I dag var det tänkt att det skulle vara min ambitiösa dag. Jag tänkte vid nio cykla ner till stationen och ta tåget till stan. Där skulle det införskaffas diverse smyckesdelar samt tittas på glasögon. Väl hemma skulle jag göra de där sakerna på listan häromdagen. 

 

I stället började det regna och det lutar åt att jag tar bilen till stationen, senare. Och som vi alla vet, inträffar mycket sällan tidpunkten senare, åtminstone på min klocka. Å andra sidan kan jag boka in mig på någon form av kvällsaktivitet i stället. Det känns helt enkelt inte ok att dricka alkoholhaltiga drycker innan 12. 

 

Och i går landade nästan ett ufo. Ok, det är en liten, liten söm kvar. Men sedan är den vita korsetten helt klar. Ja, jag måste köpa något att snöra den med; det enda jag hade var svart. Så när jag slutade med korsetten, påbörjade jag nästa projekt. Nu syr jag trosor för glatta livet. Tanken är att hitta ett vettigt tyg och sedan göra ett par (eller flera) ouvert. 

Jag har nakenbadat och påkläddbadat. Jag har kvällsbadat och morgonbadat. Jag har solbadat och vattenbadat. Jag har smygbadat för att inte bli upptäckt av människorna i hagen bredvid (hästarna har redan dömt ut mig så dem blygs jag inte). Jag har flutit omkring och gjort min egen vattenbalett och jag har väckt barnasinnet med badankor och bollar. Jag har badat med och utan vin i glaset. Till och med min telefon har badat. Nu är jag uttråkad. Det är bara ett visst antal varv man kan simma i den lilla poolen innan man blir yr och begränsningarna kommer ikapp en. 

 

Kanske vore det trevligare att bada tillsammans med någon. Oavsett om det handlar om stökiga barn som gör svallvågor eller en vuxen man som mest badar för att svalka sig och sen går upp. Jag skulle till och med kunna slänga i några vänner där man sitter lite halvobekväm för att man har mindre kläder på sig än vid normalt umgänge. 

 

Men ok. Jag har i alla fall badat. I 30-gradigt vatten. Hemma i min trädgård. Så jag är rätt nöjd ändå. 

I morse åkte Tyko med mormor till Vara. Ungefär samtidigt åkte Peter och Karl mot Norrköping. Så vad passar jag på att göra? När de åkt, la jag mig i sängen igen. Jag försökte kompensera för sömnen jag gick miste om i Köln. Efter det var det dags för mat och då la jag mig på soffan framför tvn och såg ett par avsnitt av Crossbones. Vid det laget insåg jag att det var rätt varmt och gick ut för att ligga i poolen en stund. Så det är så jag varvat; nån timma i sängen med datorn, nåt avsnitt av nån serie på soffan och en stunds svalka i poolen. I morgon blir det nog mer pool, då med sangria som Peter så passande köpte i går. Det gör ju inget att den är slut när han kommer tillbaka på fredag. 

 

 

Ok. Jag har en ambitiös förhoppning om att hinna vissa saker: 

• Bygga halsband
• Sy korsett
• Sy en krage eller två
• Skörda potatis, morötter och mynta
• Klippa buskar

Årets Amphi var precis så bra som jag hoppats på. Trots att det var grymt varmt och jag knappt såg några spelningar. Det första åtgärdades med drinkar vilket var förklaringen till det andra. Efterfester gjorde att sömnen blev lidande men vad gör det? Det får man stå ut med en gång om året. 

 

Vi flög okristligt tidigt på fredag morgon till Frankfurt. Därifrån var det ICE-tåg till Köln. Vi kom dit ett par timmar innan vi kunde checka in på hotellet och valde att låsa in bagage på centralstationen och ta en rundtur på stan. Nagellacksgurun Emilie tipsade om KIKO så dit var jag ju tvungen att bege mig. Sedan visste jag sedan förra året (då jag köpte det grymma sandlacket) att P2 (som Emilie även tipsat om) fanns på DM. Utan att veta att DM fanns på flera ställen, letade jag efter just den butiken. Mest för att det låg ett sushiställe i samma köpcentrum. Vi hade lite svårt att hitta dock, så när våra (mest min) magar gav upp, valde vi Sweet sushi i stället. Och gudars, vilken sushi! Jag ångrar ingenting och så här i efterhand ska vi tydligen vara glada att det fanns bord då det är ett poppis ställe. Mätta hittade vi rätt och P2-lack införskaffades. 

 

På eftermiddagen checkade vi in på hotellet, skaffade festivalarmband och drack kölsch. Vi promenerade till centrum där vi åt god mat och drack mai tai. Sedan efterfest på vårt hotellrum.

