I går upptäcktes att Tyko skaffat sig husdjur. Små, blodsugande husdjur som bor i håret. Som om det inte räcker med katterna. Dessutom har han dragit på sig förkylning och eventuella svinkoppor. Han är duktig, vårt barn.
Efter kamning konstaterades att tre av fyra familjemedlemmar har husdjur. Jag vill inte hänga ut någon men kanske är det så att han inte kramas och är lika närgången med sina barn som en annan är. Eller så gillar inte lössen hans hårvax. Peter får i stället vara förste-kammare.
Den där kamningen sen då. Den borde jag överlåta till någon som inte klipper av tovorna i stället för att reda ut dem. Som om jag inte såg skabbig ut i håret reda. Dessutom var jag tvungen att använda diskmedel för att få ut allt lusmedel efteråt. Lusmedlet består av silikon och mineralolja så det är inte så konstigt. Tur att man inte kör balsammetoden i alla fall.
Vackra ord uppradade efter varandra. Ord som bildar mer än ett sammelsorium, har jag alltid varit svag för. Så hur hårt faller jag inte när jag hör killen i videon? Även om det faktiskt är vackra kvinnor som illustrerar de läsande som han föredrar.
För ett par månader sedan var jag på Blommigt & Prickigt och köpte ett par byxor från Capri Collection. Jag behöver nog inte förklara vad det är med dem som jag gillar; det är bara att titta på dem och se att de är som gjorda för mig. Jaja, ok. De är svarta. De har hängslen. De har väl synliga, och snygga, knappar. Jag känner mig nästan som tonårig synthare igen. Fast en vuxnare variant.
I somras fanns de dessutom i grönt. Jag hann aldrig ta mig till Blommigt & Prickigt innan de var slutsålda så det blev inga då. Jag hoppas att de återkommer. Och kanske även i andra färger, som vinrött.
Jag behöver väl inte berätta hur snygga de är med mina gummistövlar från Dr Martens? Hösten känns inte alls lika trist i år.
Jag andas ut en djup suck av lättnad. Jag fick ihop en rapport till slut. Den är inskickad. Det står inte längre en klocka som räknar ner tiden till deadline. Nu står det Ogranskad. Det ligger inte längre i mina händer.
I morgon börjar nästa kurs. Nu ska vi fokusera på Informationsjuridik.
Om man bortser från tecken som är typiska vid stress (magkatarr, stressutslag och annat skoj) så har jag ett återkommande problem. Jag förkortar min deadline. Japp. Det är inte första gången jag stressar upp mig ett par dagar innan inlämning och säger att "I morgon ska det vara klart". Men det stämmer inte. Jag har i flera dagar varit övertygad om att deadline för projektarbetet är i dag 23:59. Så fel jag har. Det är i morgon 23:59.
Nu har jag dock petat färdigt i min kod och har en rapport på 3000-3500 ord att skriva, med korrekta hänvisningar till kurslitteraturen. Jag har en bra grund. Jag är lugn. Det går bra. Jag hinner. Det finns alltid möjlighet för komplettering.
