Glöm det där brödet jag länkade till. Det var inte värt besväret. Sen får de kalla det hur mycket indiskt de vill. Låt oss säga så här; av 16 kakor gjorde jag bara klart fyra. Och tre av dem slängde jag. Att stå och rulla, smöra, steka, pensla, vända, pensla och vända igen orkade jag bara inte. För så goda blev de inte. Det kan ha varit jag som gjorde fel men jag tänker i alla fall inte testa igen.

Däremot gjordes det soppa till lunch. Jag måste ha missat nåt dock för min blev inte alls lika röd. Men god var den. Ännu godare hade det varit med naan till. Men man kan inte få allt.

Tidigare under dagen gjordes en rågflingelimpa dock. Just nu görs müslibröd. Eventuellt blir det scones till kvällsmat.

Nu: sova på soffan. Så fort jag tänt en brasa.

Jag har en målbild inför morgondagen. Jag ska laga mat. God mat. Indisk mat. I form av potatiscurry, paneer, linssoppa och förmodligen ett bröd. Och kanske, kanske japansk mat. I form av sushi. I vilket fall som helst är jag sjukt sugen på crabsticks. Eller chips. Eller vad som helst som är salt. Geisha och Toblerone dämpar helt enkelt det suget dåligt.

Bara för att jag gillar Lisa.

Att gå upp tidigt och behöva åka till jobbet medan man och barn är kvar hemma har sina fördelar; båda barnen kommer rusande och kräver puss och kram innan man går. Om vädret tillåter står den äldre dessutom på trappan och vinkar.

Att komma hem precis när barnen ska lägga sig har sina fördelar det med; är man frusen är det fullt tillåtet att krypa under täcket när man läser sagan.

Ju mer jag är ifrån mina barn desto mer uppskattar jag dem.

Plötsligt dyker det upp en massa saker som faktiskt hade varit intressant att attendera/uppleva/göra. Eller vad sägs om följande:

• Föreläsning: Kön spelar roll
• Invigning av Hindås tennishall
• Föreläsning:Kattens beteende
• Cupcake-kurs
• Riskettan
• Kulturnatta
• Ugglejakt

Sen hade 123 Schtunk varit kul men det är ändå utsålt.

I dag ansåg Tyko att jag skulle gå upp halv sex. Då stod han och gapade i sin säng i alla fall. Trött mamma lyfte bara över honom i vår säng i hopp om att han skulle somna om. Jodå, en halvtimma senare gjorde han väl det. Fast klockan sex tänds min lampa och jag låg ytterligare en halvtimma och väntade på att alarmet skulle gå igång.

Plussidan: jag får ordnat en vettig frukost, en vettig lunch och kan ta en långdusch
Minussidan: jag är löjligt trött

För att kunna göra mina muttmuffins/cunt cupcakes till 30-årsdagen så måste jag ju lära mig att vika blygdläppar. Således provar jag diverse sugarpaste-recept. För nog borde det bli bättre att göra den själv?

Version 1 testades i går. Nu ligger den och vilar och i kväll ska jag testa att kavla den. Recept enligt nedan:

1 msk gelatinpulver

4 msk kallt vatten

1 msk matolja

1 dl vit baksirap

500 g florsocker

Lägg gelatin och 4 msk vatten i ett vattenbad över en sjudande kastrull med vatten. (Vattnet ska inte koka!) När gelatinet har löst sig i vattnet häll då  i matoljan och sirapen.Häll sedan upp florsockret i en stor skål och häll i vätskeblandningen. Blanda för hand. När blandningen känns någorlunda fast och inte är alltför kladdig, ta upp den och knåda tills den känns slät och lätthanterlig. Tillsätt lite mer florsocker om det behövs, men inte för mycket. (Hellre för lite florsocker än för mycket.) Vira in degen ordentligt i plastfolie, förvara sedan detta mörkt och svalt i en lufttät burk (i rumstemperatur) och låt degen vila några dagar innan den används.

I vissa recept ska det vara glykos och/eller glycerol, andra äggvita och vissa varken eller. Så vi får väl se. Nu har jag gjort en naturell, utan vare sig smak eller färg. När jag får till konsistensen ska jag börja experimentera.

Jag var förvånansvärt duktig i går. Jag fick saker gjorda till och med.

• Städat (blötlagt i badkar mao) kattlådor
• Tvättat tre maskiner
• Hämtat in ved
• Tagit körlektion
• Bakat bröd
• Gjort sugarpaste

Och jag är hur nöjd som helst med min coach. Anna is the shit! Jag ska inte vara 30+ utan körkort. I så fall får vi flytta tillbaka till Majorna.

