I fredags var det ju valborg. Lever man med en chalmerist får man räkna med att det blir cortége på dagordningen. Jag och Camilla bokade dock in oss på mingel hos Dirty diamonds. Ett litet men trevligt mingel. Efter det gick vi över halva stan för att hitta man och barn som satt och tittade på lastbilarna, som Karl sen sa. För lastbilarna var mer intressanta än det som hände på flaken tydligen.

I lördags var det dags för betessläpp i Kungsbacka. Ett ganska trist väder men vi begav oss ut ändå. Camilla lämnade krasslig man hemma och följde med. Efter många och och men hittade vi till gården (sämre vägbeskrivning får man leta efter) men redan vid första åsynen ville Peter vända; de skulle ha 20 spänn för att vi skulle få parkera på deras åker... Läser man sen GP:s artikel så hade de över 4000 besökare. Det blir en ganska bra förtjänst. Alltså; att man tar betalt för ponnyridningen räknar jag med men parkeringen... Och dessutom stod en tant och vinkade in oss på åkern utan att ens veta om vi skulle till betessläppet eller om vi bara skulle köra förbi.

När vi väl hittat en bra plats kom dock en man och sa till att vi inte fick stå där. För det var för handikappade och såna. Jaha, och vilka är såna? Peter undrade om inte gravida räknas. Då frågade mannen vilken månad vi var i... Som om det spelar nån roll? Hur vet han om inte vi har haft foglossningsproblem sen ett halvår? Och hur vet han att vi inte är handikappade innan vi ens försökt ta oss ur bilen? Suck. Så vi letade upp en annan plats till slut. Vi hade ju lovat Karl att vi skulle se på kor så vi kunde inte heller bara åka därifrån.

Kontentan då? En för liten gård med för mycket folk. Alla klungade ihop sig på samma ställe. Kalvarna visade jag inte ens Karl för det var alldeles för lång kö. Nån ponnyridning blev heller inte av. Däremot fick han sitta i ett par traktorer. Det gjorde hans dag.

I går var det betessläpp i Sätila. Där fick man dock plats utan problem. Ett stort naturbruksgymnasium så man kan väl inte räkna med nåt annat. I år var vi lite tidigare än förra året så vi slapp köa för parkeringen (som för övrigt var på en åker och gratis). Först blev det en tur in i ungdjursstallet där Karl fick klappa kalvar. Det tyckte han om. Hästarna på utsidan gick han bara förbi - han hade fått syn på en traktor. Sen gick vi vidare och tittade på kaniner och fåglar. Maskinhallen lockade dock så några provsittningar i skördetröska blev det innan korna skulle springa ut. Då satt vi på en bergshäll lite högre upp och hade fin utsikt och åt bulle med mjölk. Tack för det Arla!

När korna hade sprungit ut gick vi in en sväng till fåren. De lät sig villigt klappas. Fast jag förstår inte var föräldrarna till alla barn är; jag vet inte hur många av barnen som jagade de små lammen. Snacka om stressande.

Kontentan? Av Kåhögs gård, Sves gård och Strömma gård så är klart Strömma det som passar mig mest. Alla människor lagom utspridda och inte ens vid utsläppet upplevs det som trångt. Det enda jag saknar är en ponnyridning.

Nästa år blir det Wapnö.