Så har man överlevt ännu ett bröllop. Ett bröllop med tårar i kyrkan, (för) långa tal av släkt och vänner och fyllesnack i taxi hem. Precis som det ska vara. Och Peter i klänning. Kanske får ni se bildbevis, kanske inte. Jag själv satt lite dumt till för att få en bra bild. Men fin var han.

Kontentan? Vad jag än ansåg om kyrkobröllop innan så har jag definitivt bestämt att det aldrig blir ett sådant för min del. Det må vara vackert och stämningsfullt men jag tyckte det var hyckleri att bara se Peter som marsalk stående vid prästen. Kyrka är för de kyrkliga.

Nu återstår att se när Peter blir människa igen. Vi skulle ju till tygriket som har extra helgöppet i dag. Karl är fortfarande hos min mor och röjer runt.