Känslan som stör
Det har inte med gårdagskvällen att göra. Det har inte med omeprazolen att göra. Gårdagens vin påverkade inte alls. Inte heller thaimaten som jag åt både i går och i dag. Det är ett problem som byggdes upp för minst en vecka sedan.
Det river i magen. Det klöser, sparkar och slåss. På det där diffusa sättet, inte det gravida sättet. Så ja, det är den tiden igen. Då jag blir tokig om jag stannar upp och känner efter. Då jag allra helst borde sysselsätta mig konstant, distraheras hela tiden.
Jag borde inte:
- Svepa alkoholhaltiga drycker
- Inmundiga välkryddad mat
- Trycka i mig sockerbomber
- Hoppa över frukost och nyttiga grönsaker
Trots att jag vet detta så väl slarvar jag. Särskilt nu när vi ska komma i stämning med choklad, glögg, lussebullar och annat ohälsosamt som trots allt mättar ganska bra.
Samtidigt är jag rastlös. Jag vill dra på mig de där välvadderade kläderna, gå långt ut i skogen med kamera, kniv och kakor. För att göra det jag är bäst på. Tokerier och galenskap. Som trots allt mynnar ut i något vettigt. Jag får ur mig känslan. Känslor må vara bra men känslan ska helst bara kräkas upp i en grop och grävas över.
Kommentarer
