Jag inser precis att året endast har passerat med åtta dagar och redan har jag läst bok nummer två. Är det ett tecken på att jag läser (för) mycket eller att jag läser för simpla böcker? 

 

Bok nummer två blev i alla fall Konsten att fylla trettio av Mike Gayle. En bok som kanske är motsatsen till den förra. Efter fantasy behövdes realitet. Och på klassisk brittisk manér serveras man vardagsskildringar på gränsen till sömnpiller. Tanken var god, idén bakom boken skulle kunnat funka. Med en annan författare. Eller översättare. Eller annat land. För nu blir det grått, trist och heltäckningsmatta rätt igenom. Kanske fnissade jag på ett ställe. Men det är ok, jag gillar inte brittiska komedier heller och har exempelvis aldrig förstått Hugh Grant (som skulle kunnat spela huvudrollen). 

 

Handling: brittisk kille har svårt med relationer. Flyttar till USA, träffar tjej, flyttar ihop, får vettigt jobb. Börjar panika över att fylla trettio och gör slut, flyttar hem till föräldrarna i UK, ska börja jobb i Australien om ett par månader. Först ska han promenera längs memory lane i hemstaden, hångla som en tonåring och supa som en alkis. Jättecharmigt. Verkligen.