Sedan i måndags har jag suttit isolerad med sista inlämningsuppgiften. Att Tyko blev sjuk innebar dessutom att jag inte ens behövde gå utanför dörren; Peter vabbade och skötte således hämtning och lämning av Karl. Så jag erkänner; jag har inte duschat på evigheter (känns det som) och gått iklädd grisdräkt. Inget samliv på ett tag med andra ord. 

 

Och bara för att jag äntligen skickat in uppgiften innebär inte det att jag kan återgå till vardagen; jag har förhoppningen att bli klar med kompletteringen i förra kursen i morgon så jag slipper tänka på den när nästa kurs börjar på måndag. Ingen vila, ingen ro. 

 

När jag känner mig nöjd ska jag dock unna mig både sushi- och tårtbuffé. Inte i kombination.