Barnen däckade till slut. Karl i sin säng och Tyko på mattan i vardagsrummet. Ja, jag har burit upp honom till hans säng. Ja, han kommer förmodligen få men av sånt. Inte att jag bär upp honom utan att ingen charmig mor vyssjar honom med vän stämma och sen samsover heeela natten med honom.

Nu har i alla fall kroppen fått te och hjärnan har kommit till sans. Jag kan konstatera att det känns oerhört typiskt och Svensson att gå på Liseberg. Det var första gången Karl (och för den delen Tyko) var där och som jag känner nu är det gärna sista med. Alltså; jag åker gärna och mycket men att köa 15 minuter för Flume ride, 25 minuter för Rabalder eller ens tio minuter för Drakbåtarna övergår både Karls och mitt tålamod. Sagoslottet ska vi inte tala om; köa i tjugo minuter och vara kanske tio minuter nära att få åka och ungen kläcker ur sig att han måste kissa. Jag känner mig snuvad på en åktur. Han kissade inte ens särskilt mycket. Men jaja; Liseberg är för barnen och man åker dit för att ha roligt. Så är det ju.


En styck Tyko med mor under Kaninresan, en styck polis med Karl och en styck mor med Karl och hans sockervadd. Fadern och således sambon var med; jag lovar. Nånstans.

Lite synd är det att man inte orkade släpa med systemkameran. För nog hade bilderna blivit bättre och därmed fler. Men vem orkar släpa? Nu när vi bara kör sulky kan man inte lasta med så mycket heller så hälften av packningen lämnades i bilen. Bland annat mina regnkläder. Och mitt te. Men jag är inte bitter. Icke.

Vi överlevde i alla fall. Som jag sa tidigare. Och kom hem med liten Daimpåse (Karls första vinst och som väckte speldjävulen), två kilo Geisha, två kilo Toblerone och pärlplattor. Pärlplattorna vann jag mest för att jag gav min den på att vinna nåt som inte var godis. Trist att det ska vara så; enda alternativet till snacks (som jag hittade) var leksakshjulet. Som hade ganska tattiga saker och de enda grejerna som passade lite yngre barn (som Tyko) var stjärnvinsterna. Men Karl var nöjd med pärlorna och dess plattor trots allt. Det är ju det viktigaste. Att alla är glada och har roligt. Sen att en övertrött Karl surade och trilskades den sista halvtimmen för att han inte fick åka mer eller spela mer låtsas vi inte om. Eller att Tyko hade tröttnat på vagnen och trilskades och surade han med.

Det kommer säkert vara som med förlossning det här; förträngning, förträngning, förträngning. Nästa år; Det var väl inte så farligt, visst vore det kul att åka till Liseberg igen? Heeela familjen. Eller hur. Jag sparar detta minne. Till den dagen.

Hur gammal är jag? Orkar jag röja en lördagkväll när jag ska jobba dagen efter? En av de två söndagar på hela året som jag faktiskt jobbar. Det hade varit grymt fett att gå på Ladyfest den 24 september nämligen.

Dessutom pratade Maria om att vi borde ha tjejkväll. Det här borde väl vara tjejkväll om något?

Länsförsäkringar bjöd på heldag på Liseberg. Efter sex timmar, två chokladstjärnvinster och eftermiddagsregn är det svårt att avgöra vem som är gnälligast och tröttast; jag eller Karl.

Ibland förundras jag över hur intelligenta barnen faktiskt är. Tyko trär ett fingerdjur på pekfingret och går runt och vickar på det. Han ställer sig mitt på golvet och ropar högt och gestikulerar tills man går mot honom. Då går han före som om han ska visa något. Han förstår så mycket mer än man tror. Karl säger saker som är helt oväntade för en fyraåring. Han ritar och skriver sitt namn med hjälp av datorn. Han umgås med sin bror och verkar tycka om att lära och leka med honom. Man går från klarhet till klarhet.

När Karl var i Tykos ålder förundrades man över allt han gjorde. Minsta utveckling noterades. Han blev så stor så fort. Tyko är konstant liten. Därför står man vissa dagar och undrar när utvecklingen skedde. Var var jag när han lärde sig det där? Kommer jag alltid att se på Tyko som en liten bebis, hur stor han än är? Med Karl är det tvärtom; jag ställer förmodligen för höga krav på honom ibland. Jag ser det som självklart att han faktiskt kan genomföra det jag säger till honom. Att han kan ta in, analysera och utföra. Enbart för att han ger respons på mitt tal. Han förstår orden; då förstår han väl innebörden? Nej, jag vet att det inte alltid är så men ändå agerar jag utifrån det.

