila. Fast jag vet inte om det är personligheten eller upplägget på Bake som gör att jag gillar Rachels program bättre. Och allt hon bakar gör mig sugen. Till och med kokospajen och då gillar jag egentligen inte kokos.

Sen finns det två män som lagar mat. Och åker motorcykel. Och är allmänt håriga. Nej, det är inte Per Morberg med vän. Det är Hairy bikers helt enkelt. Trots att de gillar och gärna lagar engelsk mat får de det ändå att se gott ut. Till och med gräsliga kötträtter. Jag säger bara Palak paneer. Där fångade de mitt hjärta. Så fort jag inte ammar mer blir det indiskt för hela slanten; Tyko är inte överens med mig om att det är gott.

That´s the shit! Eller ja; jag väntar än så länge på att den ska kallna så jag vet faktiskt inte hur den smakar. Men en kladdkaka på fem minuter är en bra kladdkaka.

175g smör
3 ägg
3 dl socker
2 dl vetemjöl
4 msk kakao
1 msk vaniljsocker

Blanda mjöl, kakao och Smält smöret i en bunke i mikron. Vispa ägg och socker vitt och pösigt och tillsätt därefter det smälta smöret.vaniljsocker och rör ner blandningen i äggsmeten. Häll alltihop i en vid, mikrosäker form, ca 30 cm i diameter. Har du inte en så stor form så kan du hälla lite av smeten i glas eller formar. Grädda kakan på full effekt i 6 - 8 minuter. Kontrollera då och då att den fortfarande är kladdig inuti.

Tack för det Mia Öhrn!

Trots att Tyko är nummer två värker det i mammahjärtat av kärlek varje gång han hostar, ler, tjuter, äter... Blotta existensen värmer. Trots att man redan gått igenom det med Karl. Man tycker att stjärnglansen borde försvinna. Men den har bara fördubblats.

Glöm det jag skrev förra måndagen; måndagar är dryga.

Det började med att Peter försov sig, Tyko vaknade okristligt tidigt och tjöt som han brukar med de ljusaste toner han kan, Karl vägrade klä på sig och äta frukost och jag känner mig död.

Det är stängningsdag hos dagmamman i dag så vi får stanna hemma. Jag hoppades att det skulle vara fint väder så vi kunde tagit en promenad men vem har orkat?

Min mor kom förbi och hämtade Olle. Han väger nu 7,7 kilo. Vi hoppas att han går ner till 6 i alla fall. Han är trots allt en stor katt även om man bortser från fetman. Så han får vara där en vecka och banta med sitt dyra foder.

Det har varit gnälligt i allmänhet från både Tyko, Karl och mig i dag. En fördel: Tyko sov i över en timma mitt på dagen. I sin egen säng. Annars lägger jag honom på soffan och då sover han bara en kvart eller så. Vi får se hur detta påverkar nattsömnen. Jag hoppas positivt.

Så kom den här dagen. Jag har bävat länge. Fast det är klart; det är en del av hans utveckling. Karls första Varför.

Varför är grinden öppen? undrade Karl när vi gick upp i morse. När han fick förklaringen var det inte mer med det. Men det kommer väl. Då får man inte höra annat än varför. Lilla gossen börjar bli stor.

Och han kan minsann räkna till fyra nu. Innan har det varit ett, två, fyra, fem. Tre har inte funnits med. Men tack vare Barbapapa kommer tre efter två. Lilla gossen kommer kunna räkna till tio innan han ens kan skriva sitt namn. Men såna är vi. ABC lär han sig för övrigt genom sin bilbok som jag köpte på Stadsbibliotekets utförsäljning. Lite kul är det att vi har gått från Vilken färg är det på bilen? när det kör förbi en bil till Vad är det för sort? och att han utan problem säger Volvo eller Skoda. Eller Sån har vi när vi går förbi en Citroën.