Minns ni luktpennorna? Jag och min bror hade varsin. Inte för att vi nånsin ritade eller skrev med dem; vi bara luktade på dem.

För en tid sedan köpte Peter ett te som luktade precis som smultronpennan. Barndomskänslan kom tillbaka. Nu är det sista koppen jag dricker av det, sen är det slut. Och ska jag vara ärlig; det smakar inte alls lika mycket barndom som det luktar. Smaken är standard, smaksatt svart te.