Jag är ganska nördig och gillar roliga och smarta förpackningar på saker. Inte nog med att jag läser Förpackad, Lovely package, Inspire me now (som är mer än bara förpackningar), Packaging of the world och Below the clouds (som är design överlag). Jag är dessutom barnsligt förtjust i coffee table books som handlar om förpackningar. Så dagens boktips från CAP&DESIGN var riktigt trevligt. Ingen av böckerna har jag och alla behöver jag.

Ju mer hästsport jag tittar på desto mer förundras jag över att majoriteten är män. Jag menar; i alla stall man hängt har jag totalt mött fyra män och då är två av dem min far och min farbror. Var tar hästtjejerna vägen? Trots allt är de som håller hästar i området här kvinnor. Inte bara unga tjejer heller. Finns det innerst inne nån tävlingsgen som är intensivare hos män och får dem att kämpa? Att ge sig fan på att klara sig, och det med råge, inom en kvinnodominerande sport? Är det verkligen så tragiskt att kvinnor prioriterar villa, volvo, vovve före nåt annat? Eller en karriär?

Jag ska inte säga nåt; jag har själv inte suttit på en häst sen förra seklet. Men nog lockar en snabb galopp genom skogen varje gång jag ser kallbloden som betar i hagen en bit bort. Varje gång.

Vad gjorde det att jag köpte gelatinpulver? Jag behöver ju ändå 17 dl florsocker för att göra sugarpaste.

Är det bara jag som tycker att den här killen är lik han i Myth busters? Behöver du fråga vem så vet jag svaret.

Inför beach 2012 ska jag nog skaffa mig en ny baddräkt.

Det är nästan (men bara nästan) att jag önskar att ungen spydde mer; han är oförskämt pigg för att vara magsjuk.

Inför 30-årsdagen tänkte jag baka cupcakes. Så nu måste jag ju plåga nära och kära med diverse provsmak. Jag har ju inte riktigt bestämt vilka smaker jag ska ha. Dekorationen är given och jag överväger red velvet. Men det kanske vore typiskt? Ska det vara choklad? Mörk? Vit? Nåt mer än bara choklad i så fall? Sött? Syrligt? Eller rent av spritfyllt?

Ge mig förslag! Vad som helst utom vanilj.

Nu har Tyko sovit i eget rum i tre nätter. Och hur har det gått? Alldeles ypperligt. Vi får hoppas att det håller i sig.

Bakslag: Karl vill inte längre ha sitt rum på nedervåningen. Han vill sova tillsammans med Tyko. Har det något att göra med den obäddade Mammutsängen som står på Tykos rum?

Karl började dagen med att spy. Givetvis den dagen som Peter har inbokade intervjuer. Så jag får vara hemma med barnen. Ja, Tyko måste vara hemma med. Ifall han är bärare på nåt virus.

Nu vet jag inte om mitt eget illamående beror på hypokondri, biverkningar från antibiotikan eller om jag med kommer ligga och kalva ikapp med Karl om en stund. Hurra.

Nu har jag tackat nej till rexkonferensen som är 22-23 oktober. Det hade varit väldigt intressant att gå på och dessutom ganska givet då den är i Göteborg. Men ibland får man helt enkelt prioritera att man fyller 30.

Dock är jag lite kluven till helgen därefter; tatuerarmässa och/eller utgång?

Jag var i alla fall ambitiös nog att fixa riktig middag. Potatisgratäng och ugnsbakt laxsida minsann. Och jag har nog muttrat en del över Nigella och hennes recept men potatisgratängen var riktigt bra. Precis så där krämig som jag gillar. Som den färdiga i kyldisken. Det enda man får lägga till är peppar och riven ost.

Jag inledde dagen med att kissa blod. Jaha ja. Den där uvi:n vill inte ge med sig med andra ord. Så det var bara att ringa vårdcentralen. En timma senare satt jag med en läkare som mumlade och sa Jaha, då var det kirrat. Så nu hoppas vi att medicinen verkar snabbt.

Behöver jag säga att jag inte är särskilt sugen på att baka, vilket var min plan?

Det här kommer att låta riktigt ruskigt trist men så är det. Jag önskar ett presentkort till Allum. För då kan jag vara praktisk och köpa nya byxor, ny ansiktscreme och nya skor. Allt sånt där som är saker jag faktiskt behöver och borde skaffa. För egentligen behöver jag varken halsband, väska, katt, nagellack eller nåt annat jag satt på önskelistan.

