Jag tror att jag är gravid. Alltså; jag har vetat det ett tag men det är först nu jag har "accepterat" det. Magen börjar bli bra jobbig. Det gör mest ont, spänner och jag har börjat vagga. Yes, the duck is back. Dessutom känns det som man mest är i vägen när man är så stor. Fast egentligen är jag inte så stor; jag har stått still i vikt den senaste månaden men magen växer allt mer.

Det är ansträngande att gå upp för trappan till sovrummet. Jag flämtar högt när jag vänder på mig i sängen. Lungor - vad är det? Ett minne blott. Som det är nu känner jag igen den där beskrivningen man brukar göra av ett astmaanfall; som att andas genom ett sugrör.

Och det där är bara vad man känner. Hur ser man då ut? Tja, håret ser plain, rakt och trist ut. Men vem orkar? Det är knappt att man orkar gå upp på morgonen, än mindre fixa i ordning nåt vettigt utseende. Sminkade mig minns jag knappt när jag gjorde senast. Håret fick lite nya slingor för ett tag sen men håret ser redan trist ut igen. Man kanske skulle piffa till det med lite rosa slingor?

På tal om hår - kroppshår i övrigt är ett kapitel för sig. Under armarna försöker man väl hålla i ordning men resten? Benen når man knappt ner till och vrida och vända på dem för att se att man inte har nån tuss nånstans är bara att glömma. Och de där kvinnorna som oroar sig för att visa upp en hårig mutta på förlossningen, att de ens orkar bry sig. Muttan och jag har inte setts på ett par månader ju. Så det är väl bara att visa upp en 70-talsbuske på BB. De har nog sett det mesta och lite till.

Mitt i allt får man höra att gravida kvinnor är sexiga. Var då undrar jag?