 

Det blev givetvis mer turistande i stan. Och fler nagellack. De lacken är dock mer osäkra då ingen guru tipsat om dem. Vi tittade på Kölnerdomen då Peter och Mike fått för sig att klättra upp i tornet. Det blev båttur på Rhen där solen brände vinden fläktade. Vi hittade dessutom en loppis som sträckte sig en bra bit längs floden. Så allt har inte varit partajande.

 

Resten av helgen var lite mer festivallik. Det hängdes mest på festivalområdet, sågs några band och åts trist wok. Till detta blev det cider. Tills drinkbåset upptäcktes. Sedan blev det Cuba libre och Tequila sunrise för hela slanten. Och efterfest med kölsch på hotellrummet. 

 

På måndagen skulle vi åka hem men hade problem med att checka in på flyget. Mannen i hotellreceptionen var så vänlig och hjälpte oss att ringa Lufthansa och till slut löste det sig. Den sena incheckningen gjorde dock att vi fick separata platser på både tåg och flyg. På tåget löste det sig då ingen gjorde anspråk på den tomma platsen bredvid min och väl på flygplatsen pratade vi med Lufthansa. Det plus att tåget var 20 minuter sent, gjorde det lite stressigt på flygplatsen men vi hann köpa den utlovade kringlan till Karl. 

 

För att ta det hela i korthet: jag köpte troligtvis för många nagellack, önskar jag sett fler band och åt mitt livs godaste sushi. Så nog finns det anledning att åka dit igen. 

Det har hänt igen. Den här gången är det självaste Lilla Di (och hennes moster) som söker nytt hem. Stina kan tyvärr inte behålla sina fina kattor och därför behöver de omplaceras. Di hade fått bo hos oss alla dagar om det inte vore för bakåtsträvaren i familjen, och om mostern är något lik i humöret vore hon lika välkommen.

 

Det finaste med Di är hur hon och Olle trivdes ihop. Di har ju bott hos oss under ett par parningsveckor och Olle har nog aldrig varit nöjdare. Dis mamma var på besök hon med vid ett tillfälle men det var aldrig samma mys som med Di. Attans, attans att jag inte får bli crazy cat lady fullt ut... 

 

Bilder på katterna finns på Instagram. Där kan man även ta kontakt med Stina om man är seriöst intresserad av katterna. 

Jag skulle bara. Det är så det alltid börjar. Jag skulle bara läsa flödet på Twitter. Och fick se ett par skor med katter. Så klart att jag började googla. 

 

Jag har ännu inte hittat just de skorna. Den första träffen skapade dock ett habegär på riktigt. Den ledde till Modcloth (Google och jag är bästisar numera) och Meow´s the time. Nu ska jag porrsurfa skor i en timme eller två.

 

Uppdatering: När jag slutat dreggla över ovan nämnda skor, hittade jag de jag inledningsvis sökte. Hos Modcloth så klart. Inte exakt de, men tillverkaren som verkar göra olika varianter med samma klack. Crazy cat lady in heaven!

 

I går frågade Karl mig varför man inte var naken på stranden. Det tog alltså två och en halv vecka av simskola, och dagligt strandhäng, innan han i alla fall högt ställde frågan. Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara. Eller det svaret han fick, förstod han nog inte riktigt. Att samhällets norm ser ut på det sättet. Han, inte ens sju fyllda, nickade och verkade nöjd. Jag förtydligade med att vissa människor är obekväma i att vara nakna och därför är obekväma om andra är nakna. Kanske borde man hänga på nudiststränder och slippa (skjuta upp) problemet. 

 

Frågeställningen dök upp samma dag som Navid Modiri beskrev på Facebook hur hans inte ens femåriga dotter skyler sig med handduk när hon byter om på stranden. För att folk inte ska se, vad hon anser, hennes fula rumpa. Så klart spred sig detta i media, bland annat i GP. Det gör ont i hjärtat när jag tänker på det, dels för hur jag själv gömde mig i en handduk när vännerna lekte på stranden och dels för att jag aldrig någonsin vill att mina barn ska känna samma sak.

 

Karls fråga var därför en lättnad. Att han ännu är ett barn som inte gör någon skillnad på pojkar och flickor. Hur länge håller det i sig? Jag hoppas för alltid. 

 

Hur länge är barns nakenhet ok? Karl står helt ogenerad och byter om. Han ser inga problem i att bada naken egentligen, men min egen uppväxt gör att jag säger åt honom att ha badbyxor på stranden. (Att han hellre vill ha baddräkt är en annan historia.) Hemma i poolen är det ok. Vissa av hans vänner vågar däremot inte bada nakna om de är på besök och ber om att få låna badbyxor. 

 

Är det skillnad på pojkars och flickors syn på nakenhet? Eller är det föräldrarnas syn på nakenhet som påverkar? Om föräldrarna går nakna och visar att de trivs med sina kroppar, borde det tänket smitta av sig? 

 

Jag vill att mina barn ska ha en naturlig syn på sina, och andras kroppar. Jag önskar att min egen syn var bättre. Visst ska generationerna utvecklas?