Nu när Olle börjar bli i form igen (viktmässigt) är jag lite sugen på att ställa ut. Förvisso är våren den värsta tiden för honom; när han tappar vinterpälsen ser han riktigt skabbig ut.

När jag gick förbi djuraffären häromdagen satt en lapp om tillgängliga devonungar. Nog blir man lite sugen. Som "tur" var fanns det bara en kvar och inte kan jag ha en katt som heter Zlatan. Dessutom har han ju "fel" färg.

Och ja; innerst inne hoppas jag fortfarande på en svart hane med Olles linjer. Eller i alla fall en släkting. Så Devenlys katter ligger mig varmt om hjärtat. Den dagen Polly får en svart hane kan jag nog inte längre hålla mig, krull eller ej (för den som inte orkar klicka sig vidare så är Polly en hybrid/utkorsning vilket i kombination med färg och släkt gör henne extra intressant).

Så vi låtsas inte alls om att man suckar och svär över katterna mesta tiden. För just nu ligger köttbullen i knät och benranglet på datorskärmen. Tysta och lugna. Ja just ja; dietfodret faller ju inte katterna i smaken direkt så Otto utför matstrejk och äter hellre potatisskal ur komposthinken. Därav benrangel. Nästa vecka får jag förhoppningsvis nytt foder och då blir det bättre.