Jag har en sjukdom. Och den gräver sig längre och längre in. Den sätter sig i hjärnan.

Jag vill att någon skär eller sticker i mig. Jag bryr mig egentligen inte om det är krokar, nålar eller brännjärn. Jag vill förändra, förnya, förbättra mig. Jag vill töja alla piercingar jag har men kommer ändå inte bli nöjd. Jag vill täcka min kropp med bläck men kommer ändå vilja ha mer. Jag vill gunga i krokar men kommer alltid vilja gunga högre.

Jag får bli onödigt rik eller skaffa nya vänner.