Eller kan du ordna så att jag kan få sushilunch året ut vore det trevligt med. Levererat och klart.

En lagom slapp dag. Gjort: satt upp rullgardin,diskat, kört två maskiner tvätt, bakat bröd. De enda molnen är nackspärr och att det är match i dag. Med andra ord ska jag roa en övertrött ettåring och en trotsig fyraåring. Helt allena.

För övrigt måste jag säga att jag är grymt besviken på Trassel. Vi såg den i går och den följer ju inte alls manus (alltså boken jag själv har).

Ja just ja;spjälsängen står numera i Tykos nya rum. Vi får hoppas att han gillar att sova där. För nu vill jag ha min säng för mig själv.

Är det min inre Mary Poppins som säger åt mig att jag vill ha den här väskan? Eller är det bara min inre kärring?

I dag har jag varit lagom bitterfitta. Jag började morgonen med att skicka en insändare till lokaltidningen. Angående partytricket med min cykel. Jag var inte lika syrlig som jag var i går kväll när jag upptäckte det dock. Det verkar som framdäcket är trasigt så någon har gjort mer än bara släppt ut luften. Tack för det.

Sen fortsatte jag med en tant som rökte i busskuren. Bara för att. Jag såg henne på håll och tänkte: Nåde henne om hon fortfarande röker när jag kommer fram. Jo tack, det gjorde hon. Och släckte cigaretten direkt när jag sa till henne. Tror inte hon var tillräckligt röksugen för att stå ute i regnet.

Bitterfitta. Surkart. Kärring. That´s me. Utan att ens ha pms. Bara lite mensvärk och urinvägsinfektion om det nu påverkar. Kanske är det för att jag närmar mig 30+. Utan att ens ha räknat är det nån månad kvar bara ju.

Vid Dämmevägens hållplats i Hindås bor någon som tydligen inte vet skillnaden på ditt och mitt. Denna någon roade sig i dag med att klä in min cykel i eltejp. Vilket jag kan se det lite småroliga i. Om det inte vore så att denna någon även släppt ur luften/snittat framdäcket så att jag inte kunde cykla hem med cykeln när jag väl fått loss eltejpen. Att det regnade gjorde inte saken bättre. Att jag kom hem efter mina barns läggningstid sur och blöt förbättrade inte läget heller.

Så den skitunge som har lite udda humor; jag hoppas du blir analknullad med något strävt och trubbigt. Minst tre gånger.

Jag får ibland infall och vill göra en massa, massa kakor. Det blir ju inte sämre av att man tittar igenom gamla länkar man av nån anledning sparat. Och blir påmind. Och extremt sugen. Både på att testa att baka och att smaka.

Jag vet t ex inte alls vad jag skulle ha chokladmarmelad till men nog låter det himmelskt. Och kakor som ser ut som praliner är ju hur fint som helst. (Fast nog skulle man känna sig lite lurad, egentligen.)

Sen finns ju alla de där "klassiska" småkakorna som gör sig så fina på kakfat. Minst sju sorter. Och det är väl inga problem att hitta?

1. Tranbärskakor med vit choklad
2. Sesamfrökakor
3. Marängsnittar
4. Chokladbollar (egentligen ingen småkaka men ändock)
5. Söta skorpor
6. Chokladbiscotti
7. Rock´n´roll-ringar
8. Brysselkex
9. Ugglekakor
10. Rosa maränghjärtan

Se där; inga som helst problem.

En dag satt jag och tittade igenom Martha Stewarts recept och där hittade man mycket gott! Eller vad sägs om Chocolate-Caramel Sandwich cookies, Stained glass trees, Chocolate peanut butter shortbread squares, Green tea shortbred leaves, Graphic cookies eller Chocolate peppermint cookies?

Nu kvarstår frågan; vad börjar man med?

Jag älskar Peter oavsett vad han gör. Jag lovar.

Nu har vi landat. Ja, vi är hemma från kräftskivan och börjar återgå till det normala igen. Skivan var riktigt trevlig. Jag drack mest mjölk och Peter kompenserade med att dricka mest vodka. Kräftorna blev uppätna och vi gick och la oss i vettig tid. (Inte först och inte sist.) Bildbevis kommer. Kanske. Peter har i alla fall legat och vridit sig av skratt till filmerna där han och PH dansar, vissa mer än andra.

Det finns hopp för mina barn; båda är tokiga i chai latte.

Varför är det alltid så kul att se hur andra bor? När det inte ens är folk man känner? Nu ska Emelies pojkvän sälja sin lägenhet och självklart gluttar jag. Trots att jag inte alls är intresserad av en tvåa i Stockholm.