Nu kläcks det barn till höger och vänster. Bara i februari har det kläckts tre. Och en väntas i början av mars. Det gör mig bitter. Trots att jag har en kille som sitter och säger Dududu och Bababa. Visst älskar man alla stadier hos ett barn men det allra första bebisgoset är svårslaget. Om man kan beställa det utan nån depression.

Men jag är ju inte ens 30; vem säger att jag inte kan berika Hindås med fem-sex ungar till?