Det måste vara någon form av magnetism mellan mig och Tyko; inte ens när Peter stigit upp ur sängen kan man breda ut sig i sängen. Det lilla barnet flyttar efter i sömnen. Trots att jag byter sida. Flera gånger. Å andra sidan är det rätt mysigt att vakna med ett litet barn sovandes på armen. Om det inte vore för den stela ryggen.